Title: På Scenen — Ifrån Salongen! - Eller Hvad Onkel Blasius Sett Med Obeväpnat Öga Under 40 År
Author: Bothén, Gustaf Herman
Language: Swedish
As this book started as an ASCII text book there are no pictures available.


*** Start of this LibraryBlog Digital Book "På Scenen — Ifrån Salongen! - Eller Hvad Onkel Blasius Sett Med Obeväpnat Öga Under 40 År" ***


the Google Books Library Project (http://books.google.com)



Note: Images of the original pages are available through
      the Google Books Library Project. See
      https://books.google.com/books?id=ScIOAAAAYAAJ



PÅ SCENEN -- IFRÅN SALONGEN!

ELLER

HVAD ONKEL BLASIUS SETT MED OBEVÄPNADT ÖGA
UNDER 40 ÅR.

OKRITISK BERÄTTELSE

AF

NÉTOB.



STOCKHOLM.
P. A. HULDBERGS BOKFÖRLAGS-AKTIEBOLAG.

STOCKHOLM,
ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG, 1877.



Till Läsaren!


Innan min onkel, som “unter uns gesagt“ var en mäkta egendomlig figur,
i slutet af September månad förlidet år beslöt sig för att lemna en
verld, i hvilken han visserligen haft sin tillvaro, men alltjemt ansåg
såsom den sämsta af verldar, lät han en dag kalla mig till sig, hof upp
sin röst och sade: “Min käre gosse! af alla tecken att dömma står jag
nu med ena foten i evigheten och halkar snart öfver dit med den andra.
Du må ej tro att jag sörjer deröfver, ty jag hoppas att der, dit jag
nu ämnar styra kosan, jag skall bli befriad från allt det bråk och de
många bekymmer, som under min vandring här i denna jemmerdal, varit
nära nog mina dagliga följeslagare, och jag har inte låtit kalla dig
hit för att beklaga mig öfver mitt öde; jag har endast velat begagna
mig af den korta tid som återstår mig innan jag för alltid säger “god
natt granne“, för att gifva dig del af min sista vilja. Jag vet att
du är den ende af mina slägtingar, som icke önskar lifvet ur mig för
att komma i besittning af en rikedom, som jag icke eger, och jag har
till följd deraf beslutit att belöna din tillgifvenhet på ett sådant
sätt, att du dermed kan än mer utveckla de rika naturgåfvor du eger.
Du ser den gamla chiffonieren, som står der borta -- den har följt
mig troget genom lifvet, och, ehuru maskstungen och lutande till sin
undergång, mer än en gång satt ett p för min gamla hushållerskas
nyfikenhet -- i den har jag nu nedlagt hvad jag har öfrigt af mina
jordiska egodelar och åt hvar och en af mina snikna slägtingar anslagit
innehållet i de särskilda lådorna; åt dig har jag bestämt den tredje
till venster innanför klaffen, ty med ditt goda hufvud är du den
ende som kan vända dig det till nytta. Kom väl i håg tredje lådan
till venster -- och nu, Gud vare med dig, jag vill vara ensam med
mina minnen.“ Och så dog min onkel och begrafningen firades med pomp
och ståt, och om jag icke, som hans gamla hushållerska, försökte att
dränka mig i ett haf af tårar, var jag likväl djupt rörd och täflade
med de andra slägtingarne att blomsterströ hans graf och uttala min
välsignelse öfver hans stoft. Det var ju intet tvifvel underkastadt
att han var den personifierade godheten och med gåfvan af sin låda
afsåg att göra mig till en bland de sorgfriaste männen i riket. Men
allt för snart skulle jag tagas ur min villfarelse; någon tid efter
begrafningen erhöll jag kallelse från utredningsmannen i boet att å
utsatt dag och tid infinna mig i sterbhuset för att taga mitt arf i
besittning; och jag kom, jag såg, men segrade, det gjorde jag platt
inte. Efter några preludier, som medförde obehaget af ett svettbad
för de längtande slägtingarne, skred utredningsmannen till brytandet
af förseglingen å den ominösa chiffonieren, och -- hvad hände? jo
jag stod kall och liknöjd som en marmorbild under den tid som upptog
uttagandet och öfverlemnandet af högra sidans lådor, och var mer än
likgiltig för de ack och ve, som utstöttes af de i sin väntan bedragne
slägtingarne; men knappt hade man öfvergått till den venstra sidan,
då jag öfverfölls af en hjertklappning, som var nära att spränga mitt
bröst och som efterföljdes af en yrsel, så svår, att då mitt namn
uppropades och jag genom någons tillhjelp fick lådan i min famn,
jag, liksom jagad af furirer, rusade in i min onkels kabinett och
öfverväldigad af sinnesrörelse nedföll på en der stående pinnsoffa.
Efter några ögonblick väckt till besinning, föll mitt öga på den i
mitt knä hvilande lådan, och hvad tror du, käre läsare, att jag såg i
den? ... hundra tusen kronor i kontanter eller några obligationer på
enahanda belopp, hör jag dig svara ... nej, nej, och tusen gånger nej
-- endast en samling af fullklottrade papperslappar. “Fan i min lilla
låda!“ utropade jag, skummande af raseri och retad af mina slägtingars
skrattsalvor, och i första uppbrusningens hetta ämnade jag anförtro
hela skräpet åt en brasa, som brann i kakelugnen, men, erinrande mig
att “försigtigheten är vishetens moder“ började jag i stället att rifva
om alltsammans så att lapparne yrde omkring mig ungefär som snöflingor
på en vinterdag. Men det stod skrifvet i ödets bok att hur mycket jag
än ref och slet skulle jag icke finna en enda af dessa silfverkulor,
hvarmed jag hoppades att fälla mina björnar eller stöta på något annat
värdt min uppmärksamhet. “Hvad säger jag, o Gud! o Sverige, Vasars
jord!“ förlåt den lögn nu öfver läppen gick -- jag fann verkligen något
som slog mig med häpnad -- du gläder dig antagligen å mina vägnar, käre
läsare, och tror att det var ett tillägg till testamentet, hvarigenom
jag berättigades att “sitta i orubbadt bo“ -- bort det! -- nej, min
blick uppfångade endast en på lådans botten fastsatt papperslapp af
följande innehåll: “Min goda gosse! Jag ser i andanom hur förargad du
är, när du ser att du blifvit, som man säger, kuggad, men trösta dig,
min vän, de andra ha råkat i samma fördömelse, ty jag egde ingenting
att ge bort; åt dig har jag emellertid besparat en skatt af dyrbara
minnen, och om du, som har ett så godt hufvud, och hvars fingerklåda är
öfver allt beröm, vill roa dig med att sammanfoga dem till ett helt,
vågar jag hoppas att de skola göra lycka hos vännerna af teatern och
till någon del bereda din egen. Glöm ej, att en döendes bön är helig,
och att, om den ej uppfylles, du kan bli hemsökt af syner som störa
ditt lugn.“

Det var en skön epistel, inte sant, och lade liksom “lök på laxen“;
emellertid försatte den “det goda hufvudet“ i ett ledsamt bryderi,
och det såg ingen annan möjlighet att förhindra den snåle onkeln
att “gå igen“, än att efterkomma hans önskan; och så har, af de
ärfda papperslapparne, som upptogo titlarne på större delen af de
teaterpjeser, som under 40 år gifvits i Stockholm och landsorten, och
föranledt diverse reflexioner, uppkommit efterföljande berättelse, för
hvilken jag hoppas att läsaren ej må hysa samma fruktan, som för spöken.

_Författaren._

... a i Jan. 1877.

=Rika morbror= eller =Morbror Per=, som han vanligen benämndes
af =Sockenpresten=, hade nyligen återkommit från en utflygt till
=Stockholm=, =Vesterås och Upsala=. Hans =slägtingar= voro förtjusta
öfver =den lyckliga hemkomsten=, och för att på ett värdigt sätt fira
den, ty litet hvar hoppades bli =arftagare till en million=, hade man
inbjudit gubben på =en kopp té= i =Alphyddan=, en liten paviljong,
som =Major von Haudegen=, på spe kallad =gubben i bergsbygden=, låtit
uppföra i sin ståtliga park. Aftonen var skön, som =en majdag i
Värend=, och för att rigtigt glädja den käre resanden, ett mönster af
=ålderdom och älskvärdhet=, hade man tillsagt hans gamla vänner, de
båda =Kronofogdarne=, =Rosenmüller & Finke=, =Magister Bläckstadius=,
=Kamrer Tuting= och =Riksdagsmannen Mäster Smith= att vara honom
till mötes, hvarförutan vid ryktet om den gamles återkomst =allas
vår tant=, =Mamsell Garibaldi= samt =Fru Patapon= och =Ung Hanses
dotter=, hvilka räknade sig till =grannarne=, jemväl infunnit sig för
att gifva en ökad glans åt =en söndag i det gröna=. Sinnesstämningen
var mera lifvad än =under utställningen= och man hoppades att, oaktadt
man icke kunde bjuda på =en aftonunderhållning= med sång och musik,
enär =den musikaliske instrumentmakaren= uteblifvit, gubben likväl
skulle bli lika belåten som en ung flicka, när =friaren kommer= och
detta isynnerhet som man sändt =Majorens döttrar= emot honom och i
öfrigt ingenting sparats att han vid =första mötet= skulle bli så
omhuldad, som =en äkta man under smekmånaden=. Man hade placerat sig
på hvardera sidan om uppgången till verandan, för =min hustru vill
så ha det=, yttrade majoren, i det han, uppmärksammare än tornväktarn
=en nyårsmorgon i Storkyrkotornet= gaf akt på de dammoln, som uppstego
från landsvägen. Efter =en half timmes uppehåll=, använd att taga några
=blommor i drifbänk= i betraktande, anlände morbror Per, åtföljd af
=gamle Caro= till vännerna, hvilka med hvar sitt fylda glas helsade
=allas onkel= hjertligt välkommen och uttalade den förhoppningen, att
efter =en promenad i vagn=, låt vara i sällskap med =Evas systrar=, han
skulle finna sig bättre af =sällhet på flaskor=.

-- =Mjuka tjenare!= det här är =en angenäm öfverraskning= och alldeles
=mot beräkning=, stammade gubben rörd öfver emottagandet; och jag
prisar =min lyckliga stjerna=, som återfört mig till =ett hem=, der
=en lycklig familjefar= för spiran, understödd af =de tre klenoderna=,
jag menar er fru majorska och de älskliga =tvillingarne=, =min ros i
skogen= och =en liten satunge=, förlåt att jag kallar er så, min söta
=Rosa och Rosita=, men ni ären hvar för sig =en liten skatt=, som =en
gammal gosse= som jag måste finna förtjusande, och vore jag inte till
åren, kunde lätt =det otroliga= hända, att jag friade till er, nota
bene om =Karl Folkunge= fölle er i smaken.

-- =Blixt och dunder!= utbrast majoren, jag tror min själ att du
tänker sätta =ett fadershjerta på prof=, eller, rättare sagdt, kollra
bort mina flickor, det är =för tidigt=, och dessutom är jag hatare af
=kärleken på sommarnöje=.

-- Nå, för att inte såra =faderskärleken= får jag väl för framtiden
iakttaga =en obrottslig tystlåtenhet=, så smärtsamt det är för =en god
vän= att bära munlås, fullföljde gubben småskrattande -- och i stället
till =Susanna och gubbarne=, förlåt att jag kallar er så, mamsell
Garibaldi, och er, mina herrar, samt =den sköna Helena= i bästa mening,
och =ett mönster för fruar= representerade af =Martha= och fru Patapon,
frambära min tacksamhet för det att ni inte anser =att den som är
borta för alltid bäst=, det gör mig i sanning till =en allt för lycklig
man=.

-- Ni är =en perla bland äkta män=, läspade fru Patapon och gjorde
=ett försök= att tjusa gubben med en blick -- och näst min salig man,
ack =hvarför dog han=? har det icke funnits någon som, =när kärleken
slocknar=, kommit mitt hjerta att klappa, som ni.

-- =Jag? Tillåt, min fru=, att jag antar att det är =på narri= ni säger
mig det, ty, upprigtigt taladt, är det inte =den svaga sidan= hos mig
att använda =blomsterspråk=.

-- Ah! vi =förstå hvarandra=, och det är visst, att hvar gång jag hör
er, en näktergal =under sommarnatten=, är det som om jag genomlefde =en
timmes roman= ännu en gång under =ett äfventyr i Humlegården=; det var
på den tiden jag var ung och, icke anande =ormar i gröngräset=, hade
gifvit mitt hjerta åt =en öfverste i forna dagar=. Han var, om någon,
=en krona= för sitt kön, men plötsligt anfäktad af den förfärligt
grasserande =fjärilsfebern=, lemnade han mig en dag =i val och qval=;
och först efter många års förlopp fann jag det =drömda idealet=, hvem
kunde tro det, =i en jernvägskupé=. Ack! det var min =salig Ferdinand=,
som, rörd af de lidanden =en förföljd oskuld= måst genomgå, gjorde mig
till =hans tredje hustru=. Men sällan är glädjen lång. Efter några
års lyckligt äktenskap, (ty han var =aldrig svartsjuk= och jag var
öfverseende med hans svaghet att ofta tillbringa =en timme på blå
porten=) sväfvade han en vacker dag bort =på kärlekens vingar= till en
bättre verld, lemnande mig till tröst i min sorg =60,000 riksdaler och
ett stenhus=.

-- Ja, det är märkvärdigt =huru tiden förändrar=; ingalunda skulle
det händt mig att =16 år efteråt= min första kärleksaffär, =kärlekens
försyn= spelt mig ett så storartadt spratt, hade jag än lyckats att
åstadkomma =en revolution i månen=, yttrade mamsell Garibaldi, i det
hon presenterade morbror Pehr =de lefvande blommorna=, men så är det
också stor skilnad på =en gammal flicka=, som jag, och =en fru på
äfventyr=, som ni.

-- Nej, hör på =den förstälda enfaldigheten=, vidtog fru Patapon med en
hotande åtbörd, och ni tror kanske att jag icke kan =punkt för punkt=
bemöta er infami, jo, gudbevars, men jag anser under min värdighet att
byta ord med =en stockholmsmamsell=, som, ehuru hon anser sig vara
=professorskan och blåstrumpan= i en person och sålunda ännu borde ha
=visdomstanden= i behåll, liksom =vampyren= griper fatt i sitt offer
och genom =förtalet= försöker att i förtid bringa det till =skuggornas
hem=.

-- Tag inte så illa vid er, min söta fru! Jag ville bara säga er att
=ärlighet varar längst=, och derjemte varna er att ha =för många jern i
elden=, ni vet då hur det går, svarade mamsell Garibaldi.

-- Hvad menar ni?

-- Hvilken blygsamhet! liksom man inte kände till =ett äfventyr i
fastlagen=; ryktet förmäler att =hönan och hennes kycklingar= satte då
=en friare i lifsfara=, ni vet bäst sjelf hvari den bestod, och hade
icke =en fiffig betjent= kommit honom till hjelp, så hade utan tvifvel
=blond eller brunett= gjort ett särdeles godt parti; nu hör ett sådant
fortfarande till =fromma önskningar=.

-- Nej, nu går det sannerligen för långt, utbrast fru Patapon; ni har
=en hufvudpassion= att sätta =onda tungor= i rörelse, men då man bör
följa =exempel=, så kan också jag berätta något, d. v. s. att den
blygsamma =guvernanten= förliden sommar =en afton på Haga= hade ett
möte med =den resande studenten=, som i parenthes sagdt var =en fattig
ädling=, och att hon under det =solen sjunker= föreläste för honom
sitt sista sköna opus =lifvet en dröm=; detta hade till följd att =den
sällsynte ynglingen=, som var en skalk, gjorde =ett knäfall=, och för
att förhöja situationen utropade: =en koja och ditt hjerta=; det var
=en knalleffekt=, som var charmant, och då ni tog den för kontant, så
förökade den era öfverspända =kärleksgriller=. Ni hör, att =gömdt är
icke glömdt=, och att det inte är värdt att ni skriker: =Inga herrar,
inga herrar!= som man ser smakar =förbjuden frukt= ändå alltid bäst!

-- O, =min Leopold=! utropade mamsell Garibaldi, hvad får jag icke lida
=för din skuld och oskuld=, och för =ett studentputs= af så oskyldig
art; likväl beklagar jag att ni råkat på =villovägar=, och då ni velat
imitera =räfven på korpjagt=, ni alldeles förlorat spåret.

-- =De äro litet tokiga= båda två, hviskade Tuting till mäster Smith,
och =bekännelserna= lägga tydligt i dagen, att när =kärlek och
missförstånd= äro med i spelet, =barndomsvännerna= bli lika giftiga som
=en flaska blåsyra=.

-- Hör på, mina damer, inföll majoren, ni tyckas ha glömt, att jag är
=en man som vill ha ro=, och att ni med ert käbbel annonseren all brist
på ... =uppfostran=. För öfrigt synes det mig vara =missförstånd på
missförstånd=, och om kusin Garibaldi icke nödvändigt vill låta påskina
att hon som =mamsell Sundblad vill gifta sig= och fru Patapon ej ha
namn om sig att vara =en extravagant fru=, så skynden ni er att medan
ni ären =under samma tak=, upprigtigt tillstå att det var =fåfänga= å
ömse sidor, som gjorde att ni råkade =i eld och lågor=, och att ingen
qvinna ännu är född som ej vill =giftas=. Jag borde bjuda er på =ett
glas vatten=, att kalmera er med, men, enär =kärleksdrycken=, det vill
säga den härliga saft, som finnes i =en butelj champagne=, icke står
mig till buds, så uppmanar jag er att fatta =giftbägaren= och instämma
med mig i =lefve fåfängan=, den må förefinnas hos =en snarsticken
herre= eller hos det täcka könet i egenskap af =lam och lejoninna=.

-- =Sparlakanslexor=, som vanligt, puttrade mamsell Garibaldi och
sväljde vinet och förtreten.

-- =Aldrig för sent= att få höra sanningen, förklarade fru P. och gaf
sin motståndarinna =en anonym kyss= med den hviftande parasollen.

-- =Väck ej björnen=, fru Patapon! varnade magister Bläckstadius i
det han tog på sig =den grå paletån= och räknade =bröstkaramellerna=,
som lågo i bröstfickan -- och när ni härnäst råkar ut för =små
stötestenar=, så låtsa inte om dem, det är som =vän i huset= jag ger er
detta råd.

-- =Undan för undan=, skall man genera mig, brummade fru P., men vänta
bara, när jag kommer åter =på egen botten=, så ska ni få betalt =lika
mot lika= och jag vill icke ge =ett tioöre åt den döfve och dufvan= om
icke =två unga löjtnanter=, som fordom varit mina hyresgäster, skola
göra mig =en vänskapstjenst= och ge er =hälften hvar= hvad ni behöfva.

-- =Det skadar inte= att försöka, inföll mamsell G., men jag tror att
en sådan =hyresgäst och husegare= som ni, icke bli så särdeles farliga.

-- Nå, =när damerna föra krig=, då komma alltid vi till korta, det är
lika så säkert som att =när man inte har möbler=, man ingenting har att
sitta på, invände majoren; men enär jag fruktar att, om ni fortfarande
skola leka =hund och katt=, vi slutligen få skåda en ny upplaga af =hin
ondes niècer=, så vågar jag föreslå att ni förenen er med =den elaka
husbonden=, ett namn, som jag fått genom =ett fruntimmers hat=, och
bedjen morbror Pehr, att han ger oss en skildring af sin resa öfver
=land och haf=.

-- =En kris= kan inte slutas bättre, stammade Finke, i det han torkade
=lorgnetten=, och om vi icke göra vår vän för mycket =påhäng= eller
förorsaka honom, liksom =nervösa fruar=, ett svettbad, så äro vi idel
öra ända tills =dagen gryr.=

-- =Kors ett så’nt spektakel= det göres af min resa, inföll morbror P.;
sannerligen sätter inte beskrifningen deraf mig i lika stor förlägenhet
som =en äkta man på glödande kol= eller rättare som =de båda döfva=,
bjudna på ett föredrag, och vore jag inte älskare af =familjelif=,
så gjorde jag bestämdt =resan utföre= och skyndade att hos =Angelika
Rosendoft= undgå det öde, som hotar mig.

-- Att =furstinnan af hönsgården= skulle bli förtjust öfver visiten,
yttrade mamsell Garibaldi, det tar jag för gifvet, men nog blefve
det att hoppa =ur askan i elden=; härvid förde hon med mycket behag
=trollfingrarne= under gubbens haka och lade =qvinnans sanna styrka= i
en så hänförande dager, att gubben började vackla.

-- Det är farligt för =gubbar= att komma i er närhet, märker jag,
svarade morbror P., i det han ordnade =den hvita halsduken=, och jag
ser ingen annan utväg för att ej göra mig skyldig till =konsten att
misshaga=, än att föredraga några scener ur =lifvets skola=. Jag
ber er dock på förhand ursäkta om de ej bli lika anslående som =en
fattig ung mans äfventyr= eller så omvexlande som =Herr Larssons
resa till landtbruksmötet=, ty, ser ni, jag =kan ej=, i likhet med
=s. k. hedersmän=, finna något nöje uti att hålla =en föreläsning=,
på hvilken, för att ta några exempel, =din nästas hustru, den gifte
mannen i staden och på landet= eller i allmänhet =våra vänner= häcklas
och förtalas; det har tvärtom varit hos mig =en ärlig sträfvan= att
såsom =sanningsvännen= troget återgifva =spegelbilden=, den må vara
god eller dålig. Och nu till min resa! Som ni vet, drog jag hemifrån
tidigt på morgonen =den 1:ste Maj=, icke så alldeles fri från ... ja,
det är detsamma, det är =en hemlighet= på samma gång som ett minne af
=Walborgsmessoaftonen=, vid hvilket tillfälle man kunde säga om mig att
=han ser för djupt i glaset= ... ja, det är inte värdt att ni vilja
urskulda mig, ty =vi äro alla lika= hvad svagheten =för trollflaskan=
och dess innehåll angår. Alltnog, med =min gamla hatt= nedtryckt i
pannan och =vägvisaren för resande i Sverige= i bröstfickan, rullade
jag i väg uti =emigrantens resvagn= med =Peder Rank och hans fästmö=
på framsätet och utan =ett äfventyr=, ty att jag såg ett slagsmål
mellan =två vänner, och en rock= i grund förstöras, räknar jag icke
dit -- anlände jag till närmaste jernvägsstation. =I första klassens
väntningssal= hade jag nöjet sammanträffa med =kusin Pettersson=, som
nyss ditkommit från =ett frieri i Vestergötland= och liksom jag ämnade
sig till hufvudstaden. Oaktadt han är jemnårig med mig, har han ännu
inte =ett grått hårstrå=, medgif att det är =en lyckans gåfva=, och ser
lika välmående ut som =en konung= med oinskränkt apanage, som sultan
=i Marocko=. =Om man vill eller inte= så måste man prata och då, som
ni vet, =jag känner till politiken jag=, så afhandlade vi först dagens
händelser och sedan hans =giftermål på gamla dagar=, hvilket är bygdt
derpå, att =kärleken kommer sedan=, emedan flickan håller af =min vän
löjtnanten= och endast ger vika för =penningen=. Jag har dock den
tron, att det kommer att ge honom anledning att spela =en svartsjuk
tok= eller också får han fresta på en kurs i =toffeltaktiken=, sköna
utsigter i sanning, men =hvad har min son på galejan att göra=?
Emellertid ska det vara =ungdomskärlek= med i spelet, egentligen till
flickans mor, af hvilken hon är =det lefvande porträttet= och hellre
än att =för evigt= se i hvarandra =förmyndare och myndling= föredrar
man att som =Adam och Eva= ingå ett äkta förbund. Jag tror att =Lucie=
får rätt, att det är ett vågadt =frieri och förställning= den egentliga
vinsten. Pettersson var emellertid förbåldt intagen i sin =lilla
Bertha= och påstod sig haft mer än =en sömnlös natt= sedan han skildes
vid henne; nåja, det är ju som sig bör, =allt för damerna= heter det
ju, jag kan dock icke annat än le åt dessa =kärlekens blindbockar=, som
synas glömt exemplet af =Josef i Egypten.=

-- Det hörs att ni aldrig råkat ut för =kärlekens snaror=, utbrast
fru Patapon, ni skulle eljest ej ha sådan =en fördom= för giftermål,
men märk väl, äfven =en försigtig ungkarl= kan en gång bli bländad af
=stjernan mellan molnen= och då =god natt granne= med =alla vackra=
föresatser.

-- Oroa er inte för den gamle =friknekten=, min charmanta fru,
fortsatte gubben helt spetsigt; =ulfven och lammet= trifvas inte
väl ihop och i öfrigt ser jag gerna att alla =stackars mammor=, som
göra så =mycket väsen för ingenting= få vara i oqvald besittning af
sina =Jeanette och Jeanetton= eller hvad de nu heta dessa damer,
som glömt den gyllene regeln, =missvårda ej behagen=, ty jag är nog
olycklig att vara motsatsen till den unge man som var =fattig på
mynt och rik på kärlek= och dessutom hatare af, om jag så må säga,
=giftermålet på befallning=, isynnerhet som jag, om jag än vore
utrustad med =fantasiens glasögon=, icke kan finna att =en fru som
läser tidningarne= i st. f. att sköta sitt hushåll och till slut blir
=en engel från afgrunden=, kan vara något så eftersträfvansvärdt.

-- Det der var =en homöopatisk kur=, som var föga behaglig, sade
majoren, och hade den tilldelats =den gamle musketören=, hade jag
bestämdt fått någonting liknande =Emelies hjertklappning=.

-- =Jag nappar inte på den kroken=, inföll fru P. och anser snarare
anfallet som =skrämskott=, men det oaktadt vill jag hålla tjugu mot
ett, att om man presenterade morbror Pehr =hundrade jungfrur= och med
skalkaktig min frågade: =åstundas unga damer?= han genast skulle öka
antalet af =spekulanter= och =mer än perlor och guld= värdera den
hänförande =bröllopsqvällen=.

-- Ta, ta, ta! ni sladdrar i sanning, min fru, som =Papegojorna=
och vill partout säga dermed att =100,000 francs och min dotter=
vore en god eröfring, men jag betackar mig och föredrar att ingå i
=odödlighetens tempel=, som gammal =ungkarl, ungkarl för evigt=.

-- Nu fick hon för =kärleksfebern=, hviskade mamsell Garibaldi till
Martha; i =ett godt hjerta= som mitt, kännes det ljuft att =en dam
på högsta modet= blir uppmärksammad på =faran af att ljuga=. Sedan
morbror P. tömt ett glas champagne fortsatte han berättelsen om sin och
=Lasses stockholmsresa=, sålunda: Vi fortforo att samtala lifligare än
=tanterna= på ett kafferep =under aftonsången=, så att, då signalen
gafs till tågets afgång, vi i =villervallan=, som då uppstod, måste
skrapa ihop våra reseffekter, som lågo =huller om buller=, med samma
ifver som =Onkeln från Kalifornien= sina guldstycken, då =muraren=
råkade se in genom hans fönster; derefter rasade vi in i en kupé och
slogo oss ned vid sidan af =en blygsam engelsman=, (jag hörde se’n att
han hette =Qventin Durvard=) och =en handelsexpedit från Hamburg=;
jag sa’ till Pettersson att det är klart att den ene =han reser för
sitt nöje= och den andre för =ett handelshus=, men, gubevars, af
en liten =kapris= motsade han mig och påstod att båda voro ute =på
hvift=; förutom dessa herrar hade vi till medpassagerare =ett resande
teatersällskap= och flere representanter af allmogen, hvaribland
=Vermlänningarne= och =Nerkingarne= voro särdeles lifvade. Jag skulle
icke räkna mig till =män af ära=, om jag påstode att våra kamrater voro
lika intressanta af sig som =en knalle på folknöje=, ty engelsmannen,
han sof som om han, efter att hafva varit =husvill för sista gången=,
nu fått ett lika skyddande tak öfver sitt hufvud, som =kejsarinnans
nattmössor= och herr =handelsexpediten= eller =profryttaren= hade
så fördjupat sig i studiet af =den hvitklädda qvinnan=, att han i
konversationen täflade med =den stumma från Portici=. Emellertid gick
tiden ganska fort, tack vare den fängslande beskrifning, som =Tiburtius
och Polykarpus, två lustiga turar=, uppdukade öfver åskådandet af =den
förtrollade katten=, =den bergtagna= och =trollflöjten=, hvilka schene
rariteten förevisats af en s. k. professor =Egmont= på marknaden i
Trosa och rönt ett lifligt erkännande af =våra hyggliga landtbor=; men
egentligen genom mitt aktgifvande på den kurtis, som uppstod emellan
=den gamla aktrisen=, låt mig se, hvad hette hon? jo =Tonietta Faust=
och =fästmannen från hufvudstaden=, jag menar Pettersson, och som nådde
sin höjdpunkt vid passerandet af tunneln under söder, då de genom
=ett ögonblicks oförsigtighet= kommo i famnen på hvarandra, ungefär
som =Romeo och Julia=, och hade kanske gått ännu längre, hade icke en
ibland =aktörernes rivaler= antändt en bengalisk eld så att det blef
lika ljust i kupén som vid =midsommarvakan=.

-- Ack, =de skenhelige!= inföll fru P., liksom ibland dem inte fans mer
än =en herdinna på villospår= eller någon ung man som icke gjort ett
lika stort =snedsprång=: men =Amors genistreck= voro väl för dem lika
obekanta som =smyghandlarne= äro för tullverket eller =1856 och 1956=
äro för hvarandra.

-- Ni talar lika vist, som =lärdt folk i stubb=, komplimenterade
morbror Pehr, och träffar målet med samma säkerhet som =Friskytten=;
emellertid, för att fortsätta der jag slutade, kan jag försäkra er att
=kärlek och uptåg= aflöste hvarandra hela tiden och att =aktrisen=
genom omvexling af =list och flegma= spelade min gamle vän =en komedi=
af så ypperligt slag, att han alls icke märkte, att =när man inte har
pengar, så pudrar man folk=; han fick nemligen för behaget =att älska
för sin egen skull= vid en och annan station göra en åderlåtning på
de =500 R:dr banko= han medförde som reskassa, ty =den tankspridde=
var gudnås så renons på mynt, som =när man tappat sin börs=. Jag ville
naturligtvis inte störa =de oskiljaktiga= i deras =kärlek med ånga=,
eller anspela på, att =den lilla sångfogeln= var en stor roffogel,
utan jag nöjde mig med att, liksom =de närsynte=, se högst obetydligt;
dock kunde jag icke undgå att göra den reflexionen att =den gamle
friaren= rätt mycket liknade =det borttappade fåret=, isynnerhet vid
framkomsten, då hon, en afbild af =katten förvandlad till qvinna=,
tackade för =en glad dag= och hviskade ett blygt =glöm mig ej=, ty
han stod då så betagen som om han genomlefde =en midsommarnattsdröm=
eller fått en uppenbarelse af =profeten=. Sedan jag sagt farväl åt
mitt ressällskap, af hvilket en del funnit att =alla vägar bära till
Rom= och en annan del hade stort tycke med =frihetsbröderna=, skyndade
jag med mina saker ut på perrongen, men der må ni tro blef =strid och
seger= så det förslog, -- jag omringades nemligen både af =herrskap och
tjenstefolk=, af hvilka de senare i synnerhet utbjödo en mängd =rum att
hyra=, eller, för omvexlings skull, =ett rum att hyra=, att jag, som
fått i mitt hufvud att det var =ondt om rum=, nära nog utsattes för
=en riksdagsmans fataliteter= och, sliten hit och dit af en folkhop,
närgången som =röfvarebandet=, började tro att man ansåg mig för =den
fredlöse=. Tack vare mitt lugn och min hållning värdig en =Rienzi=
eller snarare =Felsheims husar=, lade sig emellertid stimmet och jag
fick andrum att genomläsa =en biljett=, som räcktes mig af =dalkullan=,
hvilken =Konjander= haft godheten sända mig till mötes. Af den erfor
jag att det ingick i =min tants planer= att jag skulle bo hos den
forna =flickan i Stadsgården=, den lilla sötungen =Mignon=, hvilken,
förenad med =Mäster Daniel=, hade att bjuda på hoteller, både å =Norr
och Söder=. Jag kom nu i lika obehaglig ställning som =två herrars
dräng= då man upptäckt hans dubbelhet, ty =flickorna på Söder= äro lika
trefliga som =flickorna på Norr=; men, resonerande som så, att då jag
mest svärmat för de senare, =en fantasi=, om ni så vill, de borde ha
företrädet i =affärer= af detta slag, och påminnande mig för öfrigt
=ett gammalt ordspråk= ...

-- =Gammal kärlek rostar aldrig=, inföll majoren hotande med fingret.

-- Du sade det! lät jag i en droska föra mig till hotell =X= uti
huset =N:o 29 och 30= vid Drottninggatan. Som =en gammal vän= blef
jag emottagen med öppna armar af =uppasserskan=, som lifligt anslog
mitt sinne, ty =det var Gertrud, notariens flamma= sedan fjolåret
under =ett hemkomstöl i Dalarne=. För att smickra mig bjöd hon på
ett rum =fem trappor upp=, men jag betackade mig och föredrog att bo
i första våningen i =N:o 7=, hvarest man hade en friare utsigt än i
=N:o 5=, som äfven var ledigt. Sedan =bäraren och hans son= uppburit
mina saker, en vaktmästare, städad som =supplikanten=, anmält sig,
hvarigenom =de begge domestikerne= voro representerade, och =det gamla
skrinet= med min kassa blifvit inlåst, slog jag mig ned i en svällande
soffa, tog ur =cigarrfodralet en cigarr=, tände på den och försjönk
derpå i ett behagligt dolce far niente, alldeles som när =professorn
njuter landtluft=, eller när man =om våren=, då “vintern rasat ut
bland våra fjellar“ och =de små foglarne= qvittra, känner sig litet
tung i hufvudet. Jag vet inte huru länge min dvala räckte, ty efter
=sista natten= var jag nästan lika illa deran som =taktäckaren= efter
taklagsölet, alltnog: den stördes af någon som ropade: Herre min
gud, =svärfar kommer=! Fullt vaken erfor jag att rösten kom från =en
möblerad våning= bredvid; jaså, jag har grannar, tänkte jag, skulle
vara lika angenämt som att tillbringa =en midsommarnatt i Dalarne=
att få taga =de båda kusinerna= i betraktande, och, gifvande vika
för min nyfikenhet, lika berättigad som kärleken hos =tre förälskade
poliskonstaplar=, stälde jag mig vid dörren till andra rummet i attityd
ungefär som =fäktaren från Ravenna=, men såg inte ett dugg för =en
spik i nyckelhålet=. =Prosit!= der stod jag nu lurad som lorden af
=den svarta dominon=, men om jag nekades att se som =de båda blinde=
i fattigstugan, så _hörde_ jag desto mer ... hvad tycker ni om denna
konversation ur =de ungas förbund=?

Förträffligt! han gick förbi, vi kunna således vara utan fruktan för en
=Jetta tore eller onda ögons magt=, ty du ska veta att min svärfar,
som är =en småaktig man=, har åtagit sig rolen af =den hemlige
agenten=; hur snällt att du helsade på mig! jag har inte sett dig
sedan =bröllopet på Ulfåsa=; om du viste hvad jag ångrat den stunden;
min man är så kall som en =snöboll= och hvad han lofvade i sin sång
=till Emelie=, som han så ofta föredrog vid =Berthas piano=, det har
han icke hållit, och här sitter jag nu =fången på hedersord=, färdig
att tråna bort som =den hvita nejlikan=, under det att min man gör
affärer med huset =Valeur & kompani=. Nå, finner du inte att det är
ett angenämt lif =de nygifta= föra? Ack, annat var det när jag _såg_
blott =min blifvande mans porträtt ... en fästman i olja=, inföll
den andre skrattande ... och jag hoppades att genom föreskriften i
=Onkelns testamente= vårt bröllop skulle vara lika aflägset som en
hydda =vid riksgränsen=. Mins du =en nyårsnatt i Upsala= för två år
sedan, då vi spelade =intrigen i fönstren= med de glada =studenterna=
och mitt hjerta intogs med storm af =Herman von Unna=, som går ända
opp till =det höga C=? -- Om jag mins, jo det må du tro, men =en
faslig natt= var det, och hade inte den komiska =giftermålsannonsen=
blandat bort korten så ... Ack, jag anade inte då att man snart skulle
betrakta mig som en af =de onyttige= och göra mig lifvet surt som för
=den lifegne=; du är lycklig, du, som ännu är fri och blomstrande som
=rosen på Kungsholmen=. -- Jo vackert lycklig, men snälla =Leonora=,
jag har ju fått mig =en elak styfmor=, som bevakar mig som =skatten
bakom spiseln=, och -- kan du tänka: fastän =pappa har gifvit lof=,
oupphörligt förhindrar mig att träffa =kusin Rocambole=, den rike och
vackre =brorsonen från Amerika=. Man kunde tro att =hon är vansinnig=,
som handlar så, eller att hon hatar mig derföre att jag upptäckt det
=hon bedrar sin man=; men jag har beslutit att sätta =stolthet mot
stolthet=, och att, när hon nästa gång spelar =den inbillade sjuke=
och tvingar mig att läsa om =Ariadne på Naxos= eller om =det befriade
Jerusalem=, som äro hennes favoritböcker, ge henne =en huskur= så att
hon aldrig ska glömma den =ståndsskilnad=, som eger rum emellan =fröken
Elisabeth= och den uppblåsta =madam Angots dotter=. -- Det är mycket
bra, =så tuktas en argbigga= bäst, och =mellan drabbningarne= låter
du =den olycklige älskaren= berätta dig sina minnen =från Amerika=,
de böra vara lika intressanta som =hin ondes memoirer=. -- Ack, att
jag vore i ditt ställe och aldrig kommit =i skärselden=, jag skulle
minsann inte nu vara så nedstämd som =en fru som tar in opium= eller
pinas deraf att min man =dagdrifvaren=, som känner till =Emelies
drömmar= om huslig lycka, är liknöjd som =kärleken i regnväder= och
till på köpet =inte en smula jaloux=. -- Han är =en odåga=, det är
alltsammans, och förtjenar inte din ömhet, och för att visa honom att
man kan göra =allt för fosterlandet=, men mycket litet för en =Jacob
von Tyboe=, för prata det kan han, så bryt ditt fängsel som =de begge
arrestanterna= och störta dig ut i verldshvimlet bland =bättre folk
och pack=. =Nu ska vi roa oss= af hjertans grund och låta din man leka
=lejonet vaknar, folkets dom= må utfalla till vår fördel eller inte. --
Jo, jag är just i lynne att roa mig; det var =ett olycksöde= att det
blef allvar af =Stockholmsbesöket=; hade jag följt de =goda råd=, som
=min moster= gaf mig, och blifvit hemma, så hade inte =millionärens
dotter= behöft lida sådana =Tantali-qval= som nu, eller frukta för =små
förtretligheter i det menskliga lifvet= af de odrägliga =dagsländorna=,
för hvilka =ingen får passera= oantastad: det fick jag erfara i fjol
under vistandet här vid =Viktorines bröllop=. -- Herre min gud, du är
då rigtigt =enfalden från landet=! Så vet då, att =jag knäpper dem= om
de komma oss för nära; för öfrigt ha vi ingenting att frukta, då vi
hvarken vilja repetera =ett äfventyr på Stegeborg= eller åstadkomma
=en revolution i drifbänken=, utan blott med vår utflygt vilja lära
din man förstå att =min hustru vill ha roligt=; det hade visserligen
varit =bättre aldrig än sent=, att han vunnit den erfarenheten, men då
=han bedrar sin hustru=, det är inte för någon =en familjehemlighet=,
så är det inte mer än rätt att du i din tur visar =hur man kurerar en
flyktig man= och icke låter honom återfå din kärlek förr än han blir
så spak som =det besegrade lejonet=. -- Jaja, nog är det bra, men tänk
ändå om =experimentet= misslyckades, och vi vid =första steget= utom
hus råkade midt i famnen på =min älskade man= eller min svärfar, =den
argsinte gubben=. -- Nå, än sen? =öfverraskningen= skulle bekomma =de
begge kronorna= bland äkta män särdeles väl -- =jag bedrar mig aldrig=
-- och lära dem inse =faran att gå på klubben=, då de ej medgifvit dig
att =på landet och i staden= njuta af din frihet. -- Det var =en spegel
för äkta makar=, som var skön, inte sant? fortfor morbror Pehr, efter
en liten paus, men det blir evigt enahanda i =de rikas skola=, så länge
=våra hustrur= lida af =romangriller= och de ej lärt sig inse att =en
hustrus bästa politik= är att försöka =hvad kärleken förmår=.

-- Ni borde som =en man af verld och en man af värde=, -- tog mamsell
Garibaldi till ordet -- icke vara så sträng af er och begära att man
som =flicka och fru= skall vara af olika natur; för öfrigt gör =en
moders bild= hvad den kan, och antingen man fått =en god uppfostran=
eller ej, har man svårt att fatta det =smekmånaden= ej är evig. Hon
hade härunder kastat en bakelse åt den tama =skatan=, som hoppade
framför paviljongen uti starka =funderingar=, om på =en sommarafton=
så härlig som denna, hos =aristokraten på landet= ingenting stode att
vinna.

-- Alldeles min mening, -- vidtog fru P., -- och =skulden= dertill,
att i allmänhet =bygga upp och rifva ner= föregår inom familjen,
är odisputabelt mannens; som =ungkarl och äkta man= har han olika
intressen, och vore han än utrustad med =Aladdins lampa=, skall han
aldrig finna sin maka, så länge han dels förnekar =det täcka könets
magt=, dels vandrar i sjelfkärlekens mörker, intensivare än det, som
herrskar under =en Oktobernatt på Kolmorden=.

-- Jag tror =hon har hjerta=, hviskade Smith till Bläckstadius.

-- =En skalk= den, som tror det, -- svarade denne, -- säg snarare
att =de häftiga passionerna= råkat i svallning vid tanken derpå att
hon bedragits af =fästmannen från Norrköping=, hvilken instälde
=friarefärden= sedan han fått kännedom om =frun i sitt hus=.

-- Det synes som ni antagit =Fiat Justitia= till ert valspråk, mina
damer, -- återtog morbror Pehr, -- och det hedrar er, ty ni viljen
dermed säga att =man är icke alltid så dålig som man synes=; emellertid
får jag bekänna att jag af det =farliga grannskapet= erhöll den
lärdomen, att det i synnerhet =i rum för resande= är af största vigt
att ha =tand för tunga=. Sedan jag dragit mig tillbaka blef det för
mig =en ordenshemlighet= hvad som vidare yttrades; jag tog derföre
på mig min rock för att besöka =en modern rakstuga=, der man sagt
mig att =de båda systrarne, Amelie och Emelie=, visade lika mycket
behag när de tilltvålade oss herrar, som =skyddsgudinnorna=, när
de delade sina gåfvor åt =de fattige i Paris=. Knappt hade jag med
=en liten nyckel= stängt min dörr och trädt ut i förstugan, förr än
mina grannar, förtjusande som =Drottning Filippa= och =Kung Renés
dotter=, jemväl kommo dit ut; men de hade icke väl blifvit mig varse,
som gaf dem en blick à la =Fra Diavolo=, förr än de, generade som de
ertappade =vildbrådstjufvarne=, utbytte några ord med hvarandra och
sedan liksom =den flygande Holländaren= jagade af utför trapporna.
Visst var uppenbarelsen af =en fru som har ledsamt= och =fästmön från
hufvudstaden= pikant nog, men den kunde icke utplåna mina =ständiga
misstankar=, att orsaken till allt =trassel= här i verlden är att söka
i =kabal och kärlek=, och att utan dem några =ulfvar i fårakläder= icke
skulle förefinnas. =Hos portvakten= fick jag, tack vare =Drottning
Elviras saga=, som jag gaf lilla =Fiammina= att roa sig med, veta att
mina grannar voro =Herr och Fru Denis=, hvilka logerat sedan =den
6:te= i och för bevistandet af =kröningsfesten=. Slående rakningen ur
hågen och tänkande på att =till tings! till tings= blir väl slutet
på fruns utflygt, stälde jag mina steg till närmaste gathörn, der
=så kallad ungdom= afhandlade dagens “on dit“, och det bereddes
mig nöjet att uppsnappa den telegrafering, som desse underhöllo
med =symamsellerna=, om förlåtelse, jag menar =syfröknarne=, i den
charmanta =nipperboden=. Jag vet inte huru länge jag stod i hörnet och
derunder frågade mig sjelf: =hvar skall jag tillbringa mina aftnar=,
samt såg =barnhusbarnen= återvända från bevistandet af =ballongfärden=,
då helt plötsligt de gamla =syndabockarne=, magister =Janne Bulling=
och =advokaten Knifving= fingo fatt i mig, och ehuru de kommo från en
tillställning mer lifvad än =Bacchi giftermål=, öfvertalade mig att
göra en tur till Djurgården, för att få =klöfverbladet= fullständigt.
Jag märkte på =magisterns peruk=, som satt litet skrufvad, och på
Knifvings ögon, i hvilka =Pariserpojken= allt som oftast framblickade,
att det icke stod rätt till i deras öfre våningar, men då de såta
=kusinerna= underhöllo mig med så tjusande sirénsånger om utflygtens
behag m. m. att icke ens =troubadouren= kunnat bjuda på bättre, lät jag
alla betänkligheter vika och tillhörde för aftonen falangen af =moderna
vinglare=; jag hoppas att ni förstår mig rätt. Från Strömparterren,
denna täcka samlingsplats =för börd och förtjenst=, för att icke glömma
=törne och lager=, gjorde vi öfverfarten till Alkärret, och då jag icke
varit i Stockholm sedan =Jeannettes bröllop= hos hennes slägtingar
=Faust och Greta Falkland=, gjorde jag, vid betraktandet af allt nytt,
lika stora ögon som =Bror Jonathan eller oxhandlaren från Småland=, och
sedan jag beträdt den plats der =Fredman och Ulla Winblad= svärmat,
kunde jag icke afstå ifrån en titt in =på Gröna lund=, så skräpigt der
nu ser ut och =tidens strid= gör sitt bästa att förinta den boning
hvarest =Ulla Winblads födelsedag= en gång firades och der glädjen var
en lika beständig gäst som på =balen i Olympen=. Hvart man nu vänder
sig ser man att =andra tider, andra seder= äro rådande och att aldrig
sådana glada =sommaräfventyr på Djurgården=, som Bellman besjungit,
skola förnyas.

Vår tids =Bellmanianer i det gröna= äro mycket sorgliga att skåda
och det förvånar mig alls inte att =Anna Stinas illusioner= ramlade,
då hon fann att det blott behöfdes =Savojardgossarne= med sina
instrument, en positivspelare =Farinelli=, som skrålade några sånger
ur =Orpheus i underjorden, prins Kille och fröken Vira= m. fl., under
det han förevisade en tafla öfver =ett mord på Norrtullsgatan=, samt
=gubben Noach= med sin kasperle-teater för att åstadkomma ett s. k.
folknöje i =fult och vackert väder=; men då =alla spekulera= på en
späckad börs och föga sinne finnes för =konst och natur=, får man
inte begära bättre. Sedan vi liksom =positivhataren= undflytt musiken
och =på Hasselbacken= fått oss en plats bredvid musikpaviljongen der
orchestern, anförd af =kapellmästaren från Venedig, Marino Fallero=,
bjöd på ett potpouri ur =Stradella=, samt en flaska punsch med
tillbehör reqvirerats, uppslogo vi våra språklådor; naturligtvis tog
Bulling brorslotten, ty han har =hin ondes gåfva= att prata, fastän
han egentligen excellerar såsom =skrattmenniskan=, och ibland =gamla
minnen= erinrade han mig om vår första bekantskap, som egde rum =en
natt i Falkenberg= å gästgifvaregården för omkring 30 år sedan, då
=studenten och hans älskarinna= genom min mellankomst räddades ur
klorna på =studenthataren= och jag som belöning för min ridderlighet
utsågs till marskalk på =Malins bröllop=. Det var en liten rar tös
må ni tro, qvick och liflig som =Nürnbergerdockan=, och fin och
blid som =elfjungfrun=, och i =Sven Dyrings hus=, der hon upptagits
som fosterdotter, var hon =gunstlingen= hos alla. Det påstods att
hon haft =tre friare och en älskare= förut, om det är sant lemnar
jag derhän, men i så fall torde =rivalerna= om hennes ynnest varit
lika goda vänner som Furst =Diedrich Menschenschräch= i Preussen
och =en kommunist i våra dagar=, och den reela vinsten af deras
=frieri med stormsteg= blifvit en massa af =Malins korgar=. Skada
att hennes lif blef nära nog lika flyktigt som =en sommarnattsdröm=,
och att hon, ehuru följd till Stockholm af =en moders välsignelse=,
skulle få erfara att jemväl =ett söndagsbarn= har att kämpa med =tur
och otur=; hon råkade nemligen någon tid efter sin ankomst =under
nyårsmaskeraden=, sjelfva =nyårsnatten på Mosebacke=, att, dansande i
=Auroras träskor=, hvilka hon begagnade som =tiggarflickan=, snafva mot
=majorskans krinolin=, med den olyckliga påföljd, att benet afbröts,
och =en dag under smekmånaden= hon utandades sin sista suck. Låt
henne bli =ett varnande exempel=, mina damer, härnäst ni styr ut er
till =Kungslenafärden=. Men, min gud! jag aflägsnar mig ju från ämnet
ungefär som =Nisse och Nubbe eller tomtegubbarne= från ett hus der =hin
ondes första lärospån= gjort insteg; nå, för att fullfölja berättelsen
om vår trio, får jag upplysa att vi pokulerade lika flitigt som
=indianerne i England= och skrattade rätt godt åt Knifvings nederlag =i
Bohuslänska skärgården=, det är måhända icke fullt så pikant som =ett
äfventyr på en fotresa=, skildradt af =Calle Bultén= och illustreradt
af =den tafatte fosterfadern=, men jag tror ändå att det skall roa er.
I afsigt att sköta sin helsa och få några =bilder ur lotsarnes lif=,
hade Knifving en af =de första sommardagarne= i fjol slagit sig ned
=vid en badort= på vestkusten; tack vare bekantskapen med =storbonden=
blef han inackorderad hos =Greta i Sorgenfri=, hvilken ännu lefver
på =lifstidsräntan=, som hon erhöll för =den hemliga beskickningen=
till engelska flottan, på den tid då =den ärelystne= Napoleon, efter
att hafva varit =löjtnant och förste konsul=, svingat sig upp till
kejsare, och, byggande på =en ministers fall=, ämnade att göra Sverige
=schack & matt= i ett enda drag; gumman var som =mormodern= högt aktad,
och =fiskarestugan= hade namn om sig att vara lika städad som =ett
Sundhets-kollegium=; också trifdes Knifving hos henne mycket väl, och
för att få ton för sig som =de moderna=, hade han genast vid ankomsten
till orten anmält sig hos =doktor Maurice= och antagit till uppassare
=dumme Petter=, ehuru han nästan dagligen fick ge honom =en kur för
stationära=, bekajad som Petter var af de ständiga =distraktionerna=
och trög i rörelserna som =skräddaren excellens=; till umgänge hade K.
några =Tyskar och Skandinaver=, hvilka liksom han togo =vattenkuren= i
anspråk. Så till vida var allting godt, men, som ni vet, gör man =för
sent= den upptäckten, äfven om =plånboken= är aldrig så späckad, att
man icke, som =de begge pensionstagarne=, kan lefva endast af =en mogen
melon=, och att man i nöjen fordrar mera omvexling än en båtseglats
eller =en utflygt i det gröna= kunna erbjuda, och i synnerhet då man
är =gräsenkling= och ej behöfver frukta att =frun inkognito= tar rätt
på hvad mannen gör när =han reser för att roa sig=. Ingenting var
derföre naturligare än att K. försökte sig i =den sista eröfringen=
och lade ut sina krokar för =lotsens dotter=, en liten pigg tös vid
namn =Edith=, som bodde några steg från hans hem, =i byn i bergen=.
Han hade visserligen hört att den vackra =skärgårdsflickan= redan
hade =tre älskare=, bland hvilka en skåning, =matrosen Bertram=,
ansågs vara den mest gynnade, men ej varnad deraf eller af historien
om =David och Goliath=, lät han genom =flickan som säljer blommor=,
litet emellanåt tillställa den sköna en bukett, uti hvilken doldes =en
papperslapp=, på hvilken han skrifvit att i =regn och solsken= vore han
hennes lifligaste beundrare. Det bör smickra =sjömannen på landbacken=,
tänkte han, att =syrsans dotter= äfven råkat behaga =den anonyme äkta
mannen=, och, tryggad dervid, visade han sig lugn som =sömngångaren=.
Det var utan tvifvel en dunkel tanke i =Martins hufvud=, och ehuru
=den faderlösa= tycktes lyssna till hans smicker, skulle han snart få
erfara att =fruntimmersvänskapen= icke är att lita på. En afton =i
solnedgången= när hon beviljat honom ett möte, omintetgjordes det
genom =friarens besök=, och innan K. viste ordet af hade han fått sig
=en knuff= af så väldig art att han rullade utför berget lättare än =en
hatt=, och stannade i ett bråddjup, hvarifrån han först efter =en natts
väntan= upptogs af =de begge vedhuggarne=, som hört hans rop. Efteråt
blef det kändt att flickan =på kärlekens genvägar= gifvit =friaren från
Skåne= del af =det farliga förtroendet=, så att han från första stunden
kunde bevaka dem lika väl, som =de begge girige= sin skatt; emellertid
förskaffade denna =en natt bland fjellen= Knifving =fjorton dagars
arrest på sitt rum=, tack vare en vrickning i foten, och i afvaktan på
nya synrör i stället för =de sönderslagna glasögonen=, lärde han sig
inse, att =en ung flicka= icke har någon medömkan med =mannen i fällan=.

-- Förträffligt! -- utbrast fru P., -- det skall lära =allas farbror=,
ja, jag kan gerna säga =en herre som springer efter fruntimmer=, att
=en otrogen man= är en styggelse både =i himmelen och på jorden=, och
att det aldrig slår felt att, =som man sår, så får man skörda=.

-- Ni har då =alltid för brådt om= med edra omdömen, min fru, --
svarade morbror P. -- och då ni tyckes ömma för att =den sällsamma
sjukdomen= otrohet må försvinna, så får jag föreslå att ni upprättar
en =skola för äkta män=, på det att ni måtte få oss så gudsnådeliga
som =väktaren= och så ytterst blyga som =vestalen=; jag är öfvertygad
att =enlevering och mord, misstanke och process= snart skulle bli “en
saga blott“ och ankomsten af =fruntimmersriket=, till hvars drottning
ni vore sjelfskrifven, skulle hålla =passionen och förnuftet= inom
tillbörliga skrankor.

-- Nog vore det =det rätta sättet=, -- sade fru P. -- för att få
=de skilda makarne= att draga jemt, men derigenom blefve man också
=ständigt sysselsatt= och ...

-- Och redde sig lika illa som =polislöjtnanten= med =de begge
tjufvarne=, -- afbröt majoren, som fann föga behag i =kriget med
onkeln= -- det är så säkert, som att =artist och affärsman= aldrig
kunna förenas, eller att =ett fruntimmer som har träben=, med fördel
kan uppträda i =polkan=; emellertid vågar jag anhålla att, på det
=onkelns hemlighet= ej vidare må afbrytas med =dumhet på dumhet=, ni
täcktes iakttaga =en fjerdedels timmes tystnad=, -- det blir väl svårt
kan jag tro, men =vill qvinnan, nog lyckas hon=.

-- =Han blandar sig i allt=, puttrade fru P. och slog sig ned på en
stol.

-- Jag slöt, -- vidtog morbror P. -- med Knifvings =ett blad ur
samhällslifvets mysterier=, och tillägger, att hvad som sedan hos oss
höll munterheten uppe, det var Bullings berättelse om =herr Dardanell
och hans upptåg på landet=, hos den glade =Arrendatorn= af =en egendom
till salu=, der B. vistades förliden sommar, lurad som han blef på
=resan till China= i sällskap med =Nathan den vise=. Jag har gudnås
glömt det mesta, men =duellen= kan jag icke undanhålla er; anledningen
dertill var =krämerskan Bertha=, hvilken, ehuru hon var förlofvad med
sergeant Fredrik, mottagit =en ring= af den qvicke =upptågsmakaren=,
och då de vid ett tillfälle sammanträffade i =qvarnen vid lindarne=,
-- kärleken var naturligtvis på =tapeten=, -- tillät den =vildhjernan=
att frånröfva sig en kyss. Det behöfdes icke mer för att Fredrik,
som funnit att det är =omöjligt att bevaka en qvinna=, och som nu
höll sig dold lik =tjufskytten= i de älskandes närhet, fattar eld
som =ett kruthus=, rusar fram med en värre fart än =den ondsinta
hustrun= och “nolens volens“ griper =mannen och älskarn= i strupen.
Det är osäkert huru utgången blifvit om icke Dardanell, tack vare
=små händer=, lyckats göra sig fri, och, vig som =ekorren=, fått sin
motståndare under sig på golfvet; emellertid fick denne göra bekantskap
med =örfilarne= och hålla till godo med förklaringen att det här
=sommarnöjet= blott var ett oskyldigt =soldatputs=, eller, rättare,
ett svar på =hvad han gick ut att söka=, hvarefter D., rädd för att
=vedergällningen= icke skulle utebli, lemnade valplatsen, lika snabbt
som =min vän Cambiac=, då han fann sig stående på en krutfjerding
=mellan tvenne eldar=. Sergeanten, mörk i hågen som =stråtröfvaren=
och svärjande på att =skymf och upprättelse= skulle följas åt, hade
icke väl kommit på benen, förr än han jemte =korpral Lustig= uppsökte
D. och med =två ord= lät denne förstå att i vägen vore =den ene för
den andre=, och sålunda måste duellera. =Nej, det är för tokigt!=
utbrast D., men anser ni att ett litet =qvi pro qvo= bör ge anledning
till =blodshämnden=, så gerna för mig. Jag vill blott lära =en herre
som går vilse=, svarade sergeanten, att =det är farligt att leka med
elden=, hvad vapen väljer ni, sabel eller pistol? =Två pistoler=,
om det kan lugna er. Godt! vi träffas om en timme utanför =stugan
vid Ugglesjön=, och ni kan anmoda antingen =Volontären= eller en af
=Adjutanterna= att vara er sekundant. =Spektaklet i Kråkvinkel= kunde
icke väcka större uppseende än denna duell mellan =rivalerna på skämt
och allvar=; också infunno sig vid ryktet här om =veteranerna= från
kriget i =Finland 1808 och 9, saltdirektören Daniel Hjorth= och =två
äkta män, farbror Filibert= och =fiskaren Filip= samt annat godt folk
för att åskåda den. På utsatt tid infunno sig =Don Juan mot sin vilja=,
herr Dardanell, och =arméns barn=, sergeant Fredrik, på mötesplatsen,
och sedan =de begge sergeanterna=, det vill säga veteranerna, utstakat
banan, gjorde de sig klara till aktion. Knappt var signalen =framåt=
gifven förr än båda skotten affyrades och samtidigt träffade Bertha,
som, lik =den vansinniga=, kastat sig emellan =de begge svartsjuke=
tokarne, men sekundanterna hade af =en kapris= laddat utan kulor, dock
fattade hennes kläder eld, och inom ett ögonblick stod hon som =det
gamla huset i låga=. Vid denna syn glömde =de kära= sitt hat, skyndade
fram till Bertha och använde, som =sista utvägen= till hennes räddning,
att qväfva elden emellan sig. Förgäfves! äfven de angrepos af den,
och i =det brydsamma valet= att rädda ingen eller alla, ty =en af
dem måste deran=, föredrogo de att på en gång störta sig i vattnet.
=Den nya vattenkuren= var förträfflig, ty inom kort stodo de åter på
marken, visserligen tilltygade som om de varit på =stortvätten=, men
dock oskadade, och det var ju =en bättre affär=. Vid den =förtroliga
aftonmåltiden=, som sedan arrangerades af Bertha, lärer =förlikningen=
ingåtts mellan de båda =romanhjeltarne= och till och med beseglats
med =broderskyssen=, och visst är, sade Bulling, att =den trettonde
Juni=, som varit orsak till =missämja och försoning=, icke så lätt
skall utplånas ur minnet hos =de begge ogifta=. Under denna berättelse,
vexlande af =allvar och humor=, hade vi hunnit tömma vår andra butelj,
och då vi fruktade att =oupphörligt utföre= det skulle bära hän om
vi reqvirerade mera, (i denna svaghet äro =den rike och den fattige=
lika), beslöto vi att i stället intaga en liten enkel supé. Vi hade
nätt och jemt fattat detta beslut, lika vigtigt som =en arfs- och
kärleksfråga=, då vi öfverraskades af =herr och fru Tapperman=, hvilka,
åtföljda af sina tjusande döttrar =Agda och Diane=, värdiga att utgöra
=två modeller= till =Maria och Magdalena=, inbjödo oss på ytterligare
en flaska punsch, enligt min uträkning =den tredje=, men det var
lika omöjligt att neka att emottaga bjudningen, som att afslå =en
nyårsgåfva= af =den farliga tanten=. =Nu är hin lös=, hviskade Bulling
-- =tre för en=, det är alldeles för mycket, ty jag känner mig hetare
om hufvudet än =älskaren på vinden=; du vet inte du, att jag förut
firat =en födelsedag på gäldstugan=, den renommerade =sjuttifyran=, der
min gamle vän =kapten Roland= sitter fången som =lilla apan= derborta,
och har till rumkamrat =den gamle skådespelaren Hans Helling=, hvilken
nedskrifver sina minnen under titel =trettio år af en spelares lefnad=.
Nå, än sen, svarade jag, =der man tagit sot skall man taga bot=, och
visar du dig icke lika säker som =betjenten professor=, så spår jag
att om =smädeskrifvaren= eller den firade =tidningsredaktrisen= får
syn på dig, en af dem gör dig till hjelten i en novellett benämnd =en
herre med otur= eller dylikt; ty, som du vet, skilja de aldrig mellan
=sken och verklighet=. Ja, du har rätt, =man måste vara filosof= om man
inte skall gå i qvaf, som =de begge drunknade=, invände Bulling, i det
han blef kry som =studenten i Småland= och under det vi klingade med
=mor och döttrar= underhöll oss med berättelserna om =aprilnarrit= han
stälde till med =blekingsflickan=, och som slutade så, att =artisten
och aristokraten=, oaktadt de vunnit hennes gunst med =dukaten=, blefvo
alldeles som =studenten i klämman=, körde på porten af =svärmodern
och mågen=; hvad han uträttade för storverk i =nyårskomitén=, hvarest
=jernbäraren= gaf honom hederstiteln =den politiske kocken=, och
slutligen huru han åvägabragte en försoning emellan =frun af stånd
och frun i ståndet=, den förra hade nemligen retat den senare med
utropet: =bort med stånden=, och som ett välvilligt erkännande af deras
tacksamhet =en nyårsafton= erhöll till present =de begge pomadorna=
inneslutna i =il bacio= för piano. =Det har jag gjort en visa om=,
tillade B., och om =recensenten och djuret= i en person, jag menar den
giftige =tidningsskrifvaren, notarien Guerin=, hvilken icke kan förlåta
mig min lilla novell, =en notaries olycksöden=, icke sablar ned den
helt och hållet, (i så fall unnade jag honom en flägt af =ridspöet=),
skall behållningen deraf tillfalla =de förtryckta=, det vill säga
=Sven och liten Anna=, som förskjutits af föräldrarne för =det
hemliga giftermålet=. =Magisterns omvändelse= till spik nykter hade
satt mig i förvåning, och oaktadt jag tog en pris ur =min snusdosa=,
återkom jag ej från den förr än =en husdräng med bildning=, det är en
vaktmästare, anmälde att supén var serverad. Nå, =gud vare lof, bordet
är dukadt!= utropade Knifving, i det han, ungefär så säker på benen som
=fregattkaptenen= under stormen på hafvet, styrde hän till och bjöd
fru Tapperman sin arm. Om förlåtelse! =Jag bjuder min major=, jag,
svarade hon skälmskt, med betoning af det näst sista ordet; alltid
=stolts Elisif=, puttrade Knifving, men det är ursäktligt när =hon
är från Grenna=. Ja, =så äro de alla=, svarade Bulling, men en man
med =ett namn= som du, bör icke förarga sig öfver en =mjölnarfröken=.
Komne in i matsalen, i prakt täflande med den vackra riddarsalen på
=slottet Luxeuil=, läto vi oss maten väl smaka alldeles som visst folk
en svafvelpredikan af =läsarepresten= när han friar till =pastoratet=,
och tack vare flickornas upptåg, à la =Marinettes små skälmstycken=,
med sina farbröder, stod glädjen så högt i tak, som om de =muntra
fruarne i Windsor= gästat Hasselbacken. Men äfven den högsta fröjd har
sitt slut, så äfven denna, och sedan =mellan bröderna, de bortbytta
hattarne= kommit till rätta, begåfvo vi oss på hemvägen, om icke med
fullt så ståtlig hållning, som =regementstrumslagaren= vid Svea Gardet,
dock vida bättre än när vi =i påsk= med =byspelmannen= i têten kommo
från =mjölnarvargen= och genom =en skavank= hos en hvar gjorde sådane
komiske pas att =de begge Crispinerne= skulle blifvit förvånade om de
sett vår =lyx och obestånd=. Under vägen yttrade Tapperman till mig,
att =min hustru vill ha en syssla= åt min äldsta dotter, romantisk
som =Preciosa=, emedan hon börjar bli för gammal i huset och sedan
båda flickorna blifvit =studentskor=, hon fått ett så stridigt lynne,
att =de sämjas ej=. Jag borde visst inte blanda mig i =min hustrus
affärer=, tillade helt blygsamt =den narrade filosofen=, men om du i
landsorten får se att =i tjenst åstundas= en bildad dam till sällskap
eller dylikt, torde du ha i minne min älskade =théblomma=. Jag kan
verkligen vara stolt öfver henne, ty utom det att hon skrifvit en
historia om =fyra dagar af Konung Gustaf den tredjes regering=, har
hon äfven försökt sig som novellist och tills dato utgifvit en serie
af berättelser såsom =Vasa-arfvet=, =Konungens dom=, =Brodertvisten=
samt =Kärlek och egoism=, och de ha vunnit en lika liflig beundran som
=kronjuvelerna= på =kröningsdagen=; men =den unga modren= till dessa
snillrika barn längtar, som =sockenskomakaren= efter veckans arbete,
ut i den fria naturen; hon lider, stackars flicka, af =mjeltsjukan=,
och =faran i hemmet= försvårar den, och derföre tänkte jag, att
om du ville ha =ännu en gång den svaga sidan= att vara =damernas
riddare=, det skulle lyckas henne att nå målet för sin önskan lika
lätt som =Polkander i Stockholm= att göra en eröfring. Jag måste till
min blygsel erkänna, att =en efterhängsen vän= aldrig behagat mig,
och att jag var färdig utbrista: =herre, var så god och tag bort er
dotter= eller tillråda honom att gifta bort henne med t. ex. =en
farlig kontorist, som är kär=, ty sådana tryta aldrig, men inseende
att det skulle såra min vän, invände jag blott att det var =en farlig
kommission= han gaf mig, och att jag icke kunde lofva någonting förr
än jag fått rådgöra med =vår unga gudmor, Regina von Emmeritz=. Vi
skildes nu åt, och sedan jag nått mitt hem, ämnade jag lägga mig för
att =snarka eller icke snarka=; men jag blef bedragen derpå liksom
=de två jonglörerne= på =djefvulens pengar=, ty från rummet bredvid
hördes en ganska högljudd konversation. Jag vill hålla =ett vad= om
att det är =lektioner mellan äkta makar=, tänkte jag, och närmade mig
dörren, för att få del =af bikten=; och mycket rigtigt, emellan =man
och hustru= egde följande samtal rum: det är ovärdigt att uppföra sig
så mot =en trogen äkta man= som jag, och som aldrig nekat dig något,
hade du också begärt =en half million=, men =min tant Aurore= skall få
veta att hon arrangerat =ett farligt giftermål= och att behållningen
deraf är =en störd lycka=. =Tyst!= jag vill ingenting höra till ditt
försvar; det vore just skönt om jag sökt =en syssla i hufvudstaden=,
som du så mycket önskat, =den förstkommande= förvred väl då hufvudet
på =matmodern i huset=, jag känner =vår tids menniskor= jag, och sedan
återstod det för mig, med =det sönderbrutna hjertat=, icke annat än
att med =min fars värja= eller en pistol beröfva mig ett lif, som
=tre månader efter bröllopet= är mig förhatligt. För guds skull
=Lucidor= hör mig! det är din egen kallsinnighet, börjande =dagen efter
bröllopet=, som narrat mig att försöka =hur man roar sig i Stockholm=;
jag trodde nemligen att om jag följde råd i =mormors dagbok= jag skulle
göra dig till =en förtviflad äkta man=, som skulle söka lyckan åter
=inomhus= och att du för =en krigslist inom familjen= af så oskyldig
art, icke skulle bli eldfängd som =tändstickorna=. Nej, gubevars, jag
skulle ta =en farlig praktik=, som den helt lugnt och mycket tacksam
bita i =Evas äpple=, men det roar mig icke, och då =pensionskamraterna=
tyckas vara dig kärare än din man, så är det bäst att vi lefva hvar
för sig, adjö! -- dermed försvann han som =en liten stjerna= bakom
ett moln och lät sin fru svimma, i det hon utbrast: o, min gud, =min
man går bort=! -- och så blef det tyst och mig tillåtet att efter
=nattäfventyret= drömma om =ett äfventyr i Humlegården under Carl
Israel Hallmans tid=, om =resan till månen= och om =två brudar i en
person=. Har ni någonsin hört något dylikt?

-- O, den =tyrannen=, att så bära sig åt! suckade fru P. och kramade
=klippingshandskarne= för att afleda sin harm.

-- Hvad behagas, skulle det ...

-- Förlåt =en distraktion=, fortfor fru P., jag tänkte på =porträttet
af en ärlig man=, som kunde vara så grym emot =den sextonåriga= frun
och jag önskade att han måtte få =fästning för lifstid= för sin
=vänskap i döden= och för det han beredt sin maka en lika oangenäm
tillvaro som flugornas hos =spindlarne=.

-- =Efter 15 år= som =lycklig enka=, yttrade morbror P., och sedan ni
undgått att dö som =flickan på öfverblifna kartan= borde ni icke vara
så sträng, ty man kunde deraf sluta att =en vacker syster= som ni,
anfäktades af =bloomerismen= eller att ni ansåg det för =ett misstag=
när ni lät fängsla er i =en boja= ...

-- Som icke var utaf rosor, inföll majoren skrattande, i det han
satte =munkorgen= på =Alcibiades hund= och erlade =hundskatten= till
kronofogden Finke.

-- =Låt de döda hvila=, min bror, fortfor morbror P. och vändande
sig till =de begge döttrarne= i huset, som hviskade om fortsättning,
yttrade han skalkaktigt: jag tror ni ären lika nyfikna som =två
unga fruar=, jo, =sådana äro flickorna=, men det är inte mitt fel
att =ständiga hinder= möta berättelsens gång, =kotteriernas magt=
är ju så stor, att om jag också hade =kungens befallning= att tala,
=de nerfretlige= alltid skulle få tillfälle att bereda =motgång på
motgång=, ty =man kan hvad man vill= i våra =oroliga tider=.

-- Kors, jag tror =onkel är diplomat=, afbröt Rosita, ni går åtminstone
så illa åt de =farliga fruarne=, att inte en gång =regeringens ombud=
kan rädda dem från nederlag, men jag vill våga de =tjugu kopek
silfver= jag fick af =tanten från Helsingfors= att liksom =tillfället
gör tjufven=, de skola hämnas på er, om inte förr då =onkel sofver=
sin middag; var derföre på er vakt, så att ni icke som vid =ett
riksdagsmannaval=, jag tror det var =i Söderköping=, ännu en gång blir
öfverlistad af =de valberättigade damerna=, hvad skulle ni säga om ni
vaknade som =ett fångadt lejon=?

-- Jo, att =ingenting är omöjligt för en blåstrumpa=, och då
=tidsanden= är så bakvänd, jag liksom =den puckelryggige friaren=
skulle finna mig uti att =medelmåttig och krypande= behåller fältet.
Och är =Neckens dotter= nöjd med denna förklaring, så gör jag som
=den vandrande juden=, ger mig i väg på nytt. Morgonen efter den dag
full af =surpriserna= jag nyss skildrat, hade jag icke väl gjort mig
fin som =edukationsrådet=, då jag mottog en bjudning från =familjen
Trögelin= att på aftonen bevista =en soiré i Kåkbrinken= och då jag
hos dem funnit mig såväl som =hittebarnet= hos Konjander, lät jag
helsa att jag vid =mottagningstimmen= skulle ha äran infinna mig.
Strax derefter gick jag öfver till =perukmakaren Leonard= för att
friseras i håret; man samtalade der om =en hustru, som kastar sig ut
genom fönstret=, men då jag berördes mindre deraf än =Carl den 12:te
på ön Rügen= af bomberna, gjorde man =processen= kort med mig och
affärdade mig med snedare blickar än =Peter den store och hans son=
betraktade =den polske flyktingen=; jag tog emellertid =pröfningen=
lika lätt som Sandels attacken =vid Wirta bro= och gick att hos
mamsell =Ella Rose=, få mig en kopp kaffe, =kaffe= -- förbjudet af
=läkaren= i all ära. Under det jag intog min frukost läste jag med
mycket intresse en artikel om =den orientaliska frågan=, särdeles väl
skrifven af =A. F.= och en s. k. ledare om =kaffehuslifvet=, hvari
vederbörande upptuktades för det att ingenting göres att förekomma
att den unge =handtverkaren= eller =fabriksarbetaren= förledes till
orgier, hvilka endera sluta med =sjelfhämnden= eller också =ett besök
på dårhuset=; jag gaf författaren rätt deri, att det var =en farlig
glädje= man bjöd den oerfarne, och att hvar =en menniskovän=, som
afslöjade =sirénen= och gaf den helsosamma varningen: =se men låt bli=,
vore förtjent af samhällets tacksamhet. Under det jag derefter höll
på att studera den egendomliga =dagblads-annonsen=, uti hvilken =tre
friare= af olika lefnadsställning erbjödo =två enkor=, sina hjertan,
öfverraskades jag af den gamle =spelaren= löjtnant =Cato von Eisen= och
=den anonyme teaterförfattaren, Doktor Human=, hvilka, mera lifvade än
=de båda Figaro=, hade inkommit för att rekreera sig efter =en afton
i Humlegården=. Ni må tro att =inqvarteringen= generade mig betydligt
och jag önskade jag hade haft =trollmössan= på hufvudet och =lyckans
galoscher= på fötterna för att täfla med =den osynlige älskaren=; men
det var ej så väl; i stället tvangs jag att ta en absinth, som =lilla
Nanette= serverade, och så godt jag förmådde besvara Eisens näsvisa
frågor: =hvad tänker ni om Ryssland?= och: =hvem blef rådmanska?=
liksom det rörde mig, och, upprigtigt taladt, ansåg jag mig icke
lika illa deran som =studenten och grefvinnan= när =mannen och
pistolen= hotade dem, och hade jag icke tillgripit den nödlögnen, att
=kungens läkare= förbjudit mig all extravagans, hade jag tvungits att
bevittna huru =han förstör arfvet efter sin tant=. Försatt i det fria
som =kanariefogeln= styrde jag kosan till Norrbro för att ta några
=Stockholmstyper= i betraktande, och =ett lyckans barn= var jag, som
bland andra fick skåda =den nye kommendanten, general Eldhjelm=, en man
som eröfrat rika lagrar bland =Spanjorer och Portugiser= -- de eleganta
=söndagslejonen, bröderna Philibert=, i mitt tycke en förbättrad
upplaga af =charlatanerna=, och slutligen den ryktbara =mamsell Bager=,
som syntes djupt bedröfvad öfver sin förlust på =fästmanslotteriet=;
ja, =industririddarne= voro äfven talrikt representerade; men föga böjd
att betrakta dem, gick jag öfver till =den musikaliske skräddaren=
och lät honom ta mått på de klädesplagg, =rock, väst och byxor=,
jag nu bär på mig. Jag satte mig derefter upp i en omnibus och for
liksom =abbén på äfventyr= än hit och än dit och först då jag åkt ett
stycke upptäckte jag att =min granne i omnibusen= var =kusin Raoul,
tanddoktorn=, hvilken gladde sig åt vårt sammanträffande och fryntligt
yttrade: jag har lemnat =min hustru och min paraply= en liten stund
hos =modehandlerskan=, medan jag besöker =en clairvojant= för att få
veta om =Janes mission= skall lyckas hos =den schweiziska familjen=,
ty derpå beror hennes förening med =den unge kassören=. Om jag varit
=anden Lumpacivagabundus=, är det möjligt att jag vid =afskedet= haft
klart för mig hvarpå =allas gudson= syftade, nu deremot var jag lika
okunnig, som =mulatterna=, men föga generad deraf steg jag ur och
gick att taga =Birger Jarl= i betraktande; jag kunde icke annat än
skänka =bildhuggaren= min beundran för hans mästerverk, men deremot
förargade det mig att man rest den vackra bilden på något liknande en
kamin eller rättare kakelugn. Passerande sedermera =Vesterlånggatan,
Skeppsbron och Blasieholmen=, hade jag godt tillfälle att se hur
=tiden gör underverk= och huru mycket staden vunnit i utseende genom
=metamorfoserna=. =Huru en konung bygger hus= fann jag vid betraktande
af National-museum och jemväl att der -- =på väggen= stor smaklöshet
är rådande, vare sig att =stenhuggaren= eller =den gamle målaren= haft
sin hand med i spelet. I mina reflexioner häröfver, om ni så vill
=en episod ur konstnärslifvet=, väcktes jag plötsligt af någon som
ropade: nej, se =kometen!= och lika nyfiken som =småstadsfruntimmerna=
under =resan till förmälningshögtidligheterna=, blickade jag upp mot
himlen, djupblå som ögonen hos =regentens dotter=, men såg inte ett
dugg, det var ju ett =fenomén=; jag erfor sedan af =skeppsgossen=
ombord på skonerten =fästmön från Bremen=, att en schåare, som deltog
uti spelet =krona och klafve=, ville dermed afleda uppmärksamheten på
ett slagsmål emellan några =Fransmän och Ryssar=, hvilka anfäktades
af =spelsjukan= och genom =snålhet och list= försökte att ruinera
hvarandra. Att =den okände sonen= lyckades i sitt företag är lika
visst, som att =Pepita i Abdera= gjorde fjasco, men om =Dackefejden=
efterföljdes af en förlikning, det är mig obekant. Observerande att
=skarpskyttarne= under tiden samlat sig i Kungsträdgården, för att
afgå till =Jägmästarebostället=, skyndade jag dit för att såsom =den
främmande= begapa dem, men öfverraskningen af =William och Emma=,
som stötte mig i sidan med =Oscars paraply= omintetgjorde emellertid
detta och jag uppmanades att i stället göra =bror och syster= sällskap
till de berömda =bröderna Foster= för att med min skärf bidraga till
=källarmästarns recett=. Jag tror =farbror är qväkare= utbrast William
då jag förbigick supen vid smörgåsbordet, ty allt ifrån den dagen, då
vi firade =fastlagsgillet= och den satans =vestindiefararen= lade an
på att få mig lika säll som =den förtrollade prinsen=, har jag insett
att =den gamle ynglingen= mår bäst om han afstår från den dryck, som
alstrar de fleste =brottslingarne=, jag låtsade derföre inte om
piken af =informatorn=, utan jag sysselsatte mig med =omeletten=, som
serverats af =lilla Mathilde=, och för att hedra =den 2:dre Maj=, min
födelsedag, sköljde jag ned den med en butelj vin. Under middagen
meddelade Emma mig hvilka =bryderier på en födelsedag= hon hade för
någon tid sedan, och att hon i sommar skall återställa sin helsa =vid
ett bad=; skönt, tänkte jag, det är för föräldrar bästa =sättet att
skaffa sig måg=, och för flickorna att vinna =genkärlek eller död=;
men högt yttrade jag: ja, när man kan följa med goda =slägtingar och
pengar= icke tryta, så är det som sig bör. Efter intaget kaffe, till
färgen kanske något mörkare än =de begge kreolerna= och i smaken icke
en bit bättre än det vi få i =skogvaktarestugan=, skildes vi åt, och
då jag hade all anledning utbrista: kors =hvad tiden slinker!= lät jag
vid hemkomsten, genom =dottersonen= till portvakten, beställa mig ett
ekipage och for, stoltare än =den siste onkeln från Amerika=, direkte
till Trögelins. De bo särdeles charmant =en trappa upp och på nedra
botten=, och man kunde med =Beylon= tro sig inandas =en timmes hofluft=
då man inträdde i stora salongen, smyckad som den var med tropiska
växter och en grupp i marmor, =1846 och 1946=, signerad =Ba Ta Clan=
och placerad på en piedestal, skänkt af =vännen Grandet= i Paris,
samt taflor sådane som =Richelieus första vapenbragd, Wallensteins
död=, en scen =ur Carl den 12:tes ungdom, Axel och Wahlborg, Carl den
9:de, Drottning Christina vid 16 år= och =Carl den elfte=, de tre
sistnämnde med verklig talang målade af våra utmärkte konstnärer,
Professorerna =Emanuel Svedenborg= och =Thorkel Knutsson=. Trögelin
och hans hustru, en =fröken de la Siegliere= i sig sjelf och som han
hemfört från =slottet Toto= i Frankrike, voro idel uppmärksamhet mot
sina gäster, som utgjordes af =grefvarne Klingsberg, presidenten och
kyrkoherden=, =Polkander och hans fru=, =bröderna Stix, doktorn och
apotekarn=, =Judinnan Deborah=, vanligen kallad =drottning Bell= för
sin skönhet och förmögenhet, =grefve de S:t Germain=, fruns kusin och
af Trögelin benämnd =min hustrus andre man, fruarne Montanbreche=
för första gången i Sverige, =tant Bazu=, på spe kallad =stamfrun=,
=onkel Sam, den svarta doktorn= från Brasilien, =tre kryddkrämare=
eller så kallade grosshandlare =Bark, Park och Stark=, samt i öfrigt
några unga =damer och husarer= hade jag så när sagt, herrar förstås,
hvilka samtlige förde sig med sådan elegans, att man trodde sig vara på
=hofvet i Abdera=. Efter intaget té förevisades =en tableau vivant=,
nej, det var allt två, den ena föreställande =målaren och modellerna=,
och den andra =Brahma och bajaderen=; följde så =Drilléns operett=, con
amore utförd af Trögelin sjelf, =drottningens gemål=, en friare till
Deborah vid namn =marquis de Villemer, Laila Rookh= och =Calle Glader,
en herre utan frack= och med besynnerliga fasoner, samt en ung flicka,
om hvilken det hviskades att =hon gifter bort sin mamma=. Sedan några
förfriskningar intagits och salongen omordnats, skyndade de unga att i
=balskorna= tråda dansen vid musikens toner och under uppehållen fick
man njuta af =Fortunios visa=, föredragen af =Giboyers son=, och =en
saga af drottningen af Navarra=, framsagd af =kapten Puff=. Efter de
båda föredragens slut, af hvilka sagan hade =förstfödslorätten=, ämnade
jag lemna salongen, då någon hastigt närmar sig mig; jag vänder mig
om, och finner att det är fru Bazu, lika framfusig som =ett herrskap
som ser på rum=; ändtligen är =mannen från södern= fången, utropade
hon, och ni slipper icke lös som =den unge arrestanten=, förrän ni har
skänkt mig några ögonblick. Jag har icke sett er sedan =en konsert
i landsorten= för tre år sedan; ni ser ännu lika ståtlig ut som
=borgaren adelsman=, och skälmen sitter qvar i ögat, som på den tiden
ni spelade =den lille matrosen=; det var en härlig tid, inte sant, och
hvilket hänförande lif som fördes hos =våra bundsförvandter=, de =båda
grefvinnorna=, för hvilka ni svärmade och förtroligt benämnde =kung
Märta= och =drottning Christina=; hvad säger ni nu om sällskapslifvet,
är det icke lika stelt och tråkigt som =vallfarten till Plöermel= och
saknande alla =ombyten= eller rättare omvexling, tröttande genom =de
löjliga mötena= mellan personer af olika sfer? Se till exempel på =våra
unga fruar= Montanbreche: =hvem är den fulaste= är svårt att afgöra;
står det icke att läsa i blicken hos dem: =hvem är narrad=, om icke du
och jag? och tycker ni icke att de ha en viss likhet med =gräshoppan
och myran=? den ena far ju omkring som om hon vore af kautschuk och den
andra seglar fram som =sömngångerskan=. -- Ni menar =sömngångerskan
gift=, invände jag skrattande ... och den der stela damen med blommorna
i håret ... =hvem är hon=? måste jag ovilkorligen fråga ... Jo, det
är en fru =Estrella di Soria=, f. d. =Rosen i S:t Flour= och nyligen
förlofvad med =köpmannen i Venedig, Marco Spada=, är hon icke ryslig
som =en vintersaga=? och för att råga måttet, hvad säger ni om fruns
kusin? Han lider visst inte af =för mycken glädje=, stackars karl, och
=diplomaten mot sin vilja= kan icke vara mera generad än han; tacka
vet jag i vår ungdom, då fans det =glada gossar= och flickor, och man
satt icke som =syrsan= i ett hörn och teg i hjel sig; men så voro =en
herre och ett fruntimmer= inga maskiner heller, om någon ropade: =kom!=
störtade man utan =misstroende och list= i nöjenas hvirfvel, liksom
=Richard Lejonhjerta= i striden. Jag svarade att hon hade onekligen
rätt, men inseende att jag genom =tantens glömska= af det passande
kunde råka ut för något obehag, bjöd jag farväl åt =penningar och
gamla anor= och gick att betyga =herrn i sitt hus= min beundran öfver
hans stora skicklighet i =konsten att vara teaterdirektör=. Knappt
var det gjordt, så presenterades jag för en herre vid namn =Wilhelm
Tell=, hvilken anhöll att få taga =ett parti schack= eller =ett parti
piquet= med mig; jag föredrog det senare, men då jag, lyckligare än
=Robert af Normandie= -- det hörde till undantagen, att jag ej hade
fjorton ess och =tre kungar, tre damer= på min hand -- vann den ena
kronan efter den andra lättare än =herr Hummers 73 öre= försvunno
ur hans börs, gick det min motspelare så till hjertat, att =den
otålige= plötsligt visade mig den oväntade synen af =en äkta man som
gråter=. Jag blef mera förlägen deröfver än =öfverstens måg=, när
han måste tillstå att =han hyr rum af sin betjent=, och visst är att
=upprättelsen= ej skulle uteblifvit, hade icke Trögelin fått fatt i
mig och fört mig till =ett paradis på vinden=, (så benämnde han sitt
arbetsrum). Vi försågo oss der med ett glas punsch och genombläddrade
som hastigast =dagboken= öfver hans resa, som han förärade mig för att
=gubbarne= skulle få del af den. Ack, den Trögelin, hvad har han icke
upplefvat =på kontinenten och i England=. Ja, ni kan sjelfva dömma, om
ni har litet tålamod; se här hvad han skrifver: under mitt vistande
i verldens hufvudstad blef jag, som den mest framstående =Svensken i
Paris=, inbjuden att tillbringa =en stund hos Diderot=, hvarest jag
presenterades för sådana storheter som skalden =Gringoire=, författare
till =Richelieus memoirer=, =Hertig Job=, =Don Carlos=, =Orleanska
Jungfrun=, =Prinsessan af Trapezunt= och =Johanna af Montfaucon=, de
senare visserligen endast trenne skådespelerskor vid namn =Adrienne
Lecouvreur=, =Adele de Senanges= och =Eulalie Pontoise=, som utförde
nämnde roler på stora operan, men så intagande, att till och med =den
girige kalifen på äfventyr= blifvit dårad af dem och stält =nyckeln
till kassakistan= till deras förfogande. Monsieur Diderot hade den
godheten att föreläsa =ett giftermål under Ludvig den 15:des tid=
och skalden Gringoire att föredraga sina båda sånger: =slaget vid
Marseille= och =lägret för Montauban=, hvarjemte fröken de Senanges
med sådant behag sjöng den stora arian ur =Lucretia Borghia=, att
jag blef så hänförd, som när =underprefekten roar sig=. Ett par
dagar derefter blef jag af herrar =Marton och Frontin= anmodad att
närvara vid öppnandet af =testamentet= och skiftandet af =arfvet
efter herr Plumet, den polske juden=, som hade en slående likhet med
=Mumbo-Gumbo=. =Gonggong den store=, och vid sin död efterlemnade
bland annat =slottet Montenero= och =qvarnen vid Marly=, uti hvilken
senare man påträffade =fem millioner i en vindskammare=. Om den gamle,
som under =en julnatt= föråt sig på smörtårta -- =sen er i spegeln=,
gourmander! -- är den sägen allmänt gängse, att hade han icke innehaft
=hin ondes skägg=, som han röfvat från en munk i =klostret Castro= --
han blef sålunda =den ondes besegrare= -- när =den nya garnisonen=,
bestående af =Villars dragoner= understödde af =frondörerna=, stormade
det för att befria =hvita frun=, så hade han aldrig blifvit så rik.
=De okände= arfvingarne, vanliga =hvardagsmenniskor= i öfrigt, voro
legio och ibland dem med hvilka jag samtalade erinrar jag mig såsom
de originalaste =mäster Galoschard och hans hustru=, som varit egare
till =värdshuset i Adrets=, men sedan =femton år i Paris= lefde på
sina räntor; madame =Angelique Duval=, f. d. =Rosenjungfrun i S:t
Pierre= och för en kort tid gift med engelsmannen =Paul Clifford=, (om
det var rätta =sättet att grundligt lära sig engelska=, lemnar jag
derhän), och =den hedersmannen Richard=, hedrad med namnet af =den
fransyske Rochus=, hvilken, glad att få återse =skomakaren i Damas=,
utropade: =låt oss omfamna hvarandra, Folieville!= och gjorde det med
sådant eftertryck att de båda genom =puffen= förlorade balansen och i
fallet drogo med sig =muraren Jerome= och =kapten Belrond=, som voro
inbegripne i ett lifligt samtal med =monsieur Jovial, stadstjenare och
poet= på en och samma gång. Sedan de åter kommit på benen uppstod ett
litet gräl emellan =muraren och bankiren=, och det är mer än troligt
att hade icke =morfar Guerin= och =herr du Calumeaux=, en systerson
till advokaten =Raymond=, trädt emellan, så hade här, liksom mellan
=fransmännen i Algier=, en sammandrabbning egt rum och en illustration
erhållits till ordspråket =också många vänner, litet vänskap=. I
sällskap med =vännen Constant= besökte jag en dag samlingarne i Louvren
och med verklig hänförelse betraktade jag bland andra bilderna af
=konung Henrik den fjerde=, =Ludvig den elfte=, =Richelieu=, =Anna
af Österrike=, =Catharina af Medicis= och =Maria Leczinska=, med
finess och mästerskap utförde af =Rafael Sanzio=, =Salvator Rosa= och
=Correggio=, och jag tillstår upprigtigt att det kliade i fingrarne på
mig, liksom hos =Carl Sabelträff och hans rivaler=, när de hindrades
från duellen =i månskenet=, att icke få anamma sådana godbitar som
=Henrik den 3:dje och hans hof=, =Gustaf Adolf i München= och den
förtjusande =Hertiginnan de Nangis=. En annan dag gjorde jag ett besök
hos =handelshusen Lecardonel och Peponet=, och då dessa äro stora
konsthandlare, förledde de mig till inköp af =Hin ondes altartafla=,
målad af =Jean Durand, koncerten på hofvet= af =Coliche, korsfararne=
af =Latude=, =lumpsamlaren= af =Marie Michon= och =korrespondensen= af
=Fanchon=; jag var äfven spekulant på =Euryanthe=, staty i marmor, och
en kolteckning benämnd =årsrevyen= eller =nyårsnatten 1857=, men en
satans engelsman, =lord Davenant=, stel och styf som =den döde gästen=,
knep den medan jag betraktade =slottspaviljonen= i Tuillerierna, orsak
nog att jag blef rasande på =engländarne i Paris= och önskade att
=kommunisterna= måtte ge dem en åderlåtning. Liksom under mitt besök
vintern =1848 och 1849= skulle jag äfven nu råka ut för ett missöde;
stående en dag vid =Saint Martin-kanalen= och skådande huru =en
arbetare= med tillhjelp af =ringaren i Notre Dame= höll på att uppfiska
=konstnärens hustru=, hvilken dränkt sig af sorg öfver obesvarad kärlek
hos =Amerikanaren=, hör jag någon bakom mig yttra: =senora Pepita, mitt
namn är Meijer=; nyfiken att få se =den okända= sköna, vänder jag mig
om och finner =en parisiska= i samtal med tvenne herrar; jag stod som
förstenad då jag i den ene såg =mitt andra jag= och Gud vet om inte
han var =en magnetisör=, ty innan jag viste ordet af befann jag mig i
samma tillstånd som =en sömngångare=, det vill säga: jag gjorde allt
hvad man befalde mig, och först när =komedien impromptu= var utspelad,
märkte jag att genom mitt =bryderi och fintlighet= hos honom, jag var
liksom =fabrikskamraterna= vid en strike, beröfvad källan till mitt
uppehälle. Jag anmälde genast saken för polisministern =Foualdés=, men
först =sedan solen gått ned= blefvo de tvenne =statsfångarne, Gripon
och Martin=, anhållne tillika med deras medbrottsling =Zampa eller
marmorbruden=, och min förlorade kassa återstäld. En middag bjuden
på bröllop till =familjen Requebourg=, hvilken gifte bort sin dotter
=Clemence=, en härlig kopia af =rosen i Avignon=, med en =grefve de
S:t Helène=, skulle jag få upplefva ett större obehag än under =ett
äfventyr i norska fjellen= för några år sedan. Jag borde visserligen
bevara det tillika med andra =pariserhemligheter=, men då jag hatar
=charlataneriet=, det må finnas hos hög eller låg, vill jag vara lika
sanningsenlig som =farmors kärleksbref=. Jemte mig voro till festen
inbjudne =grefve de S:t Georges=, =baronessan de Blignac=, =familjen
Renneville=, =chevalier de Maison Rouge=, =abbé de L’Epée=, markisinnan
=Louise de Lignerolles=, brudens tant, samt fröken =Seraphine de
la Faille= och hennes kusiner =Rose och Marguerite=. =Bruden= var
hänförande i sin rika drägt, och endast mot =brudgummen= kunde göras
den anmärkningen att, ehuru han förut fört på läpparne =henne= ....
=eller döden=, han nu syntes mera kall och likgiltig än =bonden rik
och åter fattig=. Sedan =bröllopsgåfvan= blifvit aflemnad, framlades
äktenskapskontraktet till undertecknande, men vare sig att brudgummen
marterades af =kärlek och ånger=, allt nog, han syntes tveksam;
slutligen tilltvingande sig ett lugn, värdigt =den svartsjuka hustrun=,
satte han sitt namn på papperet och öfverräckte pennan till =den
sedesamma= dottern; men, o fasa, i samma ögonblick hon underskref sitt
namn, flögo salongsdörrarne upp och polislöjtnanterna =Babiole och
Joblot= inträdde, förklarande grefve de Saint Helène för sin fånge,
såsom varande en af de efterlyste =galerslafvarne= och ombringaren
af den mans lif, hvars namn han bar. Nu blef ett uppträde öfver
all beskrifning, man dånade här och man dånade der, bruden likväl
undantagen, som slet kronan och =brudslöjan= från sitt hufvud, trampade
=brudsmycket= under fötterna och, tagande =armringen= från sin plats,
kastade den, åtföljd af en förkrossande blick på brudgummen, hvilken
stod så tillintetgjord som =urmakarens hatt= blef af den svartsjuke
äkta mannen; följde så en reprise af =det gamla lejonet vaknar=, i
det svärfadern i raseri sönderref kontraktet och förklarande =mannen
ungkarl och hustrun enka=, befalde den djefvulske =äfventyrsjägaren=
att genast lemna hans hus. Naturligtvis åtskildes sällskapet strax
derpå och först ett par dagar derefter fick jag veta af =Michel
Perrin, den fattige poeten=, som bar =Marguerites färger=, ehuru
det var kändt att ibland =Gimblettes friare= han var den ifrigaste,
att om icke =Louis och Walborn=, =Molincharts grannar=, genom
=Pomponette och Pompadour=, hvilka tjenade hos vikomtess =Hortense de
Robertville=, fått veta att vid ett tillfälle =Clarence= anförtrott
=Jean och Madeleine= att hon =nyårsnatten= i år i sällskap med =Felix
och Stephanie= öfverraskat =lilla Joujou= då denne utan =heder och
penningar= förrådde för =Rataplan= sin herres, den verklige Saint
Helènes kärlek till =storfurstinnan=, hvarigenom hans försvinnande
ansågs stå i sammanhang med den föregifna =resan till Ryssland=, så
hade aldrig dådet blifvit upptäckt och man fått orsak att fråga:
=hvilken är den rätte?= En skön bit =Pariserlif=, i sanning! Här afbröt
morbror P. läsningen af dagboken och yttrade: Jag tyckte jag, att när
jag för några år sedan på =ett bröllop i Paris= hos =familjen Benolton=
blef god vän med =den nye öfversten, hertig de Lauzun=, =prinsen af
Conti=, monsieur =Claude Gevert=, den ryktbare =skräddaren naturpoet=
och en spanjor =Don Pasqval= de =Rigoletto, den okände beskyddaren= af
=engeln i sjette våningen=, mademoiselle =Norma=, samt hade äran föra
=markisinnan de Villette= i en promenad och dansa en française med den
snillrika författarinnan =Marie de Sévry=, jag tyckte, säger jag, att
jag kunde vara stolt, men Trögelin öfverglänser mig ty värr, liksom
=Corrigedoren= en vanlig smugglare.

Dock nog härom, hör vidare hvad Trögelin upplefvat: Som jag nu hade
fått nog af Paris stälde jag, i sällskap med =ett litet huskors= min
resa till Italien, der, bland annat, jag under =en timme i Pyrmont=
var vittne till =ett giftermål på dårhuset=, och hade den lyckan,
tack vare =reskamraten=, att bli presenterad för =den mystifierade
brunnsgästen, greve Benjowsky, flyktingen från Ryssland=, eller
rättare Kamtschatka, hvilken hjelpt ur fångenskapen af =de förtrogne=
och dragen hit af =ungdomsminnen=, stärkte sina domnade lifsandar.
=I Rom= lyckades det mig med den säkra blick som tillhör =ett
Stockholmsgeni=, att utspionera att =under munkkåpan= döljer sig mer
än en =Tartuffe=, och att =jesuiten=, ehuru han är grym som =riddar
Blåskägg= och i list öfverträffar =en bengalisk tiger=, aldrig skulle
lyckas i =en omvändelse=, om han icke begagnade sig af tillfället
=när fruntimren gråta= och till följd af obesvarad kärlek kasta sig
i kyrkans armar; ett exempel derpå gaf just =Figaros dotter=, då
hon, efter den misslyckade =enleveringen= af =friaren från Mexiko=
lät trösta sig af en jesuitpater, som under =lånta fjädrar= vunnit
inträde i huset, och trogen den allbekanta satsen: =ändamålet helgar
medlen=, småningom tvang henne att för den nyvaknande =kärleken= offra
mer än sin förmögenhet. Väl vore derföre, om man i det sköna Italien
kunde en dag säga till främlingen: här finnas =inga jesuiter mer=.
Drifven af min =längtan efter äfventyr= stälde jag en dag min kosa
till =herdarne= i Campagnan, der för tillfället betade =99 får och en
herde= vid namn =Pajazzo= tjenstgjorde som vaktare, men vare sig att
jag liksom =en anonym författarinna= icke fann något omvexlande deri
eller råkat i samma tillstånd som under =en nyårsnattsdröm=, alltnog,
jag gick på måfå än hit och än dit, och ehuru man sagt mig att =det
spökar i skogen= eller rättare bland bergen, trängde jag djupare derin,
obekymrad hvart vägen bar. I ett nu stöter jag på tvenne karlar, hvilka
bjödo mig spetsen af sina dolkar -- =intermezzon= var föga treflig
-- och i det den ene presenterade sig som “prins“ =Fjesco=, mycket
artigt uppmanade mig att följa honom. Jag kan försäkra att =min hustrus
man= var allt utom lifvad och gjorde den sorgliga erfarenheten, att
han icke hade =en rapphöna till vägvisare=, men liksom =fatalisten=
troende på ödet, följde jag =den nye Blåskägg= troget i spåren,
alldeles som när jag i fjol på resan i Norge följde med gutten på =ett
säterbesök=. Framkommen till en grotta, hvarest =Corinnas ljus= brann
framför en madonnabild, emottogs jag af en herre, som kallades =doktor
Tartaglia=, enligt min uppfattning =Tartuffes urbild=, och han hade
den utmärkta godheten att undersöka, icke min helsa, (den rörde honom
icke mer än det rör Ryssland att =Polen blöder=), -- men mina kläder,
och som han i dem fann något lika värdefullt som den makalösa glasskon
hos =Cendrillon=, så täcktes =den nye egendomsherrn= hålla det till
godo. Liksom =suplikanterna= vid ett afslag på sin ansökan, fann jag
min näsa betydligt förlängd, men =den pådiktade galenskapen= varade
icke länge, tack vare =skrattvurmen=, som kom öfver mig. I sällskap
med en utländing, till utseende ej olik =Erik den 14:des son=, och
hvilken man behagade upplysa endast hvilar här medan =han väntar på
sin börs=, blef jag bjuden att tömma ett glas vin, så ytterst dåligt,
att äfven på =den fattiges julafton= det bestämdt försakats, men det
hade det goda med sig, att, liksom under =nyårsmötet= förlidet år, jag
insomnade och uppvaknade först när =drottning Pamorina=, (så benämndes
en hederlig matrona, som innehade trattoriet =Salamandern=), fann mig
i sin källare. Om min förvåning var stor öfver att jag varit =också
en Orpheus i underjorden=, så skulle den bli ännu större när ett
par dagar derefter =polischefen och röfvarchefen Rinaldo Rinaldini=
drabbade tillsammans, och jag igenkände i den senare =den förmente
prinsen=, som slutligen blef afförd till =tornet i Ferrara=. I
anledning af ett annat äfventyr får jag göra den =bekännelsen=, att
om någon i sitt lif varit =läkaren mot sin vilja=, så är det jag. Då
jag en dag vandrade bland ruinerna af, jag tror det var Forum Romanum,
stötte jag oförmodadt på en flicka, skön som =Jessonda=, hvilken låg
afdånad vid en pelare, blödande ur ett sår i hufvudet med =handsken
och solfjädern= sönderrifna vid sin sida. Inseende att något måste
göras om ej detta lif skulle offras på =Frejas altare=, tvekade jag
icke att rifva några blad ur =en teaterpjes=, som jag nyss köpt, blöta
dem i =Stora Moguls essence=, som jag alltid bär på mig, och lägga
dem på såret, samt med tillhjelp af en bland =frihetshjeltarne=, som
passerade förbi, föra den sårade uti ett åkdon. På hemvägen erfor jag
att det var =Venetianskan Yelva=, som jag beskyddade, och att =den
vilseförda= blifvit så illa behandlad af =symamsellerna i gröngräset=,
för det hon genom =svartsjuka i otid= försökt att beröfva dem deras
älskare, en signor =Angelo Malipieri=. Komne till flickans boning
öfverlemnade jag henne till =styfmodern=, och innan jag nådde mitt
hem hade jag nöjet bevittna =en förlofning vid lyktsken=. Endast en
bjudning till =Hugo, hertig af Modena=, mottog jag i Rom och den gaf
anledning till bekantskapen med grefvarne =Strozzi och Martine= samt
nutidens =Benvenuto Cellini=, en konstnär vid namn =Carlo Beati=,
hvarförutan jag fick höra =den falska Catalani=, en liflig fransyska,
=Fröken de Belle Isle=, sjunga =Necken= på vårt språk. Som ett rykte
spridt sig att =den venetianska bravon=, hvars namn jag glömt, beredt
sig tillfälle till flykt ur =blykamrarne i Venedig=, utgjorde det
samtalsämnet och, lättsinnigt nog, tog man =en straffad kurtisör= i
försvar för hans våldsbragd. Från =Svenskarne i Neapel=, =Siri Brahe
och Johan Gyllenstjerna= samt =Fredrik och Christine Fridolin=, ingick
till mig en bjudning att bevista karnevalen der, men då jag lofvat att
öfvervara festen för =Lars Hjortsbergs minne= i slutet af månaden,
måste jag, som =de fyra friarne=, när de misslyckades i sitt =frieri
och bryderi= af flera slag kom dem till del genom =farbrodern rival=,
afstå från all tanke derpå. Från Rom begaf jag mig till Berlin, likväl
under vägen gästande =storhertiginnan af Gerolstein=, som inbjudit mig
till =balen på slottet Ellerbrunn=, och grefve =Otto af Wittelsbach=,
hvilken firade sitt bröllop med =liten Karin från Heilbronn=, som ledde
sina anor från den mägtiga =Donaufrun=, kejsarinnan =Maria Theresia=.
I pickelhufvudstaden uppehöll jag mig blott en dag, hvarunder jag
lyfte hos =herr Ziegenpeter och Son= mitt kreditiv; gjorde en visit
hos =Gottfrid Schläger och hans hustru=, hvilka voro resta till festen
för =Johannes Gutenberg=; tog ett museum i betraktande, der Fredrik
den stores =värja och stångpiska= samt =en autograf= af den utmärkte
=Plato= var det enda som intresserade mig, och slutligen infann jag
mig hos ministern =grefve von Schaumburg=, hvilken fått i uppdrag
från =hofvet i Biberach= att dekorera mig med =guldkorset= af dess
Husorden för mitt försvar af =Marie Jeanne eller qvinnan af folket=,
hvilken man orättvist anklagat för tillgreppet af =markisinnans ring=.
På aftonen besökte jag teatern för att åskåda =Sardanapaius=, men då
en =herr Otto=, som hade =en hel familj på halsen=, gjorde vistandet
der lika obehagligt för mig som för =engelsmännen i Ostindien= under
sista upproret, drog jag mig tillbaka till ett schweizeri i närheten,
och afhörde ett nummer ur =Iphigenia i Aulis= och ur =bockfoten=,
under det jag intog min supé. Från Berlin for jag, deri liknande
=czar och timmerman=, direkte till Holland, men då man der bråkade
om =strandrätten=, refuserade jag en bjudning till =mjölnaren vid
Harlem=, och öfverreste, med =en engelsk kärlek= i perspektiv, till
London. Min första dag försvann der lika obemärkt som =veteranens
jul=, och om jag inte händelsevis träffat =Isidor och Natalia=, barn
till min gamle vän =bryggaren i Preston=, och låtit öfvertala mig af
dem att först besöka den mycket väl arrangerade =giftermålsbyrån= och
sedan öfvervara en andaktsstund hos =qväkarne=, (jag kom derunder att
tänka på komedien =qväkarn och dansösen=), så hade jag bestämdt som
=hårfrisörn på bal= trott att mitt uppträdande här varit alldeles
förfeladt. En visit dagen derpå hos =mistress Siddons=, hos hvilken
jag sammanträffade med =landtpresten i Wakefield= och den snillrika
lady =Charlotte Brown=, förändrade emellertid allt. =Ingen orättvisa
mer= fick jag nu att beklaga mig öfver, ty =bröder och kusiner=
invecklade mig så i =kedjan= af nöjen, att mitt lif blef ungefär som
=kärleken en dröm=. Främst bland dessa ställer jag dock den maskerad,
hvilken =sir Hugues Guilfort= gaf en afton på =slottet Kenilvorth=.
Jag önskade jag hade varit liksom =onkeln skådespelare=, enär jag
bland de lysande gästerna var lika bortkommen som =hittebarnen=, och
det oaktadt jag försökte mig i tvenne roler, först som =en qvarglömd
chines= och sedan som =rajahn i Mysore=. Under det jag vid ett
tillfälle åskådade en kadrilj, hvilken dansades af =pretendenten och
protektorn=, representerade af hertigarne af =York och Lancaster= --
=Richard den 3:dje=, spelad af =grefven af Walltron=, =kung Lear=,
lyckligt återgifven af sir =Richard Darlington=, samt =Anna Boleyn=,
förestäld af =lady Tartuffe=, =Catharina Hovard= af mistress =Jane
Eyre=, =Cromvells dotter= af =ladyn af Worsley Hall= och =Iphigenie
den andra= af lady =Macbeth=, blef jag tilltalad af en herre i
=Marlboroughs uniform=, som presenterade sig som =grefve Essex= och
anhöll att dricka ett glas med mig hos =giftblanderskan=, så benämnde
han =lady Beefsteek=, hvilken förestod ett elegant schweizeri och hade
till biträde ett fruntimmer som spelade =den lilla slafvinnan Cora= så
förtjusande, att hon förvred hufvudet på =lord Novart, den gifte mannen
och ungkarlen= sir =Francis Jonston=. Vårt sällskap ökades snart
genom ankomsten af =Cromvells son=, hvilken återgafs af =Högländaren
vid hofvet, Timon af Athen=, spelad af en spanjor =don Bruschino=, och
=Grim Viking=, under hvars mask man antog att en mycket hög person
dolde sig, och hade icke senare en liten skärmytsling uppstått emellan
=Marlborough och Jacobiterna= -- jag vet inte om anledningen dertill
var =lordens rock=, och som vi naturligtvis skyndade att afstyra, --
så hade allt =min son på galejan=, det är jag, blifvit lika illa deran
som =skräddaren Fips= på =lustresan till Södertelje=. Återkommen till
salongen attackerades jag af =Lazarilla eller zigenerskan=, hvilken
tillstält den ena =maskeradintrigen= efter den andra, och i det
hon pekade på =runstafven= som hon höll i sin hand, yttrade mycket
skalkaktigt: ser ni, den här är =allt hvad jag har öfrigt för att
få en man=, men kanske ni ändå vill ta mig till hustru? Frågan kom
så oväntadt, att jag stod lika häpen som =friaren från landet=, och
hade inte =Feodor och Maria= Bulver, hvilka förestälde =kung Edvards
söner=, kommit mig till hjelp, så hade utan tvifvel =zigenerskan i
salongerna=, den förtjusande =ambassadrisen=, vikomtesse =Walentine
de Saint Wallier= fått =ett skämt= mer att skratta åt, eller ock
lärt mig inse =nyttan af maskrader=; nu deremot tillkämpade jag mig
ett större sinneslugn än =Asarne i Delphi=, och sedan faran var
öfverstånden störtade jag mig på nytt bland =fantasi och diplomati=,
förvissad att jag skulle få upplefva en lika glad afton, som på
den angenäma =slutbalen= anno ... då mitt hjerta eröfrades af den
lilla sötungen =Franceska=, en dotter till =ringaren i S:t Paul=.
Under de få dagar som jag sedan tillbringade i London, knöt jag ett
vänskapsförbund med =Richard Sheridan= och =Edmond Kean=, och tack
vare de båda =direktörerna Japhet, far och son=, fick jag njuta af
den förres spel i =Richard den andre= och lord Lilburn i =natt och
morgon=, och den senares i =Shakspear kär= och Fabio Fabiani uti
=Maria Tudor=; ingalunda kunde jag tro att denna skulle bli den store
=skådespelarens sista role=, han var ju så stark och lifskraftig, men
=skenet bedrar= och till sin förvandling går äfven =en komediant=.
Till sinnes som =optimisten= lemnade jag London och styrde kurs på
Köpenhamn, och under vistandet der tillbringade jag bland annat =en
söndag på Amager=, hvarvid jag omhuldades på bästa vis af mina kusiner
=Malvina= och =Elise=, hvilka fortforo att vara lika originela som
=de löjliga småstadsmamsellerna=; jag hade också beslutit en utflygt
till Hven, der =Tycho Brahes ungdom= förflutit, men genom annonsen
om att =Jeppe på berget= skulle ges å Kungl. Teatern, blef den tills
vidare inhiberad. I stället beskärdes mig =ett äfventyr på spektaklet=;
knappt hade jag inträdt i min loge, förr än =den förlägne informatorn,
Erasmus Montanus= fick syn på mig och med full hals ropade: nej, se
=patron Trögelin på Afrikanskan=, -- Jeppe blef instäld -- och tack
vare detta à propos, mottogs kompositören af =oxmenuetten= med en
dundrande applåd =på begge sidor om ridån=. Här är =ett tankstreck=
satt i dagboken, upplyste morbror Per, och någon fortsättning på den,
i omvexling ej eftergifvande =herr Perrichons resa=, fick jag icke,
tack vare ankomsten af =klädeshandlaren och hans måg=, hvilka önskade
att taga =artistens album= i betraktande. Jag förenade mig med dem och
skrattade rätt godt åt =löjtnanten och hans kalfaktor=, =konserten i
Vesterköping=, =den enleverade ryttmästaren= och =mammas gosse= med
flera, hvilka hvar för sig voro af särdeles komisk effekt. Uppmanade
af värden att stiga =en trappa högre upp=, nej, ner ville jag säga,
emottogos vi i salen af en supé, lika magnifik som om den serverats
af =hertig Magnus, och sjöjungfrun=, på nutidsspråket =sjöfröken=,
varit hans gäst, och sedan =redaktören= af vårt förnämsta organ uti
ett glas vin, som genom =en brottslig betjent= höll på att uteblifva,
betygat =en familj= så utmärkt gästfri som Trögelins, vår tack, och =de
lyckliga fruarna= om famnat värdinnan till =afsked och återseende=,
skildes vi åt, mera belåtna än =de fyra advokaterna=, när de ej fingo
mer än =fyrti procent= för skiftande af =arfvet efter kusin Rokambole=.
=En orolig natt= blef emellertid behållningen af mitt nöje, och under
=löjen och tårar= genomkämpade jag sådana drömmar, som att jag på
=herr Bouchenceours bröllop= kom i häftig dispyt med herrar =Martin
och Bamboch= angående värdet af =herrar Dunanaans resa=, och genom
utgifvande af =pasqvillet= tillintetgjorde =fru Michauls illusioner=
vis à vis =familjen Poisson=; det må derföre ej förundra er, att
jag, gladare än =czar Peter skeppstimmerman i Holland=, när han med
tillhjelp af =maskinarbetarne= fick sitt första fartyg i sjön, helsade
en ny dag =efter balen=. Efter fullbordad toilette skyndade jag denna
morgon till =syskonen, Carl och Marie=, för att få mig något till
bästa, och som det var =en fredag= skulle någonting både =vanligt och
sällsynt= hända mig. Hvem möter mig vid mitt inträde, om icke min
systerson =Fidelio=, som, oaktadt =koleraspärrningen=, återkommit
från S:t Petersburg, der, som ni vet, han, genom =förvexlingarne= af
namn och person, och, jag må tillägga, =ett oblidt öde=, blef häktad
på =maskeradbalen= hos de båda schweizarne =Lulli och Qvinault=, och,
angifven att tillhöra =fritänkarne i Genève=, dömdes att under =N:o
777= sitta =fången på Kallö= i ett års tid. Ehuru han funnit sig
särdeles väl der, tack vare =en guvernör=, hvars välvilja han vunnit,
och det sällskap han fick uti =handsektern och kocken= gjort sitt bästa
att förnöja hans smak, rasade han som en =Othello= och svor att med
=de begge talismanerna= guld och krut tillintetgöra det förhatliga
=örnnästet=. =Tänk på Cæsar=, utbrast jag härvid, och anspelande derpå,
att han snarare såg ut som =döden fadder= än en kraftfull =Hakon
Jarl=, bjöd jag honom på en =lord Byron= från Tjäder och uppmanade
honom att göra mig sällskap på aftonens spektakel, =Figaros bröllop=,
som var anslaget till =sufflörens recett=. Jag hade glädjen att se
det =systersonen= lugnade sig, och som vapen ämnade använda =en
smädeskrift=. Komne utom dörren till schweizeriet sammanträffade vi
med =spanska konsuln, Don Ranudo de Colibrados=, hvilken, förtjust att
få se mig, helt vänligt inbjöd mig att tillbringa aftonen hos honom
för att ta =doktorns marionetter= i betraktande, enär, så yttrade
han, =jag spisar middag hos min mor= i dag, och sålunda ej kan se
er hos mig på en sådan. Glad som =styfdottern= när hon fick en man,
tackade jag för bjudningen, och efter att hafva förnött tiden dels med
affärdandet af =telegrammet= till =herr Dunst= om inköpet af taflan
=Bellman i Mariefred=, hvilken skulle bortauktioneras å =egendomen
vid landsvägen=, och dels gästat några =stockholmsbor på sommarnöje=,
som man säkrast träffar i hemmet =när det regnar=, och, det var sant,
förskaffat mig =ett par glacehandskar=, infann jag mig hos konsuln,
samtidigt med fröken =Linda di Chamounix=, hvilken lofvat föredraga
några sånger ur =Vattendragaren= och =Postiljonen från Lonjumeau=.
Välvilligt emottagen, presenterades jag för =don Cesar de Bazano=, nu
varande spanske ministern, hvilken samtalade med =markisinnan Adelaide
Lohengrin= och spanske attachéen sennor =Hernani= y =Clavigo=, för en
engelsman, sir =Sullivan=, danske legationssekreteraren =Struensée=,
fin och intressant som =Hamlet=, franske dito, =vicomte de Letorières=
och tyske generalkonsuln =Elias Regenvurm=, en liten tjock herre och
förvånande lik =den brasilianska apan=, hvartill ytterligare kommo
=doktor Wespe=, =Bruce Bey= och en liten löjtnant, på spe kallad
=regementets dotter=. I första ögonblicket tyckte jag mig bland desse
vara ungefär lika liten som =sparfven ibland tranor=, eller som på
=en supé i Paris=, då staden hade ingen mindre än =tzarinnan= till
gäst, men, tänkte jag, lyckades jag vid det tillfället få namn af
=ambassadören=, för min värdiga hållning, så skall man erfara att det
=arfvet= har jag ännu i behåll. Med ministern öppnade jag derföre
genast ett samtal om =uppresningen i Barcellona=, hvilken väckts
till lif af =de begge frimurarne=, och uttalade den förhoppningen,
att =nattlägret i Granada= måtte bereda Carlisternas undergång;
sedan ingick jag i granskning af =Figaros första vapenbragd=, målad
af =Rubens i Madrid=, samt =kungarne på Salamis=, =Engelbrecht och
hans dalkarlar= samt =kung Carls jagt=, hvilka taflor, genom =det
sällsamma testamentet= af konsulns förre värd, en herr =Mondecaus=
eller =enklingen från Paris=, tillfallit honom i arf, och nu voro
placerade i kabinettet. Sedan =mor och son= tillgodosett oss med té och
=klarinettblåsaren=, konsulns betjent, låtit höra en fanfar, hvilken
bestämdt skrämt slag på =de begge kapellmästarne=, om de hört den,
vandrade vi af till salen, der =teaterdirektören= för aftonen, vår gode
doktor, åtagit sig =andebesvärjningen= å der uppförda teater.

Då ridån gick upp framträdde =Oberon= och svängde sitt trollspö i
luften och sedan han försvunnit liksom =förposten= vid en attack,
framkommo så småningom för mitt häpna öga de lefvande bilderna af:

=Sten Sture den yngre=, hvilken, dödligt sårad genom =Christina
Gyllenstjerna=, öfverlemnar sitt svärd till =Gustaf Wasa=;

Den sköna =drottning Margot= från sitt fönster gifvande signal till
morden på =Hugenotterna=;

=Drottning Christina och Axel Oxenstjerna=, i det ögonblick den förra
nedlägger sin krona;

=Gustaf Adolf och Seaton=, korsande sina värjor;

=Erik den 14:de= vid sitt staffli målande sin Catharina;

=Grefven af Haga= rådfrågande =zigenerskan= om sina framtida öden;

=Maria Stuart= gående till döden: en bild, så rörande, att jag icke
kunde återhålla utropet: =olycklig för sin skönhet!= och inom mig
önskande att =de tre röde männen= kunnat komma henne till hjelp;

=Kalifen i Bagdad=, skummande af raseri öfver =enleveringen ur
seraljen=, hvilken verkstälts af =don Juan= med tillhjelp af
=silkesstegen=;

Kardinal =Mazarin= besökande =Narcisse Rameau= å dårhuset;

=Carl den tolfte vid Fredrikshall= i det ögonblick den dödande kulan
träffar honom; jag kom dervid att tänka på Tegnérs sång, i =mot- och
medgång= lika;

=Erik den 14:des barn=, ett offer för =brödraskulden=, sägande
fäderneslandet farväl;

=Ludvig den 14:de och madame Maintenon=, öfverläggande om en “lettre
des cachets“; och slutligen den härliga trion =Andersson, Pettersson
och Lundström=, jublande öfver den erhållna lottsedeln.

Sedan =den sällsynta hustrun=, jag menar markisinnan, betygat värden
allas vår tack för en konstnjutning lika sällsynt som =en flicka som
inte vill gifta sig=, återvände vi till salongen; jag hade nu i kikarn
att få veta något om =herr Jönssons äfventyr i Spanien=, i hvilket
afseende jag vände mig till =Ferdinand Cortes=, som stod försjunken
i betraktande af en grupp i marmor, =Aurore och Polixena=, men den
gamle =tvärviggen= låtsade ej höra mig, och hade icke sennor =Ruy
Bias= tillstött, hade jag väl i detta nu varit lika okunnig derom, som
=skomakarn och grefvinnan=, att deras förtrolighet skulle ge anledning
till =giftermål efter trumma=. Egentligen fick jag icke veta något
annat än att =kapten Roqvefinette= öfverraskat herr Jönsson, då han
begagnade sig af =fruntimmersstegen= för att komma upp på en balkong;
att följden deraf blef =en duell på spanska=, och då =konstnärens
hämnd= icke var tillfredsstäld dermed, han måste ge denne =fullmakten=
på lyftandet af en större penningsumma. Under det man föredrog ett
nummer ur =den afbrutna offerfesten=, sade jag värden farväl; =jag ber
tusen gånger om förlåtelse= att jag tröttat er, invände han artigt och
uppmanade =fostersonen= att söka rätt på min rock.

Ehuru det hör till =goda tonen= i Stockholm att vara maklig af sig som
=den hundraårige gubben=, och jag bort till =en hvilodag= använda den
dag jag, stäld mellan den =gamla och nya tiden=, hade qvar af mitt
vistande ibland =bedragne bedragare=, hade jag emellertid icke blifvit
väckt om morgonen förr än jag åter störtade ut i verldshvimlet, och
för att få omvexling i programmet, beslöt mig för att taga =en modern
pension= i skärskådande. Som ni vet, har =Emilia Galotti= flere gånger
inbjudit =den vandrande riddaren= att göra henne den äran, men både
när jag gjorde =resan på repartition= och ensam besökte Stockholm för
flera år sen, hade, tack vare att =man gör så godt man kan och inte
som man vill=, visiten uteblifvit. =En glad öfverraskning= skall jag
derföre nu bereda henne, tänkte jag, och, lifvad som =putsmakaren= då
han gisslat sina vänner i =epigrammet=, styrde jag kosan till norr.
=I Tyskbagarebergen= fann jag hvad jag sökte och mottogs med mycken
hjertlighet af =pensionsfrun och magistern=, jag tror att hans namn
var =herr Klam=, och efter presentation för =språkmästaren, monsieur
Hercules= och de unga eleverna, den vackraste =rosenbuketten= jag
hittillsdags sett, åhörde jag föreläsandet af =3:dje delen 1:sta
kapitlet= ur historien om =Napoleon och general Bertrand på S:t
Helena=; och jag får tillstå att =pensionärerna i S:t Cyr=, som jag
lärde känna vid =pariserpojkens bröllop=, icke voro mera fransyska
än dessa. Knappt var lektionen slut förr än de båda =systrarne,
Rosa= och =Violetta=, lika hvarandra som =två droppar vatten=, med
full hals ropande =vår gode gudfar=, omringade mig, och hvar för sig
vigare än =lilla katten=, beröfvade mig den ena kyssen efter den
andra; =ett kärleksäfventyr= kunde icke vara hjertligare, och hade
=salig grefvinnan= sett mig i detta ögonblick -- =ett minnesblad=
för hela lifvet -- så hade hon väl, som alltid retade mig med att
=den rätte kommer nog=, häri sett början till =en kärleksintrig=.
Som =en sanningens vän= må jag bekänna, att jag var lika generad
som =Frontin gift ungkarl=, men min förlägenhet ökades ännu mer när
=Thomasine=, =Valentine=, =lilla Fadette=, =Valerie=, =Celine=,
=Armide=, =Emma=, =Griselda=, =Delphine= och =lilla Julia= och Gud
vet hvad de hette, de sötungarne, erbjödo mig =vänskap i döden=, och,
följande =det goda exemplet=, ville ge mig hvar sin kyss. =Mitt öde=
var mig emellertid icke bevåget, ty just som =ålderdom och dårskap=
beredde sig att leka =röfvarhöfdingen=, det vill säga tillegna sig de
dyrbara skatterna, inkom =den fulaste af de sju= och flickornas allt i
allom, =jungfru Lena=, och bjöd mig in till den =gamla mamsellen Flora
eller Nora= Becker på ett glas vin. Jag fann =pröfvostenen= mycket
hård, men tröstad deraf, att jag blifvit hedersledamot i =flickornas
studentförening=, höll jag modet uppe som =den gamle fältherren=, och
gick så tyst till målet som =en skådespelares gång genom lifvet=.

-- Det var skada att ej =af skämtet blef allvar=, -- inföll plötsligt
fru Patapon, -- liksom =turken i Italien= skulle ni eljest gjort en
glänsande eröfring, eller rättare på =det nya lotteriet= erhållit en
vinst, som för er kunnat bli både =engel och huskors=.

-- Ja! men då hade också =det lefvande spöket=, -- svarade morbror P.,
-- ehuru i besittning af =säkerhetsmedlen kärlek och pengar=, fått
klart för sig att =det var inte hon= som blifvit utsedd till =gubbens
maka=, och hvem vet om ej =en boja och krona= af sådant slag skulle
blifvit förkrossande.

-- Jo, =sådan onkel har jag=! -- yttrade Rosita vänd till fru P. --
=fin och grof=, hur det faller sig, men också lätt förstådd som =en
rebus=.

-- Snarare =tvärtom=, tycker jag, -- svarade fru P., i det
hon betraktade ett arbete, hvilket sändts majoren af =den
ansvarige tidningsutgifvaren=; -- men då jag finner att alla
=giftermålsförslagen= stranda, är det väl bäst att jag nedlägger vapen
och låter =giftomannen= ensam behålla fältet.

-- Nå, =nu äro vi sams=, -- utropade gubben fryntligt, -- och som
=den sista ressursen= återstår mig att förena =prat och handling=,
det vill säga återtaga tråden i berättelsen. Åtföljd af Emilia,
hvilken förtjenar namnet af =den värdiga hustrun=, återvände jag till
flickorna och dröjde ännu =en stund i skolan=, för att bevittna en
musiklektion, hvilken leddes af =herr Chapolard=, af flickorna betitlad
=hofnarren= och i öfrigt =en herre, som förlorat sin röst=; vi fingo
till bästa en aria ur =Puritanerna= en duett ur =Barberaren i Sevilla=
och tvenne romanser, =Prinsessan och kolarflickan= samt =Hvita frun
på Drottningholm=, visserligen vackra, men så återgifna, att =också
en profet= som jag vågade förklara att eleverna knappt hunnit öfver
musikens =A. B. C.= Följde så en uppvisning af flickornas arbeten =med
pennan=, det vill säga en hel mängd svartkritsteckningar, af hvilka
=Prinsessan Snöhvit och dvergarne=, signerad =Dalaröflickan, Carl den
tionde Gustaf=, under =några timmar på Kronoborgs slott den 29 Oktober
1658= af =lilla Nanna, Carl den 12:te vid Pultava= af =Leonie= och
=ett äfventyr under riksdagsutblåsningen= af =Gabrielle= voro särdeles
framstående och gåfvo en försmak af =konstnärslifvet=. Vill onkel se
=min utkorades porträtt=? sporde plötsligt lilla Rosa och satte under
mina ögon en bild af =Hobergsgubben=; jag märkte dervid att hon smög
någonting i min bakficka; det är ett =bref och svar= får onkel lof
att skaffa mig, ty =mitt hjerta är i Askersund=, hviskade den lilla
skälmungen; jag hade just på tungan, =lek inte med Amors pilar= vid
så unga år, då en af döttrarne till =herr och fru Möller=, jag tror
det var =Clementine=, så vida det inte var =Graziella=, åtföljd af
ett par andra flickor, också narrade mig att se på en tafla, det var
porträttet af =Linkens Fia=, under det hon lät =kärleksbiljetten=,
som, för att bevara skenet, var hopvecklad till =en papiljott=, hamna
bredvid den andra; =jag går i kloster=, suckade =den giriges dotter=,
om ni ej skaffar fram den till =Sigfrid=, och dervid gaf hon mig en så
förtjusande blick att jag, oroligare än =en herre som vaktar sin måg=,
lät dagtinga med mig liksom =fästningen i Boston=. Inseende att, ehuru
=vänskapen varar längst=, jag kunde råka illa ut om =brefintrigen=
blefve upptäckt och möjligen komma att såsom =giftermålskommissionären=
skyldra i =en ung flickas dagbok=, blåste jag till reträtt som
=friaren från Åbo=. Jag bjöd sålunda farväl åt =tanten och niècen=,
omfamnade i tankarne hvar =en flicka som vill gifta sig= redan i
pensionen och skyndade hänförd liksom =Jenny-entusiasten=, samt
innerligt förnöjd att ha blifvit qvitt =kärlek och bryderi=, direkte
till Centralstationen för att fortskaffas till =studentens majnatt= i
Upsala. Mitt ressällskap utgjordes af herrskapet =Estelli eller far
och dotter=, den store =trollkarlen= Le Tort och ett yngre fruntimmer
i skick och fasoner ej olik =Frou-Frou=, men då jag var trött efter
=de sömnlösa nätterna= och jemväl Estelle annonserade att =han vill
ha lugn=, blef samtalet mindre än intet och det hände mig liksom =en
fru som läser tidningarne=, att jag slutligen somnade in i ett hörn
af kupén. Med ett =morgens Fischer= väcktes jag i Upsala ur min sömn
af =Agander, Pagander och Winberg=, hvilka voro mig till mötes på
perrongen och sedan jag i förbifarten helsat på =farbror Gabriel=
och lyckönskat honom att =kriminalprocessen=, som föranledts af =ett
giftermål för pengar=, ändtligen nått ett slut, styrde vi kosan från
jernvägen. Icke hunna långt på gatan, yttrade Agander, =här äro rum att
hyra=, som anstå den hederlige =bankiren=, det skulle gudbevars vara
jag det, och utan vidare fördes jag in i en våning nästan lika elegant
som =furstens smårum=, hvarest jag välkomnades af =skomakarn och hans
fru=, som egde huset. Under förvandlingarne af min toilette, öppnade
Pagander, som är =sannljugaren= ex professo, sin språklåda ungefär
på följande sätt: af gammalt vet farbror =att äpplet ej faller långt
ifrån trädet=, det är derföre helt naturligt att jag försökt mig i
=operakomiken=; också ser ni i mig =tre hustrurs man och dock ungkarl=
i själ och hjerta, kan ni förklara det? och vore jag icke derjemte
=en man som har otur=, skulle jag, om icke precist efter =två års
giftermål=, kunnat presentera =universalarfvingen= för er, men oaktadt
=en son är allt hvad jag begär=, ha tills dato =studentens hustrur=
nekat mig all fadersglädje. Onkel må ej tro att =han vill gifta bort
sin hustru= för det, inföll Winberg. Intet under derföre, återtog
Pagander, att ni finner mig i =sorgdrägt och sorg= bor i mitt hjerta,
lika djup som vid =Domis död=, men det är ett rättvist straff åt
=slösaren=, om man så kan kalla =en herre som spisar på månad=, för det
han fikade efter =Suzettes hemgift=, och under =en bal i nattrock=, det
vill säga på =maskraden i vindskammaren=, lät förnuftet löpa bort med
=den lilla foten=, som dolde sig i en guldbroderad toffel. Visserligen
varnade mig =Anna Lisa=, den trogna själen och min f. d. flamma på =en
folkfest i Dalarne=, för det gamla ordspråket =lek inte med elden=, men
hyllande den satsen att =lika barn leka bäst=, gick =ett frieri efter
föreskrift= af stapeln och följden har blifvit, att sedan =jag har ätit
upp min vän=, jag är lika fattig som den, hvilken ingår =ett giftermål
af hunger=.

Det är en nyttig =lärdom för lärde=, yttrade jag, och isynnerhet för
=den häftige friaren=, som synes glömt att när pengarne äro slut, så är
äfven =kärleksreceptet= af föga värde. =Majkungen= fann sig generad af
detta yttrande, ungefär som =spionen= gripen på bar gerning, och först
när jag öfverkorsade den förfallna =skuldsedeln= och lemnade honom den
vanliga =lifräntan= löstes åter hans tungas band och han försäkrade
att om jag finge se =lilla kusin=, eller med andra ord =dottern= till
=den nye regementschefen=, hvars bekantskap han gjort i =prestgården=,
och han nu valt till sin maka, så skulle jag hänförd trycka =Hedvig=
till mitt hjerta och förenande båda få skäl att yttra =i väl och ve
Guds vilje ske=. =Formoso eller pudret= verkade icke rigtigt på mig;
emellertid låtsade jag tro på =den föregifna skatten= och i min tur
skämtande föreslog jag att han skulle göra sig äfven till =enkans man=,
han skulle derigenom komma i besittning af de =200,000 francs=, som
tillfallit henne i arf efter =borgaren i Gent=, som ömsevis vistats
på =Blå porten och Nya Holland=. =Rådgifvaren= komplimenterades för
sin idé, som likväl ej antogs af fruktan för =den aflidna=, och sedan
de gamla gossarne, jag höll på att säga =skolgossarne=, tändt sina
cigarrer, begåfvo vi oss ut, för att hos =de begge bröderne=, jag tror
de hette =Piccolet=, få oss något till bästa. Just som vi passerade
förbi =de begge låssmederna= vid Ågatan, ropade =åldtgesällen= med
full hals, kors i herrans namn, =trädgårdsflickan= stötte barnet i
ån, och mycket rigtigt kämpade =lillan= emot sitt åliggande under det
=fabriksarbeterskan=, som lofvat efterse barnet, sprang på stranden lik
=en liten demon= och ropade på hjelp. Tack vare =konstapeln= räddades
barnet och inbars till =hårfrisörskan= för att väckas till lif, men då
=en herre och en dam= bland åskådarne påstodo att det var öfverflödigt,
då det redan var dödt, utbrast =konstmakaren=, å hör ni på dom då!
=och ändå rör det sig=, och mycket rigtigt spärrade barnet upp ögonen
som =byskolmästaren= vid löneförhöjningen, och tycktes fråga huru
=trolleriet= gått till. Som den opåräknade =hämnaren= uppträdde jag och
förehöll qvinnan att det var stor skam att =så vårdas ett barn=, och
att, om jag kände =operaskräddarn och hans hustru=, hvilka voro barnets
föräldrar, hon skulle få för hon pratade med =mannen på väggen=, en
målare. Vi fortsatte nu vår färd och sedan jag köpt mig ett nummer af
=profbladet=, i hvilket =Tegnérs minne= besjöngs och på ett särdeles
roligt sätt skildrades =kamrer Petterssons nyårsvisiter=, hamnade vi
i ett Bacchi tempel. Genom =dörrintrigen= blef jag den förstkommande
och nu, liksom då jag var =för första gången på teatern=, fann jag mig
generad af att alla sågo på mig. =Advokaten Pathelin=, som satt der
inne och politiserade med brodern, =den gamle magistern=, gick mig
emellertid till mötes och presenterande mig för =tvillingbröderna Per
och Pål Lavater= inbjöd oss till sitt bord. Punsch reqvirerades, och
det första glaset egnades åt minnet af =1844 och 1845=, då vi formerade
bekantskap och magistern vann priset för den vackra dikten =fursten
och borgardottern=. Att den, som =gengångaren=, åter dök upp, var
naturligt, men derjemte kom =en sammansvärjning under frihetstiden= på
tapeten, för att inte glömma =ett år af Gustaf den 3:djes regering=,
och båda tilltygades så illa, att jag utbrast: för all del =Brutus
släpp Cæsar=! Vare sig att =den puckelryggige= läraren blef stött
deraf eller att punschen började tryta, allt nog, brummande =många
vänner liten vänskap=, lemnade han oss, men enär =han känner alla=,
hamnade han genast vid ett annat bord. =En stund af Emanuel Svedenborgs
lefnad=, berättad för hundrade gången, börjades der vid =invigningen=
af en ny pokal och sedan vidtog berättelsen om ett uppträde =vid en
fjellbod=, under det märkliga =gästabudet vid Solhoug=, men tack vare
en scen =ur lifvets strid=, undgingo vi att höra slutet derpå. I triumf
infördes nemligen =Kägelkungen=, en student som fått det namnet, till
oss, och då han kom direkte från =en timme på bysis=, hade man inbjudit
honom på en bål. Hans obestånd härledde sig från hans frikostighet mot
=debutanten och hennes far= samt att han råkat i klorna på =Rochus
Pumpernickel=, den skenhelige =juden= vid Svartbäckstullen; men sedan
han med =eden= bekräftat att hans enda tillgångar bestodo uti hans
gångkläder och böcker samt en =fribiljett= till morgondagens konsert,
hade han frigifvits, till stor förargelse för =björn och paschan= uti
en person. Punsch flöt nu i strömmar, och sedan vi lyssnat till =en
spelares monolog= aflägsnade vi oss stilla och beskedligt som =de
stumma=; man ville nu se mig på en enkel supé, men fruktande att den
kunde efterföljas af diverse våtvaror, hvars inmundigande kunde göra
mig till hjelten i =ett småstadsäfventyr= och jag i öfrigt ej ville
sätta =bröderna på prof= längre, tackade jag för artigheten, sade dem
farväl och återvände med nattåget till hufvudstaden.

-- Till hufvudstaden, och =hvarföre=? -- inföll majoren.

-- Jo, emedan jag, -- fortfor morbror P., -- varnad af =filantropen=
för jernvägsfebern i Vesterås, fruktade att, då jag ej hade
=lifassuransen= till mitt skydd, blifva angripen af dess smitta, eller
ock att få min kassa lika illa länsad som vid =brandbeskattningen=.
Och nu har jag hunnit slutet på =en liten berättelse utan namn=, och
jag har endast att tillägga, att då jag medför några minnen från
=Stockholmsresan=, det vore mig kärt, om jag till =de förtrogne= finge
öfverlemna dem; jag ber derföre majoren emottaga =ett bord som dansar=
och =resan till Californien= af =Farbror Florian=;

fru majorskan: =Drottningens musketörer= eller =en duell under kardinal
Richelieus tid= af =Eugène Aram=;

fröken Rosa: =Drottningens menuett= för piano och romanen =en Nylands
dragon på Lemos strand= af =Agne=;

fröken Rosita: musiken till =Ljungby horn och pipa= samt =en fattig
adelsman= af =Jules d’Aubigny=;

fru Patapon: =En husaröfverstes memorier= och =här är brudgummen=, i
praktband;

fröken Garibaldi: =Ingen under 50 år= af =röde Pierre= och en
kolteckning, =apa och fästman= eller =prinsens trumpetare= i fara, af
okänd;

fröken Martha: =Ingomar, skogens son=, berättelse =af Patkull= och =en
röfvarhistoria= från =Henrik den 5:tes ungdomstid= af =Dinorah=;

bror Rosenmüller: =Dresden, Moskwa och S:t Helena= eller =öfverallt
politik=, af =Johan Fredman=;

bror Finke: =Röfvarebandet på berget Maria Culm= eller =sista natten ur
en skådespelerskas lefnad= af =Jacqvard=;

bror Bläckstadius: =Turkinnan Zetulbé= i glas och ram samt romanen =mor
och dotter= af =lilla Adde=;

bror Tuting: =Två unga fruars memorier= af =Fiorina= och =min
systerdotter och min björn= i terra cotta;

och mäster Smith: =Drottningen af Karthago= i praktband och =Ulla skall
på bal=, humoristisk pennteckning af =Kusin Jean=.

Sedan presenterna blifvit öfverlemnade fattade majoren sitt glas och
yttrade: I =sonetten=, som vi sände morbror Pehr till afsked, lade vi
honom på hjertat =tänk på midsommaren=, menande dermed endast att han
icke skulle glömma =ett hemkomstöl= som stod för dörren, men uppmärksam
och fin som =diplomaten=, har han äfven ...

-- Haft tanken på =silfverbröllopet= i morgon, -- inföll morbror P.
-- ja, det är sant, och jag har endast följt =naturens röst= då jag
åter sökt landtlifvets lugn, trött som jag blifvit på =scener ur
Stockholmslifvet=; undra må man ej då att jag, gladare än =Brage i
Walhall=, tömmer mitt glas för återseendet af ett hem, hvilket jag
hoppas äfven =efter femtio år= skall vara en fristad för =de oberoende=
makarne och gifva mången gäst allt framgent som mig nu, orsak att
utbrista: omgifne af eder är detta =den lyckligaste dagen i min
lefnad=!



Bokhandels-Anmälan.


Uti alla boklådor i riket finnes följande:

Frågar du, så svarar jag,

500 skämtsamma frågor och svar, eller s. k. Tentamensfrågor;
sammanskrifne af _Nétob_, 75 öre.

       *       *       *       *       *

Jorden rundt på 80 dagar,

groteska pennritningar, urklippta af Fergus under resan, 1 kr.

       *       *       *       *       *

Sa’ han och Sa’ hon.

Ordstäfsbok, innehållande omkring 1,100 Ordstäf, 75 öre.

       *       *       *       *       *

Driftkuku.

Muntrations-Kalender för år 1878. Med många gubbar, 1 kr.

       *       *       *       *       *

Från skogen och sjön.

Anekdoter, Äfventyr och Historier, berättelser af och om svenske Jägare
och Fiskare, till trefnad under raststunderna, återberättade och
utgifne af förf. till “Den praktiske Insjöfiskaren“, “Skrattar bäst som
skrattar sist“, 1 kr.

       *       *       *       *       *

Illustrerade Spegelbilder ur Fruntimmerslifvet

eller

Åtta af Damernas svaga sidor,

blottade för sjuttiofem öre. Innehåll: 1. En symamsells hemlighet. 2.
Soldaten i knipa. 3. Scen vid en badort, eller Fruntimren äro aldrig
nyfikna. 4. En lycklig äkta man. 5. En modern Paris. 6. Öfverraskande
anspråkslöshet. 7. Uppehållsväder och vackra utsigter. 8. Under-bart.
Pris 75 öre.

       *       *       *       *       *

Ny samling

af

Svenska Anekdoter:

1:a häft. 400 Presthistorier, 1:25.

2:dra häft. 365 Historiska Anekdoter, 1:50.

3:dje häft. 388 Skol-, Gymnasii-, Akademie-, Husförhörs-, Tjuf-, Lögn-,
Läkare- och Rättegångshistorier, 1:25.

4:de häft. Bondhistorier, Ordlekar och Infall, 1 kr.

       *       *       *       *       *

Tillfällighetstalaren:

150 gratulationer och tal å födelse- och namnsdagar, samt vid
förlofningar, lysningar, bröllop, barndop, silfver- och guldbröllop,
kalaser, bortresa och återkomst m. fl. tillfällen af _B. U.
Pettersson_, förf. till “Den svenske Handsekreteraren“, Pris: 1:50.

       *       *       *       *       *

Menniskokännaren

eller konsten att vid första anblicken ofelbart bedöma de personers
karaktärer, böjelser, lefnadsvanor o. s. v., med hvilka man under
lifvet kan komma i beröring; en i våra tider allt mera oumbärlig
handbok för alla, som från det yttre af menniskan vilja sluta till
hennes inre, af D:r Robert Cunning, öfversättning, 50 öre.

       *       *       *       *       *

Vald samling af

700 Svenska Sångstycken,

utgifven af Axel I. Ståhl. Ny genomsedd upplaga.

Samlingen börjar med Svenska Folksången, hvarpå följa: 1) Finska
Folksången. 2) Arier och Kupletter ur Teaterstycken. 3) Barnsånger.
4) Dryckessånger och skämtsamma sånger. 5) Folkvisor, Folkdansar och
Vallqväden. 6) Jagtsånger. 7) Krigssånger. 8) Romanser, Ballader m. m.
9) Serenader. 10) Studentsånger.

OBS.! Denna samling är den fullständigaste af alla hittills utgifna och
på nästan alla sångstycken finnas antingen namn på tonsättarne eller
ock melodierna angifna, äfvensom författarnes namn. Det stränga urvalet
både bland äldre och hittills otryckta sånger torde i förening med den
prydliga utrustningen och det billiga priset göra denna rikhaltiga
samling särdeles välkommen.

Pris: kartonerad 1:50, bunden i pressadt klotband 1:75.

       *       *       *       *       *

Filikromen.

Hittills otryckta skämtsamma sånger (ord och musik), samlade och
utgifna af Axel Ivar Ståhl. 9 häften, 9:25.

       *       *       *       *       *

Rådgifvare

för ynglingar och män, som vilja göra _lycka hos det täcka könet_,
jemte formulär till kärleksbref och giftermålsanbud. En verldserfaren
mans efterlemnade anteckningar, sammanfattade och meddelade af A.
Eberhard, Professor, 7:de uppl. öfversatt (217 sidor), 1:50.

       *       *       *       *       *

Förklaringar

öfver

främmande Ord och Namn

m. m. i svenska språket. En handbok för vetgiriga af alla
samhällsklasser, utgifven af _C. M. Ekbohrn_. Ny upplaga innehållande
förklaringar öfver omkring 36,000 Ord är under tryckning. Arbetet
blifver omkring 10 häften, hvarje innehållande 128 sidor, priset 1
krona häftet, hvarje månad utkommer ett häfte.

       *       *       *       *       *

Kärlekens vägledare

och lyckostjerna eller anvisning till att göra _lycka hos fruntimren_.
En oumbärlig skatt för alla ynglingar, förälskade, förlofvade och gifta
män, hvarigenom de kunna uppnå lifvets högsta goda och alla qvinnors
kärlek; af _Don Juan_, f. d. förste kammarpage hos Drottning Isabella,
75 öre.

       *       *       *       *       *

Qvinnans bestämmelse

och hennes förhållande såsom älskarinna, fästmö, brud, maka och moder,
jemte lefnadsreglor för hennes enskilda och allmänna umgängeslif. Efter
de utmärktaste författare och författarinnor, till utbildning och
förädling af _Qvinnosjälar_ och _Qvinnohjertan_, samlade och utgifne af
D:r _U. J. Seidler_. Elfte upplagan, öfversatt, häft. 1:50, klotband 2
kr.

Hvad utmärkta författare såsom Campe, Ewald, Ehrenberg m. fl. yttrat i
ämnet äro här sammanförda.



Sällskapsspel.


Vänskapskedjan.

En intressant sällskapslek i en krets förtroliga vänner af begge könen,
40 öre.

Denna intressanta och oskyldiga lek kan utföras af 7 personer och
består af sju kort, af hvilka 4 äro för herrar och 3 för fruntimmer.

       *       *       *       *       *

Punkterboken.

Ett testamente af den gamle araben Osman Tsasmir jemte ett nöjsamt spel
med frågor och svar samt ett blomsterspråk, 13:de upplagan, öfversatt,
30 öre.

       *       *       *       *       *

Ormspelet.

Ett gammalt välbekant sällskapsspel. 50 öre.

       *       *       *       *       *

Svenskt Historiskt Sällskapsspel,

upptagande 100 historiska orter som äro af intresse för svenskar, 1
krona.

Sällan har väl något s. k. sällskapsspel lemnats i allmänhetens händer,
ur hvilket man på en gång kan hemta så mycken nytta, så mycket nöje.
Med årtal, med namn, med olika färger har man försökt framställa en
karta, ur hvilken man under skämt kan i minnet inprägla en mängd
historiska data. Hvarje far till sin son, hvarje syster till sin bror,
kan med glädje och tillfredsställelse öfverlemna denna karta, som en
värdefull gåfva.

       *       *       *       *       *

Jorden rundt på 80 dagar.

1 krona.

       *       *       *       *       *

Konversationskort,

i frågor och svar, underhållande tidsfördrif i sällskaper, 1 kr.





*** End of this LibraryBlog Digital Book "På Scenen — Ifrån Salongen! - Eller Hvad Onkel Blasius Sett Med Obeväpnat Öga Under 40 År" ***

Copyright 2023 LibraryBlog. All rights reserved.