Title: En prestgård i N—d
Author: Falkman, Charlotta
Language: Swedish
As this book started as an ASCII text book there are no pictures available.


*** Start of this LibraryBlog Digital Book "En prestgård i N—d" ***


EN PRESTGÅRD I N--D

af

en finsk medborgarinna [Charlotta Falkman]



Wiborg,
Johanna Cederwaller et Son,
1847.



        "Tviflet är första steget
        till förryckthet, det är ej
        något icke-vetande, utan
        ett icke-troende."

                  Tempel förgården.



Prostgården var en ståtlig byggnad frän medlet af förra århundradet;
belägen på en af åldriga ekar och björkar omgifven höjd, hade den
likväl en fri utsigt till kyrkan och den på afstånd liggande kyrkobyn.
Från de öfre rummen såg man rika åkrar och ängar jemte en större insjö,
med tvenne små gräsbevuxne holmar, hvarföre den också fått namn af
Holmsjön, och den herregård, som låg vid den motsatta stranden,
kallades Holmsjö-gård.

Rummen i vår prestgård voro ej många till antalet, men höga och
rymliga. Jordvåningen beboddes af familjen och husfolket, den öfra var
indelad i såkallade gästkamrar, möblerade i den smak, som var rådande
den tiden, då nuvarande prostinnan som nygift fru inflyttade i huset.

Det var den första Maj 182.. Vänner och fränder jemte de förnämsta af
socknens "grädda" voro bjudna att fira denna för alla, men i synnerhet
för prestståndet högtidliga och glädjande dag. Det var utomdes 19:de
årsdagen af prosten Bryllers förening med sin prostinna.

Under det att prostinnan ifrigt rörde sig fram och åter emellan kök,
handkammare och den stora matsalen, ömsom anordnade om festen, ömsom
sjelf lade hand med verket, för att undervisa sina hjelpredor i det
rätta sättet att uppsätta den gödda kalkonen på spettet, eller att
viska sockerkakan, och flera dylika husmoderliga bestyr, finna vi
hennes man, den vördige prosten, sittande på en af de bänkar, som
omgåfvo den höga trappan åt gården, språkande med sin svåger, baron
Y----, ägare till Holmsjögård. Denne hade med afsigt kommit så tidigt,
för att, innan de öfriga gästerna hunnit anlända, prata bort en
förtrolig stund med svågern.

Baronen, en man om femtio år, till utseendet något högdragen, men
alltid munter och språksam, var klädd i mörkblå, civil drägt, prydd med
nordstjerne- och en rysk orden. Han fortfor i det redan påbörjade
samtalet, sålunda:

-- Som jag sagt, den unge mannen äger bestämdt alla erforderliga
egenskaper för att sätta skick på dina pojkar. Du kan icke föreställa
dig, hvilken superb figur han gjorde på Åbobalerna i vintras. -- Han
för sig med ett behag, en ledighet i dansen, som om han tagit lektioner
af Vestris.

-- Det der kan allt vara bra -- men...

-- Och hvilket loford hans lärare gåfvo om hans kunskaper sedan! Han
har vid sina tentamina visat sig som en öfverskärare i filosofin,
astronomin, teologin och hela det lärda krimskramlet för öfrigt.

-- Det var något, -- likväl skulle jag...

-- I de lefvande språken excellerar han, det vet jag med säkerhet,
fortfor baronen. Dessa äro i min tanke långt behöfligare än både latin
och grekiska. Hvad f--n behöfva dina pojkar plugga i sig Homerus,
Ovidius, Herodotus och hvad de respektive herrarne alla må heta. August
har en afgjord fallenhet för krigståndet och Lorenz för sjöväsendet;
lemna dem således ett par år under Walters tillsyn; skicka dem sedan
hvar på sitt håll i tjenst, så få vi säkert heder af dem med tiden.

-- Men, käre bror, skall då ingendera träda i sin fars och farfars
fotspår, ingen af dem bli min efterträdare i sysslan?

-- Pah! dertill äro de alltför unga; "innan gräset gror, dör märrn,"
säger ordspråket. Genom din dotter får du nog en efterträdare. Apropos,
när väntar du hem Lovisa?

-- Närmare hösten. -- Pensionsfrun har nyligen antagit en ritmästare
af utmärkt talang. Lovisa skrifver och ber att ännu en tid få dröja
qvar, för att fullkomna sig i teckning. Jag gaf, ehuru ogerna, mitt
bifall. Efter min tanke vore det bättre att flickan vore hemma och
lärde sig af sin mor att bli en god husmoder, än att i åratal vara
borta från föräldrar o





Home