| By Author | [ A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z | Other Symbols ] |
| By Title | [ A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z | Other Symbols ] |
| By Language |
|
Download this book: [ ASCII | HTML | PDF ] Look for this book on Amazon Tweet |
Title: Valda Berättelser av Selma Lagerlöf - With Notes and Vocabulary
Author: Lagerlöf, Selma
Language: Swedish
As this book started as an ASCII text book there are no pictures available.
*** Start of this LibraryBlog Digital Book "Valda Berättelser av Selma Lagerlöf - With Notes and Vocabulary" ***
produced from images generously made available by The
Internet Archive)
College and High School Series of Swedish Authors
AUGUSTANA BOOK CONCERN
VALDA BERÄTTELSER
_av_
SELMA LAGERLÖF
With Notes and Vocabulary
_Edited by_
JULES MAURITZSON
PROFESSOR OF THE SWEDISH LANGUAGE AND LITERATURE
AT AUGUSTANA COLLEGE
REVISED EDITION
AUGUSTANA BOOK CONCERN, ROCK ISLAND, ILLINOIS.
COPYRIGHT, 1913
BY
AUGUSTANA BOOK CONCERN
ROCK ISLAND, ILL.
AUGUSTANA BOOK CONCERN, PRINTERS AND BINDERS
CONTENTS
PAGE
Selma Lagerlöf 5
Silvergruvan 7
Bröllopsmarschen 33
Morbror Ruben 43
Kejsarens syn 59
Ljuslågan 71
Vocabulary 121
_Selma Lagerlöf._
Selma Lagerlöf was born at the Mårbacka homestead in Vermland, Sweden,
Nov. 20, 1858. Although in poor health as a child, she early devoted
herself to study, meanwhile gathering from the picturesque native
environment a rich fund of poetic impressions afterwards freely
utilized in her literary production. After due preparation she taught
for ten years (1885-95) in the Elementary School for Girls in the city
of Landskrona.
Her first published work, _Gösta Berlings saga_ (1891), The Story of
Gösta Berling, is a powerful and magnificent re-creation of episodes
from real life in Vermland about 1820. This romance won for her instant
recognition at home and soon bore her name and fame to other lands.
Within a few years it was translated into no less than twelve languages.
Gösta Berling was followed by a succession of notable works of which
a mere record is here given: _Osynliga länkar_ (1894), Invisible
Links, a collection of short stories; _Antikrists mirakler_ (1897),
The Miracles of Antichrist, depicting in romantic form two contending
forces in Sicilian life, hereditary faith in a grapple with the modern
labor movement; _Drottningar i Kungahälla_ (1899), another collection
of short stories; _En herrgårdssägen_, From a Swedish Homestead, a
charming story, published separately the same year; the great novel
_Jerusalem_ (1901 and 1902), Jerusalem (I) and The Holy City (II), a
work characterized by H. Hesse, a German writer and critic, as “the
greatest and best contribution to modern Swedish romantic prose, a
book on Sweden’s soul, multiplex, yet single, benign, yet powerful,
at once realistic and visionary,--in no other recent work is the
_soul_ of a nation so truly expressed;” _Kristuslegender_, Christ
Legends, and _Herr Arnes pengar_ (1904); a remarkable reader for the
public schools, entitled, _Nils Holgerssons underbara resa_ (1906 and
1907), The Wonderful Adventures of Nils, and, Further Adventures of
Nils; _En saga om en saga och andra sagor_ (1908), including _Tösen
från Stormyrtorpet_, The Girl from the Marsh Croft, probably the
finest writing done by Selma Lagerlöf’s pen; _Liljecronas hem_ (1911),
Liljecrona’s Home; _Körkarlen_ (1912), _Kejsarn af Portugallien_
(1914), The Emperor of Portugallia; _Troll och människor_ (1915);
_Bannlyst_ (1918), The Outcast, and a second collection entitled,
_Troll och människor_, published in 1921. The English title is added,
where known, to indicate what works of Selma Lagerlöf are available in
translation.
In 1907 the University of Upsala conferred upon Selma Lagerlöf the
honorary degree of Doctor of Philosophy; the Nobel prize in literature
was awarded to her in 1909; in 1914 she was made one of the eighteen
members of the Swedish Academy, a distinction now for the first time
accorded to a woman. Since 1897 she has lived in the city of Falun.
A few years ago she purchased her parental homestead Mårbacka (the
Lövdala of _Gösta Berlings saga_), where she now spends part of the
year.
Selma Lagerlöf’s writings are distinguished for vividness of
imagination, power and originality in depiction of character, resulting
in lifelike men and women endowed with souls, and she has the gift of
epic narration, with a touch of old folklore to her style. This she has
brought to the point of extreme simplicity, dispensing with all savor
of artificiality. Her work bears the bright stamp of religious optimism
and a sober sense of duty. The strong ethical purpose manifest in all
that she has written sets her apart from all other novelists of her
time.
_SILVERGRUVAN_
Kung Gustav den tredje var ute på en resa[1] genom Dalarna. Bråttom
hade han, och hela vägen ville han åka som i sken. Och då det gick
med sådan fart, att hästarna lågo som sträckta remmar utåt vägen och
vagnen gick på två hjul i svängarna, stack kungen ut huvudet[2] genom
vagnsfönstret och ropade till kusken: “Varför låter han det inte gå
undan? Tror han, att han kör för äggskal?”[3]
[1] _var ute på en resa_, was traveling.
[2] _stack kungen ut huvudet_, the king put his head out.
[3] “_Varför låter han det inte gå undan? Tror han, att han kör för
äggskal?_” Why don’t you go ahead? Do you think you are hauling eggs?”
Då det skulle köras[4] med så rasande fart på dåliga landsvägar, hade
det nästan varit ett underverk, om seltyg och vagnar hade hållit.
Det kunde de inte heller, utan[5] vid foten av en brant backe bröts
tistelstången av, och där satt kungen. Kavaljererna sprungo ur vagnen
och grälade på kusken, men detta gjorde inte skadan mindre. Det var
ingen möjlighet att fortsätta resan, förrän vagnen hade blivit lagad.
[4] _Då det skulle köras_, since they had to drive.
[5] _utan_, for.
När hovherrarna sågo sig om för att finna ut något, som de kunde låta
kungen roa sig med, under det att han väntade, märkte de, att ett
kyrktorn stack upp ur en träddunge, som låg ett stycke framåt vägen.[6]
De föreslogo kungen, att han skulle sätta sig upp i[7] en av de vagnar,
där[8] uppvaktningen åkte, för att köra fram till[9] kyrkan. Söndag var
det, och kungen kunde ju höra på[10] gudstjänsten för att få tiden att
gå,[11] till dess att den stora kungavagnen bleve färdig.
[6] _ett stycke framåt vägen_, a short distance ahead.
[7] _skulle sätta sig upp i_, might step into.
[8] _där_, in which.
[9] _för att köra fram till_, and drive up to.
[10] _kunde ju höra på_, might attend.
[11] _få tiden att gå_, pass the time.
Kungen gick in på förslaget och körde fram mot kyrkan. Förut hade han
åkt långa timmar genom mörka skogstrakter, men här såg det gladare ut
med tämligen stora åkrar och byar och Dalälven glidande fram[12] ljus
och präktig mellan väldiga massor av albuskar.
[12] _fram_, on.
Men kungen hade otur så till vida, att klockaren tog upp utgångspsalmen
i samma ögonblick, som han steg ur vagnen på kyrkbacken, och folket
började vandra ut ur[13] kyrkan. Men då människorna[14] kommo gående
förbi honom, blev[15] kungen stående med den ena foten i vagnen och den
andra på fotsteget och rörde sig inte ur stället, utan bara betraktade
dem. Det var det grannaste folk han någonsin hade sett. Karlarna voro
allesammans över vanlig manshöjd med kloka, allvarsamma ansikten,
och kvinnorna kommo gående ståtliga och värdiga med söndagsfrid över
sig.[16]
[13] _folket började vandra ut ur_, the people were passing out of.
[14] _människorna_, the people.
[15] _blev_, remained.
[16] _med söndagsfrid över sig_, with an air of Sabbath peace about
them.
Hela dagen förut[17] hade kungen talat om den ödsliga trakten, som han
passerade, och han hade sagt till sina kavaljerer gång på gång: “Nu
åker jag visst fram genom den allra fattigaste delen av mitt rike.”
Men då han nu såg folket, som var ifört den granna sockendräkten,
glömde han bort att tänka på dess fattigdom. I stället blev han varm om
hjärtat[18] och sade till sig själv: “Kungen av Sverige är inte så illa
ställd,[19] som hans fiender tro. Så länge som mina undersåtar se ut på
detta sättet,[20] skall jag nog[21] vara i stånd att[22] försvara både
min tron och mitt land.”
[17] _Hela dagen förut_, the whole of the preceding day.
[18] _blev han varm om hjärtat_, his heart warmed.
[19] _är inte så illa ställd_, is not so badly off.
[20] _se ut på detta sättet_, look like this.
[21] _nog_, I dare say.
[22] _vara i stånd att_, be able to.
Han befallde hovherrarna, att de skulle kungöra för folket, att den
främmande, som stod mitt ibland dem, var deras konung, och att de
skulle samlas omkring honom, så att han finge[23] tala till dem.
[23] _finge_, might.
Och så höll konungen tal till folket. Han talade från den höga trappan
utanför sakristian, och det smala trappsteget, på vilket han stod,
finns kvar än i dag.[24]
[24] _finns kvar än i dag_, is there to this day.
Kungen började redogöra för hur illa det stod till[25] i riket. Han
sade, att de svenske hade blivit anfallna med krig av både ryssar
och danskar. Detta skulle väl inte ha varit så farligt under andra
förhållanden[26], men nu var krigshären så uppfylld av förrädare, att
han inte vågade lita på den. Därför hade det inte återstått honom något
annat[27] än att själv draga ut i bygderna och fråga sina undersåtar
om de ville sluta sig till förrädarna, eller om de ville vara kungen
trogna och hjälpa honom med folk[28] och pengar, så att han kunde
frälsa fäderneslandet.
[25] _redogöra för hur illa det stod till_, give an account of the
sad state of affairs.
[26] _Detta kunde väl inte ha varit så farligt under andra
förhållanden_, Under ordinary circumstances it would not have been
such a serious matter; or, would have been of slight consequence.
[27] _hade det inte återstått honom något annat_, there was no other
course for him to pursue; or, he had no recourse but.
[28] _folk_, men.
Bönderna höllo sig stilla, medan kungen talade, och då han hade slutat,
gåvo de intet tecken vare sig till gillande eller ogillande.
Kungen tyckte själv, att han hade varit mycket vältalig. Tårarna hade
stigit honom i ögonen[29] flera gånger, medan han hade talat. Men då
bönderna alltjämt stodo där ängsliga och tvehågsna och inte kunde komma
sig för att svara honom, rynkade han pannan[30] och såg missnöjd ut.
[29] _hade stigit honom i ögonen_, had sprung to his eyes.
[30] _rynkade pannan_, frowned.
Bönderna förstodo, att det började falla sig långsamt[31] för kungen
att vänta, och till sist steg en av dem fram ur hopen.
[31] _det började falla sig långsamt_, it was becoming monotonous.
“Nu må du veta,[32] kung Gustav, att vi inte väntade kungabesök i
socknen i dag”, sade bonden, “och därför äro vi inte genast färdiga att
svara dig. Nu råder jag dig, att du går[33] in i sakristian och språkar
med vår präst, medan vi överlägga med varandra[34] om det, som du har
förelagt oss.”
[32] _Nu må du veta_, now, you must know; or, you ought to understand.
[33] _att du går_, to go.
[34] _med varandra_, among ourselves.
Kungen förstod, att något bättre besked inte stod att få då genast,[35]
varför[36] han tyckte, att det var klokast att följa bondens råd.
[35] _att något bättre besked inte stod att få då genast_, that a
more satisfactory response was not to be had immediately.
[36] _varför_, so.
Då han kom in i sakristian, fanns ingen där utom en, som såg ut som en
gammal bonde. Han var lång och grov med stora händer, nötta av hårt
arbete, och han bar varken krage eller kappa, utan skinnbyxor och lång,
vit vadmalsrock som alla de andra karlarna.
Han steg upp och bugade sig för[37] kungen, då denne kom in.
[37] _för_, to.
“Jag trodde, att jag skulle råka prästen härinne”, sade kungen.
Den andre blev[38] en smula röd i ansiktet. Han tyckte, att det
var förargligt att tala om, att det var han, som var präst där i
socknen,[39] när han såg, att kungen tog honom för en bonde.
[38] _blev_, grew.
[39] _där i socknen_, of this parish.
“Ja, prästen brukar vara härinne vid det här laget”,[40] sade han.
[40] _vid det här laget_, about this time.
Kungen slog sig ner i en stor, högkarmad länstol, som stod i sakristian
vid den tiden och står kvar där än i dag och är sig alldeles lik, med
undantag av[41] att församlingen har låtit sätta upp[42] en förgylld
kunglig krona på ryggstödet.
[41] _är sig alldeles lik, med undantag av_, looks exactly as it did
then, except for.
[42] _har låtit sätta upp_, has had attached.
“Har ni en bra präst i den här socknen?” sporde kungen. Han ville visa
sig intresserad av hur bönderna hade det.
När kungen frågade honom på[43] detta sättet, tyckte prästen, att
han omöjligt kunde säga vem han var. “Det är bättre, att kungen får
behålla sin tro, att jag bara är en bonde”, tänkte han och svarade, att
prästen var bra nog. Han predikade ett rent och klart Guds ord, och han
försökte att leva, som han lärde.
[43] _på_, in.
Kungen tyckte, att detta var ett gott beröm, men han hade ett skarpt
öra, och han märkte en viss tvekan i tonen.
“Det låter, som skulle han[44] ändå inte vara riktigt nöjd med
prästen”, sade han.
[44] _han_, you.
“Han är nog en smula självrådig”, sade den andre. Han tänkte, att om
det skulle hända sig, att kungen sedan finge veta[45] vem han vore, så
skulle han inte tycka, att prästen hade stått och bara öst ut beröm
över sig själv, därför ville han också komma fram med en smula klander.
“Det finns nog de, som säga, att prästen vill vara ensam om att råda
och regera i den här socknen”, fortfor han.
[45] _finge veta_, should find out.
“Då har han i alla fall[46] styrt och ställt på bästa sätt”, sade
kungen. Han tyckte inte om, att bonden klagade på den, som var satt
över honom. “Mig förefaller det, som om här skulle råda god sed och
gammaldags enkelhet.”
[46] _i alla fall_, in all events.
“Folket är nog bra”, sade komministern, “men det lever också långt
borta i avskildhet och fattigdom. Människorna här skulle väl inte vara
bättre än andra, om denna världens frestelser komme dem närmare.”
“Nå, det är det då väl ingen fara för att de skola göra”,[47] sade
kungen och ryckte på axlarna.
[47] _Nå, det är det då väl ingen fara för att de skola göra_, well,
there would hardly seem to be any danger of that.
Han sade nu intet vidare, utan började trumma på bordet med fingrarna.
Han tyckte sig ha[48] växlat tillräckligt många nådiga ord med den där
bonden och undrade när de andra skulle bli färdiga med sitt svar.
[48] _tyckte sig ha_, thought he had.
“De där bönderna äro inte mycket ivriga att komma sin kung till
hjälp”,[49] tänkte han. “Hade jag bara min vagn, skulle jag resa min
väg[50] från dem och alla deras rådplägningar.”
[49] _komma sin kung till hjälp_, come to the assistance of their
king.
[50] _resa min väg_, drive away; or, be off directly.
Prästen åter satt bekymrad och stred med sig själv om hur[51] han
skulle besluta i en viktig sak, som han måste avgöra. Han började
bli glad åt att han inte hade sagt kungen vem han var. Nu tyckte han
sig kunna tala med honom om sådant, som han eljest inte hade kunnat
framlägga för honom.
[51] _och stred med sig själv om hur_, debating with himself as to
how.
Om[52] en liten stund bröt prästen tystnaden och frågade kungen om det
verkligen förhöll sig så,[53] att fienderna voro över[54] dem och att
riket var i fara.
[52] _om_, after.
[53] _om det verkligen förhöll sig så_, if it was an actual fact.
[54] _över_, upon.
Kungen ansåg, att den där karlen borde ha förstånd att inte vidare
störa honom. Han såg stort[55] på honom och svarade ingenting.
[55] _såg stort_, glared.
“Jag frågar, därför att jag stod härinne och inte kunde höra
riktigt”,[56] sade prästen. “Men om det verkligen förhåller sig så,
ville jag tala om, att prästen i den här församlingen kanske skulle
vara i stånd att skaffa kungen så mycket pengar, som han behövde.”
[56] _riktigt_, very well.
“Jag tyckte, att han helt nyligen[57] sade, att alla här voro fattiga”,
sade kungen och tänkte, att karlen inte hade reda på vad han pratade.
[57] _helt nyligen_, just now.
“Ja, det är sant”, genmälde komministern, “och prästen äger inte mer
än någon annan. Men om kungen ville vara så nådig och höra på mig en
stund, skall jag tala om hur det kommer sig, att prästen har[58] makt
att hjälpa honom.”
[58] _hur det kommer sig, att prästen har_, how the parson happens to
have.
“Han kan få tala”, sade kungen. “Han tycks ha lättare att få orden över
läpparna än hans vänner och grannar därute, som aldrig bli färdiga med
vad de ha att säga mig.”
“Det är inte så lätt att svara kungen. Jag är rädd för att det till
sist blir prästen, som får åtaga sig att göra det på de andras
vägnar.”[59]
[59] _på de andras vägnar_, in behalf of the others.
Kungen kastade det ena benet över det andra, drog sig djupt in i[60]
länstolen, lade armarna i kors och sänkte huvudet mot bröstet.
[60] _drog sig djupt in i_, subsided more deeply into.
“Nu kan han börja”, sade han i en ton, som om han redan sove.
“Det var en gång[61] fem karlar från den här socknen, som voro ute på
älgjakt i skogen”, började prästen. “Den ene av dem var prästen, som vi
tala om. Två av de andra voro soldater och hette Olov och Erik Svärd,
den fjärde av männen var gästgivare här i kyrkbyn, och den femte var en
bonde, som hette Israels Per Persson.”
[61] _Det var en gång_, once upon a time.
“Han skall inte göra sig besvär med[62] att nämna så många namn”,
mumlade kungen och lät huvudet sjunka över åt ena sidan.
[62] _Han skall inte göra sig besvär med_, don’t go to the trouble;
or, never mind.
“De där karlarna voro goda jägare”, fortfor prästen, “och de brukade
eljest ha lycka med sig. Men den dagen hade de gått långt och länge[63]
utan att få något. Till sist upphörde de alldeles med jakten och satte
sig ner på marken för att språka. De talade om att det inte på[64] hela
skogen fanns en plats, som lämpade sig för odling. Det var bara fjäll
och moras alltsammans. ‘Vår Herre har inte gjort rätt mot oss, som har
gett oss ett så fattigt land att bebo’, sade en av dem. ‘På andra orter
kunna människor skaffa sig rikedom och överflöd, men här kunna vi med
all vår strävan knappast träla oss till dagligt bröd’.”
[63] _långt och länge_, far and wide.
[64] _på_, in.
Prästen höll upp ett ögonblick, såsom oviss om kungen hörde honom, men
denne gjorde en rörelse med lillfingret för att visa, att han var vaken.
“Just då jägarna talade om detta, fick prästen se, att det glittrade i
berggrunden på ett ställe, där han hade råkat sparka bort mossan med
foten. ‘Det var[65] ett märkvärdigt berg, det här’, tänkte han och
sparkade undan en mosstuva till.[66] Han tog upp en stenflisa, som
följde med mossan, och som glänste på samma sätt som allt det andra.
‘Det är väl aldrig möjligt, att det kan vara bly det här?’ sade han.
Nu rusade de andra upp och makade undan mossan med bösskolvarna. Och
när de hade gjort det, sågo de tydligt hur en bred malmåder gick fram
i berget. ‘Vad tror ni, att detta kan vara?’ sade prästen. Karlarna
slogo loss[67] stenflisor och beto i dem. -- ‘Nog är det väl åtminstone
bly eller zink’, sade de. -- ‘Och hela berget är fullt av det’, tillade
gästgivaren.”
[65] _var_, is.
[66] _en till_, another; or, one more.
[67] _slogo loss_, chipped off.
När prästen hade hunnit så långt[68] i berättelsen, sågs kungens huvud
resas en smula, och ett öga öppnade sig. “Vet han om någon av de där
människorna förstod sig på[69] malmer och stenarter?” frågade han. --
“Nej, det gjorde de inte”, svarade prästen. Då sjönk kungens huvud, och
båda hans ögon slöto sig.
[68] _hade hunnit så långt_, had got thus far.
[69] _förstod sig på_, knew anything about.
“Både prästen och de, som voro med honom, blevo mycket glada”, fortfor
den talande[70] utan att låta sig störas av kungens likgiltighet. “De
tänkte, att de nu hade funnit det, som skulle göra dem rika och deras
efterkommande även. ‘Aldrig mer skall jag behöva arbeta!’ sade en av
dem. ‘Jag skall ha råd att göra ingenting hela veckan igenom, och på
söndagen[71] skall jag åka till kyrkan i guldkaret!’
[70] _den talande_, the speaker.
[71] _på söndagen_, on Sundays.
“De voro eljest förståndiga karlar, men det stora fyndet hade gått dem
åt huvudet,[72] så att de talade som barn. Så mycken besinning hade de
ändå, att de på nytt lade mossan till rätta[73] och gömde malmådern.
Därpå togo de noggrant märke på platsen, där den befann sig, och gingo
hem.
[72] _hade gått dem åt huvudet_, had gone to their heads.
[73] _på nytt lade mossan till rätta_, put the moss back in place.
“Innan de skildes, kommo de överens, att prästen skulle resa till Falun
och fråga bergshauptmannen vad detta var för malm.[74] Han skulle komma
tillbaka, så snart han kunde, och intill dess lovade de varandra med
dyr ed, att de inte för någon människa skulle förråda var det var, som
malmen fanns.”
[74] _vad detta var för malm_, what kind of ore this was.
Kungens huvud lyftes åter en smula, men han avbröt inte berättaren med
ett ord. Han tycktes börja tro, att den andre verkligen hade något
viktigt, som han ville säga honom, då han inte lät sig störas av hans
likgiltighet.
“Så for prästen åstad med ett par malmprover i fickan. Han var lika
glad åt att bli rik[75] som någon av de andra. Han tänkte på att han
skulle bygga om prästgården, som nu inte var bättre än en bondstuga,
och så skulle han gifta sig med en prostdotter, som han tyckte om.
Henne hade han eljest trott att han skulle få vänta på i många år. Han
var fattig och obemärkt, och han visste, att det skulle dröja länge,
innan han fick en sådan plats, att han kunde gifta sig.
[75] _glad åt att bli rik_, happy in the thought of becoming rich.
“Prästen åkte in till[76] Falun på två dagar, och en dag måste han gå
där och vänta, därför att bergshauptmannen var bortrest. Äntligen fick
han råka honom och visade honom malmbitarna. Bergshauptmannen tog dem i
sin hand. Han såg först på dem och sedan på prästen.
[76] _in till_, over to.
“Prästen berättade, att han hade funnit dem i ett berg hemma i
socknen, och undrade om det inte kunde vara bly.
‘Nej, bly är det inte’, sade bergshauptmannen.
‘Kanske att det är zink då?’ frågade prästen.
‘Zink är det inte heller’, sade bergshauptmannen.
“Prästen tyckte, att allt hopp sjönk inom honom. Så bedrövad hade han
inte känt sig på mången god dag.[77]
[77] _på mången god dag_, for many a day.
‘Har ni många sådana här stenar[78] i er socken?’ frågade
bergshauptmannen.
[78] _sådana här stenar_, such rocks as these.
‘Vi ha ett helt berg’, sade prästen.
“Då gick bergshauptmannen närmare, slog honom på axeln och sade:
‘Låt då se, att ni gör ett sådant bruk av det, att det länder både er
själva och riket till gagn,[79] för detta är silver!’
[79] _att det länder till gagn_, that it may prove profitable.
‘Jaså’, sade prästen och stod och famlade framför sig. ‘Jaså, det är
silver.’
“Bergshauptmannen började tala om för honom hur han skulle bära sig
åt[80] för att skaffa sig laglig rätt till gruvan och gav honom många
goda råd, men prästen stod huvudyr och hörde inte på vad han sade. Han
tänkte bara på hur underbart det var, att det hemma i hans fattiga
socken låg ett helt berg av silvermalm och väntade på honom.”
[80] _bära sig åt_, go about it.
Kungen lyfte huvudet så tvärt, att prästen avbröt berättelsen.
“Det gick väl så”,[81] sade kungen, “att när han kom hem och började
arbeta i gruvan, så fick han se, att bergshauptmannen bara hade drivit
gäck med honom.”
[81] _Det gick väl så_, it turned out, I suppose.
“Ånej, inte hade bergshauptmannen narrat honom”, sade komministern.
“Han kan fortsätta”, sade kungen och satte sig åter till rätta för att
lyssna.[82]
[82] _satte sig åter till rätta för att lyssna_, resumed a listening
attitude.
“När prästen äntligen var hemma och körde fram genom hemsocknen”,
fortfor prästen, “ansåg han, att han först av allt borde underrätta
sina kamrater om värdet av deras fynd. Och som han åkte förbi gästgivar
Sten Stenssons gård, ämnade han köra in hos honom[83] och tala om, att
det de hade funnit var silver. Men när han stannade utanför porten, såg
han, att det hängde lakan för fönsterna, och att en bred väg av hackat
granris ledde upp till trappan.
[83] _köra in hos honom_, drive up to the house.
‘Vem är det, som är död här i gården?’ frågade prästen en pojke, som
stod och hängde[84] mot gärdesgården.
[84] _stod och hängde_, stood leaning.
‘Det är gästgivarn själv’, svarade pojken. Och så lät han prästen
veta, att gästgivarn hade druckit sig full varenda dag sedan en vecka
tillbaka.[85] ‘Å så mycket brännvin, så mycket brännvin, som här har
gått åt!’ sade gossen. -- ‘Hur kan detta komma sig?’[86] frågade
prästen. ‘Gästgivarn brukade ju aldrig dricka sig full.’ -- ‘Jo’, sade
gossen, ‘han drack, därför att han påstod, att han hade funnit en
gruva. Han var så rik, sade han. Han skulle aldrig behöva göra annat
än[87] supa. Och i går kväll åkte han bort, full som han var, och så
välte åkdonet, och han slog ihjäl sig.’[88]
[85] _sedan en vecka tillbaka_, for a week past.
[86] _Hur kan detta komma sig?_ How is that?
[87] _annat än_, anything but.
[88] _slog ihjäl sig_, was killed.
“När prästen hade fått höra detta, for han vidare hemöver. Han var
bedrövad över det han hade fått veta. Han hade ju kommit så glad och
fröjdat sig åt att få tala om den stora nyheten.
“När prästen hade kört ett par steg, såg han Israels Per Persson komma
gående.[89] Han såg ut alldeles som vanligt, och prästen tänkte, att
det var väl, att lyckan inte hade stigit också honom åt huvudet. Honom
skulle han genast glädja med att han nu var en rik man. ‘Goddag!’ sade
Per Persson. ‘Kommer du ifrån Falun nu?’ -- ‘Ja, det gör jag’, sade
prästen, ‘och nu skall jag säga dig, att det har gått bättre där,[90]
än vi tänkte oss. Bergshauptmannen sade, att det var silvermalm, som
vi hade funnit.’ I samma ögonblick såg Per Persson ut, som om jorden
hade öppnat sig under honom. -- ‘Vad säger du, vad säger du? Är det
silver?’ -- ‘Ja’, svarade prästen, ‘vi ska bli rika karlar, vi alla nu,
och kunna leva som herrskap.’ -- ‘Nej, är det silver!’ sade Per Persson
än en gång och såg alltmer sorgsen ut. -- ‘Ja, visst är det silver’,
svarade prästen, ‘du skall inte tro, att jag vill bedraga dig. Du
skall inte vara rädd för att bli glad.’ -- ‘Glad!’ sade Per Persson.
‘Skulle jag bli glad? Jag trodde, att det bara var kråkguld, som vi
hade funnit, så att jag tyckte, att det var bättre att taga det säkra
för det osäkra. Jag har sålt bort min andel i gruvan till Olov Svärd
för hundra daler.’
[89] _komma gående_, come walking along; approaching.
[90] _och nu skall jag säga dig, att det har gått bättre där_, and I
tell you it turned out even better.
“Han var förtvivlad, och när prästen for ifrån honom, stod han och grät
på landsvägen.
“När prästen kom hem till sin gård, sände han en dräng bort till Olov
Svärd och hans bror för att tala om för dem, att det var silver, som
de hade funnit. Han tyckte, att han nu hade fått nog av att själv föra
kring den goda nyheten.
“Men då prästen satt ensam på kvällen, tog åter glädjen ut sin
rätt.[91] Han gick ut i mörkret och ställde sig på en kulle, där han
tänkte bygga den nya prästgården. Den skulle bli ståtlig, förstås, lika
präktig som ett biskopsboställe. Han stod länge ute den natten, och han
nöjde sig inte med att bygga om prästgården. Det föll honom in,[92] att
då det fanns så mycken rikedom i socknen, skulle mycket folk strömma
dit, och till sist skulle kanske en hel stad bli uppbyggd omkring
gruvan. Och så skulle han nödgas att bygga en ny kyrka i stället för
den gamla. Det skulle väl en stor del av hans rikedom gå åt till. Men
han var inte nöjd med detta heller, utan han tänkte sig,[93] att när
hans kyrka vore färdig, skulle kungen och många biskopar komma för att
inviga den, och då skulle kungen bli glad åt kyrkan, men han skulle
anmärka på det, att det inte fanns något ställe för honom, kungen, att
ta in på. Och då skulle han få lov[94] att bygga kungen ett slott i den
nya staden.”
[91] _tog åter glädjen ut sin rätt_, his joy asserted itself again.
[92] _Det föll honom in_, it occurred to him.
[93] _tänkte sig_, imagined.
[94] _skulle han få lov_, he would be obliged to.
En av kungens kavaljerer öppnade nu dörren till sakristian och anmälde,
att den stora kungavagnen var lagad.
Kungen var i första ögonblicket färdig att genast avlägsna sig, men han
besinnade sig.[95] “Han skall få tala om sin historia till slut”, sade
han till prästen. “Men han kan gå raskare framåt.[96] Vi veta nu hur
mannen drömde och tänkte. Vi vilja veta hur han handlade.”
[95] _han besinnade sig_, he changed his mind; or, on second thought
he remained.
[96] _han kan gå raskare framåt_, you may proceed a little faster.
“Men när prästen ännu satt mitt uppe i dessa drömmar”,[97] fortfor
prästen, “kom bud till honom, att Israels Per Persson hade avhänt sig
livet. Han hade inte kunnat bära det, att han hade sålt bort sin del av
gruvan. Han hade väl tyckt, att han inte kunde uthärda att var dag gå
och se en annan fröjda sig åt en rikedom, som kunde ha varit hans.”
[97] _satt mitt uppe i dessa drömmar_, was lost in his dreams.
Kungen satte sig en smula till rätta[98] i stolen. Han höll båda ögonen
öppna. “Minsann”, sade han, “om jag hade varit den där prästen, tror
jag, att jag hade fått nog av gruvan.”
[98] _satte sig en smula till rätta_, straightened up a little.
“Kungen är en rik man, han”, sade prästen.
“Han har mycket nog i alla fall. Det är inte på samma sätt med en
fattig präst, som ingenting äger. Den stackaren tänkte i stället, när
han såg, att Guds välsignelse inte var med hans företag: ‘Jag skall
inte mera drömma om att göra mig själv[99] ära och nytta med dessa
rikedomar. Men jag kan ju inte låta silvret bli liggande i jorden. Jag
måste ta fram det till nytta för de fattiga och nödställda. Jag skall
bearbeta gruvan för att hjälpa hela socknen på fötter.’[100]
[99] _om att göra mig själv_, of bringing to myself.
[100] _hjälpa hela socknen på fötter_, put the whole parish on its
feet.
“Därför gick prästen en dag över till Olov Svärd för att tala med honom
och hans bror om vad de nu närmast borde företa sig med silverberget.
När han kom i närheten av soldatbostaden, mötte han en kärra, som
var omgiven av beväpnade bönder. Och i kärran satt en karl, som hade
händerna bakbundna och rep omkring fotlederna.
“Då prästen gick förbi, höll kärran stilla,[101] och han fick tid att
betrakta fången. Hans huvud var ombundet, så att det var inte lätt att
se vem det var, men prästen tyckte ändå, att han kände igen Olov Svärd.
[101] _höll stilla_, stopped.
“Han hörde fången bedja dem, som bevakade honom, att han skulle få tala
ett par ord med prästen.
“Han gick då närmare,[102] och fången vände sig emot honom. ‘Nu är du
snart den ende, som vet var det där silverberget finns’, sade Olov.
[102] _gick närmare_, drew nearer.
‘Vad är det du säger, Olov?’ frågade prästen.
‘Jo, ser du,[103] präst, sedan vi hade fått höra, att det var ett
silverberg, som vi hade funnit, kunde inte jag och min bror vara så
goda vänner som förut, utan vi kommo jämt i gräl. Och i går kväll[104]
råkade vi i[105] tvist om vem av oss fem det var, som först hade funnit
gruvan, och det kom till strid mellan oss. Och nu har jag slagit ihjäl
min bror, och han har även gett mig en duktig minnesbeta här över
pannan. Jag skall hänga nu, och sedan är du den ende, som vet något om
gruvan. Därför vill jag be dig om en sak.’[106]
[103] _Jo, ser du_, well, you see.
[104] _i går kväll_, last night.
[105] _råkade i_, got into.
[106] _be dig om en sak_, ask one favor of you.
‘Tala ut, du!’ sade prästen. ‘Jag skall göra vad jag kan för dig.’
‘Du vet, att jag lämnar många små barn efter mig’, började soldaten,
men prästen avbröt honom.
‘Vad detta beträffar, kan du vara lugn. Det, som kommer på din lott i
gruvan, skola de få, alldeles som om du själv hade levat.’
‘Nej’, sade Olov Svärd, ‘det var en annan sak jag ville be dig om. Låt
ingen av dem få någon del av det, som kommer ur den där gruvan!’
“Prästen ryckte ett steg tillbaka,[107] han blev stående tyst och kunde
intet svara.
[107] _ryckte ett steg tillbaka_, staggered back a step; or, shrank
back.
‘Om du inte lovar mig detta, kan jag inte dö lugn’,[108] sade den
fångne.
[108] _lugn_, in peace.
‘Ja’, sade prästen långsamt och mödosamt, ‘jag skall lova dig vad du
begär av mig.’
“Därpå fördes mördaren bort, och prästen stod på vägen och tänkte på
hur han skulle kunna hålla det löfte han hade givit honom. Under hela
vägen hem tänkte han på rikedomen, som han hade varit så glad åt.
Men om det nu var så, att folket i denna församlingen inte tålde vid
rikedom? Nu voro redan fyra fördärvade, som förut hade varit stolta och
präktiga män. Han tyckte sig se hela församlingen framför sig, och han
föreställde sig hur den där silvergruvan skulle fördärva den ene efter
den andre. Anstod det honom,[109] som var satt[110] att vårda dessa
fattiga människors själar, att släppa ut över dem det, som skulle bli
deras undergång?”
[109] _Anstod det honom_, was it befitting that he.
[110] _var satt_, was appointed.
Kungen satt på en gång[111] upprätt i stolen och stirrade på den, som
talade. “Jag må säga!” sade han. “Han kommer mig att förstå, att en
präst i den här avlägsna bygden måste vara en hel karl.”[112]
[111] _på en gång_, all of a sudden.
[112] _en hel karl_, every inch a man.
“Inte heller var det nog med detta, som redan hade hänt”, fortfor
prästen, “utan så snart som nyheten om gruvan spridde sig bland
sockenborna, upphörde de att arbeta och gingo lättjefulla omkring
och väntade på den tiden, då den stora rikedomen skulle strömma ut
över dem. Allt löst folk, som fanns i trakten, strömmade till, och
dryckenskap och slagsmål blev nu det, som prästen ständigt hörde talas
om.
“En mängd folk gjorde intet annat än drev omkring i skogen och sökte
efter gruvan, och prästen märkte, att så snart han gick från hemmet,
smögo sig människor efter honom för att ta reda på[113] om han begav
sig till silverberget och stjäla hemligheten från honom.
[113] _ta reda på_, find out.
“Då sakerna stodo så,[114] kallade prästen samman bönderna till stämma.
[114] _Då sakerna stodo så_, when matters were come to this pass.
“För det första[115] påminde han dem om alla de olyckor, som upptäckten
av silverberget hade dragit över dem, och han frågade dem om de ville
låta sig fördärvas, eller om de ville rädda sig själva. Därpå sade
han dem, att de inte skulle vänta av honom, som var deras präst, att
han skulle bidraga till deras undergång. Nu hade han beslutit att för
ingen människa förråda var silverberget fanns, och aldrig ville han
själv hämta rikedom ur det. Och så frågade han bönderna hur de framgent
ville ha det. Om de ville fortsätta att söka efter gruvan och vänta
på rikedom, då ville han dra så långt bort, att aldrig en hörsägen
om deras elände kunde nå honom. Men om de ville överge att tänka på
silvergruvan och bli som förr, då ville han stanna ibland dem. ‘Men hur
ni än väljer’, sade prästen, ‘så kom detta ihåg, att av mig får ingen
någonsin veta något om silverberget!’”
[115] _För det första_, in the first place.
“Nå”, sade kungen, “hur valde bönderna?”
“De gjorde, som prästen ville”, sade prästen. “De förstodo, att han
menade väl med dem, när han ville förbli fattig för deras skull. Och
de gåvo sin präst i uppdrag att gå till skogen och dölja malmådern väl
med ris och sten, så att ingen skulle kunna finna den, inte de och inte
deras efterkommande.”
“Och sedan har prästen levat här lika fattig som de andra.”
“Ja”, svarade prästen, “han har levat här lika fattig som de andra.”
“Han har väl ändå gift sig och byggt sig en ny prästgård?” sade kungen.
“Nej, han har inte haft råd att gifta sig, och han bor i den gamla
kojan.”
“Det är en vacker historia, som han har berättat mig”, sade kungen och
böjde på[116] huvudet.
[116] _på_ not to be translated.
Prästen stod tyst framför kungen. Om[117] några ögonblick återtog
denne: “Var det på silverberget han tänkte, när han sade, att prästen
här skulle kunna skaffa mig så mycket pengar, som jag behöver?”
[117] _Om_, after.
“Ja”, sade den andre.
“Men jag kan inte lägga tumskruvar på honom”, sade kungen, “och hur
vill han annars, att jag skall få en sådan man att visa mig berget? Han
har ju försakat både kärestan och all livets välmåga.”
“Det är en annan sak”, sade prästen. “Men om det är _fäderneslandet_,
som behöver skatten, så ger han nog med sig.”[118]
[118] _så ger han nog med sig_, he will doubtless yield.
“Svarar han mig för det?” frågade kungen.
“Ja, det svarar jag för”, sade prästen.
“Bryr han sig då inte om hur det går med[119] hans sockenbor?”
[119] _hur det går med_, what becomes of.
“Det får stå[120] i Guds hand.”
[120] _får stå_, rests.
Kungen steg upp ur stolen och gick fram till fönstret. Han stod en
stund och såg på folkhopen därutanför. Ju längre han såg, desto klarare
började hans stora ögon glänsa, och gestalten tycktes växa. “Han kan
hälsa prästen i den här församlingen”, sade kungen, “att det ges ingen
skönare syn för Sveriges konung än att se ett folk sådant som detta.”
Därpå vände sig kungen från fönstret och såg på prästen. Han började
småle. “Är det så, att prästen i den här församlingen är så fattig, att
han tar av sig de svarta kläderna, så snart som gudstjänsten är slut,
och klär sig som en bonde?” frågade kungen.
“Ja, så fattig är han”, sade komministern, och rodnaden sköt upp i det
grova ansiktet.
Kungen gick åter fram till fönstret. Det syntes på honom,[121] att
han var i sitt bästa lynne. Allt ädelt och storslaget, som bodde inom
honom, hade blivit väckt till liv. “Han skall låta den där gruvan ligga
i fred”, sade kungen. “Eftersom han har svultit och arbetat ett helt
liv för att få det här folket sådant, som han vill ha det, så skall han
få behålla det sådant, som det är.”
[121] _Det syntes på honom_, one could see.
“Men om riket är i fara?” sade prästen.
“Riket är bättre betjänt med människor än med pengar”, sade kungen.
Och när kungen hade sagt detta, bjöd han prästen farväl och gick ut ur
sakristian.
Därutanför stod folkhopen lika tyst och ordkarg, som när han hade gått
in. Men när kungen steg utför trappan, kom en bonde emot honom.
“Har du nu fått tala med vår präst?” sade bonden.
“Ja”, sade kungen, “jag har talat med honom.”
“Då har du väl också fått svar från oss?” sade bonden. “Vi bådo dig,
att du skulle gå in och tala vid vår präst, för att han skulle ge dig
svar från oss.”
“Ja, jag har fått svar”, sade kungen.
_BRÖLLOPSMARSCHEN_
Nu skall jag tala om en vacker historia.
För många år sedan skulle det firas ett mycket stort bröllop i Svartsjö
socken i Värmland. Det skulle bli kyrkvigsel, och efteråt skulle det
hållas gästabud i tre dagar. Och varje dag, som bröllopet varade,
skulle det dansas från tidigt på aftonen till långt in på natten.
Då det skulle bli så mycken dans, var det av stor vikt att skaffa en
bra spelman, och nämndeman Nils Elofsson, som ställde till bröllopet,
gjorde sig nästan mer bekymmer[122] över detta än över något annat.
Den spelmannen, som fanns i Svartsjö, ville han nämligen[123] inte
kalla. Han hette Jan Öster, och nämndemannen visste nog, att han hade
ett ganska stort rykte, men han var så fattig, att han ibland kom till
bröllop i söndersliten tröja och utan skor på fötterna. Och en sådan
trashank ville inte nämndemannen se i spetsen för[124] brudtåget.
[122] _gjorde sig bekymmer_, worried.
[123] _nämligen_, for (introducing a sentence).
[124] _i spetsen för_, at the head of.
Äntligen beslöt han sig för att skicka bud till en karl från
Jössehärad, som vanligen kallades Spelar-Mårten,[125] och fråga honom
om han ville komma och spela på[126] bröllopet.
[125] _Spelar-Mårten_, Martin the fiddler.
[126] _på_, at.
Spelar-Mårten betänkte sig inte ett ögonblick, utan svarade, att i
Svartsjö ville han inte spela, därför att i den socknen bodde en
spelman, som var styvare än alla andra, som funnos i Värmland. Då de
hade honom, behövde de inte kalla någon annan.
När Nils Elofsson fick detta svar, tog han sig[127] några dagars
betänketid, och därpå skickade han bud till en spelman, som bodde i
stora Kils socken och hette Olle i Säby, för att fråga om han inte
ville komma och spela på hans dotters bröllop.
[127] _sig_ not to be translated.
Men Olle i Säby svarade på samma sätt som Spelar-Mårten. Han bad
hälsa[128] till Nils Elofsson, att så länge som det i Svartsjö fanns en
så förträfflig spelman som Jan Öster, ville han inte fara dit och spela.
[128] _bad hälsa_, sent word.
Nils Elofsson tyckte inte om, att spelmännen på detta sättet sökte
tvinga på honom den han inte ville ha. Han ansåg nu, att det var en
hederssak för honom att få en annan spelman än Jan Öster.
Några dagar efter att han hade fått svar från Olle i Säby, sände han
sin dräng till spelman Lars Larsson, som bodde på Ängsgärdet i Ulleruds
socken.
Lars Larsson var en välbärgad man, som ägde en vacker gård. Han var
klok och betänksam, inte något brushuvud som de andra spelmännen.
Men han som de andra fick genast Jan Öster i tankarna[129] och frågade
hur det kom sig,[130] att inte denne skulle spela på bröllopet.
[129] _fick i tankarna_, thought of.
[130] _kom sig_, happened.
Nils Elofssons dräng tyckte det vara klokast att svara, att eftersom
Jan Öster var hemma[131] i Svartsjö, så kunde de där få höra honom alla
dagar. Då Nils Elofsson gjorde ett så stort bröllop, ville han bjuda
folk på något bättre och rarare.
[131] _var hemma_, lived.
“Jag tvivlar på att han kan få något bättre”, sade Lars Larsson.
“Nu tänker ni visst svara detsamma som Spelar-Mårten och Olle i Säby”,
sade drängen och berättade hur det hade gått honom hos dessa.
Lars Larsson hörde noga på[132] drängens berättelse. Sedan satt han
tyst en lång stund och funderade. Till sist gav han ändå ett jakande
svar. “Hälsa till husbonden, att jag tackar för bjudningen och skall
komma!” sade han till drängen.
[132] _hörde noga på_, paid close attention to.
Nästa söndag reste alltså Lars Larsson till Svartsjö kyrka. Han körde
in på kyrkbacken, just då bröllopsskaran skulle ställa upp sig[133] för
att tåga fram till kyrkan.
[133] _skulle ställa upp sig_, were ready to form into line.
Han kom åkande i egen schäs med en god häst, han var klädd i svarta
klädeskläder och tog fram fiolen ur en blankpolerad låda. Nils
Elofsson tog väl emot honom och tyckte, att detta var en spelman, som
han kunde ha heder av.[134]
[134] _som han kunde ha heder av_, of whom he might be proud.
Strax efter att Lars Larsson var anländ, kom också Jan Öster gående
upp till kyrkan med fiol under armen. Han gick rakt fram till skaran
omkring bruden, alldeles som vore han kallad att komma och spela på
bröllopet.
Jan Öster kom i den gamla grå vadmalsjackan, som man hade sett honom
bära sedan lång tid tillbaka, men eftersom detta var ett så stort
bröllop, hade hustrun gjort några försök att laga hålen vid armbågen
och satt stora, gröna lappar över dem. Han var en lång, vacker karl och
skulle ha tagit sig ståtlig ut[135] i spetsen för brudskaran, om han
inte hade varit så dåligt klädd, och om inte hans ansikte hade varit
fårat och utgrävt av bekymmer och hård strid med olyckan.
[135] _skulle ha tagit sig ståtlig ut_, would have made a fine
appearance.
När Lars Larsson såg Jan Öster komma, tycktes han bli en smula
missnöjd. “Jaså, ni har kallat hit Jan Öster också”, sade han halvhögt
till nämndeman Nils Elofsson. “Ja, det kan ju inte skada,[136] att vi
äro två spelmän på ett så stort bröllop.”
[136] _det kan ju inte skada_, there is no harm in.
“Jag har visst inte bjudit honom”, bedyrade Nils Elofsson. “Jag förstår
inte, varför han har kommit. Vänta bara,[137] så skall jag låta honom
veta, att han har ingenting här att göra!”
[137] _Vänta bara_, just wait.
“Då är det nog någon spektakelmakare, som har bådat honom”, sade Lars
Larsson. “Men om ni vill taga mitt råd, så låtsa om ingenting,[138]
utan gå och bjud honom vara välkommen! Jag har hört sägas, att han
skall vara en hetsig karl, och ingen kan veta om han inte skulle ställa
till slagsmål och gräl, ifall ni sade honom, att han inte vore kallad.”
[138] _låtsa om ingenting_, let it pass; or, make no trouble.
Detta förstod nämndemannen också. Det var ingen tid att börja bråka,
då brudtåget höll på att ordna sig på kyrkbacken. Han gick därför fram
till Jan Öster och bad honom vara välkommen.
Därpå ställde de båda spelmännen upp sig i spetsen av tåget. Brudparet
gick under päll, brudens tärnor och riddare vandrade par om par, och
efter dem kommo föräldrarna och släktingarna, så att tåget var både
ståtligt och långt.
När allt var i ordning, gick en brudriddare fram till musikanterna och
bad dem, att de skulle spela upp brudmarschen.
Båda spelmännen kastade fiolerna upp till hakan, men längre kommo de
inte, utan så blevo de stående.
Det var nämligen ett gammalt bruk i Svartsjö, att den förnämste av
spelmännen skulle ta upp brudmarschen och anföra spelet.
Brudriddaren såg på Lars Larsson, som om han väntade, att denne skulle
börja, men Lars Larsson såg på Jan Öster och sade: “Det är Jan Öster,
som skall börja.”
Men det föll inte Jan Öster in,[139] att inte den andre, som var så
finklädd som trots en herreman,[140] skulle vara förnämligare än han,
som kom i sin slitna vadmalströja rakt ur den usla stugan, där det inte
fanns annat än nöd och fattigdom.
[139] _det föll inte Jan Öster in_, it never occurred to Jan Öster.
[140] _som trots en herreman_, as any gentleman.
“Nej, för all del!”[141] sade han bara. “Nej, för all del!”
[141] _Nej, för all del_, by no means.
Han såg, att brudgummen sträckte fram armen och stötte till Lars
Larsson. “Lars Larsson skall börja”, sade han.
När Jan Öster hörde brudgummen säga detta, tog han genast fiolen från
hakan och trädde ett steg åt sidan.
Lars Larsson däremot rörde sig inte ur fläcken, utan stod trygg och
självbelåten kvar på sin plats. Men inte han heller lyfte stråken.
“Det är Jan Öster, som skall börja”, upprepade han. Han sade orden
envist och segt, likt en, som är van att driva sin vilja igenom.[142]
[142] _van att driva sin vilja igenom_, used to having his own way.
Det blev uppståndelse i skaran över dröjsmålet. Brudens far kom fram
och bad Lars Larsson, att han skulle börja. Kyrkvaktarn kom ut i
kyrkdörren och vinkade åt dem, att de skulle skynda sig. Prästen stod
redan framför altaret och väntade.
“Du får be Jan Öster, att han börjar spela då”, sade Lars Larsson. “Vi
spelmän hålla honom för[143] att vara den styvaste ibland oss.”
[143] _hålla honom för_, consider him.
“Det kan väl så vara”, sade bonden, “men nu hålla vi bönder dig, Lars
Larsson, för den duktigaste.”
Också de andra bönderna samlade sig omkring dem. “Seså, börja nu!” sade
de. “Prästen väntar ju. Vi bli till spektakel för kyrkfolket.”
Lars Larsson stod där lika seg och dryg som förut. “Jag vet inte,
varför folket i den här församlingen har så mycket emot,[144] att deras
egen spelman sättes högst”, sade han.
[144] _har så mycket emot_, are so opposed to.
Men Nils Elofsson var alldeles rasande över att alla på detta sätt
ville tvinga Jan Öster på honom. Han gick tätt in på Lars Larsson och
viskade: “Jag förstår, att det är du, som har kallat hit Jan Öster, och
att du har ställt till detta för att hedra honom. Men skynda dig nu att
spela! Annars skall jag jaga bort den trashanken från kyrkbacken med
skam och skada.”[145]
[145] _med skam och skada_, in disgrace.
Lars Larsson såg honom rätt i ansiktet[146] och nickade åt honom utan
att visa någon vrede. “Ja, ni har rätt i att vi[147] måste få ett slut
på detta”, sade han.
[146] _rätt i ansiktet_, squarely in the face.
[147] _ni har rätt i att vi_, you are right, we.
Han vinkade åt Jan Öster, att denne skulle komma tillbaka till sin
förra plats. Därpå gick han själv ett par steg framåt och vände sig om,
så att alla kunde se honom. Så slängde han stråken långt ifrån sig,
drog upp sin slidkniv och skar av alla fyra fiolsträngarna, som sprungo
av med en skarp klang.
“Inte skall det sägas om mig, att jag räknar mig för mer[148] än Jan
Öster”, sade han.
[148] _räknar mig för mer_, consider myself better.
Men det förhöll sig så, att Jan Öster sedan[149] trenne år gick
och[150] grubblade på en låt, som han kände bodde inom honom färdig,
fast han inte kunde få fram den över strängarna, därför att han alltid
därhemma gick bunden i gråa bekymmer och det aldrig hände honom varken
stort eller smått, som lyfte honom över det dagliga slitet. Men när han
hörde Lars Larssons strängar springa, kastade han huvudet tillbaka och
drog in luft i lungorna. Ansiktsdragen voro spända, som om han lyssnade
efter något, som kom till honom från ett avlägset fjärran, och så
började han spela. Ty den låten, som han hade grubblat över i tre år,
stod nu på en gång klar[151] för honom, och medan dess toner klingade,
gick han med stolta steg ner mot kyrkan. Och brudskaran hade aldrig
förr hört en sådan låt. Den tog dem med sig med en sådan fart, att inte
en gång[152] Nils Elofsson tänkte på att hålla sig stilla. Och alla
voro så glada både åt Jan Öster och Lars Larsson, att hela följet kom
med tårade ögon in i kyrkan.
[149] _sedan_, for.
[150] _gick och_ not to be translated.
[151] _stod nu på en gång klar_, all at once became clear.
[152] _inte en gång_, not even.
_MORBROR RUBEN_
Det var en gång för snart åttio år sedan en liten gosse, som gick
ute[153] på torget och spelade topp. Den lille gossen hette Ruben. Han
var inte mer än tre år, men han svängde sin lilla piska så tappert som
någon och lät toppen snurra, så att det var en glädje däråt.[154]
[153] _gick ute_, was out.
[154] _däråt_, to see it.
Den dagen för åttio år sedan var det ett riktigt vackert vårväder. Mars
månad var kommen, och staden var delad i två världar, en vit och varm,
där solskenet rådde, och en kall och mörk, där det var skugga. Hela
torget hörde solskenet till, utom en smal rand längs ena husraden.
Nu hände sig, att den lilla gossen, så tapper han var, blev trött av
att snurra sin topp och såg sig om efter någon viloplats. En sådan var
inte svår att finna. Det fanns inga bänkar eller soffor, men vartenda
hus var försett med en stentrappa. Lille Ruben kunde inte tänka sig
något lämpligare.
Det var en liten samvetsgrann fyr. Han hade en dunkel aning om att mor
inte ville, att han skulle sitta på främmande folks trappor. Mor var
fattig, men just därför fick det aldrig se ut, som om man ville taga
något av andra. Så gick han och satte sig på deras egen stentrappa, ty
de bodde också vid torget.
Den trappan låg i skuggan, och där var riktigt kallt. Den lille stödde
huvudet mot räcket, drog upp benen och mådde så gott som aldrig förr.
En liten stund ännu såg han hur solskenet dansade ute på torget, hur
pojkar sprungo och toppar snurrade, så slöt han ögonen och somnade.
Han sov visst en hel timme. Då han vaknade, var det inte så bra med
honom,[155] som då han somnade, utan allting kändes så förfärligt
otrevligt. Han gick in till mor och grät, och mor såg, att han var
sjuk, och lade honom till sängs. Och om[156] ett par dagar var gossen
död.
[155] _var det inte så bra med honom_, he did not feel as well.
[156] _om_, in.
Men därmed är det inte slut på[157] hans historia. Det hände nämligen,
att hans mor kom till att sörja honom riktigt ur hjärtats djup med en
sådan där sorg, som trotsar år och död. Mor hade flera andra barn,
många bekymmer upptogo hennes tid och tankar, men det fanns alltid ett
rum i hennes sinne, där hennes son Ruben fick bo alldeles ostörd. Han
var ständigt levande för henne. Såg hon en barnhop leka på torget, så
sprang han med där, och då hon gick och stökade inne i huset, trodde
hon fullt och fast, att den lille ännu satt och sov ute på den farliga
stentrappan. Säkerligen var intet av mors levande barn så närvarande
för hennes tankar som det döda.
[157] _därmed är det inte slut på_, that is not the end of.
Några år efter sin död fick den lille Ruben en syster, och då denna
blev så gammal, att hon kunde springa ute på torget och spela topp,
hände sig, att även hon satte sig att vila på stentrappan. Men mor
kände i detsamma, som om någon skulle ha ryckt henne i kjorteln.[158]
Hon kom genast ut och tog ett så hårt tag i lilla syster,[159] då hon
lyfte upp henne, att denna mindes det, så länge hon levde.
[158] _skulle ha ryckt henne i kjorteln_, had pulled at her skirt.
[159] _tog ett så hårt tag i lilla syster_, seized the little one so
violently.
Och än mindre glömde hon hur märkvärdigt mors ansikte var och hur
rösten darrade, då hon sade: “Vet du, att du hade en gång en liten
bror, som hette Ruben, och han dog, därför att han satt på den här
stentrappan och förkylde sig. Du vill väl inte dö från[160] mor, du
Berta?”
[160] _dö från_, to die and leave.
Bror Ruben blev snart lika levande för sina bröder och systrar som för
sin mor. Hon var sådan, att de alla måste se med hennes ögon, och snart
hade de samma förmåga som hon att se honom sitta ute på stentrappan.
Och naturligtvis föll det ingen av dem in att sätta sig där. Ja, så
snart de sågo någon sitta på en stentrappa eller ett stenräcke eller en
sten vid vägkanten, så fingo de alltid ett styng i hjärtat och tänkte
på bror Ruben.
Ytterligare hände det bror Ruben, att han blev satt högst av alla
syskonen, då de talade om varandra. Ty alla barnen visste ju, att de
voro ett besvärligt och bråkigt släkte, som bara gjorde mor möda och
omak. De kunde inte tro, att mor skulle sörja mycket över att mista
något av dem. Men då mor verkligen sörjde bror Ruben, så var det ju
säkert, att han måtte ha varit mycket snällare, än de voro.
Det var inte sällan någon av dem tänkte så här: “Ack, den som kunde
göra[161] mor så mycken glädje som bror Ruben!” Och ändå visste ingen
något mer om honom, än att han hade spelat topp och förkylt sig på en
stentrappa. Men han måtte ju ha varit märkvärdig, då mor hade en sådan
kärlek till honom.
[161] _den som kunde göra_, if we could only give.
Märkvärdig var han ock: han gjorde mor mest glädje av alla barnen.
Hon hade blivit änka och arbetade i sorg och nöd. Men barnen hade
en så stark tro på mors sorg över den lille treåringen, att de voro
förvissade om att om han blott hade levat, skulle mor inte ha sörjt
över sin olycka. Och var gång de sågo mor gråta, trodde de, att det var
därför att bror Ruben var död eller ock därför att de inte själva voro
som bror Ruben. Snart nog föddes inom dem en allt starkare[162] lust
att tävla med den lille döde om mors tillgivenhet. Det fanns inte en
sak, som de inte hade velat göra för mor, om hon bara hade velat tycka
lika mycket om dem som om honom. Och det var för denna längtans skull,
menar jag, som bror Ruben var det nyttigaste[163] av alla mors barn.
[162] _allt starkare_, ever growing.
[163] _var det nyttigaste_, did more good than any.
Tänk bara,[164] då den äldsta brodern hade förtjänat sina första
slantar genom att ro en främmande över ån och kom och gav dem till
sin mor utan att ta undan ett runstycke! Då såg mor så glad ut, att
han svällde av[165] stolthet och inte kunde låta bli att förråda hur
omåttligt ärelysten han hade varit.
[164] _Tänk bara_, just think.
[165] _av_, with.
“Mor, är jag nu inte lika bra som bror Ruben?”
Mor såg prövande på honom. Det var, som om hon jämförde[166] hans
friska, strålande ansikte med det lilla bleka ute på stentrappan. Och
mor hade säkert velat svara ja, om hon hade kunnat, men mor kunde inte.
[166] _Det var, som om hon jämförde_, she seemed to be comparing.
“Mor håller mycket av dig, Ivan, men sådan som bror Ruben blir du
aldrig.”
Det var oöverkomligt, det insågo alla barnen, men ändå kunde de inte
låta bli att sträva.
De växte upp till duktiga människor, de arbetade sig fram till[167]
förmögenhet och anseende, medan bror Ruben bara satt stilla på sin
stentrappa. Men han hade ändå försprång. Han var oupphinnelig.
[167] _de arbetade sig fram till_, they worked their way up to.
Och vid varje framsteg, vid varje förbättring, då det så småningom
lyckades dem att bjuda mor ett gott hem och välstånd, så fick det vara
lön nog för dem, att mor sade: “Ack, att min lille Ruben hade fått se
detta!”
Bror Ruben följde mor genom hela livet, ända till dödsbädden. Det var
han, som förtog dödsplågorna deras udd, eftersom hon visste, att de
förde henne till honom. Mitt i den största jämmern kunde mor le vid
tanken på att hon gick att möta lille Ruben.
Och så dog hon, vars trogna kärlek hade upphöjt och förgudat en
stackars liten treåring.
Men inte heller då blev det slut med den lille Rubens historia. För
alla sina syskon var han bliven en symbol för det strävsamma livet i
hemmet, för kärleken till mor, för alla de rörande minnena från mödans
och motgångens år. Det låg alltid något varmt och vackert i deras
röster, då de talade om honom. Det var helg och högtid omkring[168] den
lille treåringen.
[168] _Det var helg och högtid omkring_, there was an air of sanctity
and solemnity about the very memory of.
Sålunda kom han ock att glida in i sina brors och systerbarns liv. Mors
kärlek hade gjort honom till en storhet, och de stora, de verka och öva
inflytande släktled efter släktled.
Syster Berta hade en son, som kom i mycken beröring med[169] morbror
Ruben.
[169] _kom i mycken beröring med_, had much to do with.
Han var fyra år[170] den dagen, då han satt på trottoarkanten och
stirrade ned i rännstenen. Den flödade av regnvatten. Stickor och strån
färdades med äventyrliga svängningar nedåt det grunda farvattnet. Den
lille satt och såg på med det ljuva lugn, som man erfar vid att följa
andras äventyrliga tillvaro, då man själv är i trygghet.
[170] _fyra år_, four years old.
Men hans fredliga filosoferande avbröts av hans moder, som i samma
ögonblick hon såg honom måste tänka på stentrappan i hemmet och på
brodern.
“Å kära min lilla gosse”, sade hon, “sitt inte så! Vet du, att din
mamma hade en liten bror, som hette Ruben och som var fyra år liksom
du nu. Han dog, därför att han satt på en sådan där trottoarkant och
förkylde sig.”
Den lille tyckte inte om att bli störd i sina angenäma tankar. Han satt
stilla och filosoferade, medan hans ljusa, krusiga hår ramlade ända ned
i ögonen på honom.[171]
[171] _på honom_, his.
Syster Berta skulle inte ha gjort det för någon annan, men för sin kära
brors skull ruskade hon sin lille gosse ganska omilt. Och så fick han
lära respekt för morbror Ruben.
En annan gång hade denna ljuslockiga unga herre råkat falla omkull
ute på isen. Han hade blivit omkullstött riktigt på elakhet[172] av
en stor, stygg pojke, och där satt han kvar och grät för att riktigt
visa hur förorättad han var, allra helst som hans mamma inte kunde vara
långt borta.
[172] _riktigt på elakhet_, out of sheer mischief.
Men han hade glömt, att hans mor dock först och sist var morbror Rubens
syster. Då hon fick se Axel sitta på isen, kom hon inte alls med något
lugnande och tröstande, utan bara med detta eviga:
“Sitt inte så, min lilla gosse! Tänk på morbror Ruben, som dog, då han
var fem år, liksom du är nu, därför att han satte sig i en snödriva!”
Gossen steg genast upp, då han hörde talas om morbror Ruben, men han
kände kyla ända in i hjärtat. Hur kunde mamma prata om morbror Ruben,
då hennes lilla gosse var så bedrövad? Gärna för Axel[173] fick han
sätta sig och dö, var han behagade, men nu var det, som om denne döde
ville ta hans egen mamma ifrån honom, och det kunde Axel inte tillåta.
Så lärde han hata morbror Ruben.
[173] _Gärna för Axel_, for all Axel cared.
Högt uppe i trappuppgången i Axels hem fanns en stenbalustrad, som
var svindlande härlig att sitta på. Djupt under[174] låg förstugans
stengolv, och den, som satt grensle däruppe, kunde drömma, att han
färdades fram över avgrunder. Axel kallade balustraden för den
gode gångaren Grane.[175] På dess rygg sprängde han över brinnande
vallgravar in i förtrollade slott. Där satt han stolt och trotsig med
de stora hårbucklorna vajande för det häftiga anloppet och kämpade
Sankt Görans strid med draken. Och ännu hade det inte fallit morbror
Ruben in att vilja rida där.
[174] _Djupt under_, far below.
[175] _Grane_: a war-horse mentioned in the old Volsunga-saga.
Men naturligtvis kom han. Just som draken vred sig i dödsångest och
Axel satt där i hög segervisshet, hörde han barnjungfrun ropa: “Lilla
Axel, sitt inte där! Tänk på morbror Ruben, som dog, då han var åtta
år gammal, liksom Axel nu är, därför att han satt och red på ett
stenräcke? Här får Axel aldrig mer sitta.”
En sådan avundsjuk gammal dummerjöns, den morbror Ruben! Han tålde
visst inte, att Axel dödade drakar och räddade prinsessor. Om han inte
aktade sig, så skulle Axel visa, att han också kunde vinna ära. Om han
hoppade ned i stengolvet här nere och sloge ihjäl sig, då skulle han
allt känna sig fördunklad, den där storljugaren.
Stackars morbror Ruben! Stackars den lilla snälla gossen, som hade gått
och spelat topp ute på det solbelysta torget! Nu fick han erfara vad
det vill säga att vara en stor man. En fågelskrämma hade han blivit,
som den tid, som var, satte upp för den, som skulle komma.
Det var ute på landet[176] hos morbror Ivan. En hel mängd kusiner voro
samlade på den härlige gården. Axel gick där, uppfylld av sitt hat
till[177] den store morbror Ruben. Han ville bara veta om denne pinade
någon annan än honom. Men det var något, som skrämde honom från att
fråga. Det var, som om han skulle ha begått något hädiskt.
[176] _ute på landet_, in the country.
[177] _till_, of.
Äntligen voro barnen för sig själva.[178] Ingen stor[179] var
närvarande. Då frågade Axel om de hade hört talas om morbror Ruben.
[178] _för sig själva_, left to themselves.
[179] _Ingen stor_, no grown person.
Han såg, att det blixtrade till i ögonen och att många små nävar
knötos, men det syntes, att de små munnarna hade fått lära sig vördnad
för morbror Ruben. “Tyst för all del!” sade hela skaran.
“Nej”, sade Axel, “nu vill jag veta om det är någon mer, som han pinar,
för jag tycker, att han är den besvärligaste av alla morbröder.”
Detta enda modiga ord bröt den damm, som var satt för pinade
barnahjärtans harm. Det blev stort gny och ropande. Så måtte en hop
nihilister se ut, då de försmäda självhärskaren.
Nu uppsattes den stackars store mannens syndaregister. Morbror Ruben
förföljde alla sina syskonbarn. Morbror Ruben dog, varhelst han
behagade. Morbror Ruben var alltid av samma ålder med den, vars ro han
ville störa.
Och respekt måste man ha för honom, fast han alldeles tydligt var en
lögnare. Hata honom i hjärtats tystaste djup, det kunde man få, men
förbise honom eller visa honom vanvördnad, nej, pass för det.[180]
[180] _pass för det_, that would never do.
Vilken min de gamla togo på sig,[181] då de talade om honom! Hade han
då någonsin gjort något så märkvärdigt? Att sätta sig att dö var då
inte något så underbart. Och vad han så hade utfört för storverk,[182]
visst var det, att nu missbrukade han sin makt. Han satte sig emot
barnen i allt, som de hade lust till, den gamla fågelskrämman. Han drev
upp dem från middagssömnen i gröngräset. Han hade upptäckt det bästa
gömstället i parken och förbjudit dess begagnande. Nu allra senast hade
han företagit sig att rida på osadlade hästar och att åka i hö.
[181] _togo på sig_, put on.
[182] _vad han så hade utfört för storverk_, whatever had been his
achievements.
De voro alla säkra på att den stackaren aldrig hade blivit mer än tre
år. Och nu överföll han stora fjortonåringar och påstod, att han var av
deras ålder. Det var det allra retsammaste.
Det var otroliga ting, som kommo i dagen[183] om honom. Han hade
fiskat löjor från brokaren, han hade rott i den lilla ekstocken, han
hade klättrat i den där pilen, som hängde ut över vattnet och som var
så trevlig att sitta i, ja, han hade till och med legat och sovit på
krutfjärdingar.
[183] _kommo i dagen_, came to light.
Men de voro alla vissa om att det inte fanns någon undflykt från
hans tyranni. Det var en lättnad att ha fått tala ut, men inte något
botemedel. Man kunde inte göra uppror mot morbror Ruben.
Man skulle inte vilja tro det, men då dessa barn blevo stora[184] och
fingo egna barn,[185] började de genast göra sig nytta av[186] morbror
Ruben, såsom deras fäder hade gjort före dem.
[184] _blevo stora_, grew up.
[185] _egna barn_, children of their own.
[186] _göra sig nytta av_, make use of.
Och deras barn återigen, det vill säga[187] de ungdomar, som nu växa
upp, ha lärt läxan så väl, att det hände en sommar ute på landet, att
en femårig pys kom fram och sade till gamla farmor Berta, som hade satt
sig på en avsats i trappan, medan hon väntade på vagnen:
[187] _det vill säga_, that is to say.
“Farmor hade en gång en bror, som hette Ruben.”
“Det har du rätt i,[188] min lilla gosse”, sade farmor och steg genast
upp.
[188] _Det har du rätt i_, you are right.
Detta var för all ungdomen en sådan syn, som om den hade sett en gammal
karolin buga sig för kung Karls porträtt. Den fick en aning om att
morbror Ruben alltid måste förbli stor, hur han än misslyckades, bara
därför att han hade varit så högt älskad.[189]
[189] _högt älskad_, dearly beloved.
I dessa dagar, då man noga skärskådar all storhet, måste han användas
med mera måtta än förr. Gränsen för hans ålder är lägre, träd, båtar
och krutfjärdingar äro trygga för honom, men intet av sten, som
duger[190] att sitta på, kan undgå honom.
[190] _duger_, will do.
Och barnen, nutidens barn, uppföra sig på annat sätt mot honom än
föräldrarna. De kritisera honom öppet och ohöljt. Deras föräldrar
förstå inte mer konsten att inge tung, fruktande lydnad. Små
pensionsflickor avhandla morbror Ruben och undra om han är annat än
en myt. En sexårig ungdom föreslår, att man medelst experiment skall
bevisa, att det är omöjligt att bliva dödligt förkyld på en stentrappa.
Men detta är blott ett mod för dagen. Detta släktled är innerst
inne[191] lika övertygat om morbror Rubens storhet som de föregående
och lyder honom likasom de.
[191] _innerst inne_, in their heart of hearts.
Den dag skall komma, då dessa begabbare draga ned till fädernehemmet,
söka reda på den gamla stentrappan och resa upp den på en sockel med
gyllene inskrift.
De skämta med[192] morbror Ruben nu under[193] några år, men så snart
de ha blivit vuxna och fått egna barn att uppfostra, skola de bli
övertygade om den store mannens nytta och nödvändighet.
[192] _med_, about.
[193] _under_, for.
“Å, mitt lilla barn, sitt inte på den där stentrappan! Din mors mor
hade en morbror, som hette Ruben. Han dog, då han var vid din ålder,
därför att han satte sig att vila på en sådan där stentrappa.”
Så skall det heta,[194] så länge världen står.[195]
[194] _Så skall det heta_, so it will be.
[195] _står_, lasts.
_KEJSARENS SYN_
Det var på[196] den tiden, då Augustus var kejsare i Rom och Herodes
var konung i Jerusalem.
[196] _på_, at.
Då hände sig en gång, att en mycket stor och helig natt sänkte sig
över jorden. Det var den mörkaste natt, som någon ännu[197] hade sett;
man skulle ha kunnat tro, att hela jorden hade råkat in under[198] ett
källarvalv. Det var omöjligt att skilja vatten från land, och man kunde
inte finna sig till rätta på den kändaste väg. Och det kunde inte vara
annorlunda, ty från himmelen kom inte en ljusstråle. Alla stjärnor hade
stannat hemma i sina hus, och den väna månen höll sitt ansikte bortvänt.
[197] _ännu_, ever.
[198] _hade råkat in under_, had passed into.
Och lika djupt som mörkret var även tystnaden och stillheten. Floderna
hade stannat i sitt lopp, vinden rörde sig inte, och till och med
aspbladen hade upphört att dallra. Hade man gått vid havet,[199] så
skulle man ha funnit, att vågen inte mera slog mot stranden, och hade
man gått i öknen, skulle sanden inte ha knarrat under ens fot. Allt
var förstenat och orörligt[200] för att inte störa den heliga natten.
Gräset tordes inte växa, daggen kunde inte falla, och blommorna vågade
inte utandas vällukt.
[199] _vid havet_, along the seashore.
[200] _förstenat och orörligt_, motionless as if turned to stone.
Under denna natt jagade inte rovdjuren, stucko inte ormarna, skällde
inte hundarna. Och vad som var ännu härligare, intet av de livlösa
tingen skulle ha velat störa nattens helgd genom att låna sig till en
ond gärning. Ingen dyrk skulle ha kunnat öppna ett lås, och ingen kniv
hade varit i stånd att utgjuta blod.
Just under denna natt kom i Rom en liten skara människor ned
från kejsarboningen på Palatinen och tog vägen över Forum upp
mot Kapitolium. Under den nyss tilländalupna dagen hade nämligen
rådsherrarna frågat kejsaren om han hade något att invända mot att
de reste honom ett tempel på Roms heliga berg. Men Augustus hade
inte genast lämnat sitt bifall. Han visste inte om det vore gudarna
behagligt, att han ägde ett tempel vid sidan av[201] deras, och han
hade svarat, att han först genom ett nattligt offer till sin genius
ville utforska deras vilja i denna sak. Det var han, som nu, åtföljd av
några förtrogna, gick att verkställa detta offer.
[201] _vid sidan av_, next to.
Augustus lät föra sig i sin bärstol, ty han var gammal och Kapitoliums
långa trappor besvärade honom. Han höll själv buren med duvorna,
som han skulle offra. Inga präster eller soldater eller rådsherrar
ledsagade honom, utan endast hans närmaste vänner. Fackelbärare gingo
före honom liksom för att bana väg in i nattmörkret, och efter honom
följde slavar, som buro det trefotade altaret, kolen, knivarna, den
heliga elden och allt annat, som behövdes för offringen.
Under vägen språkade kejsaren muntert med sina förtrogna, och därför
lade ingen av dem märke till[202] nattens oändliga tystnad och
stillhet. Det var först då de på den översta delen av Kapitolium hade
nått den tomma plats, vilken var avsedd för det nya templet, som det
uppenbarades för dem,[203] att något ovanligt var på färde.[204]
[202] _lade ingen av dem märke till_, none of them noticed.
[203] _det uppenbarades för dem_, it was revealed to them.
[204] _var på färde_, was taking place.
Detta kunde inte vara en natt som alla andra, ty uppe på klippkanten
sågo de den underbaraste varelse. De trodde först, att det var en
gammal förvriden olivstam, de trodde sedan, att en uråldrig stenbild
från Jupiterstemplet hade vandrat ut på klippan. Till sist syntes det
dem, att det inte kunde vara någon annan än den gamla sibyllan.
Något så gammalt, så väderbitet och så jättestort hade de aldrig
sett. Denna gamla kvinna var skräckinjagande. Om inte kejsaren hade
varit där, skulle de alla ha flytt hem till sina bäddar. “Det är
hon”, viskade de till varandra, “som räknar år så många, som det
finns sandkorn på hennes hemlands kust. Varför är hon utkommen[205]
ur sin håla just i natt?[206] Vad bådar hon kejsaren och riket, hon,
som skriver sina profetior på trädens blad och vet, att vinden för
orakelordet till den, för vilken det är avsett?”
[205] _är hon utkommen_, has she come out.
[206] _i natt_, to-night.
De voro så förskrämda, att de alla skulle ha kastat sig på sina knän
med pannan mot jorden, om sibyllan endast hade gjort en rörelse.[207]
Men hon satt så stilla, som om hon hade varit livlös. Hon satt nedhukad
ytterst på klippranden, och, skuggande ögonen med handen, spejade hon
ut i natten. Hon satt där, som hade hon gått upp på kullen för att
bättre se något, som tilldrog sig långt borta. Hon kunde då se något,
hon, under en sådan natt!
[207] _gjort en rörelse_, stirred.
I detsamma märkte kejsaren och alla i hans följe hur djupt mörkret var.
Ingen av dem kunde se en handsbredd framför sig. Och vilken stillhet,
vilken tystnad! Inte en gång Tiberns dova sorl kunde de höra. Men
luften ville kväva dem, kallsvett trängde fram[208] på pannan, och
händerna voro stela och maktlösa. De tänkte, att det måtte förestå
något förfärligt.
[208] _trängde fram_, broke out.
Men ingen ville visa, att han var rädd, utan alla sade till kejsaren,
att detta var goda järtecken: hela naturen höll andan för att hälsa en
ny gud.
De uppmanade Augustus att skynda med offret och sade, att den gamla
sibyllan troligen var uppstigen ur sin håla för att hälsa hans genius.
Men sanningen var, att den gamla sibyllan var så upptagen av en syn,
att hon inte ens visste, att Augustus hade kommit upp till Kapitolium.
Hon var bortförd i anden till ett fjärran land, och där tyckte hon
sig vandra fram över en stor slätt. I mörkret stötte hon med foten
oupphörligen emot[209] något, som hon tyckte vara tuvor. Hon böjde
sig ned och kände med handen. Nej, det var inte tuvor, utan får. Hon
vandrade mellan stora, sovande fårahjordar.
[209] _stötte hon med foten emot_, she stumbled over.
Nu lade hon märke till herdarnas eld. Den brann mittpå fältet, och
hon sökte sig fram till den.[210] Herdarna lågo och sovo vid elden,
och bredvid sig hade de långa, spetsiga stavar, med vilka de brukade
försvara hjorden mot vilda djur. Men de små djuren med de glimmande
ögonen och de yviga svansarna, som smögo sig fram till elden, voro de
inte schakaler? Och dock slungade inte herdarna stavarna efter dem,
hundarna fortforo att sova, fåren flydde inte, och vilddjuren lade sig
till vila vid sidan om människorna.
[210] _hon sökte sig fram till den_, she groped her way to it.
Detta såg sibyllan, men hon visste ingenting om det, som tilldrog sig
bakom henne på bergshöjden. Hon visste inte om, att man där reste
altaret, tände kolen, strödde ut rökelsen och att kejsaren tog den ena
duvan ur buren för att offra henne. Men hans händer voro så domnade,
att han inte kunde hålla fågeln. Med ett enda slag av vingen gjorde sig
duvan fri[211] och försvann upp i nattmörkret.
[211] _gjorde sig duvan fri_, the dove freed itself.
Då detta skedde, blickade hovmännen misstänksamt bort till den gamla
sibyllan. De trodde, att det var hon, som vållade olyckan.
Kunde de veta, att sibyllan alltjämt tyckte sig stå vid herdarnas
koleld och att hon nu lyssnade efter en svag klang, som kom dallrande
genom den dödstysta natten? Hon hörde den länge, innan hon märkte,
att den inte kom från jorden, utan från skyn. Slutligen upplyfte hon
huvudet, och då såg hon ljusa, skimrande gestalter glida fram uppe i
mörkret. Det var små flockar av änglar, som, ljuvligt sjungande och
liksom sökande, flögo fram och åter över den vida slätten.
Just medan sibyllan lyssnade till änglasången, beredde sig[212]
kejsaren till ett nytt offer. Han tvådde sina händer, renade altaret
och lät giva sig den andra duvan. Men ehuru han nu ansträngde sig till
det yttersta[213] för att hålla fast den, gled duvans hala kropp ur
hans hand, och fågeln svingade sig upp i den ogenomskådliga natten.
[212] _beredde sig_, was making preparations.
[213] _ansträngde sig till det yttersta_, exerted himself to the
utmost.
Kejsaren blev förfärad. Han störtade ned på knä för det tomma altaret
och bad till sin genius. Han anropade honom om kraft att avvända de
olyckor, som denna natt tycktes båda.
Icke heller något av detta hade sibyllan hört. Hon lyssnade med hela
sin själ till änglasången, som blev allt starkare.[214] Till sist blev
den så kraftig, att den väckte herdarna. De reste sig på armbågen och
sågo lysande skaror av silvervita änglar röra sig uppe i mörkret i
långa, vajande led liksom flyttfåglar. Somliga hade lutor och violiner
i händerna, andra hade cittror och harpor, och deras sång klingade så
munter som barnskratt och så sorglös som lärkkvitter. Då herdarna hörde
detta, stego de upp för att gå till bergstaden, där de voro hemma, och
berätta om undret.
[214] _blev allt starkare_, grew louder and louder.
De sökte sig fram på en smal, slingrande stig, och den gamla sibyllan
följde dem. Med ens blev det ljus däruppe på berget. En stor, klar
stjärna tände sig mittöver det, och staden på dess topp skimrade som
silver i stjärnljuset. Alla de irrande änglaflockarna skyndade ditåt
under jubelrop,[215] och herdarna påskyndade sina steg,[216] så att de
nästan sprungo. Då de hade hunnit staden, funno de, att änglarna hade
samlat sig över ett lågt stall i närheten av[217] stadsporten. Det var
en usel byggnad med tak av halm och nakna klippan till bakvägg. Häröver
stod stjärnan, och dit flockade sig allt flera och flera änglar.
Somliga satte sig på halmtaket eller slogo ned på den branta bergväggen
bakom huset, andra höllo sig med fladdrande vingar svävande över det.
Högt, högt uppe var luften förklarad av de strålande vingarna.
[215] _under jubelrop_, shouting for joy.
[216] _påskyndade sina steg_, increased their pace.
[217] _i närheten av_, near.
I samma ögonblick, som stjärnan tändes över bergstaden, vaknade
hela naturen, och männen, som stodo på Kapitoliums höjd, kunde inte
undgå[218] att märka det. De kände friska, men smekande vindar
fara genom rymden, ljuva vällukter strömmade upp omkring dem, träd
susade,[219] Tibern började sorla, stjärnorna strålade, och månen stod
med ens högt på himlen och upplyste världen. Och ur skyn kommo de två
duvorna nedsvingande och satte sig på kejsarens skuldra.
[218] _kunde inte undgå_, could not fail.
[219] _träd susade_, the wind soughed in the trees.
Då detta under skedde, reste sig Augustus i stolt glädje, men hans
vänner och slavar störtade på knä. “Ave Cesar!” ropade de. “Din genius
har svarat dig. Du är den gud, som skall tillbedjas på höjden av
Kapitolium.”[220]
[220] _på höjden av Kapitolium_, on the Capitoline.
Och hyllningen, som de hänryckta männen tilljublade kejsaren,[221]
var så högljudd, att den gamla sibyllan hörde den. Den väckte henne
ur hennes syner. Hon reste sig från sin plats på klippranden och gick
fram ibland människorna. Det var, som hade en mörk sky stigit upp
från bråddjupet och störtat ned över bergshöjden. Hon var förfärande
i sin ålderdom. Strävt hår hängde i glesa testar kring hennes huvud,
lemmarnas ledknotor voro förstorade, och den mörknade huden klädde
kroppen, hård som träbark, med rynka vid rynka.
[221] _Och hyllningen, som de hänryckta männen tilljublade kejsaren_,
the cheers of homage with which the men in their joy and ecstasy
greeted the Emperor.
Men väldig och vördnadsbjudande skred hon fram emot kejsaren. Med den
ena handen fattade hon om hans handled, med den andra pekade hon hän
mot den fjärran östern.
“Se!” befallde hon honom, och kejsaren upplyfte sina ögon och såg.
Rymden öppnade sig för hans blickar, och de trängde bort till fjärran
österland. Och han såg ett torftigt stall under en brant klippvägg och
i den öppna dörren några knäböjande herdar. Inne i stallet såg han
en ung mor på knä framför ett litet barn, som låg på en halmkärve på
golvet.
Och sibyllans stora, knotiga fingrar pekade hän mot detta fattiga barn.
“Ave Cesar!” sade sibyllan med ett hånskratt. “Där är den gud, som
skall tillbedjas på höjden av Kapitolium!”
Då ryggade Augustus tillbaka för henne som för en vansinnig.
Men över[222] sibyllan föll den mäktiga siareanden. Hennes skumma ögon
började brinna, hennes händer sträcktes mot himmelen, hennes stämma
förändrades, så att den inte tycktes vara hennes egen, utan hade sådan
klang och kraft, att den kunde ha hörts över hela världen. Och hon
uttalade ord, som hon tycktes läsa uppe bland stjärnorna:
[222] _över_, upon.
“På Kapitoliums höjd skall världsförnyaren dyrkas,
Krist eller Antikrist, men icke bräckliga mänskor.”
Då hon hade sagt detta, skred hon bort mellan de skräckslagna männen
och gick långsamt nedför bergshöjden och försvann.
Men Augustus lät nästa dag strängeligen förbjuda folket att resa honom
något tempel på Kapitolium. I dess ställe[223] byggde han där en
helgedom åt det nyfödda gudabarnet och kallade den _himmelens altare_,
Ara cœli.
[223] _I dess ställe_, in its stead.
_LJUSLÅGAN_
I.
För mångfaldiga år sedan,[224] då staden Florens helt nyligen[225]
hade gjort sig till republik, levde där en man, som hette Raniero di
Raniero. Han var son till en vapensmed och hade lärt sin fars yrke, men
han tyckte inte mycket om att utöva det.
[224] _För mångfaldiga år sedan_, a great many years ago.
[225] _då helt nyligen_, shortly after.
Denne Raniero var en den starkaste man.[226] Det sades om honom,
att han bar en tung järnrustning lika lätt, som en annan bär en
silkesskjorta. Han var ännu en ung man, men hade redan givit många prov
på sin styrka. En gång hade han varit inne i ett hus, där de hade lagt
upp säd på loftet. Men däruppe hade hopats för mycket säd, och medan
Raniero befann sig i huset, brast en av loftsbjälkarna, och hela taket
höll på[227] att störta ned. Alla hade då skyndat bort utom Raniero.
Han hade sträckt upp armarna och hållit emot taket, ända tills folk
hade hunnit hämta bjälkar och störar för att stötta upp det.
[226] _en den starkaste man_, a strong man if ever there was one; or,
a very strong man.
[227] _höll på_, was about.
Det sades också om Raniero, att han var den tappraste man, som
någonsin hade funnits i Florens, och att han aldrig kunde få nog av
strid. Så snart som han hörde något oljud på[228] gatan, rusade han ut
från verkstaden, i hopp att det hade uppstått ett slagsmål, vari han
kunde taga del. Om han endast[229] fick draga blankt,[230] stred han
lika gärna med simpelt lantfolk som med järnklädda riddare. Han gick
fram som en galning i striden utan att räkna sina motståndare.
[228] _på_, in.
[229] _Om endast_, just so.
[230] _fick draga blankt_, had a chance to draw his sword.
Nu var Florens inte synnerligen mäktigt på[228] hans tid. Folket där
bestod mestadels av ullspinnare och klädesvävare, och dessa begärde
ingenting bättre än att i fred få bedriva sitt arbete. Det fanns
gott om[231] duktiga karlar, men dessa voro inte stridslystna, utan
satte en ära i[232] att det i deras stad skulle råda bättre ordning
än annorstädes. Raniero klagade ofta över att han inte var född i ett
land, där det fanns en konung, som samlade omkring sig tappra män, och
sade, att han i så fall[233] skulle ha kommit till[234] stor ära och
värdighet.
[231] _Det fanns gott om_, were plentiful.
[232] _satte en ära i_, made it a point of honor.
[233] _i så fall_, in that event.
[234] _skulle ha kommit till_, would have attained.
Raniero var stortalig och högröstad, grym mot djur, hård mot sin
hustru, inte god för någon att leva med. Han skulle ha varit en skön
man, om han inte tvärsöver ansiktet hade burit flera djupa ärr,
som vanställde honom. Han var snabb att fatta beslut,[235] och hans
handlingssätt var storslaget, fastän ofta våldsamt.
[235] _var snabb att fatta beslut_, was quick to resolve.
Raniero var gift med Franceska, som var dotter till Jacopo degli
Uberti, en vis och mäktig man. Jacopo hade inte tyckt mycket om att
giva sin dotter till en sådan slagskämpe som Raniero, utan hade i
det längsta[236] motsatt sig giftermålet. Franceska hade tvungit
honom att ge vika genom att säga, att hon aldrig skulle gifta sig
med någon annan. Då Jacopo äntligen gav sitt samtycke, hade han sagt
till Raniero: “Jag tror mig ha sett, att män sådana som du ha lättare
att[237] vinna en kvinnas kärlek än att behålla den, därför vill
jag taga det löftet av dig, att om min dotter får det så svårt hos
dig,[238] att hon vill återvända till mig, så skall du inte hindra
henne.” Franceska sade, att det var onödigt att avgiva ett sådant
löfte, emedan hon höll Raniero så kär,[239] att ingenting skulle kunna
skilja henne från honom. Men Raniero gav löftet genast. “Det kan du
vara viss om, Jacopo”, sade han, “att jag inte skall söka att kvarhålla
någon kvinna, som vill fly mig.”[240]
[236] _i det längsta_, to the very last.
[237] _ha lättare att_, can more easily.
[238] _får det så svårt hos dig_, finds life with you so hard.
[239] _höll Raniero så kär_, Raniero was so dear to her.
[240] _fly mig_, flee from me; or, desert me.
Franceska flyttade nu till Raniero, och allt var gott emellan dem. Då
de hade varit gifta några veckor, föll det Raniero in,[241] att han
skulle öva sig med målskjutning. Han sköt till måls några dagar mot
en tavla, som hängde på en mur. Han blev snart skicklig och träffade
målet varje gång. Till sist tyckte han sig vilja försöka att skjuta
mot ett svårare mål. Han såg sig om efter[242] något lämpligt, men
upptäckte intet utom en vaktel, som satt i en bur ovan gårdsporten.
Fågeln tillhörde Franceska, och hon var mycket kär i[243] den, men
Raniero sände likafullt en sven att öppna buren och sköt vakteln, då
den svingade sig upp i luften.
[241] _föll det Raniero in_, Raniero took it into his head.
[242] _såg sig om efter_, looked around for.
[243] _kär i_, fond of.
Detta tycktes honom vara ett gott skott, och han berömde sig därav för
vem som helst, som ville höra på honom.
Då Franceska fick veta,[244] att Raniero hade skjutit hennes fågel,
blev hon blek och såg stort på honom.[245] Hon undrade över att han
hade velat göra något, som måste vålla henne sorg. Men hon förlät honom
det genast och älskade honom liksom förut.
[244] _fick veta_, learned.
[245] _såg stort på honom_, gave him a surprised and reproachful look.
Allt gick nu åter väl en tid.
Ranieros svärfar, Jacopo, var linvävare. Han hade en stor verkstad,
där det utfördes mycket arbete. Raniero trodde sig ha funnit, att det
blandades hampa i linet på Jacopos verkstad, och han höll inte inne med
detta,[246] utan talade om saken här och där i staden. Äntligen fick
också Jacopo höra detta prat, och han sökte genast få slut på[247]
det. Han lät flera andra linvävare undersöka hans garn och vävnader,
och de funno, att allt var det finaste linne. Endast i en packe, som
var bestämd att säljas utom Florens, funno de någon blandning. Jacopo
sade då, att bedrägeriet hade blivit begånget utan hans vetskap och
vilja av någon bland hans gesäller. Han förstod dock genast, att han
skulle få svårt att förmå folk att tro detta. Han hade alltid haft
stort[248] rykte för ärlighet, och han kände det tungt,[249] att hans
heder hade blivit fläckad.
[246] _höll inte inne med detta_, did not keep this secret.
[247] _få slut på_, to put a stop to.
[248] _stort_, high.
[249] _han kände det tungt_, he was oppressed with the sense.
Raniero däremot bröstade sig över att han hade lyckats avslöja ett
svek, och han skröt härmed, även då Franceska hörde det.
Hon kände stor sorg och på samma gång likadan förvåning, som då han
sköt fågeln. Medan hon tänkte härpå,[250] tyckte hon plötsligen, att
hon såg sin kärlek framför sig, och den var lik ett stort stycke
skimrande gyllentyg. Hon kunde se hur stor den var och hur skimrande.
Men ur ena hörnet var en flik bortklippt, så att den inte var så stor
och härlig, som den hade varit från början.[251]
[250] _härpå_, of this.
[251] _från början_, at first.
Dock var den ännu så föga skadad, att hon tänkte: “Nog kommer den
att[252] räcka så länge, som jag lever. Den är så stor, att den aldrig
kan taga slut.”
[252] _kommer den att_, it will.
Det gick åter en tid, under vilken hon och Raniero voro lika lyckliga
som från första början.
Franceska hade en broder, som hette Taddeo. Denne hade varit i Venedig
på handelsresa, och där hade han köpt sig kläder av silke och sammet.
Då han kom hem, gick han och prålade med dessa, men i Florens var det
inte brukligt att gå dyrbart klädd, så att det var många, som gjorde
narr av honom.
En natt voro Taddeo och Raniero ute på vinkrogarna. Taddeo var då
klädd i en grön kappa med foder av sobel och en violett tröja. Raniero
lockade honom nu att dricka så mycket vin, att han somnade, och tog
sedan av honom hans kappa och hängde upp den på en fågelskrämma, som
var uppsatt i en kålgård.
Då Franceska fick höra detta, blev hon åter vred på Raniero. Och med
detsamma såg hon framför sig det stora stycket gyllentyg, som var
hennes kärlek, och hon tyckte sig se hur det minskades, medan Raniero
skar bort stycke efter stycke.
Efter detta blev det åter gott mellan dem en tid, men Franceska var
inte mer[253] så lycklig som förr, därför att hon alltid väntade, att
Raniero skulle begå någon handling, som kunde skada hennes kärlek.
[253] _mer_, longer.
Detta lät inte heller länge vänta på sig,[254] ty Raniero kunde aldrig
hålla sig stilla. Han önskade, att människor alltid skulle tala om
honom och berömma hans mod och oförvägenhet.
[254] _lät inte heller länge vänta på sig_, nor was this long in
coming.
På den domkyrkan, som då för tiden[255] fanns i Florens, och som
var mycket mindre än den nuvarande, hängde högst uppe på ena tornet
en stor, tung sköld, och den hade blivit uppsatt där av en bland
Franceskas förfäder. Det lär[256] ha varit den tyngsta sköld, som
någon man i Florens hade förmått föra, och alla inom Ubertis släkt
voro stolta över att det var en av dem, som hade förmått klättra upp i
tornet och hänga den där.
[255] _då för tiden_, at that time.
[256] _Det lär_, it is said.
Men nu gick Raniero en dag upp till skölden, hängde den på ryggen och
kom ned med den.
Då Franceska fick höra detta, talade hon för första gången med Raniero
om det, som plågade henne, och bad honom, att han inte skulle på detta
sätt söka att förödmjuka den ätt, som hon tillhörde. Raniero, som hade
väntat sig, att hon skulle berömma honom för hans bragd, blev mycket
ond. Han svarade, att han länge hade märkt, att hon inte gladde sig åt
hans framgång, utan endast tänkte på sin egen släkt. -- “Det är något
annat jag tänker på”, sade Franceska, “och det är min kärlek. Jag vet
inte hur det skall gå med den,[257] om du fortsätter på detta sätt.”
[257] _hur det skall gå med den_, what will become of it.
Efter detta kommo de ofta att växla onda ord, ty Raniero råkade nästan
alltid att företaga sig just det, som Franceska minst av allt kunde
tåla.
Det fanns på Ranieros verkstad en gesäll, som var liten och halt. Den
där karlen hade älskat Franceska, innan hon gifte sig, och fortfor att
älska henne även efter hennes giftermål. Raniero, som visste om[258]
detta, företog sig att driva gyckel med honom, framförallt då de sutto
till bords.[259] Det gick till sist så, att mannen, som inte kunde tåla
att bli gjord till ett åtlöje, då Franceska hörde det, en gång rusade
på Raniero och ville strida med honom. Men Raniero endast hånlog och
sparkade honom åt sidan. Då tyckte inte den stackaren, att han ville
leva längre, utan gick bort och hängde sig.
[258] _visste om_, knew.
[259] _till bords_, at table; or, at meals.
Då detta hände, hade Raniero och Franceska varit gifta bortåt ett år.
Franceska tyckte alltjämt, att hon såg sin kärlek framför sig som ett
skimrande stycke tyg, men på alla sidor voro stora flikar bortskurna,
så att det var knappast hälften så stort, som det hade varit från
början.
Hon blev mycket förskräckt, då hon såg detta, och hon tänkte: “Stannar
jag[260] hos Raniero ännu ett år, kommer han att förstöra min kärlek.
Jag kommer att bli likaså arm, som jag hittills har varit rik.”
[260] _Stannar jag_, if I stay.
Då beslöt hon sig för att lämna Ranieros hus och gå och leva hos sin
far, på det att inte den dag måtte komma, då hon hatade Raniero lika
mycket som hon nu älskade honom.
Jacopo degli Uberti satt i vävstolen med alla sina gesäller arbetande
omkring sig, då han såg henne komma. Han sade, att nu hade det skett,
som han länge hade väntat, och bad henne vara välkommen. Han lät genast
allt folket upphöra med arbetet och befallde dem att beväpna sig och
stänga huset.
Sedan gick Jacopo bort till[261] Raniero. Han träffade honom på
verkstaden. “Min dotter har i dag kommit tillbaka till mig och bett,
att hon åter skall få leva under mitt tak”, sade han till sin måg. “Och
nu väntar jag mig,[262] att du inte tvingar henne att vända tillbaka
till dig efter det löfte, som du har givit mig.”
[261] _bort till_, over to.
[262] _mig_ not to be translated.
Raniero tycktes inte taga detta mycket allvarsamt, utan svarade helt
lugnt: “Även om jag intet löfte hade givit dig, så skulle jag inte ha
fordrat att få tillbaka en kvinna, som inte vill tillhöra mig.”
Han visste hur mycket Franceska älskade honom, och han sade till sig
själv: “Hon är här åter hos mig innan kvällen.”
Hon syntes dock inte till varken den dagen eller den nästa.
Den tredje dagen gick Raniero ut och förföljde ett par rövare, som
länge hade oroat de florentinska köpmännen. Han lyckades övervinna dem
och förde dem fångna till Florens.
Han höll sig stilla ett par dagar, ända tills han kunde vara viss om
att denna bragd skulle vara känd över hela[263] staden. Det gick dock
inte,[264] som han hade väntat, att den förde Franceska tillbaka till
honom.
[263] _över hela_, throughout.
[264] _gick inte_, did not turn out.
Raniero hade nu haft den största lust att med lag och rätt tvinga
henne[265] att komma tillbaka till honom, men han tyckte sig inte kunna
göra detta för sitt löftes skull. Det föreföll honom dock omöjligt att
leva i samma stad med en hustru, som hade övergivit honom, utan han
drog bort från Florens.
[265] _att med lag och rätt tvinga henne_, to compel her by law.
Han blev då först legosoldat, och snart nog gjorde han sig till
anförare för en frikår. Han var jämt i strid och tjänade många herrar.
Han vann mycken ära som krigare, såsom han alltid hade förutspått. Han
blev slagen till riddare av kejsaren och räknades som en storman.
Innan han drog från Florens, hade han givit ett löfte vid en helig
madonnabild i domkyrkan att skänka till den heliga jungfrun det
förnämsta och yppersta, som han vann i varje strid. Framför den där
bilden såg man ständigt dyrbara gåvor, som voro givna av Raniero.
Raniero visste alltså, att alla hans bragder voro kända i hans
födelsestad. Han undrade mycket på att inte Franceska degli Uberti kom
åter till honom, då hon kände till all hans framgång.
På den tiden predikades det till korståg för att befria den heliga
graven, och Raniero tog korset och drog ut till österlandet. Dels
väntade han, att han därute skulle vinna slott och län att råda över,
dels tänkte han, att han nu skulle vara i stånd att utföra så glänsande
bragder, att hans hustru åter skulle få honom kär[266] och vända
tillbaka till honom.
[266] _få honom kär_, fall in love with him.
II.
Natten efter den dagen, då Jerusalem hade blivit erövrat, var det
mycken glädje i korsfararlägret utanför staden. Nästan i vartenda tält
firades dryckeslag, och stoj och larm hördes vida omkring.
Raniero di Raniero satt också och drack med några stridskamrater, och
hos honom[267] gick det nästan vildare till än annorstädes. Tjänarna
hunno knappast att fylla på[268] bägarna, innan de voro tömda på nytt.
[267] _hos honom_, in his tent.
[268] _fylla på_, to fill.
Men Raniero hade det största skäl[269] att fira ett stort gille,
därför att han under dagen hade vunnit större ära än någonsin förr.
På morgonen, då staden stormades, hade han varit den förste, som hade
bestigit murarna, näst efter Gottfrid av Bouillon, och på kvällen hade
han blivit hedrad för sin tapperhet inför hela hären.
[269] _det största skäl_, the best of reasons.
Då plundring och mord hade tagit slut och korsfararna i botgörarkåpor
och med otända vaxljus i händerna hade dragit in i den heliga gravens
kyrka, hade det nämligen blivit honom förkunnat av Gottfrid, att
han skulle få vara den förste, som fick tända sitt ljus vid de
heliga lågor, som brinna framför Kristi grav. Det tycktes Raniero,
att Gottfrid på detta sätt ville visa, att han ansåg honom som den
tappraste i hela hären, och han var mycket glad åt det sätt, varpå han
hade blivit lönad för sina bragder.
Frampå natten, då Raniero och hans gäster voro i det bästa lynne,[270]
kom en narr och ett par spelmän, som hade vandrat omkring överallt i
lägret och roat folk med sina upptåg, in i Ranieros tält, och narren
bad om tillåtelse att få berätta ett löjligt äventyr.
[270] _i det bästa lynne_, in the best of spirits.
Raniero visste, att den narren stod högt i rop[271] för lustighet, och
han lovade att lyssna till hans berättelse.
[271] _stod högt i rop_, was in high repute.
“Det var en gång så”, sade narren, “att Vår Herre och Sankte Per hade
suttit en hel dag i det högsta tornet på paradisets borg och sett
ned på jorden. De hade haft så mycket att titta på, att de knappast
hade haft tid att byta ett ord. Vår Herre hade hållit sig stilla hela
tiden, men Sankte Per hade än klappat i händerna[272] av[273] glädje
och än vänt bort huvudet med avsky. Än hade han jublat och lett, och
än hade han gråtit och ömkat sig. Äntligen, då det led mot slutet av
dagen,[274] och kvällsskymningen sänkte sig över paradiset, vände sig
vår Herre till Sankte Per och sade, att nu måtte han väl vara nöjd och
belåten. ‘Vad är det jag skulle vara belåten med?’ frågade då Sankte
Per i häftig ton. -- ‘Jo’, sade Vår Herre saktmodigt, ‘jag trodde, att
du skulle vara nöjd med det du har sett i dag.’ Men Sankte Per ville
inte låta blidka sig. -- ‘Det är sant’, sade han, ‘att jag i många år
har klagat över att Jerusalem skulle vara i de otrognas våld, men efter
allt det, som har hänt i dag, tycker jag, att det lika så gärna hade
kunnat få vara, som det var.’
[272] _klappat i händerna_, clapped his hands.
[273] _av_, for.
[274] _då det led mot slutet av dagen_, as the day was drawing to a
close.
Raniero förstod nu, att narren talade om detta, som hade hänt under
dagens lopp. Både han och de andra riddarna började lyssna med större
intresse än i början.
“Då Sankte Per hade sagt detta”, fortfor narren, i det han kastade en
illfundig blick bort till riddarna, “lutade han sig ut över tornets
tinnar och pekade ned mot jorden. Han visade Vår Herre en stad, som
låg på en stor, ensam klippa, som sköt upp ur en bergdal. ‘Ser du de
där likhögarna?’ sade han, ‘och ser du blodet, som svallar på gatorna,
och ser du de nakna, eländiga fångarna, som jämra sig i nattkölden,
och ser du alla de rykande brandtomterna?’ Vår Herre tycktes ingenting
vilja svara honom, utan Sankte Per fortsatte med sin jämmer. Han sade,
att nog hade han många gånger varit vred på den där staden, men inte
hade han velat den så illa, som att där skulle komma att se ut på detta
sätt. Då svarade äntligen Vår Herre och försökte göra en invändning. --
‘Du kan dock inte neka till att de kristna riddarna ha vågat sina liv
med den största oförskräckthet’, sade han.”
Här blev narren avbruten av bifallsrop, men han skyndade sig att
fortsätta.
“Nej, stör mig inte!” sade han. “Nu minns jag inte var det var jag
slutade. Jo, det var sant,[275] jag skulle just säga, att Sankte Per
torkade bort ett par tårar,[276] som trängde fram i[277] hans ögon och
hindrade honom från att se. ‘Jag kunde aldrig tro, att de skulle vara
sådana vilddjur’, sade han. ‘De ha ju mördat och plundrat hela dagen.
Jag förstår rakt inte,[278] att du brydde dig om att låta korsfästa dig
för att skaffa dig sådana bekännare.’”
[275] _Jo, det var sant_, Oh, yes, I remember.
[276] _ett par tårar_, a tear or two.
[277] _trängde fram i_, sprang to.
[278] _rakt inte_, not in the least; or, not at all.
Riddarna upptogo skämtet väl.[279] De började skratta högt och muntert.
“Vad, narr, är Sankte Per så vred på oss?” ropade en av dem.
[279] _väl_, good-naturedly.
“Var tyst nu och låt oss höra om inte Vår Herre tog vårt försvar”,[280]
inföll en annan.
[280] _tog vårt försvar_, spoke in our defense.
“Nej, Vår Herre teg stilla för det första”,[281] sade narren. “Han
visste väl[282] av gammalt, att då Sankte Per hade kommit riktigt i
farten,[283] så var det inte lönt att motsäga honom. Han gick på med
sitt[284] och sade, att Vår Herre inte skulle bry sig om att säga
honom, att de till sist kommo ihåg till vilken stad de voro komna och
gingo till kyrkan på bara fötter i botgörardräkt. Den där andakten hade
ju inte varat så länge, att det var lönt att tala om den. Och därpå
böjde han sig än en gång ut över tornet och visade nedåt mot Jerusalem.
Han visade på de kristnas läger därutanför.
[281] _för det första_, at first.
[282] _väl_, I suppose.
[283] _hade kommit riktigt i farten_, had got fairly started.
[284] _gick på med sitt_, went on in his own way; or, kept it up.
‘Ser du hur dina riddare fira sin seger?’ frågade han. Och Vår Herre
såg, att det var dryckeslag överallt i lägret. Riddare och knektar
sutto och sågo på syriska danserskor. Fyllda bägare gingo runt,[285]
med tärningar rafflade man om krigsbytet och ----”
[285] _gingo runt_, were passed around.
“Man hörde på narrar, som berättade dåliga sagor”, inföll Raniero. “Var
inte detta också en stor synd?”
Narren skrattade och nickade åt Raniero, liksom ville han säga: “Vänta,
jag skall allt betala dig.”
“Nej, avbryt mig inte!” bad han på nytt. “En fattig narr glömmer så
lätt vad han skulle säga. Jo, det var ju detta, att Sankte Per frågade
Vår Herre med den strängaste röst om han tyckte, att han hade mycken
heder av det där folket.[286] Härtill måste vår Herre förstås svara,
att det tyckte han inte att han hade. ‘De voro rövare och mördare,
innan de drogo från hemmet’, sade Sankte Per, ‘och mördare och rövare
äro de ännu i dag. Det här företaget kunde du lika gärna ha låtit vara
ogjort. Det kommer intet gott ut av det.’”
[286] _tyckte att han hade mycken heder av det där folket_, thought
these people were much of a credit to him.
“Nånå, narr!” sade Raniero med varnande röst.
Men narren tycktes sätta en heder i att pröva hur långt han kunde
gå, utan att någon rusade upp och kastade ut honom, och han fortfor
oförfärat:
“Vår Herre bara böjde på huvudet, likt en, som erkänner, att han blir
rättvisligen bestraffad. Men nästan i samma ögonblick lutade han sig
ivrigt framåt och såg ned med mer uppmärksamhet än förut. Sankte Per
tittade då ned, också han. ‘Vad är det du ser efter?’[287] undrade han.”
[287] _efter_, for.
Narren utförde detta med mycket livligt minspel. Alla riddarna sågo för
sina ögon både Vår Herre och Sankte Per, och de undrade vad det var,
som Vår Herre hade fått syn på.[288]
[288] _hade fått syn på_, had caught sight of.
“Vår Herre svarade, att det var just ingenting”,[289] sade narren, “men
han fortfor i alla fall att se nedåt. Sankte Per följde riktningen
av Vår Herres blickar, och han kunde inte finna annat, än att Vår
Herre satt och såg ned i ett stort tält, utanför vilket ett par
saracenhuvuden voro uppsatta på långa lansar och där en mängd präktiga
mattor, gyllene bordkärl och dyrbara vapen, som voro tagna inne i den
heliga staden, voro uppstaplade. I det där tältet gick det till[290] på
samma sätt som överallt annorstädes i lägret. Där satt en skara riddare
och tömde sina bägare. Den enda skillnaden kunde vara, att där stojades
och dracks mer än på något annat ställe. Sankte Per kunde inte förstå
varför Vår Herre blev så nöjd, då han såg dit ned, att glädjen riktigt
tindrade ur hans ögon.[291] Så många stränga och förfärliga ansikten,
som han såg där, tyckte han sig knappast förr ha sett samlade kring ett
dryckesbord. Och den, som var värd vid gästabudet och satt högst uppe
vid[292] bordet, var den förfärligaste av dem alla.
[289] _just ingenting_, nothing in particular.
[290] _gick det till_, they carried on.
[291] _glädjen riktigt tindrade ur hans ögon_, his eyes fairly
sparkled with delight.
[292] _högst uppe vid_, at the head of.
Det var en trettiofem års karl, förfärligt stor och grov, med ett
rödbrusigt ansikte, som var överkorsat av ärr och skråmor, med hårda
nävar och stark, bullrande röst.”
Här höll narren inne ett ögonblick, liksom om han fruktade att gå
vidare, men både Raniero och de andra tyckte om att höra honom tala om
dem själva och bara skrattade åt hans närgångenhet. “Du är en djärv
karl”, sade Raniero, “låt nu se vart du vill komma!”[293]
[293] _vart du vill komma_, what you are driving at.
“Äntligen sade Vår Herre ett par ord”, fortfor narren, “som gjorde, att
Sankte Per förstod vad han gladde sig åt. Han frågade Sankte Per om han
såg fel[294] eller om det verkligen förhöll sig så, att en av riddarna
hade ett brinnande ljus bredvid sig.”
[294] _såg fel_, were mistaken.
Raniero ryckte till vid dessa ord. Han blev nu vred på narren och
sträckte ut handen efter en tung dryckeskanna för att kasta den i
ansiktet på honom,[295] men han betvang sig för att få höra om karlen
ville tala honom till heder eller vanheder.
[295] _i ansiktet på honom_, in his face.
“Sankte Per såg nu”, berättade narren, “att ehuru tältet för övrigt var
upplyst av facklor, hade verkligen en av riddarna ett brinnande vaxljus
bredvid sig. Det var ett stort, tjockt ljus, ett sådant, som var avsett
att brinna ett helt dygn. Riddaren, som inte hade någon stake att sätta
ner det i, hade plockat ihop en hel mängd stenar och lagt omkring det
för att få det att stå.”
Bordssällskapet brast i högljutt skratt vid dessa ord. Alla pekade
på ett ljus, som stod på bordet bredvid Raniero och som var alldeles
sådant, som det narren hade beskrivit. Men på Raniero sköt blodet uppåt
huvudet,[296] ty detta var det ljuset, som han för ett par timmar sedan
hade fått tända vid den heliga graven. Han hade inte kunnat förmå sig
att låta det slockna.
[296] _på Raniero sköt blodet uppåt huvudet_, Raniero’s face flushed
violently.
“Då Sankte Per såg det där ljuset”, sade narren, “fick han ju klart för
sig vad Vår Herre hade blivit glad åt, men på samma gång kunde han inte
låta bli att en smula ömka sig över honom. ‘Jaså’, sade han, ‘det var
den där riddaren, som i morse sprang upp på muren närmast efter herren
av Bouillon och som i kväll fick tända sitt ljus före alla andra vid
den heliga graven.’ -- ‘Ja, så är det’, sade Vår Herre, ‘och som du
ser, har han sitt ljus ännu brinnande.’”
Narren talade nu mycket fort, allt under det[297] han emellanåt kastade
en lurande blick på Raniero. “Sankte Per kunde alltjämt inte låta bli
att ömka sig en smula över Vår Herre. ‘Kan du inte förstå varför han
har det där ljuset brinnande?’ sade han. ‘Du tror visst, att han tänker
på din pina och död, då han ser det. Men han tänker inte på något annat
än den ära, som han vann, då han blev erkänd som den tappraste i hären
näst efter Gottfrid.’”
[297] _allt under det_, while.
Vid dessa ord skrattade alla Ranieros gäster.
Raniero var mycket ond, men han tvang sig att skratta, han också. Han
visste, att alla skulle ha funnit det löjligt, om han inte hade kunnat
tåla en smula skämt.
“Men Vår Herre motsade Sankte Per”, sade narren. “‘Ser du inte hur rädd
han är om ljuset?’ frågade han. ‘Han sätter upp handen för lågan, så
snart någon lyfter upp tältluckan, av fruktan[298] för att draget skall
blåsa ut det. Och han har beständigt arbete[299] med att jaga undan
nattfjärilarna, som flyga omkring det och hota att släcka det.’”
[298] _av fruktan_, for fear.
[299] _har arbete_, is occupied.
Det skrattades allt livligare, ty detta, som narren sade, var rena
sanningen. Raniero hade allt svårare att styra sig. Han tyckte, att han
inte kunde fördraga, att någon skämtade med den heliga ljuslågan.
“Sankte Per var ändå misstrogen”, fortsatte narren. “Han frågade Vår
Herre om han kände den där riddaren. ‘Han är just inte den, som ofta
går i mässan eller nöter bönpallen’, sade han. Men Vår Herre kunde inte
rubbas från sin mening. ‘Sankte Per, Sankte Per!’ sade han högtidligt.
‘Kom ihåg, att efter detta skall den där riddaren bli frommare än
Gottfrid! Varifrån utgå mildhet och fromhet om inte från min grav? Du
skall få se Raniero di Raniero hjälpa änkor och nödställda fångar. Du
skall få se honom taga vård om sjuka och bedrövade, såsom han nu tar
vård om den heliga ljuslågan.’”
Åt detta skrattades ohejdat. Det föreföll mycket löjligt för alla, som
kände Ranieros lynne och levnadssätt. Men han själv fann både skämtet
och skrattet olidliga. Han störtade upp och ville tillrättavisa narren.
Han stötte härvid[300] så häftigt mot bordet, som inte var något annat
än en dörr, upplagd på lösa bockar, att det vacklade, och ljuset föll
omkull. Det visade sig[301] nu hur mån Raniero var om att behålla
ljuset brinnande. Han dämpade sin vrede, så att han gav sig tid[302]
att taga upp det och liva upp lågan, innan han rusade på narren. Men då
han var färdig med ljuset, hade narren redan skyndat bort ur tältet.
Raniero förstod, att det inte skulle löna mödan[303] att förfölja honom
i nattmörkret. “Jag råkar honom väl en annan gång”, tänkte han och
satte sig ned.
[300] _härvid_, in so doing.
[301] _Det visade sig_, it was evident.
[302] _gav sig tid_, took time.
[303] _inte skulle löna mödan_, would be useless.
Bordsgästerna hade emellertid skrattat ut,[304] och en av dem vände
sig till Raniero och ville fortsätta skämtet. “Det är dock ett, som
är säkert, Raniero, och det är, att du denna gången inte kan komma
att sända till madonnan i Florens det dyrbaraste, som du har vunnit i
striden”, sade han.
[304] _Bordsgästerna hade skrattat ut_, the laughter of the guests
had subsided.
Raniero frågade varför han trodde, att han denna gång inte skulle följa
sin gamla vana.
“Av intet annat skäl”, sade riddaren, “än att det dyrbaraste, som du
har vunnit, är den där ljuslågan, som du i hela härens åsyn fick tända
i den heliga gravkyrkan. Och den lär du väl inte vara i stånd att sända
till Florens.”
Åter skrattade de andra riddarna, men Raniero var nu i sådant lynne,
att han kunde ha företagit sig den oförvägnaste handling bara för att
få slut på[305] deras skratt. Han fattade raskt sitt beslut, kallade
till sig en gammal väpnare och sade till honom: “Gör dig i ordning,
Giovanni, för långresa! I morgon skall du resa till Florens med denna
heliga ljuslåga.”
[305] _bara för att få slut på_, just to put an end to.
Men väpnaren sade ett tvärt nej till denna befallning. “Detta är något,
som jag inte vill åtaga mig”, sade han. “Hur skulle det vara möjligt
att rida till Florens med en ljuslåga? Den skulle vara utsläckt, innan
jag hade natt utom lägret.”
Raniero frågade den ene efter den andre bland sina män. Han fick
samma svar av dem alla. De tycktes knappast taga hans befallning för
allvar.[306]
[306] _för allvar_, seriously meant.
Det var givet,[307] att de främmande riddarna, som voro hans gäster,
skulle skratta allt högre och muntrare, alltsom det visade sig, att
ingen bland Ranieros män ville utföra hans befallning.
[307] _givet_, a foregone conclusion.
Raniero råkade i allt större upphetsning.[308] Till sist förlorade
han tålamodet och utropade: “Denna ljuslåga skall ändock föras till
Florens, och eftersom ingen annan vill rida dit med den, skall jag
själv göra det.”
[308] _råkade i allt större upphetsning_, grew more and more excited.
“Tänk dig för, innan du lovar något sådant!” sade en riddare. “Du rider
ifrån ett furstendöme.”
“Jag svär er, att jag skall föra den där ljuslågan till Florens!”
ropade Raniero. “Jag skall göra vad ingen annan har velat åtaga sig.”
Den gamle väpnaren försvarade sig. “Herre, det är en annan sak för dig.
Du kan taga med dig ett stort följe, men mig ville du sända ensam.”
Men Raniero var bragt utom sig och övervägde inte sina ord. “Jag skall
också resa ensam”, sade han.
Men härmed hade Raniero nått sitt mål. Alla i tältet hade upphört att
skratta. De sutto förskrämda och stirrade på honom.
“Varför skrattar ni inte mer?” frågade Raniero. “Detta företag kan väl
inte vara annat än en barnlek för en tapper man.”
III.
I daggryningen nästa morgon steg Raniero till häst. Han var klädd i
full rustning, men över denna hade han kastat en grov pilgrimskåpa, på
det att inte järndräkten skulle bli alltför upphettad av solstrålarna.
Han var väpnad med svärd och stridsklubba, och han red på en god häst.
Ett brinnande ljus höll han i handen, och vid sadeln hade han fästat
ett par stora knippen långa vaxljus, för att inte lågan skulle behöva
dö ut av[309] brist på näring.
[309] _av_, for.
Raniero red långsamt genom den långa belamrade tältgatan, och så länge
gick allt väl. Det var ännu så tidigt, att dimmorna, som hade stigit
upp ur de djupa dalarna runtom Jerusalem, inte hade skingrats, och
Raniero red fram liksom i en vit natt. Hela lägret sov, och Raniero
kom lätt förbi vaktposterna. Ingen av dem ropade an honom, ty den täta
dimman hindrade dem att se honom, och på vägarna låg ett fotshögt,
dammlikt stoft, som gjorde hästens steg ohörbara.
Raniero var snart utom lägret och tog av på vägen, som ledde till
Joppe. Han hade nu bättre väg, men han färdades alltjämt långsamt för
ljuslågans skull. Den brann dåligt med ett trött, dallrande sken i den
täta dimman. Ständigt kommo stora insekter, som med smällande vingslag
störtade sig rätt mot ljuset. Raniero hade fullt arbete[310] med att
vakta det, men han var vid bästa lynne och tyckte alltjämt, att det
värvet han hade åtagit sig inte var svårare, än att ett barn hade bort
kunna sköta det.
[310] _fullt arbete_, all he could do.
Emellertid blev hästen trött vid den långsamma färden och satte av i
trav.[311] Då började ljuslågan flämta för draget. Det hjälpte inte,
att Raniero sökte att skydda den med handen och med kåpan. Han såg, att
den var alldeles färdig att[312] slockna.
[311] _satte av i trav_, started off on a trot.
[312] _var alldeles färdig att_, was about to.
Men han hade ingen lust[313] att så snart uppge saken. Han hejdade
hästen och satt en stund stilla och grubblade. Han hoppade till sist
ur sadeln och prövade på att sätta sig upp bakfram, så att han med
sin kropp skyddade lågan för vind och drag. På detta sätt lyckades det
honom att hålla den brinnande, men han märkte nu, att färden skulle
komma att ställa sig[314] besvärligare, än han från början hade trott.
[313] _hade ingen lust_, did not like.
[314] _skulle komma att ställa sig_, would be found.
Då han hade kommit över bergen, som omge Jerusalem, upphörde
dimman.[315] Han red nu fram i den största enslighet. Det fanns varken
människor eller byggnader eller gröna träd och växter, endast kala
höjder.
[315] _upphörde dimman_, the fog lifted; or, he emerged from the fog.
Här blev Raniero anfallen av rövare. Det var löst folk, som följde med
hären utan lov och levde av rov och plundring. De hade legat gömda
bakom en bergkulle, och Raniero, som red baklänges, hade inte sett dem,
förrän de redan hade omringat honom och svängde sina svärd emot honom.
Det var väl[316] tolv män. De sågo eländiga ut och redo på usla hästar.
Raniero såg genast, att det inte skulle vara någon svårighet för honom
att bryta sig igenom skaran och rida ifrån dem. Men han förstod, att
detta inte läte sig göra,[317] utan att han kastade ljuset ifrån sig.
Och han tyckte dock, att han, efter de stolta ord han hade talat förra
natten, inte så lätt ville avstå från sitt företag.
[316] _väl_, about.
[317] _inte läte sig göra_, could not be done.
Han såg då ingen annan utväg än att ingå en överenskommelse med
rövarna. Han sade till dem, att som han var väl beväpnad och red en god
häst, torde det bli dem svårt att övervinna honom, om han försvarade
sig. Men eftersom han var bunden av ett löfte, ville han inte göra
dem motstånd, utan låta dem taga vad de önskade utan strid, endast de
lovade att inte släcka ut hans ljus.
Rövarna hade väntat sig en hård kamp. De blevo mycket glada över
Ranieros förslag och började genast plundra honom. De togo från honom
både rustning och gångare, både vapen och penningar. Det enda, som de
läto honom behålla, var den grova kåpan och de båda ljusknippena. De
höllo också ärligt sitt löfte att inte släcka ut ljuslågan.
En av dem hade hoppat upp på Ranieros häst. Då han märkte hur god den
var, tycktes han känna en smula medlidande med riddaren. Han ropade
till honom: “Se där, vi ska väl inte vara för hårda mot en kristen. Du
ska få min gamla häst att rida på.”
Det var en usel krake. Den rörde sig så stelt och styvt, som om den
hade varit av trä.
Då rövarna äntligen voro borta och Raniero gick att sätta sig upp på
den usla hästen, sade han till sig själv: “Jag måtte ha blivit förhäxad
av den där ljuslågan. För dens skull får jag nu rida framåt vägen som
en galen tiggare.”
Han förstod, att det skulle vara klokt av honom att vända om, därför
att företaget verkligen var outförbart. Men en sådan stark åtrå att
genomföra det var kommen över honom, att han inte kunde motstå lusten
att fortsätta.
Han drog alltså vidare. Han såg alltjämt omkring sig samma kala,
ljusgula höjder.
Om en stund[318] red han förbi en ung herde, som vallade fyra getter.
Då Raniero såg djuren beta på den nakna marken, undrade han om de åto
mull.
[318] _om en stund_, after a while.
Den där herden hade troligen ägt en större hjord, som hade blivit
stulen från honom av korsfararna. Då han nu fick se en ensam kristen
komma ridande, sökte han göra honom vad ont han kunde. Han rusade mot
honom och slog med sin stav efter hans ljus. Raniero var så bunden av
ljuslågan, att han inte en gång[319] kunde försvara sig mot en herde.
Han endast drog ljuset intill sig för att skydda det. Herden slog efter
det ännu ett par gånger, men så blev han stående förvånad och hörde upp
att slå. Han såg, att Ranieros kåpa hade råkat i brand, men Raniero
gjorde intet för att kväva elden, så länge som ljuslågan var i fara.
Det syntes på herden, att han kände sig skamsen. Han följde länge efter
Raniero, och på ett ställe, där vägen gick fram mycket smal mellan två
avgrunder, kom han och ledde hästen åt honom.
[319] _inte en gång_, not even.
Raniero log och tänkte, att herden säkert höll honom för[320] att vara
en helig man, som företog en botövning.
[320] _höll honom för_, regarded him.
Framemot aftonen började Raniero att möta människor. Det var så, att
ryktet om Jerusalems fall hade spritt sig ned till kusten redan under
natten, och en mängd folk hade genast gjort sig i ordning att draga dit
upp. Det var pilgrimer, som i åratal[321] hade väntat på tillfälle att
få komma in i Jerusalem, det var nyanlända trupper, och framför allt
var det köpmän, som skyndade dit upp med foror av livsmedel.
[321] _i åratal_, for years.
Då dessa skaror mötte Raniero, som kom ridande baklänges med ett
brinnande ljus i handen, ropade de: “En galning, en galning!”
De flesta voro italienare, och Raniero hörde hur de ropade på hans eget
tungomål: pazzo, pazzo! som betyder: en galning, en galning!
Raniero, som hela dagen hade vetat[322] att hålla sig så väl i styr,
blev häftigt uppretad av dessa ständigt återkommande rop. Med ens
hoppade han ur sadeln och började att med sina hårda nävar tukta de
ropande. Då folket märkte hur tunga de slag voro, som föllo, blev det
allmän flykt, och han stod snart ensam på vägen.
[322] _hade vetat_, had been able.
Raniero kom nu åter till sig själv.[323] “De hade sannerligen rätt, som
kallade dig för pazzo”, sade han, i det han såg sig om efter ljuset,
som han inte visste var han hade gjort av. Äntligen såg han, att det
hade rullat från vägen ned i en grop. Lågan var släckt, men han såg eld
glimma ur en torr grästuva tätt bredvid det och förstod, att lyckan
hade varit med honom, så att ljuset hade hunnit att tända gräset, innan
det hade slocknat.
[323] _kom åter till sig själv_, was himself again.
“Detta kunde ha varit ett ömkligt slut på mycken möda”, tänkte
han, medan han tände ljuset och steg upp i sadeln. Han var ganska
förödmjukad. Det syntes honom nu inte mycket troligt, att han skulle
lyckas med sin färd.
Mot aftonen kom Raniero till Ramle och red fram till ett ställe, där
karavaner brukade få natthärbärge. Det var en stor, överbyggd gård.
Runtomkring funnos små avbalkningar, där de resande fingo ställa
in[324] sina gångare. Där funnos inga rum, utan människorna fingo sova
bredvid djuren.
[324] _ställa in_, put up.
Det var överfullt med folk, men värden skaffade dock rum för Raniero
och hans häst. Han gav också foder åt hästen och mat åt ryttaren.
Då Raniero märkte, att han blev så väl behandlad, tänkte han: “Jag
börjar nästan tro, att rövarna ha gjort mig en tjänst, då de togo ifrån
mig min rustning och min häst. Säkert kommer jag lättare genom landet
med min börda, om man håller mig för en galning.”
Då Raniero hade lett in hästen i spiltan, satte han sig på en kärve
halm och höll ljuset mellan sina händer. Det var hans mening att inte
sova, utan hålla sig vaken hela natten.
Raniero hade dock knappast satt sig ned, förrän han inslumrade. Han
var förfärligt trött, han sträckte under sömnen ut sig, så lång han
var,[325] och sov ända till morgonen.
[325] _så lång han var_, at full length.
Då han vaknade, såg han varken till ljuslågan eller ljuset. Han sökte
i halmen efter ljuset, men fann det ingenstädes.
“Det är någon, som har tagit det ifrån mig och släckt det”, sade han.
Och han försökte tro, att han var glad över att allt var slut och att
han inte behövde fullfölja ett omöjligt företag.
Men på samma gång han tänkte så, erfor han tomhet och saknad. Han
tyckte sig aldrig ha haft större lust att lyckas med något, som han
hade föresatt sig.
Han ledde ut hästen, ryktade den och lade på sadeln.
Då han var färdig, kom värden, som ägde karavanseriet, fram till honom
med ett brinnande ljus. Han sade på frankiska: “Jag måste taga ditt
ljus ifrån dig i går, då du somnade, men här har du det åter.”
Raniero lät ingenting märka,[326] utan sade helt lugnt: “Det var klokt
av dig, att du släckte det.”
[326] _lät ingenting märka_, betrayed nothing.
“Jag har inte släckt det”, sade mannen. “Jag såg, att du hade det
brinnande, då du kom, och jag trodde, att det var av vikt för dig, att
det skulle fortfara att brinna. Om du ser hur mycket det har minskats,
förstår du, att det har brunnit hela natten.”
Raniero lyste upp av[327] glädje. Han berömde värden mycket och red
vidare i det bästa lynne.
[327] _lyste upp av_, beamed with.
IV.
Då Raniero bröt upp från Jerusalem, hade han ämnat att fara sjövägen
från Joppe till Italien. Men han ändrade detta beslut, sedan han av
rövarna hade blivit plundrad på[328] sina penningar, och beslöt att
fara över land.[329]
[328] _på_, of.
[329] _över land_, by land.
Det blev en lång resa. Han drog från Joppe norrut utefter Syriens kust.
Sedan gick färden västerut längs med Mindre Asiens halvö. Sedan åter
mot norr ända upp till Konstantinopel. Och därifrån hade han ännu en
ansenligt lång väg fram till Florens.
Under hela denna tid levde Raniero av fromma gåvor. Mestadels var det
pilgrimer, som nu i mängd strömmade till Jerusalem, vilka delade sitt
bröd med honom.
Oaktat Raniero nästan alltid red ensam, blevo inte hans dagar långa
eller enformiga. Han hade alltid att vakta på ljuslågan, för vilken han
aldrig kunde känna sig lugn.[330] Det behövdes bara[331] en vind, bara
en regndroppe, och det skulle ha varit ute med[332] den.
[330] _känna sig lugn_, feel at ease.
[331] _bara_, but.
[332] _det skulle ha varit ute med_, there would have been an end to.
Medan Raniero red på ödsliga vägar och endast tänkte på att hålla
ljuslågan vid liv, föll det honom in, att han en gång förr hade varit
med om något dylikt. Han hade en gång förr sett en människa vaka över
något, som var lika ömtåligt som en ljuslåga.
Detta stod för honom så oredigt[333] till en början,[334] att han
undrade om det var något, som han hade drömt.
[333] _Detta stod för honom så oredigt_, this recollection was so vague.
[334] _till en början_, at first.
Men medan han drog ensam fram genom landet, kom det oupphörligen för
honom, att han hade varit med om något dylikt förr en gång.
“Det är, som om jag under hela mitt liv inte skulle ha hört talas om
annat”, sade han.
En afton red Raniero in i en stad. Det var kväll, och hustrurna stodo
i dörrarna och sågo efter sina män. Raniero såg då en, som var hög och
smärt och hade allvarliga ögon. Hon påminde honom om Franceska degli
Uberti.
I och med detsamma[335] kom Raniero till klarhet med[336] det han hade
grubblat över. Han tänkte på att för Franceska hade visst hennes kärlek
varit som en ljuslåga, som hon alltid hade velat hålla brinnande, och
som hon ständigt hade fruktat att Raniero skulle släcka för henne. Han
blev förundrad över denna tanke, men blev mer och mer viss på att det
förhöll sig så. För första gången började han förstå varför Franceska
hade lämnat honom och att det inte var med vapenbragder han skulle
återvinna henne.
[335] _I och med detsamma_, at that instant.
[336] _kom till klarhet med_, became clear (to him).
* * * * *
Den resan, som Raniero gjorde, blev mycket långvarig. Och detta inte
minst därför, att han inte kunde färdas ute, då vädret var ogynnsamt.
Han satt då inne i karavanseriet och vaktade ljuslågan. Detta var
mycket hårda[337] dagar.
[337] _hårda_, trying.
En dag, då Raniero drog fram över berget Libanon, såg han, att det höll
på att draga ihop sig till ett oväder.[338] Han färdades då högt uppe
bland förskräckliga klyftor och stup långt från alla människoboningar.
Äntligen märkte han på ett klippkrön en saracensk helgongrav. Det var
en liten fyrkantig byggnad av sten med välvt tak. Han tyckte, att det
var bäst att taga sin tillflykt dit.[339]
[338] _det höll på att draga ihop sig till ett oväder_, a storm was
brewing.
[339] _taga sin tillflykt dit_, seek shelter there.
Knappt var Raniero inkommen, förrän det bröt ut en snöstorm, som rasade
i tvenne dagar. På samma gång uppstod en så förskräcklig köld,[340] att
han var nära att frysa ihjäl.
[340] _uppstod en så förskräcklig köld_, it grew so terribly cold.
Raniero visste, att det ute på berget fanns gott om kvistar och ris, så
att det inte skulle ha varit svårt för honom att samla bränsle till en
eld. Men han ansåg den ljuslågan, som han bar, mycket helig och ville
inte med den tända något annat än ljusen framför den heliga jungfruns
altare.
Ovädret blev allt värre, och till sist hörde han åska och såg blixtar.
Och en blixt kom och slog ned på berget tätt framför graven och antände
ett träd. Och Raniero fick på detta sätt sin brasa tänd, utan att han
behövde[341] låna av den heliga elden.
[341] _utan att han behövde_, without having to.
* * * * *
Då Raniero red fram[342] genom en ödslig del av Ciliciens bergstrakt,
tog det slut med hans ljus. De ljusknippen, som han hade fört med
sig från Jerusalem, voro för längesedan åtgångna, men han hade dock
kunnat reda sig, därför att det utefter hela vägen hade funnits kristna
församlingar, där han hade tiggt nya ljus.
[342] _fram_, on.
Men nu var det ute med hans förråd,[343] och han trodde, att detta
skulle bli slutet på hans färd.
[343] _var det ute med hans förråd_, his supply was exhausted.
Då ljuset var så nära utbrunnet, att lågan brände honom i handen,[344]
sprang han av hästen, samlade ihop kvistar och torrt gräs och tände
detta med det sista av lågan. Men det fanns inte mycket däruppe på
berget som kunde brinna, och elden skulle väl snart vara slut.
[344] _honom i handen_, his hand.
Bäst Raniero satt och bedrövade sig över att den heliga lågan måste
dö, hörde han sång från vägen, och en procession av vallfärdande kom
tågande uppåt stigen med ljus i händerna. De voro på väg[345] till en
grotta, där en helig man hade levat, och Raniero följde efter dem. Det
fanns då bland dem en kvinna, som var gammal och hade svårt för att gå,
och Raniero hjälpte henne och släpade henne uppför berget.
[345] _på väg_, on their way.
Då hon sedan tackade honom, tecknade han åt henne, att hon skulle ge
honom sitt ljus. Och hon gjorde det, och även flera andra skänkte honom
de ljus, som de buro.
Han släckte ljusen och skyndade nedåt stigen och tände ett av dem vid
de sista glöden från den eld, som var tänd av den heliga lågan.
* * * * *
En middagsstund var det mycket varmt, och Raniero hade lagt sig att
sova i ett busksnår. Han sov tungt,[346] och ljuset stod bredvid honom
mellan ett par stenar. Men då Raniero hade sovit en stund, började det
regna, och detta fortgick tämligen länge, utan att han vaknade. Då han
äntligen spratt upp ur sömnen, var marken våt omkring honom, och han
vågade knappt se mot ljuset, av fruktan[347] att det kunde vara släckt.
[346] _tungt_, soundly.
[347] _av fruktan_, for fear.
Men ljuset brann lugnt och stilla mittunder regnet, och Raniero såg,
att detta kom sig därav,[348] att två små fåglar flögo och fladdrade
ett stycke ovanför lågan. De smektes med näbbarna och höllo vingarna
utbredda, och på detta sätt hade de skyddat ljuslågan för regnet.
[348] _detta kom sig därav_, this was because.
Raniero tog genast av sin hätta och hängde den över ljuset. Därpå
sträckte han ut handen efter[349] de små fåglarna, ty han hade fått
lust att smeka dem. Och ingen av dem flög undan för honom, utan han
kunde infånga dem.
[349] _efter_, for.
Raniero blev mycket förvånad över att fåglarna inte voro rädda för
honom. Men han tänkte: “Det är därför, att de veta, att jag ingen annan
tanke har än att skydda det, som är ömtåligast av allt, som de inte
frukta mig.”
* * * * *
Raniero red fram i närheten av Nicea. Han kom då i möte med[350]
västerländska herrar, som förde en undsättningshär ut till det heliga
landet. I denna skara befann sig också Robert Taillefer, som var en
vandrande riddare och en trubadur.
[350] _Han kom då i möte med_, here he met.
Raniero kom ridande i sin slitna kåpa med ljuset i handen, och krigarna
började som vanligt ropa: “En galning, en galning!” Men Robert tystade
dem och tilltalade den ridande:
“Har du färdats långt på detta sätt?” frågade han honom.
“Jag har ridit på detta sätt ända från Jerusalem”, svarade Raniero.
“Har då ditt ljus varit släckt många gånger under vägen?”
“På mitt ljus brinner ännu samma låga, som då jag for från Jerusalem”,
sade Raniero.
Då sade Robert Taillefer till honom: “Jag är också en av dem, som bära
en låga, och jag ville, att den evigt brunne. Men törhända kan du, som
har fört ditt ljus brinnande ända från Jerusalem, säga mig vad jag
skall göra, för att den inte skall slockna.”
Då svarade Raniero: “Herre, det är ett svårt arbete, fastän det
synes vara av ringa vikt. Jag vill visst inte råda er till ett dylikt
företag. Ty denna lilla låga fordrar av er, att ni alldeles skall
upphöra att tänka på något annat. Inte tillåter hon er att ha någon
käresta, ifall ni skulle ha lust för sådant, och inte heller vågar ni
för den lågans skull sätta er ned till ett dryckeslag. Ni får intet
annat ha i tankarna än just denna låga och ingen annan glädje äga.
Men varför jag mest av allt frånråder er att göra samma färd, som
jag nu har frestat, det är därför, att ni intet ögonblick kan känna
trygghet.[351] Genom hur många faror ni än kan ha bärgat lågan, så får
ni inte ett ögonblick tro er säker, utan ni måste vänta, att den i
nästa ögonblick skall svika er.”
[351] _känna trygghet_, feel secure.
Men Robert Taillefer höjde huvudet stolt och svarade: “Vad du har gjort
för din ljuslåga, det skall jag väl veta att göra för min.”
* * * * *
Raniero var kommen till Italien. Han red en dag fram på ödsliga vägar
uppe bland bergen. Då kom en kvinna springande efter honom och bad att
få låna eld av hans ljus. “Elden är slocknad hos mig”,[352] sade hon,
“mina barn hungra. Låna mig eld, så att jag kan värma min ugn och baka
bröd åt dem!”
[352] _hos mig_, in my house.
Hon sträckte upp handen efter ljuset, men Raniero höll undan det,
därför att han inte ville tillåta, att något annat tändes vid den där
lågan än ljusen framför den heliga jungfruns bild.
Då sade kvinnan till honom: “Giv mig eld, pilgrim, ty mina barns liv
är den låga, som det är mig ålagt att hålla brinnande!” Och för de
ordens skull lät Raniero henne tända veken i sin lampa vid hans låga.
Några timmar därefter red Raniero in i en by. Den låg högt uppe på
berget, så att där rådde stark köld. En ung bonde stod på vägen och såg
den stackaren, som kom ridande i sin slitna kåpa. Han tog raskt av sig
den korta mantel han bar och kastade den till honom, där han satt på
hästen. Men manteln föll då rätt ned över ljuset och släckte lågan.
Raniero påminde sig då den kvinnan, som hade lånat eld av honom. Han
vände tillbaka till henne och fick sitt ljus tändt på nytt med helig
eld.
Då han skulle rida vidare, sade han till henne: “Du säger, att den
ljuslåga, som du har att vårda, är dina barns liv. Kan du säga mig vad
namn den ljuslåga bär, som jag har fraktat på långa vägar?”
“Var blev din ljuslåga tänd?” frågade kvinnan.
“Den blev tänd vid Kristi grav”, sade Raniero.
“Då kan den inte nämnas annat än mildhet och människokärlek”, sade hon.
Raniero skrattade åt svaret. Han tyckte sig vara en sällsam apostel för
slika dygder.
* * * * *
Raniero red fram mellan blåa kullar av skön skapnad. Han såg, att han
var i närheten av Florens.
Han tänkte på att han nu snart skulle vara fri från ljuslågan. Han kom
ihåg sitt tält i Jerusalem, som han hade lämnat fullt av krigsbyte,
och de tappra krigare, som han hade kvar i Palestina och som skulle
glädja sig åt att han återtog krigaryrket och förde dem till segrar och
erövringar.
Då märkte Raniero, att han ingalunda erfor glädje vid att tänka på
detta, utan att hans tankar hellre togo en annan riktning.
Raniero insåg då för första gången, att han inte mer var samme man,
som hade farit från Jerusalem. Den där ritten med ljuslågan hade
tvungit honom att glädja sig åt alla, som voro fridsamma och kloka och
barmhärtiga, och att avsky de vilda och stridslystna.
Han blev glad, varje gång han tänkte på människor, som arbetade
fredligt i sina hem, och det föll honom in, att han gärna skulle vilja
flytta in i sin gamla verkstad i Florens och förfärdiga skönt och
konstfärdigt arbete.
“I sanning! Denna låga har omskapat mig”, tänkte han. “Jag tror, att
den har gjort mig till en annan människa.”
V.
Det var påsk, då Raniero red in i Florens.
Knappast hade han kommit in genom stadsporten, ridande baklänges, med
hättan neddragen över ansiktet och det brinnande ljuset i handen,
förrän en tiggare reste sig och ropade det vanliga: “Pazzo, pazzo!”
Vid detta rop störtade en gatpojke fram ur en portgång, och en
dagdrivare, som inte hade haft annat arbete under lång tid än att ligga
och stirra på himlen, sprang upp på[353] sina fötter. Och båda började
ropa detsamma: “Pazzo, pazzo!”
[353] _sprang upp på_, jumped to.
Då de nu voro tre, som skreko, gjorde de nog mycket larm för att väcka
alla gatans pojkar. Dessa kommo framrusande ur vinklar och vrår, och så
snart som de sågo Raniero i hans slitna kåpa på den eländiga hästen,
ropade de: “Pazzo, pazzo!”
Men detta var inte annat, än vad Raniero var van vid. Han red stilla
framåt gatan utan att låtsa om[354] de ropande.
[354] _utan att låtsa om_, without paying any attention to.
De nöjde sig inte med att ropa, utan en av dem hoppade upp och försökte
blåsa ut ljuset.
Raniero lyfte ljuset i höjden.[355] På samma gång sökte han att driva
på hästen för att undkomma pojkarna.
[355] _lyfte ljuset i höjden_, held the candle aloft.
Men de höllo jämna steg med[356] honom och gjorde allt, vad de kunde,
för att släcka ljuset.
[356] _höllo jämna steg med_, kept pace with.
Ju mer Raniero ansträngde sig för att akta lågan, ju ivrigare blevo de.
De hoppade upp på varandras ryggar, spärrade ut kinderna och blåste.
De kastade sina luvor mot ljuset. Det var endast därför, att de voro
så många och trängdes med varandra, som de inte lyckades att döda
ljuslågan.
Det var det största upptåg på gatan. I fönstren stodo människor och
skrattade. Ingen kände medlidande med den galne, som ville försvara sin
ljuslåga. Det var kyrkdags, och många kyrkogångare voro på väg till
mässan. De stannade också och skrattade åt leken.
Men nu stod Raniero upprät i sadeln för att kunna bärga ljuset. Han såg
vild ut. Hättan hade sjunkit ned, och man såg hans ansikte, som var
avtärt och blekt som en martyrs. Ljuset höll han upplyftat, så högt han
förmådde.
Hela gatan var ett enda vimmel. Även de äldre började taga del i leken.
Kvinnorna viftade med sina huvuddukar, och männen svängde baretterna.
Alla arbetade för att släcka ljuset.
Raniero red fram under ett hus, som hade ett burspråk. I detta stod en
kvinna. Hon lutade sig ut över räckverket, ryckte till sig ljuset och
skyndade in med det.
Hela folket[357] brast ut i skallande skratt och jubel, men Raniero
vacklade till i sadeln och störtade ned på gatan.
[357] _Hela folket_, all the people.
Men då han låg där slagen och avsvimmad, blev gatan genast utrymd av
folket.
Ingen ville taga vård om den fallne. Hans häst var den enda, som
stannade bredvid honom.
Så snart som folkhopen hade dragit bort från gatan, kom Franceska degli
Uberti ut ur sitt hus med ett brinnande ljus i handen. Hon var ännu
vacker, hennes drag voro blida och hennes ögon allvarliga och djupa.
Hon gick fram till Raniero och böjde sig över honom. Raniero låg
medvetslös, men i detsamma som ljusskenet föll på hans ansikte, gjorde
han en rörelse och spratt upp. Det syntes, att ljuslågan hade all makt
över honom. Då Franceska såg, att han hade vaknat till sans, sade hon:
“Här har du ditt ljus.[358] Jag ryckte det ifrån dig, eftersom jag såg
hur mån du var att behålla det brinnande. Jag visste intet annat sätt
att hjälpa dig.”
[358] _Här har du ditt ljus_, here is your candle.
Raniero hade fallit illa och slagit sig. Men nu kunde intet hejda
honom. Han började långsamt resa sig. Han ville gå, men sviktade och
höll på[359] att falla. Då försökte han att komma upp på hästen.
Franceska hjälpte honom. “Vart vill du hän?” frågade hon, då han åter
satt uppe i sadeln. “Jag vill till domkyrkan”, sade han. “Då skall jag
följa dig”, sade hon, “ty jag ämnar mig[360] till mässan.” Och hon tog
och ledde hästen åt honom.
[359] _höll på_, was about.
[360] _jag ämnar mig till_, I intend to go to.
Franceska hade från första stund känt igen Raniero. Men Raniero såg
inte vem hon var, ty han gav sig inte tid[361] att betrakta henne. Han
endast höll ögonen fästade på ljuslågan.
[361] _han gav sig inte tid_, he did not take time.
De voro alldeles tysta under färden. Raniero tänkte endast på ljuslågan
och på att väl vakta den dessa sista ögonblick. Franceska kunde inte
tala, därför att hon tyckte, att hon inte önskade få full reda i det,
som hon fruktade. Hon kunde inte tro annat, än att Raniero hade kommit
hem vansinnig. Ehuru hon var nästan övertygad därom, ville hon helst
inte tala vid honom, så att hon skulle slippa att få full visshet.
Om en stund hörde Raniero, att någon grät bredvid honom. Han såg sig om
och märkte, att det var Franceska degli Uberti, som gick bredvid honom,
och hon grät, där hon gick. Men Raniero såg henne bara ett ögonblick
och sade ingenting till henne. Han ville endast tänka på ljuslågan.
Raniero lät föra sig fram till sakristian. Där steg han av hästen. Han
tackade Franceska för hennes hjälp, men såg alltjämt inte på henne,
utan på ljuset. Han gick ensam in i sakristian till prästerna.
Franceska gick in i kyrkan. Det var påskafton, och alla ljus i kyrkan
stodo otända på sina altaren till tecken av sorg. Franceska tyckte, att
det nu var så för henne, att varje hoppets låga, som hade brunnit inom
henne, också var utslocknad.
I kyrkan rådde mycken högtidlighet. Det var många präster vid altaret.
Domherrarna sutto mangrant[362] i koret och biskopen överst ibland dem.
[362] _sutto mangrant_, all sat.
Om en stund märkte Franceska, att det uppstod en rörelse bland
prästerna. Nästan alla de, som inte måste närvara vid mässan, reste sig
och gingo ut i sakristian. Till sist gick också biskopen.
Då mässan var ändad, kom en präst fram i koret och började tala till
folket. Han berättade, att Raniero di Raniero hade kommit till Florens
med helig eld från Jerusalem. Han berättade vad riddaren på vägen hade
utstått och lidit. Och han prisade honom övermåttan.
Människorna sutto häpna och hörde på detta. Franceska hade aldrig
upplevat en så ljuvlig stund. “O Gud”, suckade hon, “detta är mer
lycka, än jag kan bära.” Hennes tårar strömmade, medan hon lyssnade.
Prästen talade länge och väl.[363] Han sade till sist med mäktig röst:
“Nu kan det för visso synas en ringa ting, att en ljuslåga har blivit
förd hit till Florens. Men jag säger eder: Bedjen Gud, att han ger
Florens många bärare av evig eld, så skall det bliva en stor makt och
lovprisat bland städer!”
[363] _länge och väl_, for a long time; or, at great length.
Då prästen hade slutat tala, slogos domkyrkans huvuddörrar upp, och
en procession, så god som den i hast hade kunnat ordnas, tågade in.
Där gingo domherrar och munkar och präster, och de drogo uppför
mittelgången fram mot altaret. Allra sist gick biskopen och vid hans
sida Raniero i samma kåpa, som han hade burit under hela färden.
Men då Raniero hade kommit över kyrkans tröskel, steg en gammal man upp
och gick fram emot honom. Det var Oddo, som var far till den gesäll,
som Raniero hade haft på sin verkstad, och som för hans skull hade
hängt sig.
Då denne man hade kommit fram till biskopen och Raniero, bugade han sig
för dem. Därpå sade han med så hög röst, att alla i kyrkan hörde honom:
“Det är en stor sak för Florens, att Raniero är kommen med helig eld
från Jerusalem. Sådant har aldrig förr varit omtalat eller förnummet.
Kanske att många också fördenskull töra komma att säga, att det inte
är möjligt. Därför ber jag, att man måtte låta hela folket veta vilka
bevis och vittnen Raniero har förebragt därpå, att detta verkligen är
eld, som är antänd i Jerusalem.”
Då Raniero hörde dessa ord, sade han: “Nu hjälpe mig Gud! Hur kan jag
äga vittnen? Jag har gjort färden ensam. Öknar och ödemarker må komma
och vittna för mig.”
“Raniero är en ärlig riddare”, sade biskopen, “och vi tro honom på hans
ord.”
“Raniero kunde själv veta, att härom[364] skulle uppstå tvivel”, sade
Oddo. “Han må väl inte ha ridit alldeles ensam. Hans småsvenner kunna
väl vittna för honom.”
[364] _härom_, as to this.
Då skyndade Franceska degli Uberti ut ur folkhopen och gick fram till
Raniero. “Vad behöves det oss vittnen?”[365] sade hon. “Alla kvinnor i
Florens vilja gå ed på att Raniero talar sanning.”
[365] _Vad behöves det oss vittnen?_ Why do we need witnesses?
Då log Raniero, och hans ansikte ljusnade för ett ögonblick. Men därpå
vände han åter sina ögon och sina tankar mot ljuslågan.
Det blev stort tumult i kyrkan. Somliga sade, att Raniero inte skulle
få tända ljusen på altaret, förrän hans sak var bevisad.[366] Till
dessa sällade sig många av hans gamla fiender.
[366] _Förrän hans sak var bevisad_, until his claim was
substantiated.
Då reste sig Jacopo degli Uberti och talade för Ranieros sak. “Jag
tänker, att alla här veta, att det inte har rått alltför stor vänskap
mellan mig och min måg”, sade han, “men nu vilja både jag och mina
söner gå i god för honom.[367] Vi tro, att han har utfört bragden,
och vi veta, att den, som har förmått bringa ett sådant företag till
slut, är en vis och varsam och ädelsinnad man, som vi äro glada att få
upptaga ibland oss.”
[367] _gå i god för honom_, answer for him.
Men Oddo och många andra voro inte sinnade att låta Raniero åtnjuta den
lycka han eftersträvade. De samlade sig i en tät klunga, och det var
lätt att se, att de inte ville vika från sin fordran.[368]
[368] _vika från sin fordran_, withdraw their demand.
Raniero förstod, att om det nu ginge till strid,[369] skulle de genast
söka att komma åt[370] ljuslågan. Medan han höll ögonen stadigt fästa
på sina motståndare, lyfte han ljuset, så högt han kunde.
[369] _om det nu ginge till strid_, if a struggle should ensue.
[370] _komma åt_, to get at.
Han såg dödstrött och förtvivlad ut. Det syntes på honom, att ehuru han
ville hålla ut i det längsta,[371] väntade han endast nederlag. Vad
båtade det honom nu, om han fick tända lågan! Oddos ord hade varit ett
dråpslag. Sedan tvivlet en gång var väckt, skulle det spridas och ökas.
Han tyckte, att Oddo redan hade släckt ljuslågan för alltid.
[371] _i det längsta_, to the very last.
En liten fågel fladdrade in i kyrkan genom de stora, uppslagna
portarna. Den flög rätt på Ranieros ljus. Denne hann inte att rycka
undan det, utan fågeln stötte emot det och släckte lågan.
Ranieros arm sjönk, och tårarna trädde fram i hans ögon.[372] Men i
första ögonblicket kände han detta som en lättnad. Det var bättre, än
att människor hade dödat den.
[372] _tårarna trädde fram i hans ögon_, tears sprang to his eyes.
Den lilla fågeln fortsatte sin flykt inåt kyrkan, farande förvirrat hit
och dit, som fåglar bruka, då de komma in i ett rum.
Då brusade med ens genom hela kyrkan ett högt rop: “Fågeln brinner! Den
heliga ljuslågan har antänt hans vingar!”
Den lilla fågeln pep ängsligt. Han flög ett par ögonblick som en
fladdrande låga omkring under de höga valven i koret. Därpå sjönk han
hastigt och föll död ned på madonnans altare.
Men i samma ögonblick, som fågeln föll ned på altaret, stod Raniero
där. Han hade brutit sig väg[373] genom kyrkan, intet hade kunnat hejda
honom. Och vid lågorna, som förtärde fågelns vingar, tände han ljusen
framför madonnans altare.
[373] _han hade brutit sig väg_, he had forced his way.
Då höjde biskopen sin stav och ropade: “Gud ville det! Gud har vittnat
för honom!”
Och allt folket i kyrkan, både hans vänner och motståndare, övergav att
tvivla och undra. De ropade alla, hänförda av Guds under: “Gud ville
det! Gud har vittnat för honom!”
* * * * *
Om Raniero är nu endast att säga, att han åtnjöt stor lycka i alla
sina dagar och var vis och varsam och barmhärtig. Men folket i Florens
kallade honom alltid Pazzo degli Ranieri, till minne av att man hade
trott honom vara galen. Och detta blev för honom en äretitel. Han
grundade en stormansätt, och denna tog namnet Pazzi, och den kallar sig
på detta sätt ännu i dag.
Det kan vidare vara värt att nämna,[374] att det blev sed i Florens
att varje år på påskaftonen fira en fest till minne av Ranieros
hemkomst med den heliga elden, och att man därvid[375] alltid låter en
konstgjord fågel flyga med eld genom dômen. Och torde[376] denna fest
ha firats ännu i detta år, om inte nyligen en ändring har ägt rum.
[374] _Det kan vidare vara värt att nämna_, it might also be worth
mentioning.
[375] _därvid_, on that occasion.
[376] _torde_, most likely.
Men om det är sant, som många förmena, att de bärare av helig eld,
som ha levat i Florens och som ha gjort staden till en av jordens
härligaste, ha hämtat sitt föredöme från Raniero[377] och därav
uppmuntrats att offra och lida och uthärda, det må här vara osagt.
[377] _ha hämtat sitt föredöme från Raniero_, have taken Raniero as
their model.
Ty vad som har verkats[378] av det ljuset, som under mörka tider har
utgått från Jerusalem, det kan varken mätas eller räknas.
[378] _har verkats_, has been wrought.
VOCABULARY
ABBREVIATIONS AND SIGNS
adv. adverb.
abbrev. abbreviation.
contr. contraction.
indecl. indeclinable.
def. definite.
n. neuter.
pl. plural.
pres. present indicative.
In the case of nouns, the singular with the postpositive definite
article and the nominative plural are given. A neuter noun will be
recognized by the ending -t or -et.
When a dash takes the place of an ending within the parenthesis it
indicates that the nominative plural is the same as the nominative
singular. For example: _barn (-et, --) = barn, barnet, barn_.
The principal parts of strong and irregular verbs are given in full.
The principal parts of all other verbs are indicated by their endings.
A vertical line is employed to set off that part of the word which
remains unchanged.
VOCABULARY
A.
_ack_, oh, ah.
_afton (-en, aftnar)_, evening.
_akt|a (-ade, -at)_, to take care of;
_akta sig_, to look out.
_albusk|e (-en, -ar)_, alder bush.
_aldrig_, never.
_all (-t)_, all.
_alldeles_, exactly, perfectly, quite, absolutely.
_allesammans_, all, all together.
_allmän_, general.
_allra_, very, of all;
_allra helst som_, especially as.
_alltid_, always.
_alltjämt_, all the while.
_alltmer_, more and more.
_alltsammans_, everything.
_alltsom_, as.
_alltså_, then, therefore.
_allvarlig_, serious.
_allvarsam_, earnest, serious.
_allvarsamt_, seriously.
_altare (-t, -n)_, altar.
_anda (-n)_, breath.
_andakt (-en)_, devotion, spirit of devotion.
_andel (-en, -ar)_, share.
_andra_, see _annan_.
_an|falla (-föll, -fallit)_, to attack.
_anför|a (-de, -t)_, to lead.
_anförare (-n, --)_, commander.
_angenäm_, pleasant.
_aning (-en, -ar)_, feeling.
_anlopp (-et, --)_, onrush, attack.
_anlän|da (-de, -t)_, to arrive.
_anmäl|a (-de, -t)_, to announce.
_anmärk|a (-te, -t)_, to remark.
_annan (_n._ annat, _def._ andra, _pl._ andra)_, other, else, second.
_annars_, if not, else.
_annorlunda_, otherwise.
_annorstädes_, elsewhere.
_anrop|a (-ade, -at)_, to beseech, implore.
_an|se (-såg, -sett)_, to think, consider.
_anseende (-t)_, consideration, respect.
_ansenligt_, considerably.
_ansikte (-t, -n)_, face.
_ansiktsdrag (-et, --)_, features.
_ansträng|a (-de, -t)_, to exert.
_an|stå (-stod, -stått)_, to become, befit.
_Antikrist_, Antichrist.
_antän|da (-de, -t)_, to set fire to, light.
_använ|da (-de, -t)_, to use.
_apost|el (-eln, -lar)_, apostle.
_arbet|a (-ade, -at)_, to work.
_arbete (-t, -n)_, labor, work, task.
_arm (-en, -ar)_, arm.
_arm_, poor.
_armbåg|e (-en, -ar)_, elbow.
_aspblad (-et, --)_, aspen leaf.
_att_, that, to.
_av_, by, of, off.
_avbalkning (-en, -ar)_, partition, stall.
_av|bryta (-bröt, -brutit)_, to break off, discontinue, interrupt.
_av|giva (-gav, -gåvo, -givit)_, to give.
_avgrund (-en, -er)_, abyss.
_av|göra (-gjorde, -gjort)_, to settle.
_avhandl|a (-ade, -at)_, to discuss.
_avhän|da (-de, -t) sig_, to deprive oneself of;
_avhända sig livet_, make away with oneself.
_avlägsen_, isolated.
_avlägsn|a (-ade, -at) sig_, to withdraw.
_avsats (-en, -er)_, landing.
_avsedd_, intended.
_avskildhet (-en)_, isolation.
_avsky (-n)_, disgust.
_avsky (-dde, -tt)_, to abhor.
_avslöj|a (-ade, -at)_, to expose.
_av|stå (-stod, -stått)_, to abandon.
_avsvimmad_, unconscious.
_avtärd_, emaciated.
_avundsjuk_, jealous.
_avvän|da (-de, -t)_, to avert.
_ax|el (-eln, -lar)_, shoulder.
B.
_back|e (-en, -ar)_, hill.
_bak|a (-ade, -at)_, to bake.
_bakbunden_, with hands tied behind one’s back.
_bakfram_, backwards.
_baklänges_, backwards.
_bakvägg (-en, -ar)_, back wall.
_balustrad (-en, -er)_, balustrade.
_ban|a (-ade, -at) väg_, to pave the way, make way.
_bar_, bare.
_bar_, see _bära_.
_bara_, only.
_barett (-en, -er)_, cap.
_barmhärtig_, merciful, compassionate.
_barn (-et, --)_, child.
_barnahjärta (-t, -n)_, child’s heart.
_barnhop (-en, -ar)_, flock of children.
_barnjungfru (-n, -r)_, nurse.
_barnlek (-en, -ar)_, child’s play.
_barnskratt (-et, --)_, laughter of children.
_be (bad, bådo, bett)_, to ask, beg.
_bearbet|a (-ade, -at)_, to work.
_bebo (-dde, -tt)_, to live in.
_bedja (bad, bådo, bett)_, to ask, beg, pray.
_be|driva (-drev, -drivit)_, to perform, do.
_bedrägeri (-et, -er)_, deception.
_bedröv|a (-ade, -at) sig_, to grieve.
_bedrövad_, depressed, distressed.
_bedyr|a (-ade, -at)_, to protest, assert.
_befall|a (-de, -t)_, to command.
_befallning (-en, -ar)_, command.
_be|finna (-fann, -funno, -funnit) sig_, to be.
_befri|a (-ade, -at)_, to free, liberate.
_begabbare (-n, --)_, scoffer.
_begagnande (-t)_, use.
_be|giva (-gav, -gåvo, -givit) sig_, to set out, proceed.
_be|gå (-gick, -gått, _past participle_ -gången)_, to do, commit,
practise.
_begången_, see _begå_.
_begär|a (-de, -t)_, to ask.
_behag|a (-ade, -at)_, to please.
_behaglig_, agreeable.
_behandl|a (-ade, -at)_, to treat.
_be|hålla (-höll, -hållit)_, to keep.
_behöv|a (-de, -t)_, to need, have to.
_bekym|mer (-ret, --)_, trouble, worry, care.
_bekymrad_, troubled.
_bekännare (-n, --)_, devotee, worshipper.
_belamr|a (-ade, -at)_, to encumber.
_belåten_, content.
_ben (-et, --)_, leg, bone.
_berg (-et, --)_, mountain.
_bergdal (-en, -ar)_, mountain valley.
_berggrund (-en)_, rock.
_bergkull|e (-en, -ar)_, rocky hill.
_bergshaupt|man (-mannen, -män)_, ironmaster.
_bergshöjd (-en, -er)_, hill.
_berg|stad (-staden, -städer)_, mountain city.
_bergstrakt (-en, -er)_, mountain district.
_bergvägg (-en, -ar)_, rocky wall.
_berättare (-n, --)_, narrator, speaker.
_berättelse (-n, -r)_, story, narrative.
_beröm (-met)_, praise, commendation.
_beröm|ma (-de, -t)_, to laud;
_berömma sig av_, to boast of.
_beröring (-en)_, contact.
_besinning (-en)_, presence of mind.
_besked (-et)_, information, answer.
_be|skriva (-skrev, -skrivit)_, to describe.
_beslut (-et, --)_, conclusion, decision.
_be|sluta (-slöt, -slutit)_, to decide;
_besluta sig för_, to conclude.
_be|stiga (-steg, -stigit)_, to scale, climb.
_bestraff|a (-ade, -at)_, to punish, rebuke.
_be|stå (-stod, -stått) av_, to consist of.
_bestäm|ma (-de, -t)_, to decide, determine.
_beständigt_, constantly.
_besvär (-et, --)_, trouble.
_besvär|a (-ade, -at)_, to inconvenience, trouble.
_besvärlig_, troublesome, difficult.
_bet|a (-ade, -at)_, to browse, pasture.
_betal|a (-ade, -at)_, to pay.
_betjän|a (-ade, -at; -te, -t)_, to serve.
_beto_, see _bita_.
_betrakt|a (-ade, -at)_, to view, look at, regard.
_beträff|a (-ade, -at)_, to concern, regard.
_bett_, see _bedja_.
_betvang_, see _betvinga_.
_be|tvinga (-tvang, -tvungo, -tvungit)_, to control.
_bety|da (-dde, -tt)_, to mean.
_betänk|a (-te, -t)_, to consider;
_betänka sig_, to consider.
_betänketid (-en)_, time for considering.
_betänksam_, considerate.
_bevak|a (-ade, -at)_, to guard.
_bevis (-et, --)_, proof.
_bevis|a (-ade, -at)_, to prove.
_beväpn|a (-ade, -at)_, to arm.
_bi|draga (-drog, -dragit)_, to contribute, help.
_bifall (-et)_, consent.
_bifallsrop (-et, --)_, shout of applause, cheer, bravo.
_bild (-en, -er)_, image.
_biskop (-en, -ar)_, bishop.
_biskopsboställe (-t, -n)_, bishop’s residence.
_bita (bet, bitit)_, to bite.
_bjuda (bjöd, bjudit)_, to bid, invite, offer;
_bjuda på_, to treat to.
_bjudning (-en, -ar)_, invitation.
_bjälk|e (-en, -ar)_, beam.
_bland_, among.
_bland|a (-ade, -at)_, to mix.
_blandning (-en, -ar)_, mixture.
_blankpolerad_, highly polished.
_blek_, pale.
_blev_, _bleve_, see _bliva_.
_bli_, abbrev. of _bliva_.
_blick (-en, -ar)_, eye.
_blick|a (-ade, -at)_, to glance.
_blid_, gentle.
_blidk|a (-ade, -at)_, to conciliate.
_bliva (blev, blivit)_, to become.
_blixt (-en, -ar)_, lightning flash.
_blixtr|a (-ade, -at)_, to flash.
_blod (-et)_, blood.
_bly (-et)_, lead.
_blå_, blue.
_blås|a (-te, -t)_, to blow.
_bo (-dde, -tt)_, to live.
_bock (-en, -ar)_, jack.
_bonde (-n, bönder)_, peasant.
_bondstug|a (-an, -or)_, peasant’s cottage.
_bord (-et, --)_, table.
_bordkärl (-et, --)_, dish, vessel.
_bordsällskap (-et, --)_, company, dinner party.
_borg (-en, -ar)_, stronghold, citadel.
_bort_, away, off;
_glömma bort_, to forget.
_bortför|a (-de, -t)_, to carry away.
_bortklipp|a (-te, -t)_, to cut away.
_bortrest_, gone away.
_bortskuren_, cut off.
_bortvänd_, averted.
_bortåt_, about.
_botemed|el (-let, --)_, remedy.
_botgörardräkt (-en, -er)_, penitent’s garb.
_botgörarkåp|a (-an, -or)_, penitent’s cloak.
_botövning (-en, -ar)_, penance.
_bra_, good.
_bragd (-en, -er)_, feat.
_bragt_, see _bringa_.
_brandtomt (-en, -er)_, burnt area.
_brann_, see _brinna_.
_brant_, steep.
_bras|a (-an, -or)_, fire, blaze.
_brast_, see _brista_.
_bred_, broad.
_bredvid_, beside.
_bringa (bragte, bragt)_, to bring, drive;
_bringa till slut_, to carry out, complete.
_brinna (brann, brunno, brunnit)_, to burn.
_brist (-en, -er)_, lack.
_brista (brast, brusto, brustit)_, to break down, burst.
_broder (-n, bröder)_, brother.
_brokar (-et, --)_, pier.
_bror_, contr. of _broder_.
_brorsbarn (-et, --)_, nephew, niece.
_brud (-en, -ar)_, bride.
_brudgum (-men, -mar)_, bridegroom.
_brudmarsch (-en, -er)_, wedding march.
_brudriddare (-n, --)_, groomsman.
_brudskar|a (-an, -or)_, wedding party.
_brudtåg (-et, --)_, bridal procession.
_bruk (-et, --)_, use, custom.
_bruk|a (-ade, -at)_, to use, be accustomed to.
_bruklig_, customary.
_brunne_, see _brinna_.
_brus|a (-ade, -at)_, to resound.
_brushuvud (-et, --, _or_, -en)_, hotspur.
_bry (-dde, -tt) sig om_, to care for.
_bryta (bröt, brutit)_, to break;
_bryta upp_, to start;
_bryta ut_, to come up.
_bråddjup (-et, --)_, abyss.
_bråk|a (-ade, -at)_, to fuss.
_bråkig_, boisterous.
_bråttom_, busy, in a hurry.
_bräcklig_, frail.
_brän|na (-de, -t)_, to scorch, burn.
_brännvin (-et)_, brandy.
_bränsle (-t)_, fuel.
_bröd (-et, --)_, bread.
_bröllop (-et, --)_, wedding.
_bröllopsmarsch (-en, -er)_, wedding march.
_bröllopsskar|a (-an, -or)_, wedding party.
_bröst (-et, --)_, breast.
_bröst|a (-ade, -at) sig över_, to boast of.
_bröt_, see _bryta_.
_bud (-et, --)_, message, word.
_bug|a (-ade, -at)_, to bow.
_bullr|a (-ade, -at)_, to roar.
_bunden_, bound, taken up.
_bur (-en, -ar)_, cage.
_burspråk (-et, --)_, balcony.
_busksnår (-et, --)_, thicket.
_by (-n, -ar)_, village.
_bygd (-en, -er)_, country, country settlement.
_bygg|a (-de, -t)_, to build;
_bygga om_, to rebuild.
_byggnad (-en, -er)_, structure, building.
_byt|a (-te, -t)_, to exchange.
_båda_, both.
_båd|a (-ade, -at)_, to bid; to foretell, foreshadow.
_både … och_, both … and.
_båt (-en, -ar)_, boat.
_båt|a (-ade, -at)_, to avail.
_bädd (-en, -ar)_, bed.
_bägare (-n, --)_, goblet.
_bänk (-en, -ar)_, bench.
_bära (bar, buro, burit)_, to wear, bear;
_bära sig åt_, to do.
_bärare (-n, --)_, bearer.
_bärg|a (-ade, -at)_, to bring into safety, shield.
_bärstol (-en, -ar)_, litter.
_bäst_, best.
_bäst_, just as.
_bättre_, better.
_böj|a (-de, -t)_, to bow;
_böja sig ned_, to stoop, bend;
_böja sig ut_, to lean out.
_bönderna_, see _bonde_.
_bönpall (-en, -ar)_, prie-dieu.
_böra (borde, bort)_, ought.
_börd|a (-an, -or)_, burden.
_börj|a (-ade, -at)_, to begin.
_början (_indecl._)_, beginning.
_bösskolv (-en, -ar)_, butt end of a rifle.
C.
_Cilicien_, Cilicia.
_cittr|a (-an, -or)_, zither.
D.
_dag (-en, -ar)_, day;
_i dag_, today.
_dagdrivare (-n, --)_, idler, loafer.
_dagg (-en)_, dew.
_daggryning (-en, -ar)_, dawn.
_daglig_, daily.
_dal (-en, -ar)_, valley.
_Dalarna_, Dalecarlia, Dalarna.
_Dalälven_, the Dal River.
_daler (-n, --)_, a coin (about 5c).
_dallr|a (-ade, -at)_, to quiver.
_damm (-en, -ar)_, dam.
_dammlik_, like dust.
_dans (-en, -ar)_, dance.
_dans|a (-ade, -at)_, to dance.
_dansersk|a (-an, -or)_, dancer.
_dansk (-en, -ar)_, Dane;
_dansk_, Danish.
_darr|a (-ade, -at)_, to tremble.
_de_, they.
_del (-en, -ar)_, part, portion.
_del|a (-ade, -at)_, to share, divide.
_dels … dels_, partly … partly, not only … but.
_dem_, them.
_den_, the;
_den här_, this one;
_den där_, that one.
_denne_, this, this one; he.
_deras_, their.
_dess_, its.
_dessa_, these.
_desto_, the; all the;
see _ju_.
_det_, the; it.
_detsamma_, the same;
_i detsamma_, instantly; the instant.
_detta_, this.
_dig_, you.
_dimma (-an, -or)_, fog, mist.
_din (_n._ ditt)_, your, yours.
_ditåt_, thither.
_djup (-et, --)_, depth.
_djup_, profound.
_djur (-et, --)_, beast, animal.
_djärv_, daring.
_dock_, still, however.
_dôme (-n, -r)_, cathedral.
_domherr|e (-en, -ar)_, canon.
_domkyrk|a (-an, -or)_, cathedral.
_domnad_, benumbed.
_dotter (-n, döttrar)_, daughter.
_dov_, hollow.
_dra_, abbrev. of _draga_.
_drag (-et, --)_, features.
_drag (-et, --)_, draught.
_draga (drog, dragit)_, to draw, pull; to march, go;
_draga ihop_, to be brewing;
_draga över_, to bring upon.
_drak|e (-en, -ar)_, dragon.
_dricka (drack, drucko, druckit)_, to drink.
_driva (drev, drivit)_, to drive;
_driva gäck med_, to make sport of;
_driva omkring_, to roam about;
_driva på_, to push on, press, urge on.
_drog_, see _draga_.
_dryckenskap (-en)_, drunkenness.
_dryckesbord (-et, --)_, drinking table.
_dryckeskann|a (-an, -or)_, tankard.
_dryckeslag (-et, --)_, drinking bout.
_dryg_, big.
_dråpslag (-et, --)_, death-blow.
_dräng (-en, -ar)_, hired man.
_dröj|a (-de, -t)_, to tarry.
_dröjsmål (-et, --)_, delay.
_dröm (-men, -mar)_, dream.
_dröm|ma (-de, -t)_, to dream.
_du_, you.
_duktig_, good-sized, able, capable, sturdy.
_dummerjöns (-en, -ar)_, puddinghead, numskull.
_dunkel_, vague.
_duv|a (-an, -or)_, dove.
_dygd (-en, -er)_, virtue.
_dygn (-et, --)_, a day and a night.
_dylik_, similar.
_dyr_, dear, solemn.
_dyrbar_, costly.
_dyrbart_, expensively.
_dyrk (-en, -ar)_, picklock.
_dyrk|a (-ade, -at)_, to worship.
_då_, when; since; then.
_dålig_, poor.
_dåligt_, poorly;
_dåligt klädd_, shabbily dressed.
_dämp|a (-ade, -at)_, to control.
_där_, there, where.
_därav_, thereby.
_därför_, therefore; because; on that account.
_därhemma_, at home.
_därifrån_, from there.
_därpå_, then; thereupon.
_däruppe_, up there.
_därutanför_, outside.
_därute_, out there.
_dö (dog, dött)_, to die.
_död (-en, -ar)_, death.
_död_, dead.
_dödlig_, deadly; mortal.
_dödsbädd (-en, -ar)_, deathbed.
_dödsplåga (-an, -or)_, pangs of death.
_dödstrött_, deadly tired.
_dödstyst_, still as death.
_dödsångest (-en)_, agony of death.
_dölja (dolde, dolt)_, to conceal.
_dörr (-en, -ar)_, door, doorway.
E.
_ed (-en, -er)_, oath;
_gå ed på_, to swear to.
_efter_, behind, after.
_efterkommande_, descendants.
_eftersom_, inasmuch as, since.
_eftersträv|a (-ade, -at)_, to yearn for.
_efteråt_, afterwards.
_egen_, own.
_ehuru_, although.
_ekstock (-en, -ar)_, punt, scow.
_elakhet (-en, -er)_, wickedness, meanness.
_eld (-en, -ar)_, fire.
_eljest_, otherwise.
_eller_, or.
_elände (-t, -n)_, misery.
_eländig_, wretched.
_emellanåt_, occasionally, now and then.
_emellertid_, meanwhile.
_emot_, toward.
_en (ett)_, a, one.
_endast_, only.
_ende, _or_, enda (_pl._ enda)_, only.
_enformig_, dreary.
_enkelhet (-en)_, simplicity.
_ens_;
_med ens_, suddenly.
_ensam_, alone, solitary.
_enslighet (-en)_, solitude.
_envist_, stubbornly.
_er_, you; your.
_er|fara (-for, -farit)_, to experience, feel.
_erkän|na (-de, -t)_, to admit, acknowledge.
_erövr|a (-ade, -at)_, to conquer, capture.
_erövring (-en, -ar)_, conquest.
_ett_, see _en_.
_evig_, everlasting.
_evigt_, always.
_experiment (-et, --)_, experiment.
F.
_fackelbärare (-n, --)_, torch bearer.
_fader (-n, fäder)_, father.
_fall (-et, --)_, fall; event;
_i alla fall_, at all events.
_falla (föll, fallit)_, to fall;
_falla (någon) in_, to occur to;
_falla sig_, to happen, come about.
_faml|a (-ade, -at)_, to grope, to feel one’s way.
_far_, contr. of _fader_.
_far|a (-an, -or)_, danger.
_far|a (for, farit)_, to go, fare;
_fara åstad_, to depart.
_farlig_, dangerous.
_farmoder (-n, farmödrar)_, grandmother.
_farmor_, contr. of _farmoder_.
_fart (-en)_, speed, pace.
_farvatt|en (-net, --)_, fare-way, sea.
_farväl_, farewell.
_fast_, firmly.
_fast_, though.
_fatt|a (-ade, -at)_, to take; to seize;
_fatta om_, to clutch;
_fatta beslut_, to come to a conclusion.
_fattig_, poor.
_fattigdom (-en)_, poverty.
_fem_, five.
_femte_, fifth.
_femårig_, five years old.
_fest (-en, -er)_, festival.
_fick_, see _få_.
_fick|a (-an, -or)_, pocket.
_fiende (-n, -r)_, enemy.
_filosoferande (-t)_, philosophizing.
_filosofer|a (-ade, -at)_, to philosophize.
_fin_, fine.
_fing|er (-ern, -rar)_, finger.
_finklädd_, finely dressed.
_finna (fann, funno, funnit)_, to find, discover;
_finna sig till rätta_, to find one’s way.
_fiol (-en, -er)_, violin.
_fiolsträng (-en, -ar)_, violin string.
_fir|a (-ade, -at)_, to celebrate.
_fisk|a (-ade, -at)_, to fish.
_fjortonåring (-en, -ar)_, one who is fourteen years old.
_fjärde_, fourth.
_fjärran_, distant; far.
_flik (-en, -ar)_, piece.
_flock (-en, -ar)_, flock.
_flod (-en, -er)_, river.
_Florens_, Florence.
_florentinsk_, Florentine.
_fly (-dde, -tt)_, to flee.
_flyga (flög, flugit)_, to fly.
_flykt (-en)_, flight.
_flytt|a (-ade, -at)_, to move.
_flyttfåg|el (-eln, -lar)_, bird of passage.
_fläck (-en, -ar)_, spot.
_fläck|a (-ade, -at)_, to stain, smirch.
_flämt|a (-ade, -at)_, to flicker.
_flöd|a (-ade, -at)_, to be full of.
_flög_, _flögo_, see _flyga_.
_fod|er (-ret)_, fodder.
_fod|er (-ret, --)_, lining.
_folk (-et, --)_, people.
_folkhop (-en, -ar)_, crowd of people.
_for|a (-an, -or)_, wagonload.
_fordr|a (-ade, -at)_, to demand.
_fort|fara (-for, -farit)_, to continue.
_fortsatte_, see _fortsätta_.
_fort|sätta (-satte, -satt)_, to continue, keep on.
_fot (-en, fötter)_, foot.
_fotled (-en, -er)_, ankle.
_fotshög_, a foot high.
_fotsteg (-et, --)_, step.
_frakt|a (-ade, -at)_, to carry.
_fram_, forward, on; out;
_fram mot_, toward;
_fram och åter_, back and forth.
_framemot_, toward.
_framför_, before, in front of.
_framförallt_, especially.
_framgent_, henceforth.
_framgång (-en, -ar)_, success.
_framlade_, see _framlägga_.
_fram|lägga (-lade, -lagt)_, to place before.
_frampå_, in.
_framsteg (-et, --)_, progress, success.
_framåt_, onward, on, forth, forward.
_frankisk_, Frankish.
_fred (-en, -er)_, peace.
_fredlig_, peaceful.
_fredligt_, peacefully.
_frest|a (-ade, -at)_, to try.
_frestelse (-n, -r)_, temptation.
_fri_, free.
_fridsam_, peaceable.
_frikår (-en, -er)_, volunteer company.
_frisk_, fresh.
_from_, pious.
_fromhet (-en)_, piety.
_frukt|a (-ade, -at)_, to fear.
_fruktande_, fearful, terrified.
_frysa (frös, frusit)_, to freeze.
_fråg|a (-ade, -at)_, to ask, question.
_från_, from.
_frånrå|da (-dde, -tt)_, to advise against.
_fräls|a (-ade, _or_, -te, -at, _or_ -t)_, to save.
_främmande (-n, --)_, stranger.
_främmande_, strange.
_fröjd|a (-ade, -at)_, to rejoice;
_fröjda sig åt_, to enjoy.
_full_, full; drunk.
_fullfölj|a (-de, -t)_, to pursue.
_fullt_, fully.
_funder|a (-ade, -at)_, to ponder.
_funnit_, _funno_, see _finna_.
_furstendöme (-t, -n)_, principality.
_fyll|a (-de, -t)_, to fill.
_fynd (-et, --)_, find.
_fyr (-en, -ar)_, fellow.
_fyra_, four.
_fyrkantig_, square.
_få (fick, fingo, fått)_, to be allowed to; to get, receive.
_fåg|el (-eln, -lar)_, bird.
_fågelskrämm|a (-an, -or)_, scarecrow.
_fång|e (-en, -ar)_, prisoner.
_fången_, captive.
_får (-et, --)_, sheep.
_fårad_, furrowed.
_fårhjord (-en, -ar)_, flock of sheep.
_fäder_, parents, ancestors.
_fädernehem (-met, --)_, home of one’s ancestors.
_fädernesland (-et, --)_, fatherland.
_fält (-et, --)_, field.
_färd (-en, -er)_, journey.
_färd|as (-ades, -ats)_, to travel, go.
_färdig_, ready, prepared, done.
_fäst|a (-ade, -at)_, to fasten, tie, fix.
_fö|das (-ddes, -tts)_, to be born.
_födelse|stad (-staden, -städer)_, native city.
_föga_, very little.
_följ|a (-de, -t)_, to follow.
_följe (-t, -n)_, company, following.
_föll_, see _falla_.
_fönst|er (-ret, --)_, window.
_för_, for;
_för att_, in order to;
_för … skull_, for … sake, on account of.
_för|a (-de, -t)_, to carry;
_föra bort_, to take away;
_föra kring_, to spread.
_förarglig_, annoying.
_förbi_, past, by.
_förbi|se (-såg, -sett)_, to overlook.
_för|bjuda (-bjöd, -bjudit)_, to forbid.
_för|bli (-blev, -blivit)_, to remain.
_förbättring (-en, -ar)_, improvement.
_fördenskull_, for that reason.
_för|draga (-drog, -dragit)_, to endure.
_fördunklad_, thrown into the shade, obscured.
_fördärv|a (-ade, -at)_, to destroy, ruin.
_före_, before, in front of.
_förebragt_, see _förebringa_.
_före|bringa (-bragte, -bragt)_, to produce.
_före|falla (-föll, -fallit)_, to appear, seem.
_föregående_, preceding.
_förelagt_, see _förelägga_.
_före|lägga (-lade, -lagt)_, to lay before.
_föreslogo_, see _föreslå_.
_före|slå (-slog, -slagit)_, to propose.
_före|stå (-stod, -stått)_, to be near, be impending.
_föreställ|a (-de, -t) sig_, to picture to oneself, imagine.
_före|sätta (-satte, -satt) sig_, to set one’s mind on; to determine.
_före|ta_, abbrev. of _företaga_.
_företag (-et, --)_, enterprise, undertaking.
_före|taga (-tog, -tagit) sig_, to undertake, do.
_företog_, see _företaga_.
_förfäder_, ancestors.
_förfärad_, appalled.
_förfärande_, terrifying.
_förfärdig|a (-ade, -at)_, to do, make.
_förfärlig_, terrible, dreadful.
_förfärligt_, dreadfully.
_förfölj|a (-de, -t)_, to persecute, pursue.
_förgud|a (-ade, -at)_, to deify.
_förgylld_, gilded.
_för|hålla (-höll, -hållit) sig_, to be.
_förhållande (-t, -n)_, circumstance.
_förhäxad_, bewitched.
_förhöll_, see _förhålla_.
_förklarad_, illuminated.
_förkunn|a (-ade, -at)_, to announce.
_förkyl|a (-de, -t) sig_, to catch cold.
_för|låta (-lät, -låtit)_, to forgive.
_förmen|a (-ade, -at)_, to believe.
_för|må (-mådde, -mått)_, to induce, make; to be able.
_förmåga (-n)_, power, capability.
_förmögenhet (-en, -er)_, wealth.
_för|nimma (-nam, -nummo, -nummit)_, to conceive.
_förnummit_, see _förnimma_.
_förnämlig_, prominent.
_förnämst_, most prominent.
_förorättad_, wronged.
_förr_, heretofore, formerly.
_förråd (-et, --)_, supply.
_förrå|da (-dde, -tt)_, to betray, reveal.
_förrädare (-n, --)_, traitor.
_förrän_, before, until.
_försak|a (-ade, -at)_, to renounce.
_församling (-en, -ar)_, congregation.
_för|se (-såg, -sett)_, to supply.
_förskräcklig_, awful.
_förskräckt_, alarmed.
_förskrämd_, terrified.
_förslag (-et, --)_, proposition, proposal.
_försmäd|a (-ade, -at)_, to revile.
_försprång (-et)_, start, advance.
_först_, first.
_förstenad_, petrified.
_förstor|a (-ade, -at)_, to enlarge.
_förstug|a (-an, -or)_, hall.
_för|stå (-stod, -stått)_, to understand.
_förstånd (-et)_, sense.
_förståndig_, sensible.
_förstås_, of course.
_förstör|a (-de, -t)_, to destroy.
_försvar (-et)_, defense.
_försvar|a (-ade, -at)_, to defend.
_försvinna (-svann, -svunno,-svunnit)_, to disappear.
_försök (-et, --)_, attempt.
_försök|a (-te, -t)_, to try.
_för|taga (-tog, -tagit)_, to take away, remove.
_förtjän|a (-ade, -at)_, to earn.
_förtrogen_, trusted friend.
_förtrollad_, enchanted.
_förträfflig_, excellent.
_förtvivlad_, desperate.
_förtär|a (-de, -t)_, to consume, destroy.
_förut_, before, previously, hitherto.
_förutspå (-dde, -tt)_, to foretell.
_förvirrat_, confusedly.
_förviss|a (-ade, -at)_, to convince.
_förvriden_, distorted.
_förvånad_, astonished.
_förvåning (-en)_, astonishment.
_föräldrar_, parents.
_förändr|a (-ade, -at)_, to change.
_förödmjuk|a (-ade, -at)_, to humiliate.
G.
_gagn (-et)_, benefit.
_galen_, crazy.
_galning (-en, -ar)_, madman, lunatic.
_gammal_, old, aged.
_gammaldags_, old-fashioned.
_ganska_, quite.
_garn (-et)_, yarn.
_gat|a (-an, -or)_, street.
_gatpojk|e (-en, -ar)_, street boy (urchin, Arab).
_gav_, see _giva_.
_ge (_abbrev. of_ giva) vika_, to relent.
_genast_, at once, promptly.
_genius_, genius.
_genmäl|a (-de, -t)_, to reply.
_genom_, through, by.
_genomför|a (-de, -t)_, to accomplish.
_gestalt (-en, -er)_, figure, form.
_gesäll (-en, -er)_, journeyman, apprentice, workman.
_get (-en, -ter)_, goat.
_gick_, see _gå_.
_gif|ta (-te, -t) sig_, to marry.
_giftermål (-et, --)_, marriage.
_gillande (-t)_, approval.
_gille (-t, -n)_, banquet, carousal.
_gingo_, see _gå_.
_giva (gav, gåvo, givit)_, to give.
_gjord_, _gjorde_, see _göra_.
_glad_, glad, cheerful, happy;
_bli glad åt_, to be pleased with.
_gladde_, see _glädja_.
_gles_, thin.
_glida (gled, glidit)_, to glide, roll.
_glimm|a (-ade, -at)_, to gleam.
_glimmande_, glittering.
_glittr|a (-ade, -at)_, to glitter.
_glädja (gladde, glatt)_, to cheer;
_glädja sig_, to rejoice.
_glädje (-n)_, pleasure, happiness.
_gläns|a (-te, -t)_, to shine.
_glänsande_, brilliant.
_glöd (-et, --)_, coal of fire, live coal.
_glöm|ma (-de, -t)_, to forget;
_glömma bort_, to forget.
_gny (-et)_, murmur.
_god_, good.
_goddag_, how do you do?
_gott om_, plenty of.
_Gottfrid av Bouillon_, Godfrey of Bouillon.
_grann_, fine, beautiful.
_grann|e (-en, -ar)_, neighbor.
_granris (-et)_, twigs of spruce.
_grav (-en, -ar)_, grave, tomb;
_den heliga graven_, the Holy Sepulchre.
_grensle_, astride.
_grop (-en, -ar)_, hollow, ditch.
_grott|a (-an, -or)_, cave.
_grov_, rough-hewn, coarse; strongly built.
_grubbl|a (-ade, -at)_, to muse, ponder.
_grund_, shallow.
_grund|a (-ade, -at)_, to found.
_gruv|a (-an, -or)_, mine.
_grym_, cruel.
_grå_, gray.
_gråta (grät, gråtit)_, to weep.
_gräl (-et, --)_, quarrel.
_gräl|a (-ade, -at)_, to quarrel;
_gräla på_, to scold.
_gräns (-en, -er)_, limit.
_gräs (-et, --)_, grass.
_grästuv|a (-an, -or)_, tuft of grass.
_grät_, see _gråta_.
_grön_, green.
_gröngräs (-et)_, grass, green.
_Gud_, God.
_gud (-en, -ar)_, god.
_gudabarn (-et, --)_, divine child.
_gudstjänst (-en, -er)_, service.
_guldkaret (-en, -er)_, golden chariot.
_gyck|el (-let)_, fun;
_driva gyckel_, to jest.
_gyllene_, golden.
_gyllentyg (-et)_, gold cloth.
_gå (gick, gingo, gått)_, to go;
_gå in på ett förslag_, to accept a proposal;
_gå till_, to be;
_gå åt_, to be consumed.
_gång (-en, -er)_, time;
_en gång_, once;
_gång på gång_, time and again;
_än en gång_, once more.
_gångare (-n, --)_, steed.
_går; i går_, yesterday.
_gård (-en, -ar)_, place, farm, yard.
_gårdsport (-en, -ar)_, courtyard gate.
_gåv|a (-an, -or)_, gift.
_gåvo_, see _giva_.
_gäck_, see _driva_.
_gärdesgård (-en, -ar)_, fence.
_gärna_, readily, willingly.
_gärning (-en, -ar)_, deed.
_gäst (-en, -er)_, guest.
_gästabud (-et, --)_, feast, merrymaking.
_gästgivare (-n, --)_, innkeeper.
_göm|ma (-de, -t)_, to hide, conceal.
_gömställe (-t, -n)_, hiding place.
_göra (gjorde, gjort)_, to make, do;
_göra i ordning_, to make ready.
_Göran_, George.
H.
_ha_, abbrev. of _hava_.
_hack|a (-ade, -at)_, to chop.
_hade_, see _hava_.
_haft_, see _hava_.
_hak|a (-an, -or)_, chin.
_hal_, slippery.
_halm (-en)_, straw.
_halmkärv|e (-en, -ar)_, sheaf of straw.
_halmtak (-et, --)_, straw roof.
_halt_, lame.
_halvhögt_, under one’s breath.
_halvö (-n, -ar)_, peninsula.
_hampa (-n)_, hemp.
_han_, he.
_hand (-en, händer)_, hand.
_handelsres|a (-an, -or)_, business trip.
_handl|a (-ade, -at)_, to act.
_handled (-en, -er)_, wrist.
_handling (-en, -ar)_, action, deed.
_handlingssätt (-et, --)_, conduct, mode of action.
_handsbredd (-en)_, a hand’s breadth.
_hann_, see _hinna_.
_hans_, his.
_harm (-en)_, indignation.
_harp|a (-an, -or)_, harp.
_hat (-et)_, hatred.
_hat|a (-ade, -at)_, to hate.
_hav (-et, --)_, sea.
_hava (hade, haft)_, to have.
_heder (-n)_, honor, credit.
_hederssak (-en)_, matter of honor.
_hedr|a (-ade, -at)_, to honor.
_hejd|a (-ade, -at)_, to stop, hold back.
_hel_, whole, entire.
_helgd_, sanctity.
_helgedom (-en, -ar)_, sanctuary.
_helgongrav (-en, -ar)_, tomb of a saint.
_helig_, holy, sacred, blessed.
_heller_, either;
_inte heller_, nor.
_hellre_, rather.
_helst_, rather.
_helt_, quite.
_hem (-met, --)_, home.
_hem (_adv._)_, home.
_hemkomst (-en)_, return.
_hemland (-et)_, native country.
_hemlighet (-en, -er)_, secret.
_hemma_, home, at home.
_hemsock|en (-nen)_, home parish.
_hemöver_, homeward.
_henne_, her.
_hennes_, her, hers.
_herd|e (-en, -ar)_, shepherd.
_Herodes_, Herod.
_Herre (-n)_, Lord.
_herr|e (-en, -ar)_, man, gentleman, master.
_herre|man (-mannen, -män)_, gentleman.
_herrskap (-et, --)_, gentry;
_leva som herrskap_, live in opulence.
_het|a (-te, -at)_, to be named, be called.
_hetsig_, quick-tempered.
_him|mel (-melen, _or,_ -meln, -lar)_, heaven.
_hindr|a (-ade, -at)_, to prevent.
_hinna (hann, hunno, hunnit)_, to reach, get; to have time.
_histori|a (-en, -er)_, story.
_hit_, here.
_hit och dit_, hither and thither.
_hittills_, hitherto.
_hjord (-en, -ar)_, flock.
_hjul (-et, --)_, wheel.
_hjälp|a (-te, -t)_, to help.
_hjärta (-t, -n)_, heart.
_hon_, she.
_honom_, him.
_hop (-en, -ar)_, crowd.
_hop|a (-ade, -at)_, to heap.
_hopp (-et)_, hope.
_hopp|a (-ade, -at)_, to jump.
_hos_, at.
_hot|a (-ade, -at)_, to threaten.
_hovherr|e (-en, -ar)_, courtier.
_hud (-en, -ar)_, skin.
_hund (-en, -ar)_, dog.
_hundra_, one hundred.
_hungr|a (-ade, -at)_, to hunger.
_hur_, how.
_hus (-et, --)_, house.
_hus|bonde (-bonden, -bönder)_, master.
_husrad (-en, -er)_, row of houses.
_hustru (-n, -r)_, wife.
_huvud (-et, --, _or,_ -en)_, head.
_huvudduk (-en, -ar)_, head-shawl.
_huvuddörr (-en, -ar)_, main entrance.
_huvudyr_, dazed.
_hyllning (-en, -ar)_, homage.
_hål (-et, --)_, hole.
_hål|a (-an, -or)_, cave.
_hålla (höll, hållit)_, to hold, keep;
_hålla av_, to be fond of;
_hålla för_, to regard;
_hålla inne_, to pause;
_hålla i styr_, to control;
_hålla ett löfte_, to keep a promise;
_hålla tal_, to make a speech;
_hålla sig stilla_, to be quiet, keep still;
_hålla upp_, to pause, cease.
_hån|le (-log, -lett)_, to smile derisively.
_hånlog_, see _hånle_.
_hånskratt (-et, --)_, scornful laughter.
_hår (-et, --)_, hair.
_hårbuckl|a (-an, -or)_, curl, ringlet.
_hård_, hard, harsh.
_hädisk_, blasphemous, sacrilegious.
_häftig_, violent, impetuous.
_häftigt_, intensely.
_hälft (-en, -er)_, half.
_häls|a (-ade, -at)_, to greet; to send one’s compliments.
_hämt|a (-ade, -at)_, to fetch.
_hän mot_, toward.
_hän|da (-de, -t)_, to happen.
_hänförd_, transported.
_häng|a (-de, -t)_, to hang.
_hänryckt_, enraptured, in ecstasy.
_häpen_, amazed.
_här (-en, -ar)_, army.
_här_, here.
_härinne_, in here.
_härlig_, glorious, beautiful.
_härtill_, to this.
_häröver_, over this.
_häst (-en, -ar)_, horse.
_hätt|a (-an, -or)_, hood.
_hö (-et)_, hay.
_hög_, high, lofty, tall.
_högkarmad_, high-backed.
_högljudd_, loud.
_högröstad_, loud, boastful.
_högt_, highly.
_högtidlighet (-en, -er)_, solemnity.
_högtidligt_, solemnly, earnestly.
_höjd (-en, -er)_, height, hill.
_höll_, _höllo_, see _hålla_.
_hör|a (-de, -t)_, to hear, listen;
_höra på_, to listen to.
_hörn (-et, --)_, corner.
_hörsäg|en (-nen, -ner)_, hearsay, rumor.
I.
_i_, in;
_i stället_, instead;
_i stället för_, in place of.
_ibland_, among; sometimes.
_iförd_, dressed in, wearing.
_igenom_, through.
_ihjäl_, to death.
_ihop_, together.
_illa_, bad, ill.
_illa_, badly, ill.
_illfundig_, cunning, crafty, guileful.
_in_, in;
_in i_, into.
_inflytande (-t, -n)_, influence.
_infång|a (-ade, -at)_, to catch.
_ingalunda_, by no means.
_ingen (_n._ inget, _or_, intet)_, no, none, nobody.
_ingenstädes_, nowhere.
_ingenting_, nothing.
_in|giva (-gav, -gåvo, -givit)_, to inspire.
_in|gå (-gick, -gingo, -gått)_, to enter into.
_innan_, before.
_inne i_, within.
_inom_, within.
_in|se (-såg, -sett)_, to realize.
_insåg_, see _inse_.
_insekt (-en, -er)_, insect.
_inskrift (-en, -er)_, inscription.
_inte_, not;
_inte heller_, nor.
_intet_, see _ingen_.
_intilldess_, until then.
_intresserad_, interested.
_invig|a (-de, -t)_, to dedicate.
_invän|da (-de, -t)_, to object.
_invändning (-en, -ar)_, objection.
_inåt_, into.
_irrande_, fluttering.
_is (-en, -ar)_, ice.
_Italien_, Italy.
_italienare_, Italian.
_ivrig_, eager.
_ivrigt_, eagerly.
J.
_ja_, yes;
_ja visst_, of course.
_jag_, I.
_jag|a (-ade, -at)_, to chase, hunt.
_jakande_, affirmative.
_jaså_, indeed, really, so.
_jo_, yes; well.
_Joppe_, Joppa.
_jord (-en, -ar)_, earth, ground; lands.
_ju_, why.
_ju … desto_, the … the.
_jub|el (-let)_, ringing cheers.
_jubelrop (-et, --)_, cry of exultation.
_jubl|a (-ade, -at)_, to shout for joy.
_jungfru (-n, -r)_, virgin;
_den heliga jungfrun_, the Blessed Virgin.
_jupiterstemp|el (-let, --)_, temple of Jupiter.
_jämmer (-n)_, lamentation, suffering.
_jämr|a (-ade, -at) sig_, to moan.
_jämt_, always, continually.
_jägare (-n, --)_, hunter.
_jämför|a (-de, -t)_, to compare.
_järndräkt (-en, -er)_, armor, coat of mail.
_järnklädd_, armored.
_järnrustning (-en, -ar)_, armor.
_järteck|en (-net, --)_, omen.
_jättestor_, gigantic.
K.
_kal_, bare.
_kall_, cold.
_kall|a (-ade, -at)_, to call.
_kallsvett (-en)_, cold sweat.
_kamrat (-en, -er)_, comrade, partner.
_kanske_, perhaps.
_Kapitolium_, the Capitoline.
_kapp|a (-an, -or)_, cloak;
_prästkappa_, clerical gown.
_karavan (-en, -er)_, caravan.
_karavanseri (-et, -er)_, caravansery.
_karl (-en, -ar)_, man.
_Karl_, Charles.
_Karolin (-en, -er)_, soldier of Charles XII.
_kast|a (-ade, -at)_, to throw.
_kavaljer (-en, -er)_, courtier.
_kejsarboning (-en, -ar)_, emperor’s palace.
_kejsare (-n, --)_, emperor.
_kjort|el (-eln, -lar)_, skirt.
_klag|a (-ade, -at)_, to complain, lament.
_kland|er (-ret)_, fault-finding.
_klang (-en)_, ring, twang, sound.
_klapp|a (-ade, -at)_, to clap.
_klar_, clear.
_kling|a (-ade, -at)_, to ring.
_klipp|a (-an, -or)_, cliff.
_klippkant (-en, -er)_, ledge.
_klippkrön (-et, --)_, summit of a rock.
_klipprand (-en)_, edge of a rock, precipice.
_klippvägg (-en, -ar)_, rocky wall.
_klockare (-n, --)_, sacristan, organist.
_klok_, intelligent, wise, sensible.
_klung|a (-an, -or)_, group.
_klyft|a (-an, -or)_, ravine.
_klä|da (-dde, -tt)_, to dress, to cover.
_kläder_, clothes, garments.
_klädeskläder_, broadcloth.
_klädesvävare (-n, --)_, cloth weaver.
_klättr|a (-ade, -at)_, to climb.
_knappast_, scarcely, hardly.
_knarr|a (-ade, -at)_, to crunch.
_knekt (-en, -ar)_, soldier.
_knippe (-t, -n)_, bundle.
_kniv (-en, -ar)_, knife.
_knotig_, bony.
_knyta (knöt, knutit)_, to clench.
_knä (-et, -n)_, knee.
_knäböj|a (-de, -t)_, to kneel.
_koj|a (-an, -or)_, cabin, hut.
_kol (-et, --)_, charcoal.
_koleld (-en, -ar)_, coalfire.
_komma (kom, kommit)_, to come;
_komma att_, to make;
_komma fram med_, to come out with;
_komma för_, to occur to;
_komma ihåg_, to remember;
_komma in_, to enter;
_komma över_, to pass, cross;
_komma överens_, to agree;
_komma sig för_, to make up one’s mind, bring oneself to.
_komminist|er (-ern, -rar)_, curate.
_konst (-en, -er)_, art, trick.
_Konstantinopel_, Constantinople.
_konstfärdig_, artistic.
_konstgjord_, artificial.
_konung (-en, -ar)_, king.
_kor (-et, --)_, chancel.
_kors (-et, --)_, cross.
_korsfarare (-n, --)_, crusader.
_korsfararläg|er (-ret, --)_, crusaders’ camp.
_korsfäs|ta (-te, -t)_, to crucify.
_korståg (-et, --)_, crusade.
_kraft (-en, -er)_, strength.
_kraftig_, powerful.
_krag|e (-en, -ar)_, collar;
_prästkrage_, clerical neck-band.
_krak|e (-en, -ar)_, jade.
_krig (-et, --)_, war.
_krigare (-n, --)_, warrior.
_krigaryrke (-t)_, military profession.
_krigsbyte (-t, -n)_, spoils of war.
_krigshär (-en, -ar)_, army.
_Krist_, Christ.
_kristen_, Christian.
_Krist|us (_gen._ -i)_, Christ.
_kritiser|a (-ade, -at)_, to criticise.
_kron|a (-an, -or)_, crown.
_kropp (-en, -ar)_, body.
_krusig_, curly.
_krutfjärding (-en, -ar)_, powder keg.
_kråkguld (-et)_, glitter.
_kull|e (-en, -ar)_, hill.
_kung (-en, -ar)_, king.
_kungabesök (-et, --)_, royal visit.
_kungavagn (-en, -ar)_, royal carriage.
_kunglig_, royal.
_kun|na (-de, -nat, _pres._ kan, _pl._ kunna)_, to be able (to), can.
_kun|göra (-gjorde, -gjort)_, to make known.
_kusin (-en, -er)_, cousin.
_kusk (-en, -ar)_, coachman.
_kust (-en, -er)_, coast.
_kvar_, left.
_kvar|hålla (-höll, -hållit)_, to keep, detain.
_kvinn|a (-an, -or)_, woman.
_kvist (-en, -ar)_, branch.
_kväll (-en, -ar)_, evening, night;
_i kväll_, this evening.
_kvällsskymning (-en, -ar)_, twilight.
_kväv|a (-de, -t)_, to suffocate, smother, quench.
_kyla (-n)_, chill.
_kyrk|a (-an, -or)_, church.
_kyrkback|e (-en, -ar)_, church lawn.
_kyrkby (-n, -ar)_, kirk-town.
_kyrkdags_, church time.
_kyrkdörr (-en, -ar)_, church door.
_kyrkfolk (-et)_, church attendants.
_kyrkogångare (-n, --)_, churchgoer.
_kyrktorn (-et, --)_, church steeple.
_kyrkvaktare (-n, --)_, sexton.
_kyrkvigs|el (-eln, -lar)_, church wedding.
_kålgård (-en, -ar)_, cabbage field.
_kåp|a (-an, -or)_, cloak.
_källarvalv (-et, --)_, cellar vault.
_kämp|a (-ade, -at)_, to fight.
_känd_, familiar.
_kän|na (-de, -t)_, to feel;
_känna igen_, to recognize.
_kärest|a (-an, -or)_, sweetheart.
_kärlek (-en)_, love.
_kärr|a (-an, -or)_, kart.
_kärv|e (-en, -ar)_, sheaf.
_köld (-en)_, cold.
_köp|a (-te, -t)_, to purchase.
_köp|man (-mannen, -män)_, merchant.
L.
_lag (-en, -ar)_, law.
_lag|a (-ade, -at)_, to mend.
_laglig_, legal.
_lakan (-et, --)_, sheet.
_lamp|a (-an, -or)_, lamp.
_land (-et, --, _or_, länder)_, country, land.
_landsväg (-en, -ar)_, highway, country road.
_lans (-en, -ar)_, lance.
_lantfolk (-et)_, country folk.
_lapp (-en, -ar)_, patch.
_larm (-et)_, noise.
_le (log, lett)_, to smile.
_led (-et, --)_, line.
_led_, see _lida_.
_le|da (-dde, -tt)_, to lead.
_ledknot|a (-an, -or)_, joint.
_ledsag|a (-ade, -at)_, to accompany.
_legosoldat (-en, -er)_, mercenary soldier.
_lek (-en, -ar)_, game, sport.
_lem (-men, -mar)_, limb.
_lev|a (-de, -at)_, to live.
_levande_, living, alive.
_levnadssätt (-et, --)_, mode of living.
_Libanon_, Lebanon.
_lida (led, lidit)_, to suffer;
_lida mot slutet_, draw to a close.
_ligga (låg, legat)_, to lie.
_lika_, just as.
_lika … som_, just as … as.
_likadan_, similar.
_likafullt_, despite this, nevertheless.
_likgiltighet (-en)_, indifference.
_likhög (-en, -ar)_, heap of corpses.
_liksom_, as, as if.
_lillfing|er (-ret, --)_, little finger.
_lin (-et)_, flax.
_linvävare (-n, --)_, flax weaver.
_lit|a (-ade, -at)_, to depend.
_liten_, little, small.
_liv (-et, --)_, life;
_vid liv_, alive.
_liv|a (-ade, -at)_, to enliven, brighten.
_livlig_, animated.
_livlös_, lifeless, inanimate.
_livsmed|el (-let, --)_, provisions.
_ljus (-et, --)_, light, candle.
_ljus_, light, bright.
_ljusgul_, bright yellow.
_ljusknippe (-t, -n)_, package of candles.
_ljuslockig_, light-haired.
_ljuslåg|a (-an, -or)_, flame of a candle.
_ljusn|a (-ade, -at)_, to brighten.
_ljussken (-et, --)_, light.
_ljusstrål|e (-en, -ar)_, ray of light.
_ljuv_, pleasant, delicious.
_ljuvlig_, blissful.
_ljuvligt_, sweetly, charmingly.
_lock|a (-ade, -at)_, to tempt.
_loft (-et, --)_, loft.
_loftsbjälk|e (-en, -ar)_, rafter.
_log_, see _le_.
_lopp (-et, --)_, course.
_lott (-en, -er)_, share.
_lov|a (-ade, -at)_, to promise.
_lov (_indecl._)_, permission.
_lovpris|a (-ade, -at)_, to praise, extol.
_luft (-en)_, air.
_lugn (-et)_, calm.
_lugn_, calm.
_lugnande_, soothing.
_lung|a (-an, -or)_, lung.
_lur|a (-ade, -at)_, to deceive.
_lurande_, sly.
_lust (-en, -ar)_, desire.
_lustighet (-en, -er)_, drollery.
_lut|a (-an, -or)_, lute.
_lut|a (-ade, -at) sig_, to lean.
_luv|a (-an, -or)_, cap.
_lycka (-n)_, luck, fortune.
_lyck|as (-ades, -ats)_, to succeed.
_ly|da (-dde, -tt)_, to obey.
_lydnad (-en)_, obedience.
_lyf|ta (-te, -t)_, to raise, lift.
_lynne (-t, -n)_, mood, humor, disposition.
_lys|a (-te, -t)_, to shine.
_lysande_, shining.
_lyssn|a (-ade, -at)_, to listen.
_låd|a (-an, -or)_, box, chest.
_låg_, _lågo_, see _ligga_.
_låg_, low.
_låg|a (-an, -or)_, flame.
_lån|a (-ade, -at)_, to lend, borrow.
_lång_, long, tall.
_långres|a (-an, -or)_, long journey.
_långsam_, slow.
_långsamt_, slowly.
_långt_, far;
_långt bort_, far away;
_långt borta_, far off.
_långvarig_, long.
_lås (-et, --)_, lock.
_låt (-en, -ar)_, air.
_låta (lät, låtit)_, to sound; to let;
_låta bli_, to refrain from.
_låts|a (-ade, -at)_, to pretend, feign.
_läg|er (-ret, --)_, camp.
_lägga (lade, lagt)_, to put, lay.
_lägre_, lower.
_lämn|a (-ade, -at)_, to leave; to give.
_lämp|a (-ade, -at) sig_, to be fit.
_lämplig_, suitable.
_län (-et, --)_, fief, grant.
_län|da (-de, -t)_, to serve (to).
_länge_, long, for a long time, a long while.
_längesedan_, long ago.
_längre_, longer.
_längs_, along.
_längtan_ (indecl.), longing.
_länstol (-en, -ar)_, armchair.
_läpp (-en, -ar)_, lip.
_lär|a (-de, -t)_, to teach, learn.
_lärkkvitt|er (-ret)_, twitter of a lark.
_lät_, see _låta_.
_lätt_, easy.
_lätt_, easily.
_lättjefull_, idle.
_lättnad (-en)_, relief.
_läx|a (-an, -or)_, lesson.
_löfte (-t, -n)_, promise.
_lögnare (-n, --)_, liar.
_löj|a (-an, -or)_, bleak.
_löjlig_, comic, ridiculous.
_lön (-en, -er)_, reward.
_lön|a (-ade, -at)_, to reward.
_lönt_, worth while.
_lös_, loose;
_löst folk_, vagabonds, idlers, riff-raff.
_löv (-et, --)_, leaf.
M.
_madonn|a (-an, -or)_, Madonna.
_madonnabild (-en, -er)_, image of the Madonna.
_mak|a (-ade, -at)_, to move.
_makt (-en, -er)_, power.
_maktlös_, powerless.
_malm (-en, -er)_, ore.
_malmbit (-en, -ar)_, piece of ore.
_malmprov (-et, --)_, sample of ore.
_malmåd|er (-ern, -ror)_, vein of ore.
_mamm|a (-an, -or)_, mamma.
_mangrant_, all.
_manshöjd (-en)_, height of a man.
_mant|el (-eln, -lar)_, mantle.
_mark (-en)_, ground.
_mars_, March.
_martyr (-en, -er)_, martyr.
_mass|a (-an, -or)_, mass.
_mat (-en)_, food.
_matt|a (-an, -or)_, rug.
_med_, with, along.
_medan_, while.
_medelst_, by means of.
_medlidande (-t)_, pity, compassion.
_medvetslös_, unconscious.
_mellan_, between.
_men_, but.
_men|a (-ade, -at)_, to think, mean.
_mening (-en, -ar)_, opinion, intention.
_mer_, more.
_mestadels_, mostly.
_middagsstund (-en, -er)_, noon hour.
_middagssömn (-en)_, after dinner nap.
_mig_, me, myself.
_mildhet (-en)_, gentleness.
_min (-en, -er)_, air.
_min (_n._ mitt)_, my, mine.
_mindre_, smaller; less.
_Mindre Asien_, Asia Minor.
_min|nas (-des, -ts)_, to remember.
_minne (-t, -n)_, memory, remembrance.
_minnesbet|a (-an, -or)_, something one will remember, lesson.
_minsann_, upon my word.
_minsk|as (-ades, -ats)_, to diminish, decrease.
_minspel (-et, --)_, facial play.
_minst_, least.
_missbruk|a (-ade, -at)_, to abuse.
_misslyck|as (-ades, -ats)_, to fail.
_missnöjd_, displeased.
_misstrogen_, dubious, suspicious.
_misstänksamt_, suspiciously.
_mist|a (-ade, -at)_, to lose.
_mitt_, see _min_.
_mittelgång (-en, -ar)_, center aisle.
_mittibland_, in the midst of.
_mittpå_, in the middle of.
_mittunder_, in the midst of.
_mittöver_, right over.
_mod (-et, -er)_, fashion, mode.
_mod (-et)_, courage.
_moder (-n, mödrar)_, mother.
_modig_, brave.
_mor_, contr. of _moder_.
_moras (-et, --)_, swamp, bog.
_morbroder (-n, morbröder)_, uncle.
_morbror_, contr. of _morbroder_.
_mord (-et, --)_, murder.
_morgon (-en, morgnar)_, morning.
_morse_;
_i morse_, this morning.
_moss|a (-an, -or)_, moss.
_mosstuv|a (-an, -or)_, tuft of moss.
_mot_, against.
_motgång (-en, -ar)_, failure, pl. reverses.
_motsade_, see _motsäga_.
_mot|stå (-stod, -stått)_, to resist.
_motstånd (-et)_, resistance.
_motståndare (-n, --)_, opponent, enemy.
_mot|säga (-sade, -sagt)_, to contradict, argue with.
_mot|sätta (-satte, -satt) sig_, to oppose.
_mull (-en)_, mold, earth.
_muml|a (-ade, -at)_, to mutter.
_mun (-nen, -nar)_, mouth.
_munk (-en, -ar)_, monk, friar.
_munter_, merry.
_muntert_, merrily, gaily.
_mur (-en, -ar)_, stone wall.
_musikant (-en, -er)_, musician.
_mycken_, much.
_mycket_, very.
_myt (-en, -er)_, myth.
_må (måtte)_, may.
_må (-dde, -tt)_, to feel;
_må gott_, to be comfortable.
_måg (-en, -ar)_, son-in-law.
_mål (-et, --)_, mark;
_till måls_, see _skjuta_.
_målskjutning (-en, -ar)_, marksmanship, target practice.
_mån_, careful, anxious.
_månad (-en, -er)_, month.
_mån|e (-en, -ar)_, moon.
_många_, many.
_mången_, many a.
_måste_, must.
_måtta (-n)_, moderation.
_mäktig_, mighty, powerful.
_människa (-an, -or)_, man, human being; pl. people.
_människoboning (-en, -ar)_, human abode.
_människokärlek (-en)_, love of man, philanthropy.
_mängd (-en, -er)_, multitude, numbers.
_märk|a (-te, -t)_, to notice, observe.
_märke (-t, -n)_, mark;
_taga märke_, to note.
_märkvärdig_, strange, wonderful, noteworthy.
_mäss|a (-an, -or)_, mass.
_mät|a (-te, -t)_, to measure.
_möd|a (-an, -or)_, care, trouble, struggle.
_mödosamt_, painfully.
_möjlig_, possible.
_möjlighet (-en, -er)_, possibility.
_mörd|a (-ade, -at)_, to murder.
_mördare (-n, --)_, murderer.
_mörk_, dark.
_mörk|er (-ret)_, darkness.
_mörknad_, darkened.
_möt|a (-te, -t)_, to meet.
N.
_naken_, naked.
_namn (-et, --)_, name.
_narr (-en, -ar)_, jester, buffoon;
_göra narr av_, to make fun of.
_natt (-en, nätter)_, night.
_nattfjäril (-en, -ar)_, moth.
_natthärbärge (-t, -n)_, shelter for the night.
_nattköld (-en)_, chill of night.
_nattlig_, nocturnal.
_nattmörk|er (-ret)_, darkness of night.
_natur (-en, -er)_, nature.
_naturligtvis_, naturally, of course.
_ned_, down.
_neddragen_, drawn down.
_nederlag (-et, --)_, defeat.
_nedhukad_, crouching.
_nedsvingande_, circling down.
_nedåt_, downward.
_nej_, no.
_nek|a (-ade, -at) till_, to deny.
_ner_, down.
_nere_, down.
_ni_, you.
_Nicea_, Nicæa.
_nick|a (-ade, -at)_, to nod.
_nihilist (-en, -er)_, nihilist.
_nog_, enough; doubtless, perhaps; to be sure.
_noggrant_, carefully.
_norrut_, northward.
_nu_, now.
_nutid (-en)_, present time.
_nuvarande_, present.
_ny_, new.
_nyanländ_, newly arrived.
_nyfödd_, newborn.
_nyligen_, recently, just now.
_nyss_, just, just now.
_nytt_;
_på nytt_, anew, again.
_nytta (-n)_, benefit, use.
_nyttig_, useful.
_nå_, well.
_nå (-dde, -tt)_, to reach.
_nådig_, gracious.
_någon_, some, any, anybody;
_någon annan_, anybody else.
_någonsin_, ever.
_något_, something;
_något annat_, anything else.
_näbb (-en, -ar)_, bill, beak.
_nämligen_, namely.
_nämn|a (-de, -t)_, to mention; to call.
_nämnde|man (-mannen, -män)_, juror.
_när_, when.
_nära_, nearly.
_närgångenhet (-en, -er)_, familiarity, audacity.
_närhet (-en)_, vicinity, neighborhood.
_näring (-en)_, nourishment.
_närmare_, nearer, closer.
_närmast_, in the first place, immediately; nearest.
_när|vara (-var, -voro, -varit)_, to be present.
_närvarande_, present.
_näst_, next, following.
_nästan_, almost, nearly.
_näv|e (-en, -ar)_, fist.
_nöd (-en)_, distress.
_nödg|as (-ades, -ats)_, to be compelled.
_nödställd_, needy, distressed.
_nödvändighet (-en)_, need.
_nöj|a (-de, -t) sig_, to be content.
_nöjd_, satisfied, pleased.
_nöt|a (-te, -t)_, to wear out.
_nött_, worn.
O.
_oaktat_, although.
_obemärkt_, obscure.
_och_, and.
_ock_, also, too.
_odling (-en, -ar)_, cultivation.
_offr|a (-ade, -at)_, to sacrifice.
_off|er (-ret, --)_, sacrifice.
_ofta_, often.
_oförfärat_, fearlessly.
_oförrättad_, wronged.
_oförskräckthet (-en)_, fearlessness.
_oförvägen_, daring, bold.
_oförvägenhet (-en, -er)_, daring.
_ogenomskådlig_, impenetrable.
_ogillande (-t)_, disapproval.
_ogjord_, undone.
_ogynnsam_, unfavorable, bad.
_ohejdat_, excessively, without restraint.
_ohöljt_, frankly.
_olivstam (-men, -mar)_, trunk of olive tree.
_ohörbar_, inaudible.
_olidlig_, intolerable.
_oljud (-et, --)_, noise.
_olyck|a (-an, -or)_, misfortune.
_om_, if; about.
_omak (-et)_, inconvenience.
_ombunden_, tied up, bandaged.
_om|ge (-gav, -gåvo, -givit)_, to surround.
_omgiven_, see _omge_.
_omilt_, roughly.
_omkring_, around.
_omkull_, down.
_omkullstött_, knocked down.
_omring|a (-ade, -at)_, to surround.
_omskap|a (-ade, -at)_, to change, reform.
_omåttligt_, beyond measure.
_omöjlig_, impossible.
_omöjligt_, not possibly.
_ond_, evil.
_onödig_, unnecessary.
_orakelord (-et, --)_, word of oracle.
_ord (-et, --)_, word.
_ordkarg_, taciturn, reticent.
_ordn|a (-ade, -at)_, to arrange.
_ordning (-en)_, order, readiness.
_orm (-en, -ar)_, serpent.
_oro|a (-ade, -at)_, to disturb.
_ort (-en, -er)_, place, locality.
_osadlad_, barebacked.
_osagd_, untold.
_oskadad_, undamaged.
_oss_, us.
_ostörd_, undisturbed.
_osäker_, uncertain.
_otrevlig_, uncomfortable.
_otrogen_, unbeliever.
_otrolig_, incredible.
_otur (-en)_, ill luck, misfortune.
_oupphinnelig_, beyond reach, unattainable.
_oupphörligen_, continually, time and again.
_outförbar_, impracticable, impossible.
_ovanför_, above.
_ovanlig_, unusual.
_oviss_, uncertain.
_oväd|er (-ret, --)_, storm.
_oändlig_, infinite.
_oöverkomlig_, beyond power, insurmountable.
P.
_pack|e (-en, -ar)_, pack.
_Palatinen_, the Palatine.
_Palestina_, Palestine.
_pann|a (-an, -or)_, forehead.
_par (-et, --)_, couple;
_par om par_, in pairs.
_paradis (-et, --)_, paradise.
_park (-en, -er)_, park.
_passer|a (-ade, -at)_, to pass through.
_pek|a (-ade, -at)_, to point.
_pengar_, money.
_pensionsflick|a (-an, -or)_, schoolgirl.
_pep_, see _pipa_.
_pil (-en, -ar)_, willow.
_pilgrim (-en, -er)_, pilgrim.
_pilgrimskåp|a (-an, -or)_, pilgrim’s cloak.
_pin|a (-an, -or)_, suffering.
_pin|a (-ade, -at)_, to torment, torture.
_pipa (pep, pipit)_, to chirp.
_pisk|a (-an, -or)_, whip.
_plats (-en, -er)_, spot, place; position.
_plock|a (-ade, -at)_, to pick.
_plundr|a (-ade, -at)_, to plunder.
_plundring (-en, -ar)_, plunder.
_plåg|a (-ade, -at)_, to trouble, torment.
_plötsligen_, suddenly.
_pojk|e (-en, -ar)_, boy.
_port (-en, -ar)_, gate.
_portgång (-en, -ar)_, gateway.
_porträtt (-et, --)_, portrait.
_prat (-et)_, chatter, rumor.
_prat|a (-ade, -at)_, to talk, be talking about.
_predik|a (-ade, -at)_, to preach.
_pris|a (-ade, -at)_, to praise.
_procession (-en, -er)_, procession.
_profeti|a (-an, -or)_, prophecy.
_prost|dotter (-dottern, -döttrar)_, provost’s daughter.
_prov (-et, --)_, proof.
_prål|a (-ade, -at)_, to parade, show off.
_präktig_, grand, splendid, magnificent, excellent.
_präst (-en, -er)_, pastor, parson, priest.
_prästgård (-en, -ar)_, parsonage.
_pröv|a (-ade, -at)_, to examine, test.
_pys (-en, -ar)_, little boy, tot, lad.
_på_, on, in;
_på det att_, in order that.
_påmin|na (-de, -t)_, to remind;
_påminna sig_, to remember.
_påsk (-en)_, Easter.
_påsk|afton (-aftonen, -aftnar)_, Easter eve.
_på|stå (-stod, -stått)_, to declare, say, state.
_päll (-en, -ar)_, canopy.
R.
_raffl|a (-ade, -at)_, to gamble.
_rakt_, straight.
_raml|a (-ade, -at)_, to fall, topple.
_rand (-en, ränder)_, edge.
_rar_, select, rare.
_rasande_, mad, furious.
_raskt_, instantly.
_reda (-n)_, clearness;
_ha reda på_, to know.
_re|da (-dde, -tt) sig_, to clear oneself, to manage it.
_redan_, already.
_redo|göra (-gjorde, -gjort)_, to give an account.
_reger|a (-ade, -at)_, to rule.
_regn|a (-ade, -at)_, to rain.
_regndropp|e (-en, -ar)_, raindrop.
_regnvatt|en (-net)_, rain water.
_rem (-men, -mar)_, strap, thong.
_ren_, pure.
_ren|a (-ade, -at)_, to cleanse.
_rep (-et, --)_, rope.
_republik (-en, -er)_, republic.
_res|a (-an, -or)_, journey.
_res|a (-te, -t)_, to raise, erect.
_resande (-n, --)_, traveler.
_respekt (-en)_, respect.
_retsam_, provoking, irritating.
_rida (red, ridit)_, to ride.
_riddare (-n, --)_, groomsman, knight.
_rik_, rich.
_rike (-t, -n)_, kingdom, country, empire.
_rikedom (-en, -ar)_, wealth.
_riktig_, real.
_riktigt_, quite.
_riktning (-en, -ar)_, direction.
_ringa_, slight, small.
_ris (-et, --)_, twigs, brushwood.
_ritt (-en, -er)_, ride.
_ro (-n)_, peace.
_ro (-dde, -tt)_, to row.
_ro|a (-ade, -at)_, to amuse.
_rodnad (-en, -er)_, blush.
_Rom_, Rome.
_rop (-et, --)_, shout, cry.
_rop|a (-ade, -at)_, to shout, call out;
_ropa an_, to challenge.
_rov (-et, --)_, booty, plunder.
_rovdjur (-et, --)_, beast of prey.
_rubb|a (-ade, -at)_, to move, disturb.
_rull|a (-ade, -at)_, to roll.
_rum (-met, --)_, room;
_äga rum_, to take place.
_runstycke (-t, -n)_, penny.
_runt_, around.
_runtomkring_, all around.
_rus|a (-ade, -at)_, to rush;
_rusa upp_, to jump to one’s feet.
_rusk|a (-ade, -at)_, to shake.
_rustning (-en, -ar)_, armor.
_ryck|a (-te, -t)_, to pull;
_rycka på axlarna_, to shrug one’s shoulders;
_rycka till_, to give a start;
_rycka till sig_, to snatch;
_rycka undan_, to snatch away.
_rygg (-en, -ar)_, back.
_rygg|a (-ade, -at) tillbaka_, to shrink back.
_ryggstöd (-et, --)_, back.
_ryka (rök, rukit)_, to smoke.
_rykt|a (-ade, -at)_, to groom.
_rykte (-t, -n)_, reputation, name; rumor.
_rymd (-en, -er)_, space.
_rynk|a (-an, -or)_, wrinkle, furrow.
_rynk|a (-ade, -at)_, to wrinkle.
_ryss (-en, -ar)_, Russian.
_ryttare (-n, --)_, rider, horseman.
_råd (-et, --)_, advice, suggestion;
_har råd_, can afford.
_rå|da (-dde, -tt)_, to prevail; rule; advise, counsel.
_rådplägning (-en, -ar)_, palaver.
_rådsherr|e (-en, -ar)_, senator, councilor.
_råk|a (-ade, -at)_, to meet, find, run across;
_råka att_, to happen to;
_råka i brand_, to catch fire.
_räck (-et, --)_, railing.
_räck|a (-te, -t)_, to last.
_räckverk (-et, --)_, balustrade.
_rädd_, afraid;
_rädd om_, careful with.
_rädd|a (-ade, -at)_, to save, rescue.
_räkn|a (-ade, -at)_, to count.
_rännsten (-en, -ar)_, gutter.
_rätt_, right;
_finna sig till rätta_, to find a way, manage.
_rättvisligen_, justly.
_röd_, red.
_rödbrusig_, ruddy.
_rökelse (-n)_, incense.
_rör|a (-de, -t)_, to move.
_rörande_, touching.
_rörelse (-n, -r)_, movement, gesture; commotion.
_röst (-en, -er)_, voice.
_rövare (-n, --)_, robber.
S.
_sade_, see _säga_.
_sad|el (-eln, -lar)_, saddle.
_sag|a (-an, -or)_, story.
_sagt_, see _säga_.
_sak (-en, -er)_, thing, matter.
_saknad (-en)_, loss, regret.
_sakristi|a (-an, -or)_, vestry.
_saktmodigt_, gently.
_Sankte Per_, Saint Peter.
_saml|a (-ade, -at)_, to gather;
_samlas_, to gather;
_samla sig_, to assemble.
_samma_, the same.
_sammet (-en)_, velvet.
_samtycke (-t)_, consent.
_sand (-en)_, sand.
_samvetsgrann_, conscientious.
_sandkorn (-et, --)_, grain of sand.
_sann_, true.
_sannerligen_, indeed.
_sanning (-en, -ar)_, truth;
_i sanning_, verily.
_saracenhuvud (-et, --, _or_, -en)_, Saracen’s head.
_saracensk_, Saracen.
_satt_, see _sitta_.
_satte_, see _sätta_.
_schakal (-en, -er)_, jackal.
_schäs (-en, -ar)_, chaise, shay.
_se (såg, sett)_, to see;
_se sig om_, to look around;
_se ut_, to look.
_sed (-en, -er)_, habit, custom.
_sedan_, later, afterwards; ever since; ago.
_seg_, stubborn.
_seg|er (-ern, -rar)_, victory.
_segervisshet (-en)_, consciousness of victory, triumph.
_segt_, tenaciously, positively.
_seltyg (-et, --)_, harness.
_senast_, last.
_seså_, well, now.
_sett_, see _se_.
_sexårig_, six years old.
_siarande (-n)_, spirit of prophecy.
_sibyll|a (-an, -or)_, Sibyl.
_sid|a (-an, -or)_, side;
_åt sidan_, aside.
_sig_, oneself (himself, herself, itself, themselves).
_silke (-t)_, silk.
_silkesskjort|a (-an, -or)_, silk shirt.
_silv|er (-ret)_, silver.
_silverberg (-et, --)_, mountain of silver ore.
_silvergruv|a (-an, -or)_, silver mine.
_silvermalm (-en)_, silver ore.
_silvervit_, silvery white.
_simpel_, common.
_sin_, his, her, its, their.
_sinnad_, inclined, disposed.
_sinne (-t, -n)_, mind, heart.
_sist_, last;
_till sist_, finally.
_sitta (satt, sutto, suttit)_, to sit.
_sjuk_, ill, sick.
_sjunga (sjöng, sjungit)_, to sing.
_sjunka (sjönk, sjunkit)_, to sink.
_själ (-en, -ar)_, soul.
_själv_, self.
_självbelåten_, complacent.
_självhärskare (-n, --)_, autocrat.
_självrådig_, arbitrary.
_sjöväg (-en, -ar)_, maritime route;
_sjövägen_, by water.
_ska_, abbrev. of _skall_.
_skad|a (-an, -or)_, damage, harm.
_skad|a (-ade, -at)_, to damage.
_skaff|a (-ade, -at)_, to procure;
_skaffa sig_, to get, gain.
_skall_, see _skola_.
_skallande_, ringing.
_skam (-men)_, shame, disgrace.
_skamsen_, ashamed.
_skapnad (-en, -er)_, shape.
_skar_, see _skära_.
_skar|a (-an, -or)_, crowd, host.
_skarp_, sharp.
_skatt (-en, -er)_, treasure.
_ske (-dde, -tt)_, to happen, come to pass.
_sken (-et, --)_, light.
_sken_, runaway.
_skick|a (-ade, -at)_, to send.
_skicklig_, skilled.
_skil|ja (-de, -t)_, to separate, part, distinguish.
_skillnad (-en, -er)_, difference.
_skimrande_, shimmering.
_skingr|a (-ade, -at)_, to disperse.
_skinnbyxor_, leather breeches.
_skjuta (sköt, skjutit)_, to shoot;
_skjuta till måls_, to shoot at a mark;
_skjuta upp_, to spring up.
_sko (-n, -r)_, shoe.
_skog (-en, -ar)_, forest.
_skogstrakt (-en, -er)_, forest region.
_skola (skulle, skolat, _pres._ skall, skola)_, shall, will.
_skratt|a (-ade, -at)_, to laugh.
_skred_, see _skrida_.
_skrek_, _skreko_, see _skrika_.
_skrida (skred, skridit)_, to proceed, pass.
_skrika (skrek, skrikit)_, to scream, shriek.
_skriva (skrev, skrivit)_, to write.
_skryta (skröt, skrutit)_, to brag.
_skråm|a (-an, -or)_, scratch.
_skräckinjagande_, awe-inspiring.
_skräckslagen_, terror-stricken.
_skräm|ma (-de, -t)_, to frighten.
_skröt_, see _skryta_.
_skugg|a (-an, -or)_, shadow.
_skugg|a (-ade, -at)_, to shade.
_skuldr|a (-an, -or)_, shoulder.
_skull_, sake;
see _för_.
_skulle_, see _skola_.
_skum_, dim.
_sky (-n, -ar)_, sky, cloud.
_skydd|a (-ade, -at)_, to shield, protect.
_skynd|a (-ade, -at)_, to hurry, hasten.
_skäl (-et, --)_, reason.
_skäll|a (-de, -t)_, to bark.
_skämt (-et)_, jest, fun.
_skämt|a (-ade, -at)_, to jest.
_skänk|a (-te, -t)_, to present.
_skära (skar, skuro, skurit)_, to cut.
_skärskåd|a (-ade, -at)_, to examine, analyze.
_sköld (-en, -ar)_, shield.
_skön_, beautiful.
_sköt_, see _skjuta_.
_sköt|a (-te, -t)_, to manage.
_slag (-et, --)_, stroke, blow.
_slagen_, see _slå_.
_slagskämp|e (-en, -ar)_, combatant, bully.
_slagsmål (-et, --)_, fight, row.
_slant (-en, -ar)_, small piece of money, penny.
_slav (-en, -ar)_, slave.
_slidkniv (-en, -ar)_, case-knife.
_slik_, such.
_slingrande_, winding.
_slippa (slapp, sluppo, sluppit)_, to be spared.
_slit (-et)_, grind.
_sliten_, worn.
_slockna (-ade, -at)_, to go out.
_slog_, see _slå_.
_slott (-et, --)_, castle.
_slung|a (-ade, -at)_, to fling, hurl.
_slut (-et)_, end.
_slut_, over.
_slut|a (-ade, _or_, slöt, -at)_, to finish, leave off.
_sluta (slöt, slutit)_, to close, shut;
_sluta sig till_, to join.
_slutligen_, at last.
_slå (slog, slagit)_, to strike, slap;
_slå sig_, to hurt oneself;
_slå sig ned_, to seat oneself;
_slå ihjäl_, to kill;
_slå ner_, to alight;
_slå ned på_, to strike;
_slå till riddare_, to dub (someone) a knight.
_släck|a (-te, -t)_, to extinguish.
_släkt (-en, -er)_, family.
_släkte (-t, -n)_, species, kind.
_släkting (-en, -ar)_, relative.
_släktled (-et, --)_, generation.
_släng|a (-de, -t)_, to fling, hurl.
_släp|a (-ade, -at)_, to drag, haul.
_släpp|a (-te, -t)_, to let loose.
_slätt (-en, -er)_, plain.
_smal_, narrow.
_smek|a (-te, -t)_, to caress, pet;
_smekas med näbbarna_, to bill.
_smul|a (-an, -or)_, trifle; crumb;
_en smula_, somewhat, a little.
_smyga (smög, smugit) sig_, to sneak, steal.
_små_, pl. of _liten_.
_små|le (-log, -lett)_, to smile.
_småningom_, by degrees.
_småsven (-nen, -ner)_, page.
_smäll|a (-de, -t)_, to crack, snap.
_smärt_, slender.
_snabb_, quick.
_snart_, soon, nearly.
_snurr|a (-ade, -at)_, to spin.
_snäll_, good.
_snödriva (-an, -or)_, snowdrift.
_snöstorm (-en, -ar)_, snowstorm.
_sobel_, sable.
_sock|el (-eln, -lar)_, pedestal.
_sock|en (-nen, -nar)_, parish.
_sockenbo (-n, -r)_, parishioner.
_sockendräkt (-en, -er)_, costume of the parish, dress of a specific
locality.
_soff|a (-an, -or)_, sofa, seat.
_solbelyst_, sunny.
_soldat (-en, -er)_, soldier.
_soldatbo|stad (-staden, -städer)_, soldier’s house.
_solsken (-et)_, sunshine.
_solstrål|e (-en, -ar)_, sunbeam.
_som_, which; as;
_som om_, as if.
_somliga_, some.
_sommar (-en, somrar)_, summer.
_somn|a (-ade, -at)_, to fall asleep.
_son (-en, söner)_, son.
_sorg (-en, -er)_, sorrow, grief, mourning.
_sorglös_, lighthearted, carefree.
_sorgsen_, mournful.
_sorl (-et)_, murmur.
_sova (sov, sovit)_, to sleep.
_spark|a (-ade, -at)_, to kick.
_spej|a (-ade, -at)_, to peer.
_spektak|el (-let, --)_, laughing-stock.
_spektakelmakare (-n, --)_, practical joker.
_spel|a (-ade, -at)_, to play;
_spela upp_, to start playing;
_spela topp_, to spin one’s top.
_spel|man (-mannen, -män)_, fiddler, musician.
_spets (-en, -ar)_, point, head.
_spetsig_, pointed.
_spilt|a (-an, -or)_, stall.
_sporde_, see _spörja_.
_sprang_, see _springa_.
_spratt_, see _spritta_.
_spri|da (-dde, _or_, spred, -tt)_, to spread.
_springa (sprang, _pl._ sprungo, sprungit)_, to run;
_springa av_, to burst, snap.
_spritta (spratt, sprutto, spruttit)_, to startle.
_sprungo_, see _springa_.
_språk|a (-ade, -at)_, to speak, talk, chat.
_spräng|a (-de, -t)_, to burst;
_spränga fram_, to dash forward.
_spänd_, rapt.
_spärr|a (-ade, -at)_, to stretch;
_spärra ut_, to puff out, distend.
_spörja (sporde, sport)_, to ask.
_stack_, see _sticka_.
_stackare (-n, --)_, poor fellow.
_stackars_, poor.
_stad (-en, städer)_, city.
_stadigt_, steadily, firmly.
_stadsport (-en, -ar)_, city gate.
_stak|e (-en, -ar)_, candlestick.
_stall (-et, --)_, stable, barn.
_stann|a (-ade, -at)_, to stop, remain, stay.
_stark_, strong.
_stav (-en, -ar)_, crook.
_steg (-et, --)_, step, pace.
_steg_, see _stiga_.
_stel_, numb.
_stelt_, stiffly.
_sten (-en, -ar)_, stone.
_stenart (-en, -er)_, mineral.
_stenbalustrad (-en, -er)_, stone railing.
_stenbild (-en, -er)_, stone figure.
_stenflis|a (-an, -or)_, chip of rock.
_stengolv (-et, --)_, stone floor.
_stentrappa (-an, -or)_, stone steps.
_stenräcke (-t, -n)_, stone railing.
_stick|a (-an, -or)_, stick.
_sticka (stack, stucko, stuckit)_, to put; to sting;
_sticka upp_, to rise above.
_stig (-en, -ar)_, path.
_stiga (steg, stigit)_, to step, rise;
_stiga upp_, to arise;
_stiga till häst_, to mount one’s horse;
_stiga av hästen_, to dismount.
_stilla_, quiet, tranquil;
_hålla sig stilla_, to be quiet, keep still.
_stilla_, quietly.
_stirr|a (-ade, -at)_, to stare.
_stjäla (stal, stulo, stulit)_, to steal.
_stjärn|a (-an, -or)_, star.
_stjärnljus (-et)_, starlight.
_stod_, see _stå_.
_stoft (-et)_, dust, powder.
_stoj|a (-ade, -at)_, to make a noise.
_stolt_, dignified, proud, boasting.
_stolt_, proudly.
_stolthet (-en)_, pride.
_stor_, great, large, big, grand.
_storhet (-en)_, greatness.
_storljugare (-n, --)_, champion liar.
_storm|a (-ade, -at)_, to storm, attack.
_stor|man (-mannen, -män)_, grandee, lord.
_stormansätt (-en, -er)_, dynasty.
_storslagen_, great, noble.
_stortalig_, blustering.
_strand (-en, stränder)_, shore.
_strid (-en, -er)_, fight, struggle.
_stri|da (-dde, or, stred, -tt)_, to fight.
_stridskamrat (-en, -er)_, comrade in war.
_stridsklubb|a (-an, -or)_, battle-club.
_stridslysten_, quarrelsome, warlike.
_strå (-et, -n)_, straw.
_stråk|e (-en, -ar)_, bow.
_strålande_, glowing, radiant.
_sträck|a (-te, -t)_, to stretch.
_sträng (-en, -ar)_, string.
_sträng_, severe, strict, harsh.
_strängeligen_, strictly.
_sträv_, coarse.
_strävan (_indecl._)_, toil.
_strävsam_, hard-working, toilsome.
_strö (-dde, -tt)_, to strew.
_strömm|a (-ade, -at)_, to stream, flow;
_strömma in_, to pour in, flock together.
_stucko_, see _sticka_.
_stug|a (-an, -or)_, cabin, hovel.
_stulen_, see _stjäla_.
_stund (-en, -er)_, moment, while.
_stup (-et, --)_, precipice.
_stycke (-t, --)_, piece.
_stygg_, naughty.
_styng (-et, --)_, sting, prick.
_styr_, see _hålla_.
_styr|a (-de, -t)_, to lead, control.
_styrka (-n)_, strength.
_styv_, skilled.
_styvt_, stiffly.
_stå (stod, stått)_, to stand;
_stå kvar_, to remain standing;
_stå till_, to be.
_stånd_;
_vara i stånd_, to be able.
_ståtlig_, stately, imposing.
_ställ|a (-de, -t)_, to manage;
_ställa sig_, to place oneself;
_ställa till_, to arrange, make.
_ställe (-t, -n)_, place, spot.
_stämm|a (-an, -or)_, meeting, voice.
_ständigt_, continually, ever, always.
_stäng|a (-de, -t)_, to close.
_stö|dja (-dde, -tt)_, to lean.
_stök|a (-ade, -at)_, to busy oneself.
_stör (-en, -ar)_, pole.
_stör|a (-de, -t)_, to trouble, disturb.
_stört|a (-ade, -at)_, to rush forward;
_störta sig_, to throw oneself, fall, dash;
_störta ned_, to rush down, fall;
_störta upp_, to spring to one’s feet.
_stöt|a (-te, -t)_, to push;
_stöta emot_, to bump against.
_stött|a (-ade, -at)_, to prop up.
_suck|a (-ade, -at)_, to sigh.
_supa (söp, supit)_, to drink.
_sus|a (-ade, -at)_, to rustle, murmur.
_svag_, faint.
_svall|a (-ade, -at)_, to roll, flow, surge.
_svans (-en, -ar)_, tail.
_svar|a (-ade, -at)_, to answer, reply.
_svart_, black.
_svek (-et, --)_, fraud.
_sven (-nen, -ner)_, page.
_svensk (-en, -ar)_, Swede.
_svensk_, Swedish.
_Sverige_, Sweden.
_svika (svek, svikit)_, to betray, disappoint, fail.
_svikt|a (-ade, -at)_, to waver.
_svindlande_, dizzily.
_sving|a (-ade, -at)_, to swing.
_svår_, hard, difficult.
_sväll|a (-de, -t)_, to swell.
_svälta (svalt, svulto, svultit)_, to starve.
_sväng (-en, -ar)_, turn, curve.
_sväng|a (-de, -t)_, to swing.
_svängning (-en, -ar)_, swirling, swing.
_svärd (-et, --)_, sword.
_svär|fader (-fadern, -fäder)_, father-in-law.
_svärfar_, contr. of _svärfader_.
_svärja (svor, svuro, svurit)_, to swear.
_sväv|a (-ade, -at)_, to hover.
_symbol (-en, -er)_, symbol.
_syn (-en, -er)_, sight, vision.
_syn|as (-tes, -ts)_, to appear, be seen, seem.
_synd (-en, -er)_, sin.
_synnerligen_, very.
_syndaregist|er (-ret, --)_, record of sins.
_Syrien_, Syria.
_syrisk_, Syrian.
_syskon (-en)_, brothers and sisters.
_syskonbarn (-et, --)_, nephew, niece.
_syst|er (-ern, -rar)_, sister.
_systerbarn (-et, --)_, nephew, niece.
_så_, then; so; such;
_så till vida_, so far, thus far;
_så länge som_, as long as;
_så småningom_, by degrees.
_sådan_, such.
_såg, sågo_, see _se_.
_sålt_, see _sälja_.
_sålunda_, thus.
_sång (-en, -er)_, song, singing.
_säd (-en)_, grain.
_säga (sade, sagt)_, to say.
_säker_, certain.
_säkerligen_, certainly.
_säkert_, certainly.
_sälja (sålde, sålt)_, to sell.
_säll|a (-ade, -at) sig_, to side (with).
_sällan_, seldom.
_sällsam_, peculiar, singular.
_sän|da (-de, -t)_, to send.
_säng (-en, -ar)_, bed;
_till sängs_, to bed.
_sänk|a (-te, -t)_, to sink, lower.
_sätt (-et, --)_, manner, way.
_sätta (satte, satt)_, to place;
_sätta sig emot_, to oppose;
_sätta sig ned_, to sit down.
_sök|a (-te, -t)_, to try; to seek, search, look for;
_söka reda på_, to look up.
_sömn (-en)_, sleep.
_söndag (-en, -ar)_, Sunday.
_söndersliten_, frayed.
_sörj|a (-de, -t)_, to mourn, grieve.
T.
_ta_, abbrev. of _taga_;
_ta av_, to remove;
_ta upp_, to strike up.
_tack|a (-ade, -at)_, to thank.
_taga (tog, tagit)_, to take;
_taga av_, to turn; to strip off;
_taga del_, to participate;
_taga emot_, to receive;
_taga in på_, to put up at;
_taga slut_, to come to an end;
_taga upp_, to pick up.
_tak (-et, --)_, roof, ceiling.
_tal (-et, --)_, speech.
_tal|a (-ade, -at)_, to talk, speak;
_tala om_, to tell, mention.
_tank|e (-en, -ar)_, thought.
_tapper_, valiant, brave.
_tapperhet (-en)_, bravery.
_tappert_, bravely.
_tavl|a (-an, -or)_, target.
_teck|en (-net, --)_, sign, symbol.
_teckn|a (-ade, -at)_, to make a sign.
_teg (-en, -ar)_, plot.
_temp|el (-let, --)_, temple.
_test (-en, -ar)_, strip of hair, tangle.
_tid (-en, -er)_, time.
_tidigt_, early.
_tiga (teg, tegat)_, to be silent; to cease speaking.
_tigg|a (-de, -t)_, to beg.
_tiggare (-n, --)_, beggar.
_till_, to, into;
_till dess_, until;
_till sist_, finally, at the end.
_till och med_, even.
_tillbaka_, back.
_till|bedja (-bad, -bådo, -bett)_, to worship.
_till|draga (-drog, -dragit) sig_, to happen.
_tillfälle (-t, -n)_, opportunity.
_tillgivenhet (-en)_, affection.
_tillhör|a (-de, -t)_, to belong to.
_tillräckligt_, sufficiently, enough.
_tillrättavis|a (-ade, -at)_, to reprimand.
_tilltal|a (-ade, -at)_, to address.
_tillvaro (-n)_, existence.
_til|låta (-lät, -låtit)_, to allow.
_tillåtelse (-n)_, permission.
_til|lägga (-lade, -lagt)_, to add.
_tilländalupen_, ended, past.
_timm|e (-en, -ar)_, hour.
_tindr|a (-ade, -at)_, to sparkle.
_ting (-et, --)_, thing.
_tinn|e (-en, -ar)_, pinnacle.
_tistel|stång (-stången, stänger)_, pole, wagon tongue.
_titt|a (-ade, -at)_, to look;
_titta på_, to look at.
_tjock_, thick, heavy.
_tjän|a (-ade, -at)_, to serve.
_tjänare (-n, --)_, servant.
_tjänst (-en, -er)_, service.
_tog_, see _taga_.
_tolv_, twelve.
_tom_, empty, vacant.
_tomhet (-en)_, emptiness.
_ton (-en, -er)_, tone.
_topp (-en, -ar)_, top.
_topp (-en, -ar)_, summit, mountain peak.
_torde_, see _tör_.
_tordes_, see _töras_.
_torg (-et, --)_, marketplace.
_tork|a (-ade, -at)_, to wipe.
_torn (-et, --)_, tower.
_torr_, dry.
_torftig_, lowly.
_trakt (-en, -er)_, region, neighborhood.
_trapp|a (-an, -or)_, step, stairway.
_trappsteg (-et, --)_, step.
_trappuppgång (-en, -ar)_, stairway.
_trashank (-en, -ar)_, ragamuffin.
_tre_, three.
_tredje_, third.
_trefotad_, three-legged;
_trefotat altare_, tripod.
_trenne_, three.
_trettiofem_, thirty-five.
_trevlig_, pleasant, nice.
_treåring (-en, -ar)_, child of three (years).
_tro (-n)_, faith, belief.
_tro (-dde, -tt)_, to believe, think.
_trogen_, loyal, faithful.
_trolig_, probable.
_troligen_, probably.
_trots_, despite;
_som trots_, as any.
_trots|a (-ade, -at)_, to defy.
_trotsig_, bold, challenging.
_trottoarkant (-en, -er)_, curbstone.
_trubadur (-en, -er)_, troubadour.
_trumm|a (-ade, -at)_, to thrum.
_trupp (-en, -er)_, troop.
_trygg_, confident, safe.
_trygghet (-en)_, safety.
_trä (-et)_, wood.
_träbark (-en)_, bark of a tree.
_träd (-et, --)_, tree.
_trä|da (-dde, -tt)_, to step, tread.
_träddung|e (-en, -ar)_, grove.
_träff|a (-ade, -at)_, to hit; to meet.
_träl|a (-ade, -at)_, to slave, drudge.
_träng|a (-de, -t)_, to force, press, penetrate.
_träng|as (-des, -ts)_, to crowd.
_tröj|a (-an, -or)_, coat, jacket.
_trösk|el (-eln, -lar)_, threshold.
_tröstande_, consoling.
_trött_, tired, weary.
_tukt|a (-ade, -at)_, to chastise.
_tumskruv (-en, -ar)_, thumbscrew.
_tumult (-et, --)_, tumult, commotion.
_tung_, heavy.
_tungomål (-et, --)_, tongue, language.
_tuv|a (-an, -or)_, molehill, little mound, tuft of grass.
_tvang_, see _tvinga_.
_tvehågsen_, undecided, hesitating.
_tvekan (_indecl._)_, doubt.
_tving|a (-ade, _or_, tvang, tvungo, -at, _or_, tvungit)_, to force.
_tvist (-en, -er)_, controversy.
_tviv|el (-let, --)_, doubt.
_tvungit_, see _tvinga_.
_två (-dde, -tt)_, to wash.
_två_, two.
_tvär_, blunt.
_tvärsöver_, across.
_tvärt_, suddenly.
_tyck|a (-te, -t)_, to think;
_tycka om_, to like.
_tyck|as (-tes, -ts)_, to seem.
_tydligt_, plainly.
_tyg (-et, -er)_, goods.
_tyranni (-et)_, tyranny.
_tyst_, silent.
_tyst_, hush!
_tyst|a (-ade, -at)_, to silence.
_tystnad (-en)_, silence.
_tåg (-et, --)_, procession.
_tåg|a (-ade, -at)_, to march.
_tål|a (-de, -t)_, to bear;
_tåla vid_, to be able to endure.
_tålamod (-et)_, patience.
_tår (-en, -ar)_, tear.
_tårad_, brimming with tears.
_tält (-et, --)_, tent.
_tältgata (-an, -or)_, passageway in camp.
_tältluck|a (-an, -or)_, tent flap.
_tän|da (-de, -t)_, to light.
_tänk|a (-te, -t)_, to think, contemplate;
_tänka sig_, to fancy;
_tänka sig för_, to consider;
_tänka på_, to think of.
_tämligen_, fairly, pretty, rather, somewhat.
_tärn|a (-an, -or)_, bridesmaid.
_tärning (-en, -ar)_, die (dice).
_tät_, dense, thick.
_tätt_, close.
_tävl|a (-ade, -at)_, to rival.
_töm|ma (-de, -t)_, to empty.
_tör (torde)_, maybe, perhaps, etc., with main verb.
_töras (tordes, torts, _pres._ törs)_, to dare.
_törhända_, perchance.
U.
_udd (-en, -ar)_, sting, prong.
_ugn (-en, -ar)_, oven.
_ullspinnare (-n, --)_, wool spinner.
_undan_, away.
_und|er (-ret, --)_, miracle.
_under_, under, during;
_under det att_, while.
_underbar_, wonderful, remarkable.
_undergång (-en)_, destruction.
_underrätt|a (-ade, -at)_, to inform.
_undersåt|e (-en, -ar)_, subject.
_undersök|a (-te, -t)_, to examine.
_underverk (-et, --)_, miracle.
_undflykt (-en, -er)_, escape.
_und|gå (-gick, -gingo, -gått)_, to escape.
_und|komma (-kom, -kommit)_, to escape.
_undr|a (-ade, -at)_, to wonder.
_undsättningshär (-en, -ar)_, relief corps, reserves, aid.
_ung_, young.
_ungdom (-en, -ar)_, young people.
_upp_, up.
_uppdrag (-et, --)_, commission, charge.
_uppe_, up.
_uppenbar|a (-ade, -at)_, to reveal.
_uppfostr|a (-ade, -at)_, to bring up.
_uppfylld_, filled;
_uppfylld av_, filled with.
_uppför_, up.
_uppför|a (-de, -t) sig_, to behave, act;
_uppföra sig mot_, to treat.
_upp|ge (-gav, -gåvo, -givit)_, to give up.
_upphetsning (-en)_, excitement.
_upphett|a (-ade, -at)_, to heat.
_upphöj|a (-de, -t)_, to exalt.
_upphör|a (-de, -t)_, to cease, discontinue.
_upplagd_, placed.
_upplev|a (-de, -at)_, to experience.
_upplyf|ta (-te, -t)_, to raise.
_upplys|a (-te, -t)_, to light up.
_upplyst_, lighted.
_uppman|a (-ade, -at)_, to counsel.
_uppmuntr|a (-ade, -at)_, to encourage.
_uppmärksamhet (-en)_, attention, scrutiny.
_upprepa (-ade, -at)_, to repeat.
_uppretad_, irritated, wrought up.
_uppror (-et, --)_, rebellion.
_upprät_, upright.
_upprätt_, upright.
_uppslagen_, open.
_uppstapl|a (-ade, -at)_, to pile up.
_upp|stå (-stod, -stått)_, to arise.
_uppståndelse (-n)_, commotion.
_upp|sätta (-satte, -satt)_, to set up.
_upp|taga (-tog, -tagit)_, to occupy; to take, receive.
_upptagen_, absorbed.
_upptåg (-et, --)_, prank.
_upptäck|a (-te, -t)_, to discover.
_upptäckt (-en, -er)_, discovery.
_uppvaktning (-en)_, attendants.
_uppåt_, up.
_ur_, out of, from.
_uråldrig_, ancient.
_usel_, poor, wretched.
_ut_, out.
_utan_, but; without.
_utand|as (-ades, -ats)_, exhale.
_utanför_, outside.
_utbre|da (-dde, -tt)_, to spread out.
_utbrunnen_, burned out.
_ute_, out.
_utefter_, along.
_utforsk|a (-ade, -at)_, to ascertain.
_utför|a (-de, -t)_, to do, carry out.
_ut|gjuta (-göt, -gjutit)_, to shed.
_utgrävd_, seamed.
_ut|gå (-gick, -gingo, -gått)_, to spring; to go out.
_utgångspsalm (-en, -er)_, last hymn, recessional chant.
_utom_, except; outside of;
_utom sig_, beside oneself.
_utrym|ma (-de, -t)_, to evacuate.
_ut|stå (-stod, -stått)_, to endure.
_uttal|a (-ade, -at)_, to utter.
_utväg (-en, -ar)_, means, resource, course.
_utåt_, along.
_utöv|a (-ade, -at)_, to pursue.
V.
_vacker_, pretty, handsome.
_vackl|a (-ade, -at)_, to wabble, stagger.
_vadmalsjack|a (-an, -or)_, jacket of homespun.
_vadmalsrock (-en, -ar)_, coat of homespun.
_vadmalströj|a (-an, -or)_, jacket of homespun.
_vagn (-en, -ar)_, carriage, coach, wagon.
_vagnsfönster (-ret, --)_, carriage window.
_vajande_, waving, swaying.
_vaken_, awake.
_vakn|a (-ade, -at)_, to awake;
_vakna till sans_, to regain one’s senses.
_vakt|a (-ade, -at)_, to watch.
_vakt|el (-eln, -lar)_, quail.
_vaktpost (-en, -er)_, guard.
_vald_, select.
_vall|a (-ade, -at)_, to tend.
_vallfärdande (-n, --)_, pilgrim.
_vallgrav (-n, --)_, moat.
_valv (-et, --)_, arch.
_van vid_, accustomed to.
_van|a (-an, -or)_, habit.
_vandr|a (-ade, -at)_, to walk, wander.
_vanheder (-n)_, discredit.
_vanlig_, usual, ordinary.
_vanligen_, commonly.
_vansinnig_, insane.
_vanställ|a (-de, -t)_, to disfigure.
_vanvördnad (-en)_, disrespect.
_vap|en (-net, --)_, weapon.
_vapenbragd (-en, -er)_, feat of arms.
_vapensmed (-en, -er)_, armorer.
_var_, wherever.
_vara (var, _pl._ voro, varit, _pres._ är)_, to be;
_vara med om_, to be party to;
_vara i stånd_, to be able.
_var|a (-ade, -at)_, to last.
_varandra_, each other.
_varelse (-n, -r)_, being.
_varenda_, every.
_vare sig … eller_, either … or.
_varför_, why.
_varhelst_, wherever.
_varifrån_, whence.
_varken … eller_, neither … nor.
_varm_, warm.
_varn|a (-ade, -at)_, to warn, threaten.
_varsam_, careful.
_vart, varthän_, where, whither.
_vatt|en (-net, --)_, water.
_vaxljus (-et, --)_, candle, taper.
_veck|a (-an, -or)_, week.
_vek|e (-en, -ar)_, wick.
_velat_, see _vilja_.
_vem_, who.
_Venedig_, Venice.
_verk|a (-ade, -at)_, to work, act.
_verkligen_, really, actually.
_verk|stad (-staden, -städer)_, workshop.
_verkställ|a (-de, -t)_, to perform.
_veta (visste, vetat)_, to know.
_vetskap (-en)_, knowledge.
_vi_, we.
_vid_, wide, far;
_så till vida_, thus far;
_vida omkring_, far and wide.
_vid_, at, by.
_vidare_, further.
_vift|a (-ade, -at)_, to wave.
_vika_, see _ge_.
_vikt (-en)_, importance.
_viktig_, important.
_vila (-n)_, rest.
_vil|a (-ade, -at)_, to rest.
_vild_, wild, savage, hilarious.
_vilddjur (-et, --)_, wild beast.
_vilj|a (-an, -or)_, will, consent.
_vilja (ville, velat)_, to will, want, wish.
_vilken_, who, which.
_ville_, see _vilja_.
_viloplats (-en, -er)_, resting place.
_vim|mel (-let)_, swarm, confusion.
_vind (-en, -ar)_, wind.
_ving|e (-en, -ar)_, wing.
_vingslag (-et, --)_, sweep of wing.
_vink|a (-ade, -at)_, to beckon.
_vink|el (-eln, -lar)_, nook.
_vinkrog (-en, -ar)_, wine shop.
_vinna (vann, vunno, vunnit)_, to win.
_violett_, violet, purple.
_violin (-en, -er)_, violin.
_vis_, wise.
_vis|a (-ade, -at)_, to show, display.
_visk|a (-ade, -at)_, to whisper.
_viss_, assured, certain.
_visshet (-en)_, assurance.
_visso_;
_för visso_, indeed.
_visst_, certainly.
_visste_, see _veta_.
_vit_, white.
_vittn|a (-ade, -at)_, to testify.
_vittne (-t, -n)_, witness.
_voro_, see _vara_.
_vred_, vexed, angry.
_vrede (-n)_, anger.
_vrida (vred, vridit) sig_, to writhe.
_vrå (-n, -r)_, corner.
_vunnit_, see _vinna_.
_vuxen_, grown.
_våg (-en, -or)_, wave.
_våg|a (-ade, -at)_, to risk, dare.
_våld (-et)_, power.
_våldsam_, violent.
_våll|a (-ade, -at)_, to cause.
_vår_, our, ours.
_vård (-en)_, care.
_vård|a (-ade, -at)_, to take care of.
_vårväd|er (-ret)_, spring weather.
_våt_, wet.
_väck|a (-te, -t)_, to quicken, wake.
_väd|er (-ret)_, weather.
_väderbiten_, weather-beaten.
_väg (-en, -ar)_, way, road, path.
_vägkant (-en, -er)_, roadside.
_väl_, well; no doubt, probably.
_välbärgad_, well-to-do.
_väldig_, tremendous, mighty.
_välja (valde, valt)_, to choose.
_välkommen_, welcome.
_vällukt (-en, -er)_, perfume.
_välmåga (-n)_, prosperity.
_välsignelse (-n, -r)_, blessing.
_välstånd (-et)_, comfort, plenty.
_väl|ta (-te, -t)_, to turn over.
_vältalig_, eloquent.
_välvd_, vaulted.
_vän (-nen, -ner)_, friend.
_vän_, fair.
_vän|da (-de, -t)_, to turn;
_vända om_, to turn back.
_vänt|a (-ade, -at)_, to wait, expect;
_vänta på_, to wait for.
_väpn|a (-ade, -at)_, to arm.
_väpnare (-n)_, squire.
_värd (-en, -ar)_, host, landlord.
_värde (-t, -n)_, value.
_värdig_, dignified.
_värdighet (-en, -er)_, dignity, honor.
_värld (-en, -ar)_, world.
_världsförnyare (-n, --)_, regenerator of the world.
_värm|a (-de, -t)_, to heat.
_värre_, worse.
_värv (-et, --)_, task, mission.
_västerländsk_, western.
_västerut_, westward.
_vävnad (-en, -er)_, textile.
_vävstol (-en, -ar)_, loom.
_väx|a (-te, -t)_, to grow.
_växl|a (-ade, -at)_, to exchange.
_växt (-en, -er)_, plant.
_vördnad (-en)_, respect.
_vördnadsbjudande_, imposing.
Y.
_ypperst_, choicest, best.
_yrke (-t, -n)_, trade.
_ytterligare_, besides.
_ytterst_, outermost.
_yvig_, bushy.
Z.
_zink (-et)_, zinc.
Å.
_å (-n, -ar)_, river.
_åk|a (-te, -t)_, to drive.
_åkdon (-et, --)_, wagon.
_åk|er (-ern, -rar)_, field.
_åld|er (-ern, -rar)_, age.
_ålderdom (-en)_, old age, senility.
_å|lägga (-lade, -lagt)_, to charge, order.
_ånej_, oh no.
_år (-et, --)_, year.
_åsk|a (-an, -or)_, thunder.
_åstad_, off (frequently not translated).
_åsyn (-en)_, sight, presence.
_åt, åto_, see _äta_.
_åt_, to, toward.
_å|taga (-tog, -tagit) sig_, to undertake.
_åter_, again.
_återigen_, again.
_åter|komma (-kom, -kommit)_, to recur.
_åter|stå (-stod, -stått)_, to remain, be left.
_åter|taga (-tog, -tagit)_, to continue, take up again.
_åter|vinna (-vann, -vunno, -vunnit)_, to win back.
_återvän|da (-de, -t)_, to return.
_åtföljd_, accompanied.
_åtgångna_, see _gå åt_.
_åtlöje (-t, -n)_, ridicule, laughing-stock.
_åtminstone_, at least.
_åt|njuta (-njöt, -njutit)_, to enjoy.
_åtnjöt_, see _åtnjuta_.
_åtrå (-n)_, yearning.
_åtta_, eight.
_åttio_, eighty.
Ä.
_ädel_, noble.
_ädelsinnad_, high-minded.
_äg|a (-de, -t)_, to own, possess.
_äggskal (-et, --)_, eggshell.
_äldre_, older.
_äldst_, oldest.
_älgjakt (-en, -er)_, moose hunt.
_ämn|a (-ade, -at)_, to intend.
_än_, still, yet; than;
_än mindre_, still less.
_än … än_, now … now.
_änd|a (-ade, -at)_, to finish.
_ända_, all the way.
_ända till_, even to.
_ända tills_, until.
_ändock_, nevertheless.
_ändring (-en, -ar)_, change.
_ändå_, yet, anyhow, still, for all that.
_äng|el (-eln, -lar)_, angel.
_änglaflock (-en, -ar)_, angel throng.
_änglasång (-en)_, song of angels.
_ängslig_, troubled, perturbed.
_änk|a (-an, -or)_, widow.
_ännu_, still.
_äntligen_, finally.
_är, äro_, see _vara_.
_ära (-n)_, glory.
_ärelysten_, ambitious.
_äretit|el (-eln, -lar)_, honorary title.
_ärlig_, honest.
_ärligt_, honestly.
_ärlighet (-en)_, honesty.
_ärr (-et, --)_, scar.
_äta (åt, ätit)_, to eat.
_ätt (-en, -er)_, family, ancestral line.
_även_, also, too.
_äventyr (-et, --)_, adventure; story.
_äventyrlig_, adventurous.
Ö.
_ödemark (-en, -er)_, wilderness.
_ödslig_, desolate.
_öga (-t, ögon)_, eye.
_ögonblick (-et, --)_, moment.
_ök|a (-ade, -at)_, to increase.
_ök|en (-nen, -nar)_, desert.
_ömk|a (-ade, -at) sig_, to bewail;
_ömka sig över_, to pity.
_ömklig_, pitiful, miserable.
_ömtålig_, sensitive.
_önsk|a (-ade, -at)_, to wish.
_öppen_, open.
_öppet_, openly.
_öppn|a (-ade, -at)_, to open.
_öra (-t, öron)_, ear.
_ös|a (-te, -t)_, to pour.
_österland (-et)_, Orient.
_öv|a (-ade, -at)_, to exercise;
_öva inflytande_, to influence;
_öva sig med_, to practise.
_över_, above, over, across.
_överallt_, all over.
_överbyggd_, covered.
_överenskommelse (-n, -r)_, agreement.
_över|falla (-föll, -fallit)_, to attack.
_överflöd (-et)_, abundance, luxury.
_överfull_, overcrowded.
_överge_, contr. of _övergiva_.
_över|giva (-gav, -gåvo, -givit)_, to give up, abandon.
_överkorsad_, covered, crossed.
_över|lägga (-lade, -lagt)_, to discuss.
_övermåttan_, exceedingly, immensely.
_överst_, uppermost, highest.
_övertyg|a (-ade, -at)_, to convince.
_över|vinna (-vann, -vunno, -vunnit)_, to overcome, conquer.
_övrig_, remaining;
_för övrigt_, furthermore.
*** End of this LibraryBlog Digital Book "Valda Berättelser av Selma Lagerlöf - With Notes and Vocabulary" ***
Copyright 2023 LibraryBlog. All rights reserved.