Title: Barnavännen, 1905-05 - Illustrerad Veckotidning för de Små
Author: Various
Language: Swedish
As this book started as an ASCII text book there are no pictures available.


*** Start of this LibraryBlog Digital Book "Barnavännen, 1905-05 - Illustrerad Veckotidning för de Små" ***


                            BARNAV\x80NNEN

N:o 18     Illustrerad Veckotidning f\x9Ar S\x9Andagsskolan och Hemmet.  22 \x8Crg.
4 Maj.     Redakt\x9Ar: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                       1905.



                      Jesus v\x8Alsignar barnen.

                         Mark. 10: 13-16.
                                                            Med teckning.

Du som \x8Ar ett barn och har en god moder, du vet, huru innerligt en s\x8Cdan
moder \x8Alskar sitt barn och alltid t\x8Anker p\x8C dess b\x8Asta. Du f\x9Arst\x8Cr ocks\x8C
l\x8Att, att de, som under fr\x8Alsarens jordelif buro fram barn till Jesus,
voro just s\x8Cdana d\x8Ar goda och \x8Alskande m\x9Adrar.

Dessa kvinnor hade sett fr\x8Alsarens stora makt till att fr\x8Alsa och
hj\x8Alpa. De hade sett sjukdomen fly f\x9Ar hans heliga h\x8Ander och d\x9Aden vika
undan, d\x8Ar han tr\x8Adde in. De hade suttit p\x8C stenarna vid Genesarets
strand och lyssnat till hans ord, som f\x9Adt k\x8Arlek och fromhet i deras
egna hj\x8Artan. Och de t\x8Ankte: "Skulle ej den k\x8Arleksfulle m\x8Astaren fr\x8Cn
Nasaret ocks\x8C vilja sk\x8Anka n\x8Cgon himmelsk g\x8Cfva \x8Ct v\x8Cra sm\x8C barn?" Jo,
det trodde de, och s\x8C gingo de i denna tillitsfulla tro till fr\x8Alsaren
med sina barn och b\x8Cdo honom taga p\x8C dem med sina heliga h\x8Ander.

Men till en b\x9Arjan s\x8Cg det ut, som om m\x9Adrarna och barnen aldrig skulle
f\x8C tr\x8Affa fr\x8Alsaren, ty l\x8Arjungarne n\x8Apste och visade bort dem. I sitt
of\x9Arst\x8Cnd trodde l\x8Arjungarne, att barnen icke kunde taga emot n\x8Cgon
verklig andlig g\x8Cfva af Jesus och att han icke p\x8C ett verkligt s\x8Att
kunde gifva n\x8Cgot \x8Ct s\x8Cdana sm\x8C, som \x8Annu l\x8Cgo vid moderssk\x9Atet. Men
fr\x8Alsaren h\x9Arde, huru l\x8Arjungarne voro of\x9Arst\x8Cndiga och huru de talade
h\x8Crda och afvisande ord, och d\x8C heter det om honom, att han blef
misslynt och sade: "_L\x8Cten barnen komma till mig och f\x9Armenen dem icke,
ty s\x8Cdana h\x9Arer Guds rike till_".

Fr\x8Alsaren visste s\x8C v\x8Al, hvad ett barn beh\x9Afver f\x9Ar att vara lyckligt.
Han visste, att dess sj\x8Al beh\x9Afver ren, himmelsk k\x8Arlek, att det
beh\x9Afver en lugnare och tryggare hamn i lifvets storm och strid \x8An den
modersfamnen kan sk\x8Anka. Han visste, att de sm\x8C s\x8Cv\x8Al som de \x8Aldre
beh\x9Afva en fr\x8Alsare fr\x8Cn v\x8Arldens synd och villa. Allt detta och
o\x8Andligt mycket mer kan fr\x8Alsaren sk\x8Anka de sm\x8C, och d\x8Arf\x9Ar bj\x9Ad han,
h\x9Agtidligt och allvarligt: "_L\x8Cten barnen komma till mig_".

Men n\x8Ar Jesus s\x8C inbjuder barnen till sig, d\x8C har han ocks\x8C n\x8Cgonting
verkligt och n\x8Cgonting stort att sk\x8Anka dem. Han vill sk\x8Anka barnen sitt
himmelska rike. Och barnens himmelrike \x8Ar i Jesu famn. D\x8Arf\x9Ar tar han
upp de sm\x8C i sin famn, l\x8Agger sina h\x8Ander p\x8C dem och v\x8Alsignar dem. S\x8C
b\x9Arjar det att blifva en medlem i Guds rike. Vi m\x8Cste smyga oss in i
Jesu famn och mottaga v\x8Alsignelsen och Guds rike s\x8Csom barn. D\x8C str\x9Ammar
d\x8Ar r\x8Attf\x8Ardighet, frid och fr\x9Ajd in i v\x8Cra sj\x8Alar. Guds rike har tagit
sin boning hos oss. Vi \x8Aro lyckliga och v\x8Alsignade m\x8Anniskor.

Nu \x8Ar det ocks\x8C en sanning, att Guds rike en g\x8Cng kommer att framtr\x8Ada
p\x8C jorden s\x8Csom ett verkligt rike med Kristus s\x8Csom den ende konungen.
Ja, det skall en g\x8Cng framtr\x8Ada i o\x8Andlig h\x8Arlighet, ty vi v\x8Anta nya
himlar och en ny jord enligt Guds l\x9Afte. D\x8C skall Guds rike hafva n\x8Ctt
sin full\x8Andning och d\x8C skola alla, som mottagit detta rike s\x8Csom barn,
f\x8C g\x8C d\x8Arin och varda konungar i lif och of\x9Arg\x8Anglighet.

Har du funnit ditt himmelrike i fr\x8Alsarens famn? Om du det har, och om
du alltj\x8Amt stannar d\x8Ar, s\x8C skall du ocks\x8C en g\x8Cng regera med Kristus
s\x8Csom en konung i evighet. S\x8C vill Jesus v\x8Alsigna barnen.

_J. B. G._



S\x9Akande efter den ok\x8Ande Guden.

Djupt inne i hj\x8Artat af Afrika och l\x8Cngt ifr\x8Cn n\x8Cgon missionsstation
framlefde en stackars svart herdegosse sina dagar. En dag sammantr\x8Affade
han med en annan gosse, som under n\x8Cgon tid hade uppeh\x8Cllit sig vid
missionsskolan i Kuruman, d\x8Ar han hade l\x8Art sig l\x8Asa och hvarifr\x8Cn han
f\x9Arde med sig ett nytt testamente.

D\x8C nu de b\x8Cda gossarne sutto hos hvarandra, l\x8At bokens \x8Agare "boken
tala", som de svarta bruka s\x8Aga, det vill s\x8Aga, han l\x8Aste f\x9Ar sin kamrat
den sk\x9Ana ber\x8Attelsen om Jesusbarnet i Betlehem.

Stor var herdegossens f\x9Arv\x8Cning f\x9Arst \x9Afver sj\x8Alfva boken--s\x8C
m\x8Arkv\x8Ardigt, att man kunde l\x8Cta den tala--och d\x8Arn\x8Ast \x9Afver de underbara
ord och ting, som den hade att ber\x8Atta. N\x8Cgot s\x8Cdant hade han aldrig
h\x9Art eller kunnat t\x8Anka sig. Med den mest sp\x8Anda uppm\x8Arksamhet lyssnade
han till hvarje stafvelse, och d\x8C den lille f\x9Arel\x8Asaren slutade, hade
den andres hj\x8Arta gripits af en stark l\x8Angtan efter att se det
m\x8Arkv\x8Ardiga barnet i Betlehem, som lindades och lades i en krubba.

"Kan jag f\x8C se barnet?" fr\x8Cgade han ifrigt. "Ack, s\x8Ag mig, hvar det
finns!"

"Det finns i Kuruman", sade den lille f\x9Arel\x8Asaren, mycket tv\x8Ars\x8Aker p\x8C
sin sak.

"Har du sett det?" fr\x8Cgade den andre \x8Annu mera ifrig.

"Nej, aldrig, men jag vet, att Jesusbarnet finns d\x8Ar, ty de sjunga om
honom och tala med honom. Det har jag h\x9Art med mina egna \x9Aron."

Den f\x9Arv\x8Cnade lille herdegossen kunde ej l\x8Angre uth\x8Arda med att g\x8C och
vakta f\x8Cren. Tanken p\x8C barnet i krubban fyllde dag och natt hans sinne
och l\x8Amnade honom ingen ro. Han ville s\x9Aka upp det, han ville g\x8C till
Kuruman f\x9Ar att med egna \x9Agon sk\x8Cda detta under. Det var en mycket l\x8Cng
v\x8Ag, det visste han, men intet hinder kunde afskr\x8Acka honom; han m\x8Cste
med egna \x9Agon se detta f\x9Arunderliga barn, hvad det \x8An skulle kosta. Och
s\x8C snart som han kunde l\x8Amna sin tj\x8Anst, begaf han sig p\x8C v\x8Ag.

Han vandrade till fots st\x9Arsta delen af den l\x8Cnga v\x8Agen och var mycket
glad, n\x8Ar han n\x8Cgon g\x8Cng fick s\x8Atta sig upp p\x8C en oxvagn, som f\x9Arde
honom \x9Afver berg och dalar eller genom t\x8Ata skogar och \x9Afver sv\x8Allande
fj\x8Allb\x8Ackar. P\x8C detta s\x8Att n\x8Cdde han slutligen det omr\x8Cde, d\x8Ar de hvita
fr\x8Amlingarne hade slagit upp sina hyddor i n\x8Arheten af negerbyarna.

Sent omsider kom han d\x8C en l\x9Ardagskv\x8All till Kuruman, det l\x8Angtansfullt
v\x8Antade m\x8Clet f\x9Ar hans l\x8Cnga resa. En kristen betsjuankvinna tog v\x8Anligt
emot honom, hon l\x8At honom taga del i hennes aftonm\x8Cltid och sofva om
natten i hennes hydda.

F\x9Aljande morgon h\x9Arde han missionshusets klocka ringa. Han f\x9Arstod ej
hvad det var eller hvad det skulle betyda, men han f\x9Aljde sin goda
v\x8Ardinna till missionskapellet. Med stort n\x9Aje lyssnade han till den
vackra s\x8Cngen, och hans \x9Agon voro oafbrutet och med stort allvar f\x8Astade
vid mission\x8Aren.

Denne \x9Appnade nu bibeln och b\x9Arjade l\x8Asa. Och hvad var det v\x8Al han
l\x8Aste? Jo, det var just Lukas andra kapitel, den underbara ber\x8Attelsen
om barnet i Betlehem.

Den lille fr\x8Amlingen s\x8Cg sig spanande omkring i det glada hopp att han
skulle f\x8C se barnet. Och hur han spanade, f\x9All hans blick p\x8C ett barn,
som syntes honom s\x8C sk\x9Ant, att han aldrig sett dess like. Barnet hade
ljust, lockigt h\x8Cr, stora bl\x8Ca \x9Agon och en ansiktsf\x8Arg, som var
fullkomligt olika de inf\x9Addas d\x8Ar i landet.

"D\x8Ar \x8Ar barnet fr\x8Cn Betlehem", t\x8Ankte den stackars okunnige gossen, "det
barn, som jag s\x8C innerligt l\x8Angtat efter att f\x8C se. \x81h, s\x8C lycklig jag
\x8Ar, som till slut har funnit det!"

D\x8C sammankomsten var slutad, skyndade han sig i \x9Afversvallande gl\x8Adje
att tala om f\x9Ar sin goda v\x8Aninna, att han nu hade f\x8Ctt sin h\x9Agsta \x9Anskan
uppfylld--han hade sett Jesusbarnet.

Den kristna betsjuankvinnan f\x9Arstod till en b\x9Arjan ej hvad han menade,
men sm\x8Cningom b\x9Arjade hon f\x8C en aning om hans misstag och upplyste honom
om att barnet med de ljusa lockarne och bl\x8Ca \x9Agonen var mission\x8Arens
egen lille son.

Han k\x8Ande visserligen till en b\x9Arjan n\x8Cgon missr\x8Akning, men den
enfaldiga, varmhj\x8Artade kristna kvinnan, som sj\x8Alf till sitt hj\x8Artas
tr\x9Ast hade l\x8Art k\x8Anna det barn, han s\x8C ifrigt s\x9Akte, b\x9Arjade nu ber\x8Atta
f\x9Ar honom, hvem Jesusbarnet verkligen \x8Ar, hvarf\x9Ar det f\x9Addes h\x8Ar p\x8C
jorden, och hvar det nu \x8Ar att finna. P\x8C sitt enkla, hj\x8Artliga vis
ber\x8Attade hon om v\x8Cr Herres Jesu f\x9Adelse, hans lefnad p\x8C jorden, hans
lidande och d\x9Ad p\x8C korset, hans uppst\x8Cndelse och himmelsf\x8Ard, om den
plats han nu har intagit p\x8C faderns h\x9Agra hand i h\x8Arlighetens rike samt
hans innerliga k\x8Arlek till alla syndare.

Och Herrens Ande \x9Appnade den lille gossens hj\x8Arta, s\x8C att han trodde
ordet och b\x9Arjade \x8Alska Herren Jesus, fast\x8An han icke kunde f\x8C se honom.
Och s\x8C bad han om att alltid f\x8C stanna vid missionsskolan, hvilket med
gl\x8Adje beviljades honom. H\x8Ar l\x8Arde han nu sj\x8Alf att l\x8Asa och blef icke
blott en sann och uppriktig Jesu l\x8Arjunge utan ocks\x8C fast\x8An han var ung,
en varm och verksam evangelist bland sina landsm\x8An.

[Illustration: JESUS V\x80LSIGNAR BARNEN.]

[Illustration: HVEM SKALL GE VIKA?]



Hvem skall ge vika?

Med teckning.

En hund och en g\x8Cs m\x9Attes p\x8C en sp\x8Cng. Denna var s\x8C smal, att de icke
kunde komma f\x9Arbi hvarann, och ingendera syntes till en b\x9Arjan vilja
vika tillbaka f\x9Ar den andre. Endera m\x8Cste dock v\x8Anda, men hvilkendera?
"Den svagaste", t\x8Anker n\x8Cgon. Det \x8Ar icke s\x8C s\x8Akert. Jag skulle vilja
s\x8Aga, "den b\x8Asta" ger vika.

F\x9Ar min del tror jag, att den lilla hunden \x8Ar den f\x9Arst\x8Cndigaste af hela
s\x8Allskapet, och d\x8Arf\x9Ar drar han sig nog tillbaka. G\x8Csen har n\x8Amligen en
hel flock efter sig p\x8C stranden.

Man kan se p\x8C g\x8Csen, att han \x8Ar mycket envis. Det vore visst en l\x8Att sak
f\x9Ar hunden att bita hufvudet af hela g\x8Csflocken. Men med en v\x8Al
upptuktad hunds belefvenhet g\x8Cr han artigt ur v\x8Agen f\x9Ar det n\x8Arg\x8Cngna
g\x8Csherrskapet.

Ej underligt, att hundens klokhet blifvit mycket ber\x9Amd, medan \x8C andra
sidan g\x8Csens envishet och n\x8Arg\x8Cngenhet blifvit till ett ordspr\x8Ck: "dum
som en g\x8Cs".

M\x8Anniskobarn pl\x8Aga ocks\x8C understundom tr\x8Ata med hvarann och ingen vill
ge vika. Kom d\x8C ih\x8Cg, att den som har st\x9Arsta f\x9Arst\x8Cndet, den b\x8Ast
uppfostrade, han b\x9Ar gifva efter. Ja, "_den b\x8Asta ger vika_".

_J. B. G._



En god rekommendation.

F\x9Ar m\x8Cnga \x8Cr sedan stod p\x8C kajen i en af v\x8Cra st\x9Arre sj\x9Ast\x8Ader en gosse,
som fr\x8Cgade efter kaptenen p\x8C ett af skeppen, som l\x8Cgo f\x9Arankrade d\x8Ar.

"Jo, han kommer d\x8Ar", sade en sj\x9Aman, som gick f\x9Arbi och h\x9Arde fr\x8Cgan.
Gossen gick fram till kaptenen och h\x8Alsade h\x9Afligt.

"N\x8C v\x8Al, hvad vill du?" sade kaptenen.

"Jo, jag vill g\x8C till sj\x9As, kapten."

"Hvarf\x9Ar vill du g\x8C till sj\x9As d\x8C?"

"F\x9Ar att f\x8C skicka min hyra till mor. Hon \x8Ar \x8Anka, och jag vill inte,
att hon skall komma p\x8C fattigv\x8Crden."

Kaptenen tyckte om den hederlige gossen och det s\x8Att, hvarp\x8C han talade
om sin mor.

"N\x8C, hvar har du dina papper?"

"Papper? Jag har inga papper, kapten."

"Har du inte? ja, d\x8C kan jag inte taga dig med."

"\x81hjo, g\x9Ar det, kapten. Jag skall bli en riktigt sn\x8All gosse, om jag f\x8Cr
f\x9Alja med."

"Jag kan inte; det \x8Ar emot v\x8Crt reglemente. Vi taga ej emot n\x8Cgon, utan
att han har \x8Ctminstone n\x8Cgon rekommendation. F\x9Ars\x9Ak skaffa dig en
s\x8Cdan."

Gossen som hade mycket l\x8Cngt hem och s\x8Cledes sv\x8Crt att kunna f\x8C n\x8Cgon
rekommendation, v\x8Ande sig med tungt hj\x8Arta om f\x9Ar att g\x8C. D\x8C f\x9Allo
kaptenens blickar p\x8C det lilla knytet, som han bar under armen. "Hvad
har du d\x8Ar, min gosse?" fr\x8Cgade han.

"Mina kl\x8Ader, herr kapten."

"Dina kl\x8Ader--f\x8Cr jag se! Hvad \x8Ar d\x8C detta?"

"Min bok."

"Hvad f\x9Ar slags bok?"

"Min bibel."

"Jas\x8C.--Vi ha d\x8C inte mycket att skaffa med den boken ombord, men l\x8Ct
mig se p\x8C den."

Han tog bibeln och \x9Appnade den. P\x8C bokens f\x9Arsta blad stod gossens namn
tilllika med den upplysningen, att den var en g\x8Cfva fr\x8Cn s\x9Andagsskolan
s\x8Csom bel\x9Aning f\x9Ar flit och godt uppf\x9Arande.

"\x81h\x8C, min gosse, detta \x8Ar tillr\x8Ackligt", sade kaptenen. "Kom du med mig,
s\x8C skall du f\x8C taga hyra p\x8C mitt fartyg."

"_Gudsfruktan \x8Ar nyttig till allting och har l\x9Afte med sig b\x8Cde f\x9Ar
detta lifvet och f\x9Ar det tillkommande._"



Brodersk\x8Arlek.

Med teckning.

(Forts. fr. f\x9Areg. n:r).

\x80ndtligen \x8Ar jakten slut. Man sl\x8Apar fram hararna och g\x8Cr sedan med dem
till herrg\x8Crden f\x9Ar att f\x8C betaldt. Det h\x9Ares ett undertryckt knot, d\x8C
man m\x8Arker, att den rike baronen ej \x8Amnar best\x8C dem med n\x8Cgon traktering
hvarken i mat eller dryck. Frits st\x8Cr lutad mot en v\x8Agg; han \x8Ar f\x9Ar
mycket tr\x9Att f\x9Ar att tr\x8Anga sig fram, och hans t\x8Ander skallra af k\x9Ald.
Nu kommer turen till honom; men n\x8Ar inspektoren ser hans bl\x8Cfrusna
ansikte, ropar han medlidsamt: "Kom med mig in i k\x9Aket, pojke, du
beh\x9Afver f\x8C n\x8Cgonting att v\x8Arma dig med." Och han tar den darrande
gossen med sig och s\x8Ager till om en kopp varm mj\x9Alk \x8Ct honom. \x81h, hvad
den v\x8Armer! Gl\x8Adjestr\x8Clande tar han emot sin krona och tackar
inspektoren hj\x8Artligt f\x9Ar f\x9Arfriskningen. Han \x8Ar nu \x8Cter kry och f\x9Aljer
den godmodige mannens r\x8Cd att skynda sig hem.

Men--hvart hafva hans kamrater tagit v\x8Agen? Huru han \x8An spanar omkring
sig i skymningen, kan han ingenst\x8Ades uppt\x8Acka dem. "De ha kanske redan
gifvit sig af", t\x8Ankte han och blef i f\x9Arsta \x9Agonblicket ganska h\x8Apen,
n\x8Ar han kom ih\x8Cg den l\x8Cnga v\x8Agen, som han nu m\x8Cste g\x8C utan s\x8Allskap. Men
s\x8C tr\x9Astade han sig snart med den tanken, att han kanske \x8And\x8C skulle
hinna upp de andra, om han skyndade sig och d\x8Arf\x9Ar begaf han sig med
friskt mod p\x8C v\x8Ag.

Nu gick han f\x9Arbi herrg\x8Crden. Alla f\x9Anster voro upplysta, och han s\x8Cg
gestalter r\x9Ara sig d\x8Arinne; baronen och hans g\x8Aster skulle nu spisa
middag. N\x8Ar han t\x8Ankte p\x8C detta, kom han ih\x8Cg, huru hungrig han var. Han
hade ju icke \x8Atit n\x8Cgot sedan morgonen, och nu var klockan fem. Han
kastade \x8Annu en l\x8Angtansfull blick mot de upplysta f\x9Ansterna, innan han
gick vidare.

[Illustration]

"De d\x8Ar ha det bra de", t\x8Ankte han och k\x8Ande efter i sina fickor, om han
m\x9Ajligtvis skulle gl\x9Amt n\x8Cgon br\x9Adsmula kvar, men nej. Hur han \x8An v\x8Ande
ut och in p\x8C sina fickor, kunde han ej finna en enda liten bit. Och
nordanvinden bl\x8Cste kall, och sn\x9An f\x9All allt t\x8Atare. Frits slog upp
rockkragen och kn\x8Appte v\x8Al igen rocken, men det hj\x8Alpte ej, han darrade
af k\x9Ald, den stackars gossen. Nu hade han dock hunnit fram till skogen,
och h\x8Ar var det \x8Ctminstone mera lugnt, ty de h\x9Agstammiga tr\x8Adens kronor
trotsade vinden. Men det k\x8Andes s\x8C underligt i den tr\x9Atte gossens
hufvud; \x9Agonlocken blefvo s\x8C tunga, och det hvita sn\x9At\x8Acket inbj\x9Ad s\x8C
lockande till hvila. Frits s\x9Akte dock \x9Afvervinna sin tr\x9Atthet och
str\x8Afvade m\x9Adosamt fram\x8Ct liksom i s\x9Amnen.

Nu kom han till en korsv\x8Ag. Han visste ej l\x8Angre \x8Ct hvilket h\x8Cll han
skulle g\x8C; han f\x9Arstod blott, att han m\x8Cste g\x8C oupph\x9Arligt f\x9Ar att ej
sjunka ner i en s\x9Amn, ur hvilken han aldrig skulle vakna. Och han
g\x8Cr--den or\x8Atta v\x8Agen, som i st\x8Allet f\x9Ar att leda till byn, leder allt
djupare in i skogen.

M\x9Arkret hade nu brutit in, och det \x8Ar endast den hvita sn\x9An, som lyser
upp nejden. \x85fverallt stirra de h\x9Aga, dystra furorna emot den
vilseg\x8Cngne gossen.

"Nu m\x8Cste jag snart vara framme vid kr\x9Akningen, och d\x8C f\x8Cr jag se ljusen
i byn." Med denna tanke s\x9Aker han tr\x9Asta sig, d\x8C \x8Cngesten vill gripa
honom. Men intet ljus lyser emot honom; han ser ingenting annat \x8An
tr\x8Aden och sn\x9An och en ensam stj\x8Arna p\x8C himmelen. Han ropar nu med
\x8Cngestfull r\x9Ast efter sina kamrater.

"Karl! Herman!" skallar det h\x9Agt genom den m\x9Arka skogen; men endast ekot
svarar honom. Nu m\x8Arker den stackars gossen, att han g\x8Ctt vilse och vill
g\x8C tillbaka. Men ingen v\x8Ag synes mer bakom honom--allt \x8Ar h\x9Aljdt i sn\x9A.
D\x8C f\x9Arlorar han modet. Bittert gr\x8Ctande kastar han sig ner p\x8C marken och
ropar f\x9Artviflad: "Mor, mor, ack, hj\x8Alp mig!"

Men allt \x8Ar tyst, endast vinden far suckande genom de gamla furorna.

G\x8Cng p\x8C g\x8Cng upprepar den vilseg\x8Cngne gossen sitt rop om hj\x8Alp, men
ingen h\x9Ar honom. D\x8C stiger han upp och springer ett stycke till, m\x9Assan
ligger kvar under granen, men han ger ej akt d\x8Arp\x8C, alla hans tankar g\x8C
ut p\x8C huru han skall komma ut ur skogen.

Pl\x9Atsligt \x8Ar det som om all tr\x9Atthet och k\x9Ald f\x9Arsvunnit och han blir
gl\x9Adande het af \x8Cngest. Han spanar omkring sig, men han ser intet annat
\x8An sn\x9A--ingen v\x8Ag, bara sn\x9A. D\x8C faller den stackars gossen p\x8C kn\x8A i
sn\x9An, kn\x8Apper sina h\x8Ander och beder under str\x9Ammande t\x8Crar: "Gode Gud,
du ensam kan hj\x8Alpa mig h\x8Ar i denna stora skog. Hj\x8Alp mig \x8Cter hem till
mor, som v\x8Antar p\x8C mig d\x8Arhemma, och--till Anni, som jag skall l\x8Amna min
slant. Gode--Gud--hj\x8Alp!"

R\x9Asten blir allt svagare, till dess den f\x9Arlorar sig i ett otydligt
mummel. Gossen har fallit tillbaka i sn\x9An med ryggen mot en tr\x8Adstam.
Med sina stelfrusna fingrar drager han upp ur fickan slanten och ser p\x8C
den med ett lyckligt leende.

Han f\x9Arnimmer nu mera allting s\x8Csom i en dr\x9Am. Han tror sig vara hemma
hos mor och syster och str\x8Acker med v\x8Albehag ut sina tr\x9Atta lemmar, ty
han k\x8Anner ej l\x8Angre n\x8Cgon k\x9Ald. \x80nnu en g\x8Cng \x9Appnar han s\x9Amnigt sina
\x9Agon. Dr\x9Ammande blickar han upp\x8Ct, fast sluta sig hans fingrar omkring
den s\x8C dyrt f\x9Arv\x8Arfvade slanten och hans bleka l\x8Appar hviska: "Nu kan
Anni f\x8C fara!"

D\x8Arp\x8C sluta sig de m\x9Arka \x9Agonen, och hufvudet sjunker tr\x9Att tillbaka mot
den mjuka sn\x9An. Tyst, alldeles tyst blir det rundt omkring honom, endast
de hvita flingorna fortfara att falla och omh\x9Alja den bleke slumraren,
och furorna susa sakta sin vaggs\x8Cng f\x9Ar honom.

(Forts.)



Prenumerationen fortfar!

_Bibell\x8Asning_ eller hvad st\x8Cr det i n\x8Asta s\x9Andags text?

Veckan 8--14 Maj 1905.

M. 8. Mark. 10: 17--27. _Den rike ynglingen._
T. 9.  v. 17. _Han fr\x8Cgar efter v\x8Agen till evigt lif._
O. 10. v. 18--20. _V\x8Agen dit g\x8Cr genom sj\x8Alf k\x8Annedom._
T. 11. v. 21. _Evigt lif vinnes endast i Jesu efterf\x9Aljelse._
F. 12. v. 22. _Han \x8Alskar det jordiska mer \x8An evigt lif._
L. 13. v. 23--25. _Rikedomen hindrar m\x8Cnga att g\x8C in i Guds rike._
S. 14. v. 26--27. _Gud ensam kan l\x9Asa m\x8Anniskan fr\x8Cn rikedomens svek._

_S\x9Andagsskoltext f\x9Ar den 14 Maj._

Mark. 10: 17-27.

_Minnesvers_: Mark. 10: 24 b. Barn, huru sv\x8Crt \x8Ar det icke f\x9Ar dem, som
f\x9Artr\x9Asta p\x8C \x8Agodelar, att komma in i Guds rike!

UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.



                             BARNAV\x80NNEN

N:o 19   Illustrerad Veckotidning f\x9Ar S\x9Andagsskolan och Hemmet.  22 \x8Crg.
11 Maj.   Redakt\x9Ar: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.


                        _Den rike ynglingen._

                           Mark. 10: 17-22.

Huru \x8Alsklig \x8Ar ej den unge man, som v\x8Cr text omtalar! Han var en rik
man, en h\x9Agt uppsatt man, och likv\x8Al, b\x9Ajer han kn\x8A f\x9Ar Jesus. Det var
ej en tom hyllning, det var hans hj\x8Artas \x8Cstundan efter fr\x8Alsning, som
framkallade detta. Han kom med den fr\x8Cgan p\x8C sina l\x8Appar: _Gode M\x8Astare,
hvad skall jag g\x9Ara att jag m\x8C \x8Arfva evigt lif?_

Ja, den fr\x8Cgan var f\x9Arbunden med en annan: _Hvad fattas mig \x8Annu?_ Och
likv\x8Al hade han s\x8C mycket. Han hade jordiska \x8Agodelar, god h\x8Alsa, en h\x9Ag
samh\x8Allsst\x8Allning; han hade hvad som var b\x8Attre \x8An allt detta: en
\x8Alsklig barndom, hvarunder han hedrat sin fader och moder, flytt l\x9Agn
och andra grofva synder. Ty med en viss sanning kunde han s\x8Aga: Allt
detta har jag h\x8Cllit ifr\x8Cn min ungdom. Icke blott f\x9Ar oss synes denne
mannen \x8Alsklig, \x8Afven Jesus s\x8Cg p\x8C honom, s\x8Cg hans \x8Arliga s\x9Akande efter
sanning, s\x8Cg hans yttre fl\x8Ardfria lif och fattade k\x8Arlek till honom.
Detta innebar dock icke, att det ej fanns mycket hos denne unge man, som
Herren beklagade. Han s\x8Cg j\x8Amte allt hans s\x9Akande efter sanningen en
bristande sj\x8Alfk\x8Annedom. D\x8Arf\x9Ar s\x8Ager han: Ingen \x8Ar god utom Gud allena.
Detta var s\x8Akert n\x8Cgot, som den unge mannen var i okunnighet om. Han
trodde, att s\x8Cv\x8Al han sj\x8Alf som m\x8Cnga andra voro goda m\x8Anniskor och
visste ej af sin egen of\x9Arm\x8Cga att fullborda Guds lag. Herren s\x8Cg, att
han fattade lagens h\x8Cllande alltf\x9Ar ytligt, han r\x8Aknade icke de onda
tankarne och beg\x8Arelserna f\x9Ar synder, och d\x8Arf\x9Ar kunde han s\x8C dj\x8Arft
s\x8Aga: Allt detta har jag h\x8Cllit ifr\x8Cn min ungdom.

Det fattades honom s\x8Clunda mycket, ja, det fattades allt, som beh\x9Afdes
f\x9Ar att varda salig. Jesus ville ej l\x8Cta den unge mannen f\x9Arblifva i sin
okunnighet, hvarf\x9Ar han gifver honom ett bud, som skulle uppenbara allt,
som fattades honom: _G\x8C bort och s\x8Alj allt, hvad du har och gif \x8Ct de
fattiga!_ S\x8C hade Jesus aldrig f\x9Arr sagt till n\x8Cgon. Icke ens den rike
Sackeus fick en s\x8Cdan befallning. Men till denne yngling sade Herren
det, emedan han s\x8Cg, att hans rikedom var det hinder, som afh\x9All honom
fr\x8Cn Guds rike. Kanske s\x8Cg den unge mannen f\x9Arst nu, huru liten kraft
han hade att uppfylla ett enda bud. Ja, han s\x8Cg s\x8Akert i detta
\x9Agonblick, att rikedomens svek hade f\x8Cngat honom. Han hade icke heller
s\x8C mycket allvar med sitt s\x9Akande efter Guds rike, att han d\x8Arf\x9Ar ville
f\x9Arsaka allt hvad han \x8Agde. Herren gaf honom dock ett ljufligt l\x9Afte,
som visade en evighetsvinst s\x8Csom frukt af denna f\x9Arsakelse. Han sade:
_Du skall f\x8C en skatt i himmelen._ Den skatten i himmelen var mera v\x8Ard
\x8An alla jordens rikedomar, den skatten var of\x9Arg\x8Anglig, s\x8C att ingen
tjuf kunde taga den, ingen d\x9Ad eller olycka kunde ber\x9Afva honom den: men
ack, den skatten v\x8Arderades ej af den unge mannen, s\x8Csom den f\x9Artj\x8Anade.
S\x8C gick han bedr\x9Afvad bort, ja, gick bort f\x9Ar att m\x8Ch\x8Anda aldrig sedan
finna det eviga lif, som han dock innerst \x9Anskade finna.

Men vi vilja taga den l\x8Ardom, som Herren sj\x8Alf gifvit oss af denna
h\x8Andelse. "Barn", s\x8Ager han, "huru sv\x8Crt \x8Ar det icke f\x9Ar dem, som
f\x9Artr\x9Asta p\x8C \x8Agodelar, att komma in i Guds rike."

_Fr. E._



Gossen, som icke kan.

Jakob heter han, den gossen, som icke kan. Han \x8Ar icke min v\x8An.

En morgon h\x9Arde jag, att hans mor sade: "Jakob, vill du vara sn\x8All och
b\x8Ara in litet ved \x8Ct mig, innan du g\x8Cr i skolan?"

"Nej, mor, det kan jag inte, f\x9Ar d\x8C kommer jag f\x9Ar sent", svarade Jakob.
Men han dr\x9Ajde \x8And\x8C omkring en halftimme, innan han gick.

D\x8C Jakob kom i skolan, skulle han ber\x8Atta om Josef, som s\x8Cldes af sina
br\x9Ader. Men han kunde ingenting.

"Hvarf\x9Ar l\x8Ar du dig inte dina l\x8Axor?" fr\x8Cgade l\x8Araren.

"Jag kan inte", svarade Jakob.

P\x8C eftermiddagen bl\x8Cste det duktigt. D\x8C Jakob \x8Atit middag, fick han lof
att g\x8C ut med sin drake. Hans lilla syster stod och s\x8Cg p\x8C, medan han
gjorde den i ordning. D\x8C den var f\x8Ardig, ville Jakob g\x8C.

"Hvart skall du g\x8C, Jakob?" fr\x8Cgade den lilla.

"Jag skall g\x8C ut och sl\x8Appa upp min drake", svarade han.

"Jakob, lillan vill f\x9Alja med!" Hon h\x9All om hans arm och s\x8Cg honom s\x8C
trohj\x8Artadt in i \x9Agonen. Hvem skulle kunna motst\x8C en s\x8C bedjande
barnablick?

Jo, jag k\x8Anner en gosse som kunde g\x9Ara det--den gossen var Jakob. "Nej,
jag kan inte taga dig med", sade han. "Jag kan inte, g\x8C du in till
mamma." Och s\x8C gick han ensam ut med sin drake.

Och du, min unge v\x8An--_kan_ du f\x9Arsaka din egen vilja f\x9Ar att g\x9Ara andra
n\x8Cgon gl\x8Adje?



Vid systers b\x8Cr.

Med teckning.

     _Nyss log hon den lilla, s\x8C frisk och glad
     Och sprang d\x8Ar s\x8C lekfull som vinden
     Omkring ibland spirande blommor och blad
     Med sk\x8Araste rosor p\x8C kinden._

     _Nu hvilar hon stilla, en vissnande knopp
     S\x8C blek och s\x8C kall i sin kista
     Och bror lille s\x9Arjer som funnes ej hopp,
     Han s\x9Arjer s\x8C hj\x8Artat vill brista._

           _Sm\x8C sv\x8Allande knoppar falla
           S\x8C l\x8Att i blommande v\x8Cr
           F\x9Ar vindar, isande kalla
           F\x9Ar frost i sprickande sn\x8Cr._

           _I barndomens roseng\x8Crdar
           Bland Jesu sp\x8Ada sm\x8C lamm,
           Dem k\x8Arlek och \x9Amhet v\x8Crdar
           G\x8Cr d\x9Aden h\x8Arjande fram._

           _Han bryter ur syskonringen
           Den ros, som doftade b\x8Ast,
           Han bryter--och sp\x9Arjer ingen--
           Just den, som du \x8Alskade mest._

                                 _----Dock,
     S\x9Arj ej du, ty i Guds himmelrike
     Blomma ljufva v\x8Crar utan like
     F\x9Ar de barn, som uti Herren d\x9A.
     D\x9Adlig kropp h\x8Ar b\x8Addas ned i gruset--
     Anden ilar upp till fadershuset,
     Kl\x8Add i skrud, mer hvit \x8An vinterns sn\x9A._

     _S\x9Arj ej du.  Snart i Guds himmel h\x9Aga
     Sk\x8Cdar du med ljust och klarnadt \x9Aga
     Dem, som f\x9Are dig i tron g\x8Ctt hem.
     Snart skall du p\x8C gyllne gator vandra
     Br\x9Ader, systrar \x8Cterse hvarandra
     D\x8Ar, i Herrens stad, Jerusalem._

     _J. B. G._



S\x8Cngargossen.

Med teckning.

     _Hur sorgl\x9As och hurtig han vandrar omkring
     I v\x8Arldsstadens brokiga vimmel
     Och sjunger sin visa och ber om en slant
     Och gl\x8Ads \x8Ct den soliga himmel.
     Om Bella Italia sjunger han d\x8C,
     D\x8Ar solen j\x8Amt skiner och himlen \x8Ar bl\x8C._

     _Det kommer en jublande klang i hans s\x8Cng,
     N\x8Ar v\x8Crsolen lyser i parken,
     Och v\x8Arldsstaden \x8Afven f\x8Cr knoppande tr\x8Ad
     Och blommor, som spira ur marken.
     Om Bella Italia sjunger han d\x8C,
     D\x8Ar solen j\x8Amt skiner och himlen \x8Ar bl\x8C._

     _I vintras, d\x8C var det s\x8C isande kallt,
     Och hvinande, skarp bl\x8Cste vinden.
     F\x9Arfrusen och huttrande sm\x9Ag han omkring
     Med t\x8Crar p\x8C bleknade kinden.
     Om Bella Italia sj\x9Ang han \x8And\x8C,
     D\x8Ar solen j\x8Amt skiner och himlen \x8Ar bl\x8C._

     _Och Gud, som ju h\x9Arer sm\x8C sparfvarnas s\x8Cng,
     P\x8C s\x8Cngaregossen ock t\x8Anker.
     Och t\x8Cren f\x9Arsvinner fr\x8Cn afmagrad kind,
     N\x8Ar v\x8Armande v\x8Crsolen bl\x8Anker.
     Om Bella Italia sjunger han d\x8C,
     D\x8Ar solen j\x8Amt skiner och himlen \x8Ar bl\x8C._

                 _Anna H--m Preinitz._



[Illustration: VID SYSTERS B\x81R.]

[Illustration: S\x81NGARGOSSEN.]



Brodersk\x8Arlek.

     (Forts. fr. f\x9Areg. n:r.)

Under tiden hade modern i hemmet varit sysselsatt med f\x9Arberedelser f\x9Ar
julen. I dag skulle hon f\x9Aretaga en grundlig reng\x9Aring, och d\x8C passade
det just bra, att Frits var borta. Hela f\x9Armiddagen skurade och fejade
hon det lilla hemmet, s\x8C att det riktigt sken af trefnad. \x80fven efter
middagen fortfor hon med sitt arbete, och n\x8Ar hon ordnat Annas kuddar
och st\x8Allt in maten i ugnen \x8Ct sin gosse, b\x9Arjade hon skura alla
k\x9Aksk\x8Arlen. Hon var s\x8C ifrigt sysselsatt med sitt arbete, att hon ej gaf
akt p\x8C huru det sm\x8Cningom b\x9Arjat sn\x9Aa och att det tycktes arta sig till
att bli yrv\x8Ader.

Pl\x9Atsligt h\x9Arde hon klockan sl\x8C fyra, och d\x8C b\x9Arjade hon bli orolig.
Frits hade ju ej kommit hem, och det var redan ganska m\x9Arkt.
Nordanvinden tj\x9At omkring den lilla stugan och dref sin vilda lek med
sn\x9Aflingorna.

Modern gick in i rummet och fann Anna redan vaken. "T\x8Ank, mor", ropade
hon, "jag dr\x9Amde, att Frits gaf mig s\x8C mycket penningar, att jag kunde
f\x8C resa till en skicklig l\x8Akare, men n\x8Ar han l\x8Amnade mig dem, tyckte
jag, att hans h\x8Ander voro kalla s\x8Csom is och hans ansikte hvitt som p\x8C
en d\x9Ad."

"\x81h, k\x8Ara barn, dr\x9Ammen \x8Ar s\x8Csom str\x9Ammen", sade modern och smekte Annas
feberheta kind. "Men hvart kan Frits ha tagit v\x8Agen?" fortfor hon
oroligt. "Om jakten varat s\x8C l\x8Ange, tycker jag han borde g\x8Ctt hem \x8And\x8C;
han kan f\x9Arkyla sig, om han st\x8Cr s\x8C d\x8Ar och ser p\x8C."

"Jag m\x8Cste v\x8Al d\x8C tala om hans hemlighet f\x9Ar dig, s\x8C att du inte m\x8C oroa
dig allf\x9Ar mycket, lilla mor", svarade Anna. "Ser du, han f\x9Aljde i dag
med de andra gossarne f\x9Ar att liksom de f\x9Artj\x8Ana en slant genom att
drifva upp harar. Han ville \x9Afverraska dig, f\x9Arst\x8Cr du, ty han t\x8Ankte
att under vintern f\x9Artj\x8Ana s\x8C mycket penningar, att jag skulle f\x8C komma
till staden och s\x9Aka l\x8Akare f\x9Ar min sjuka fot. Jag s\x8Cg, huru lycklig han
var \x8Ct den tanken, och jag ville icke f\x9Arst\x9Ara hans gl\x8Adje."

"En s\x8Cdan pojke!" sade modern r\x9Ard. "D\x8C har v\x8Al jakten varat l\x8Angre \x8An
han ber\x8Aknat, men strax efter fem \x8Ar han nog h\x8Ar", sade hon, betydligt
l\x8Attare om hj\x8Artat. D\x8Arp\x8C skyndade hon att taga fram strumpor och
tofflor och st\x8Alla dem vid spiseln, s\x8C att hennes gosse skulle f\x8C byta
om s\x8C fort han komme hem.

S\x8C gick n\x8Astan \x8Annu en timme, men Frits kom \x8And\x8C icke. Fru Henriksson
besl\x9At sig nu f\x9Ar att g\x8C till fru Toll f\x9Ar att h\x9Ara, om hennes gosse
kommit hem, men d\x8C h\x9Arde hon sorl af r\x9Aster p\x8C landsv\x8Agen. Det var den
f\x9Arsta gruppen af gossar som kom, och Karl Toll var med ibland dem.

Hon \x9Appnade f\x9Arstugd\x9Arren, och p\x8C hennes rop kom Karl springande. "Hvar
\x8Ar Frits?" fr\x8Cgade hon med darrande r\x9Ast.

"Han kommer nog snart i s\x8Allskap med de andra", svarade Karl. "Jag
fr\x8Cgade efter honom, men d\x8C fick jag h\x9Ara, att inspektorn bedt honom
f\x9Alja med in i k\x9Aket f\x9Ar att v\x8Arma sig, och eftersom mor bad mig skynda
mig hem, s\x8C gick jag, bara jag f\x8Ctt min betalning."

Fru Henriksson sade ingenting, och med en br\x8Cdskande h\x8Alsning skyndade
gossen bort f\x9Ar att hinna upp de andra.

Nu blef den stackars modern verkligt \x8Angslig. Hon satte sig vid f\x9Anstret
och stirrade ut i skymningen p\x8C de grupper af gossar och m\x8An, som gingo
f\x9Arbi. Men n\x8Ar den ena kvarten efter den andra f\x9Argick utan att Frits
kom hem, kunde hon ej l\x8Angre uth\x8Arda denna \x8Cngest. Hon sprang s\x8C l\x8Att
kl\x8Add som hon var ut i vinterkylan. Det var nu n\x8Astan m\x9Arkt, vinden
svepte omkring den lilla stugan, s\x8Csom om han ville st\x9Arta omkull henne,
och sn\x9An yrde, s\x8C att fru Henriksson knappt kunde finna v\x8Agen till
grannens.

Men d\x8C hon kommit dit, m\x8Cste Karl utf\x9Arligt ber\x8Atta, vid hvilken tid
jakten slutat och n\x8Ar han sist sett Frits. Karl, som nu sj\x8Alf var orolig
f\x9Ar sin v\x8An, erbj\x9Ad sig att g\x8C ut i byn f\x9Ar att hos de andra kamraterna
s\x9Aka f\x8C underr\x8Attelse om Frits.

Fru Henriksson antog med tacksamhet detta anbud, men hon ville sj\x8Alf
ocks\x8C f\x9Alja med. Husen i byn l\x8Cgo n\x8Cgot spridda, och d\x8Arf\x9Ar gick en god
timme, innan fru Henriksson och Karl hunnit fr\x8Cga alla som varit med p\x8C
jakten, om de sett Frits. Men allt var f\x9Arg\x8Afves, ingen hade sett honom,
ingen hade m\x9Att honom p\x8C v\x8Agen.

Slutligen kom hon till skoll\x8Araren. Denne var sj\x8Alf mycket orolig \x9Afver
gossen, som i hela byn var s\x8C afh\x8Cllen f\x9Ar sitt friska, glada v\x8Asen.
Emellertid lofvade han den f\x9Artviflade modern att genast s\x9Aka f\x8C n\x8Cgra
karlar med sig ut f\x9Ar att s\x9Aka.

De voro snart redo, och skoll\x8Araren tog \x8Afven sin hund med sig. Han gick
\x8Annu en g\x8Cng fram till fru Henriksson och f\x9Ars\x9Akte lugna henne. Han
f\x9Arstod, att arbete skulle vara det b\x8Asta medel att f\x9Arkorta den l\x8Cnga
v\x8Antanstiden, och d\x8Arf\x9Ar gaf han henne det r\x8Cdet att g\x8C hem och koka en
varm soppa samt styra om att hon hade varma filtar i beredskap f\x9Ar att
v\x8Arma upp gossen, om de funno honom.

"Ja, _om_ ni finna honom!" Den stackars modern upprepade dessa ord om
och om igen, liksom om allting d\x8C vore godt och v\x8Al--_huru_ de skulle
finna honom, d\x8Arp\x8C t\x8Ankte hon icke. Och skoll\x8Araren, som s\x8Cg moderns
stora \x8Cngest, v\x8Cgade icke heller kl\x8Ada sin fruktan i ord. Han tryckte
hennes hand till afsked och gick i det han med d\x8Ampad r\x9Ast och
h\x9Agtidligt allvar sade: "Gud vare med er och styrke er, fru Henriksson".

Snart dog ljudet af deras steg bort, och d\x8C f\x9Arst steg fru Henriksson
upp och gick hem.

Stormen hade nu saktat sig n\x8Cgot, men det fortfor att sn\x9Aa. Den
\x8Cngestfulla modern s\x8Ande en brinnande b\x9An upp till Gud om sin gosses
lif.

D\x8C hon kom hem, m\x9Attes hon af Annas \x8Angsliga fr\x8Cga: "Hvar \x8Ar Frits? Har
ingen sett honom?"

Modern sj\x9Ank ner p\x8C en stol bredvid s\x8Angen och ber\x8Attade om sitt
fruktl\x9Asa s\x9Akande. Anna slog armarna om moderns hals och f\x9Ars\x9Akte tr\x9Asta
henne, fast\x8An hon sj\x8Alf var djupt bedr\x9Afvad. "Mor", sade hon slutligen,
d\x8C denna icke ville lyssna till hennes tr\x9Asteord, "skulle du inte v\x8Arma
upp hans s\x8Ang och h\x8Clla yllefiltar i beredskap?"

D\x8C \x8Andtligen ryckte den stackars modern upp sig ur sin overksamma sorg
och skyndade ut f\x9Ar att v\x8Arma och st\x8Alla allt i ordning. Emellan\x8Ct
\x9Appnade hon dock f\x9Arstugd\x9Arren f\x9Ar att spana och lyssna.

Anna l\x8Cg med h\x9Agr\x9Ada kinder och v\x8Arkande hufvud och gaf \x8Cngestfullt akt
p\x8C hvarje buller utifr\x8Cn. Men den ena kvarten gick efter den andra och
ingenting h\x9Ardes af.

Pl\x9Atsligt sk\x8Allde Karo, och Anna for f\x9Arskr\x8Ackt upp, men s\x8C blef allting
tyst igen. "Det var v\x8Al en kr\x8Cka, som retade honom", t\x8Ankte hon och
lyssnade \x8Cter.

\x80nnu n\x8Cgra timmar f\x9Argingo. Klockan var nu tio, men ingen hade t\x8Ankt p\x8C
n\x8Cgon kv\x8Allsmat. Modern hade f\x9Ar l\x8Ange sedan slutat sina f\x9Arberedelser
och satt bredvid Annas s\x8Ang med hennes feberheta hand i sin. Hon bad
tyst, p\x8C samma g\x8Cng hon lyssnade efter hvarje ljud.

Pl\x9Atsligt b\x9Arjar Karo tjuta, h\x9Agljudda och klagande tjut, som sm\x8Cningom
\x9Afverg\x8C till ett sakta gn\x8Allande. Strax d\x8Arefter h\x9Aras steg p\x8C g\x8Crden,
men intet ord talas--allt \x8Ar d\x9Adstyst. Stegen n\x8Arma sig huset, och
modern, som gripes af en f\x9Arf\x8Arlig aning, springer upp f\x9Ar att skynda
ut. Men i samma \x9Agonblick \x9Appnas d\x9Arren utifr\x8Cn, och med ett rop af
f\x9Artviflan st\x9Artar den stackars modern ned p\x8C golfvet.

Fyra m\x8An tr\x8Ada in genom d\x9Arren. Dessa b\x8Ara en b\x8Cr af grenar, hvilka
t\x8Ackas af en kappa. De s\x8Atta l\x8Cngsamt ned b\x8Cren p\x8C golfvet och taga af
sig hufvudbonaden, djupt gripna af d\x9Adens majest\x8At, som de f\x9Art med sig
in i det lilla hemmet.

Modern reser sig l\x8Cngsamt upp och stirrar under tystnad p\x8C de fyra
m\x8Annen. Men s\x8C falla hennes blickar \x8Cter p\x8C b\x8Cren och med ett f\x9Arnyadt
rop sl\x8Cr hon kappan \x8Ct sidan och kastar sig p\x8C kn\x8A bredvid sin gosses
stelnade kropp.

D\x8Ar ligger Frits liksom sofvande med hufvudet hvilande p\x8C den gr\x9Anskande
b\x8Adden. Den krampaktigt slutna handen \x8Ar fast tryckt mot br\x9Astet, och i
det ljusa, lockiga h\x8Cret ligger \x8Annu sn\x9A. Men \x9Afver det bleka ansiktet
och de half\x9Appna l\x8Apparne hvilar ett lyckligt leende. Vid denna anblick
st\x9Arta \x8Andtligen de f\x9Arl\x9Asande t\x8Crarna ur moderns \x9Agon.

"Frits, min \x8Alskade gosse!" snyftar hon och bet\x8Acker med kyssar och
t\x8Crar den hvita pannan, p\x8C hvilken d\x9Aden redan tryckt sin st\x8Ampel.

Anna hade vid moderns hj\x8Artslitande rop farit upp i s\x8Angen. Hon stirrade
med sl\x9Aa blickar p\x8C m\x8Annen, som kommo med b\x8Cren. D\x8Arp\x8C sj\x9Ank hon utan
ett ljud tillbaka mot kudden--en v\x8Alg\x9Arande vanmakt ber\x9Afvade henne f\x9Ar
en stund medvetandet af den sorgliga verkligheten.

(Forts.)



Brefv\x8Axling med de sm\x8C.

[Illustration]

L\x9Asning af prisuppgifterna i Barnav\x8Annen 1904.

     N:o 1.  _Skalbagge, luften, humlor._
             Uppgiften r\x8Att l\x9Ast af 217 barn.

     N:o 2.  _Australien, aster, last, list, Erna, aula, Eli, Ural._
             Uppgiften r\x8Att l\x9Ast af 230 barn.

     N:o 3.

     +---+---+---+---+
     | L | I | M | A |
     +---+---+---+---+
     | I | S | A | R |
     +---+---+---+---+
     | M | A | I | N |
     +---+---+---+---+
     | A | R | N | O |
     +---+---+---+---+

 Uppgiften r\x8Att l\x9Ast af 239 barn.

N:o 4. Mitt f\x9Arsta _krus_, mitt andra _b\x8Ar_, mitt hela _krusb\x8Ar_.
Uppgiften r\x8Att l\x9Ast af 227 barn.

N:o 5. _Holland._ Uppgiften r\x8Att l\x9Ast af 230 barn. /*

     N:o 6. Mitt f\x9Arsta _dagg_, mitt andra _mask_, mitt
     hela _daggmask_.

     Uppgiften r\x8Att l\x9Ast af 223 barn.

     N:o 7. Mitt f\x9Arsta _ro_, mitt andra _sen_, mitt tredje
     _doft_, mitt hela _rosendoft_.

     Uppgiften r\x8Att l\x9Ast af 34 barn.

     N:o 8. Mitt f\x9Arsta _tro_, mitt andra _fast_, mitt hela
     _trofast_.

     Uppgiften r\x8Att l\x9Ast af 232 barn.

     N:o 9. _Fyris, Uppsala, Uman, Venern, \x81m\x8Cl,
     Tidan, \x85rebro, \x85regrund._

     Uppgiften r\x8Att l\x9Ast af 120 barn.

     N:o 10. Mitt f\x9Arsta _en_, mitt andra _vig_, mitt hela
     _envig_.

     Uppgiften r\x8Att l\x9Ast af 170 barn.

     N:o 11. Mitt f\x9Arsta _fj\x8All_, mitt andra _sj\x9A_, mitt
     hela _fj\x8Allsj\x9A_.

     Uppgiften r\x8Att l\x9Ast af 161 barn.

     N:o 12.

                 +---+
                 | P |
             +---+---+---+
             | R | E | N |
         +---+---+---+---+---+
         | N | O | R | G | E |
     +---+---+---+---+---+---+---+
     | P | E | R | S | I | E | N |
     +---+---+---+---+---+---+---+
         | D | V | I | N | A |
         +---+---+---+---+---+
             | L | E | A |
             +---+---+---+
                 | N |
                 +---+


Uppgiften r\x8Att l\x9Ast af 138 barn.

N:o 13. _Laban_ 1 Mos 31. _Nabal_ 1 Sam. 25.

Uppgiften r\x8Att l\x9Ast af 192 barn. */

Prenumerationen fortfar!

_Bibell\x8Asning_ eller hvad st\x8Cr det i n\x8Asta s\x9Andags text?

Veckan 15-21 Maj 1905.

M. 15. Rom. 13: 12-14. _Ljusets barn._
T. 16. v. 13 a. _Kristi ankomst \x8Ar n\x8Ara._
O. 17. v. 13 b. _Vi skola kl\x8Ada oss att v\x8Ardigt mottaga honom._
T. 18. v. 14 a. _Ljusets barn skola kl\x8Ada sig i ljusets dr\x8Akt._
F. 19. v. 14 b. _sky och undfly synd och last._
L. 20. v. 15. _samt ikl\x8Ada oss Kristus._
S. 21. Upp. 7: 13-14. _Den himmelska dr\x8Akten._

_S\x9Andagsskoltext f\x9Ar den 21 Maj._

Rom. 13: 12-14.

_Minnesvers_: Efes. 5: 18. Och dricken eder icke druckna af vin, hvaraf
tygell\x9Ashet kommer, utan uppfyllens med Anden.

UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.



                            BARNAV\x80NNEN

N:o 21  Illustrerad Veckotidning f\x9Ar S\x9Andagsskolan och Hemmet. 22 \x8Crg.
25 Maj. Redakt\x9Ar: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.


[Illustration]

                         En underbar tro.

Det f\x9Arefaller oss underbart, att vi ej inom Israels omr\x8Cde finna en
s\x8Cdan tro och s\x8Cdan uth\x8Cllig b\x9An, som hos den hedniska kvinna, som v\x8Cr
text omtalar. Hon var en kananeiska, afkomling af den afgudadyrkande
urbefolkningen, som s\x8Arskildt talrikt f\x9Arekom i Tyri och Sidons omr\x8Cden.
Likv\x8Al hade \x8Afven hit ryktet om Jesu verksamhet tr\x8Angt, och s\x8Akert fanns
det \x8Afven h\x8Ar hj\x8Artan, som voro mottagliga f\x9Ar evangelium.

S\x8Arskildt hade den kananeiska kvinnan f\x8Ctt lida mycket f\x9Ar sitt barns
skull. Hade det varit sjukt i vanlig mening, vore det redan n\x9Ad nog, men
fruktansv\x8Ardare var, att barnet var besatt af en ond ande. S\x8C r\x8Akna vi
ju ocks\x8C det f\x9Ar n\x8Cgot vida v\x8Arre, n\x8Ar ett \x8Alskligt barns sj\x8Al
f\x9Ard\x8Arfvas genom syndens makt, \x8An om det blott vore fr\x8Cga om lekamlig
sjukdom. M\x8C vi blott r\x8Att f\x8C \x9Agonen upp f\x9Ar huru den onda andemakten kan
f\x9Arf\x9Ara och f\x9Ard\x8Arfva f\x9Ar tid och evighet en m\x8Anniska, som \x8Ar k\x9Apt med
Jesu blod. Huru m\x8Cngen moder har icke i bitter n\x9Ad f\x9Ar denna orsak bedit
om hj\x8Alp.

\x80lskade barn, om du har en s\x8Cdan moder som denna med sin underbara tro
p\x8C b\x9Anh\x9Arelse, d\x8C vet jag, att du skall f\x8C erfara Jesu hj\x8Alp och Jesu
v\x8Alsignelse.

Vid detta tillf\x8Alle hade Jesus dragit sig undan den allm\x8Anna
nyfikenheten, s\x8C att kananeiskan m\x8Cste s\x8Akert s\x9Aka l\x8Ange och v\x8Al, innan
hon fann det f\x9Arem\x8Cl, som hon s\x9Akte. Likv\x8Al m\x9Attes hon af en ny
missr\x8Akning, d\x8C hon f\x9All ned vid hans f\x9Atter. Herren Jesus svarar henne
icke ett ord, och d\x8C han svarar, tyckes svaret inneb\x8Ara idel nej p\x8C
hennes b\x9An. H\x8Ar visar sig nu kvinnans stora tro, hon h\x8Cller ut i alla
dessa prof, hon l\x8Cter icke fr\x8Cntaga sig hoppet om b\x9Anh\x9Arelse. S\x8Ager
Kristus: Det \x8Ar icke tillb\x9Arligt att taga br\x9Adet fr\x8Cn barnen och kasta
det f\x9Ar hundarne, s\x8C finner hon anledning att s\x8Aga: Ja, Herre, ty
hundarne \x8Ata af de smulor, som falla fr\x8Cn deras herrars bord. O, hvilken
\x9Admjukhet! Hon vill g\x8Arna kallas en hund, allenast hon f\x8Cr r\x8Att till
smulorna. Men en s\x8Cdan tro och en s\x8Cdan \x9Admjukhet f\x8Cr icke endast
smulorna. Kananeiskan har f\x9Ar visso barnar\x8Att, och hennes stora tro g\x9Ar
henne st\x9Arre \x8An m\x8Cnga af Guds egendomsfolk. S\x8C svarar d\x8C Kristus: "O
kvinna, din tro \x8Ar stor, ske dig som du vill!" Hon hade i trosvarm b\x9An
k\x8Ampat f\x9Ar sitt barn och detta barn blir r\x8Addadt. F\x9Arest\x8Allen eder med
hvilken gl\x8Adje hon sluter sin dotter i sin famn, d\x8C den onde anden \x8Ar
utdrifven. F\x9Arest\x8Allen er ocks\x8C, huru fr\x8Cn den stunden Jesus hade i
detta hus vunnit \x8Alskande hj\x8Artan, som framgent ville vara hans
l\x8Arjungar. Men om du i denna ber\x8Attelse k\x8Anner igen din egen, om \x8Afven
du har en bedjande moder, d\x8C \x9Anskar jag, att \x8Afven du en dag m\x8Ctte
upplefva fr\x8Alsningens saliga stund. Ty f\x9Ar dig, f\x9Ar din sj\x8Al bedes nu om
fr\x8Alsning, och blir du fr\x8Alst, s\x8C blir det fr\x9Ajd f\x9Ar ett \x8Alskande
modershj\x8Arta och fr\x9Ajd i Guds himmel.

_Fr. E._



Den b\x8Aska drycken.

"Jag kan inte taga den, mamma, jag vet, att jag inte kan", ropade Betty.

"Men du har \x8Annu inte f\x9Ars\x9Akt det, min flicka", sade modern.

"Hvad skall det tj\x8Ana till? Jag vet ju \x8And\x8C, att jag inte kan."

Betty var sjuk och hennes mamma hade skickat bud efter doktorn. Denne
f\x9Areskref en medicin, som den lilla flickan og\x8Arna ville taga in, ty den
var b\x8Ask. Men p\x8C hennes upprepade v\x8Agran hade modern blott ett svar:
"Jag vill, att du skall f\x9Ars\x9Aka taga den".

"Hvad tj\x8Anar det till att f\x9Ars\x9Aka, n\x8Ar jag vet, att jag inte kan sv\x8Alja
den?"

"D\x8Arf\x9Ar att den \x8Ar h\x8Alsosam. Hvem har vunnit n\x8Cgot, som inte har f\x9Ars\x9Akt
n\x8Cgonting, min flicka?"

"\x80r medicinen god, mamma?"

"Nej, det \x8Ar den inte. Jag vill inte tala en osanning f\x9Ar mitt barn."

"Skulle det vara en osanning?" fr\x8Cgade Betty f\x9Arv\x8Cnad, ty hon hade
aldrig t\x8Ankt sig saken fr\x8Cn den sidan.

"Allt som icke \x8Ar str\x8Ang sanning \x8Ar osanning, och du vet, att l\x9Agnen \x8Ar
vederstygglig f\x9Ar v\x8Cr himmelske fader. L\x8Akemedlet \x8Ar obehagligt, men
doktorn tror, att det skall g\x9Ara dig godt. D\x8Arf\x9Ar vill jag att du skall
vara modig och taga det genast. H\x8Ar \x8Ar koppen. N\x8Ar jag s\x8Ager tre, skall
du t\x9Amma dess inneh\x8Cll. Nu--ett--tv\x8C--tre."--Och innan modern sagt det
sista ordet, var koppen tom.

"Den var \x8And\x8C inte s\x8C b\x8Ask som jag trodde, mamma", sade Betty.

"Jas\x8C. Ja, jag \x8Ar inte f\x9Arv\x8Cnad, att du tycker s\x8C, ty jag visste, att
det mod, som beh\x9Afdes f\x9Ar att taga medicinen, skulle blifva en god
krydda. Betty lilla, vi gl\x9Amma s\x8C l\x8Att, att ingen plikt \x8Ar s\x8C tung, att
icke det allvarliga beslutet att uppfylla den g\x9Ar den l\x8Attare. Du skall
finna m\x8Cngen sv\x8Crighet v\x8Arre att \x9Afvervinna \x8An denna. Men f\x9Ars\x9Ak att
alltid vara modig och gif aldrig vika, s\x8C l\x8Ange du st\x8Cr inf\x9Ar en
ouppfylld plikt. Nu skall jag l\x8Asa en ber\x8Attelse f\x9Ar dig, som kanske kan
ge dig n\x8Cgonting att t\x8Anka p\x8C."

Betty beredde sig p\x8C att lyssna till ber\x8Attelsen, men l\x8Cngt innan den
var till \x8Ande, sof hon godt. Hennes mor lade henne p\x8C soffan, f\x9Ar att
hon skulle f\x8C sofva i ro.

N\x8Cgra veckor f\x9Argingo, och Betty var lika frisk som f\x9Arr. Hon hade
n\x8Astan gl\x9Amt tilldragelsen med medicinen, d\x8C familjen drabbades af en
sv\x8Cr sorg, i det Bettys lilla syster dog.

Till hennes stora f\x9Arv\x8Cning var modern lika lugn och stilla som f\x9Arut.
Hon sk\x9Atte sitt arbete och talade lugnt och v\x8Anligt,--det var som om
familjekretsen aldrig brutits.

"Hvarf\x9Ar gr\x8Cter du inte mera, mamma? \x80r du glad f\x9Ar att Signe \x8Ar d\x9Ad?"
fr\x8Cgade Betty.

"Ack nej, inte glad, men jag f\x9Ars\x9Aker att vara t\x8Clig", svarade modern.
Sorgens b\x8Agare inneh\x8Cller en bitter dryck f\x9Ar mig, Betty, men vi m\x8Cste
\x9Admjukt underkasta oss Guds vilja. V\x8Cr lilla Signe \x8Ar hos Herren, fri
fr\x8Cn all sorg och n\x9Ad, och vi m\x8Cste tacka honom f\x9Ar detta. Han har icke
lofvat oss bara solskensdagar h\x8Ar i v\x8Arlden; m\x8Cnga skuggor f\x9Arm\x9Arka
lifvet f\x9Ar oss. Men om v\x8Cr tros \x9Aga \x8Ar klart, och hj\x8Artat genom b\x9Anen
h\x9Ajer sig \x9Afver jordens dimmor, skola vi finna en purpurf\x8Argad guldkant
p\x8C hvarje moln,--om det ocks\x8C \x8Ar aldrig s\x8C m\x9Arkt. Hvilka pr\x9Afningar Gud
\x8An m\x8C l\x8Agga p\x8C oss,--den k\x8Are fr\x8Alsaren h\x8Cller oss dock vid handen, och
ur hj\x8Artats djup kunna vi s\x8Aga: "Herren gaf och Herren tog, lofvadt vare
Herrens namn."



Den lilla flickan med t\x8Andstickorna.

Till teckningen.

Det var rysligt kallt. Det b\x9Arjade ocks\x8C bli m\x9Arkt sista aftonen p\x8C det
gamla \x8Cret, det var ny\x8Crsafton. I m\x9Arker och k\x9Ald gick en liten flicka
omkring p\x8C gatorna i den stora staden. Hon var fattig, den lilla; hon
hade hvarken strumpor eller skor. F\x9Atterna voro r\x9Ada och bl\x8C af k\x9Alden,
och hon skyndade utefter gatorna f\x9Ar att s\x8Alja t\x8Andstickor.

P\x8C morgonen, n\x8Ar hon gick hemifr\x8Cn, hade hon visserligen haft ett par
tr\x8Askor p\x8C f\x9Atterna. Men de voro s\x8C stora, att hon tappade dem, n\x8Ar hon
skyndade \x9Afver gatan undan ett par vagnar, som k\x9Arde s\x8C rysligt fort.
D\x8Ar gick nu den lilla flickan p\x8C de nakna sm\x8C f\x9Atterna och fr\x9As s\x8C
f\x9Arf\x8Arligt. Ingen hade p\x8C hela dagen k\x9Apt af henne eller gifvit henne en
slant. Hungrig var hon och s\x8Cg betryckt ut, den lilla stackarn.
Sn\x9Aflingorna b\x9Arjade nu ocks\x8C falla och lade sig som stj\x8Arnor i hennes
lockiga h\x8Cr, men den st\x8Cten t\x8Ankte hon inte p\x8C. Ut genom alla f\x9Anstren
lyste ljusen, det s\x8Cg s\x8C varmt ut d\x8Arinne i de vackra rummen, och s\x8C
luktade det s\x8C rart af steken \x8Anda ut p\x8C gatan. Det var ju ny\x8Crsafton.
Det t\x8Ankte hon p\x8C.

Borta i ett h\x9Arn mellan tv\x8C hus satte hon sig och kr\x9Ap i hop. De sm\x8C
benen hade hon dragit upp under sig, men hon fr\x9As nu \x8And\x8C mer, och hem
tordes hon icke g\x8C, d\x8C hon icke s\x8Clt n\x8Cgra t\x8Andstickor och icke f\x8Ctt ett
enda \x9Are. Hennes far skulle sl\x8C henne. Kallt var det ocks\x8C d\x8Ar hemma.
Visst var det tak \x9Afver hufvudet, men vinden pep \x8And\x8C in fr\x8Cn alla h\x8Cll,
fast\x8An det var stoppadt halm och trasor i de st\x9Arsta springorna.

Den lillas fingrar voro n\x8Astan d\x9Ada af k\x9Ald. Hur en liten sticka skulle
v\x8Arma och g\x9Ara godt. Hon tog en ur asken, "ritsch!" hvad den sprakade,
hvad den brann! Det var en varm, klar l\x8Cga, d\x8C hon h\x9All handen omkring
den. Det var ett underligt ljus. Flickan tyckte, att hon satt framf\x9Ar en
stor kakelugn med blanka messingsluckor. Elden brann s\x8C h\x8Arligt, v\x8Armde
s\x8C godt. Nej, hvad var det?

[Illustration: DEN LILLA FLICKAN MED
T\x80NDSTICKORNA.]

Den lilla str\x8Ackte ut f\x9Atterna f\x9Ar att v\x8Arma ocks\x8C dem, d\x8C slocknade
l\x8Cgan. Kakelugnen f\x9Arsvann,--hon satt med en liten stump af den utbr\x8Anda
t\x8Andstickan i handen.

En ny blef t\x8And. Den brann, den lyste, och d\x8Ar skenet f\x9All p\x8C v\x8Aggen,
blef denna som ett flor. Hon s\x8Cg rakt in i rummet, d\x8Ar bordet stod
dukadt med en gl\x8Ansande hvit duk, med fint porslin, och h\x8Arligt doftade
den rara steken, garnerad med sviskon och stekta \x8Applen. Och hvad som
var \x8Annu h\x8Arligare: steken hoppade ned fr\x8Cn bordet och kom r\x8Att fram
till henne, den fattiga flickan. D\x8C slocknade stickan, och blott den
kalla stenv\x8Aggen syntes.

[Illustration]

Hon t\x8Ande en ny. Hon tyckte sig d\x8C sitta under den pr\x8Aktigaste julgran.
Den var st\x9Arre och vackrare, \x8An den hon sett hos grosshandlarns p\x8C
julaftonen. Tusen ljus brunno p\x8C de gr\x9Ana grenarna, som b\x9Ajde sig under
tyngden af \x8Applen och den raraste konfekt. Hon str\x8Ackte b\x8Agge h\x8Anderna i
v\x8Adret,--d\x8C slocknade t\x8Andstickan. Hon s\x8Cg de m\x8Cnga julljusen stiga allt
h\x9Agre och h\x9Agre, hon s\x8Cg, att de voro himmelsklara stj\x8Arnor, som
gnistrade. En af dem f\x9All och gjorde en l\x8Cng eldstrimma p\x8C himmeln.

"Nu d\x9Ar n\x8Cgon", sade den lilla, ty gamla mormor, hvilken var den enda,
som varit god mot henne, men nu var d\x9Ad, hade sagt: "N\x8Ar en stj\x8Arna
faller, g\x8Cr en sj\x8Al upp till Gud."

Hon t\x8Ande \x8Cter en sticka. Den lyste rundt omkring, och i skenet stod den
gamla mormodern s\x8C klar, s\x8C str\x8Clande, s\x8C mild och h\x8Arlig.

"Mormor!" ropade den lilla, "tag mig med! Jag vet, att du \x8Ar borta, n\x8Ar
strykstickan slocknar,--borta liksom den varma kakelugnen, borta s\x8Csom
steken och den stora h\x8Arliga julgranen." Hon str\x9Ak hastigt eld p\x8C alla
stickorna i asken. Hon ville riktigt h\x8Clla mormor kvar. Och stickorna
lyste med s\x8Cdan glans, att det var som om solen g\x8Ctt upp. Mormor hade
aldrig f\x9Arr varit s\x8C vacker, s\x8C stor. Hon lyfte den lilla fattiga
flickan upp p\x8C sin arm, och de fl\x9Ago i glans och gl\x8Adje s\x8C h\x9Agt, s\x8C
h\x9Agt, att d\x8Ar var ingen k\x9Ald, ingen hunger, ingen \x8Angslan,--de voro hos
Gud.

Men i h\x9Arnet vid huset satt i den kalla vintermorgonen den lilla flickan
med det lockiga h\x8Cret. Ett leende lekte p\x8C l\x8Apparna, hon var d\x9Ad, men
log \x8And\x8C \x8Ct de m\x8Anniskor, hvilkas \x9Amkan och barmh\x8Artighet kom f\x9Ar sent.
"Hon har velat v\x8Arma sig", sade man, ty hon h\x9All \x8Annu de afbr\x8Anda
t\x8Andstickorna i handen. Men ingen visste, huru mycket vackert hon hade
sett, och i hvilken glans hon f\x9Aljt gamla mormor in i ny\x8Crsgl\x8Adjen.



Efter C. Andersen.

F\x9Ar v\x8Cra allra minsta.

Med tv\x8C teckningar.

Lillan skulle ut och \x8Cka, och hennes tv\x8C br\x9Ader voro h\x8Astarna, och
"stora" syster var "s\x8Allskapsdam".

"Hvar \x8A' t\x9Ammarna?" fr\x8Cgade lillan.

"Det beh\x9Afs inte t\x9Am \x8Ct oss, kan du begripa. Vi springa s\x8C sn\x8Allt utan
t\x9Am, mycket b\x8Attre \x8An riktiga h\x8Astar", svarade Johan.

Och s\x8C bar det af rundt omkring byn i full fart. Johan drog, och Petter
sk\x9At p\x8C, och syster Greta sprang bredvid med ett l\x8Cngt sp\x9A \x9Afver axeln.
Det skulle vara piskan.

Men "h\x8Astarna" blefvo allt mera morska och ostyriga. De gl\x9Amde l\x9Aftet
till lillan, gl\x9Amde att det kunde g\x8C henne illa. De sprungo, s\x8C att
Greta inte hann f\x9Alja med, de sprungo, s\x8C att vagnen stj\x8Alpte midt f\x9Ar
den stora bj\x9Arken, som stod utanf\x9Ar tr\x8Adg\x8Crdsplanket.

Hur gick det d\x8C med lillan? Det kan du v\x8Al f\x9Arst\x8C, att hon blef rysligt
r\x8Add och gr\x8At och f\x8Allde t\x8Crar och fick en blodig n\x8Astipp, s\x8C att till
och med mor f\x8Allde t\x8Crar.

[Illustration]

Men huru gick det med Johan och Petter? Ja, det s\x8Ager jag inte. Men
n\x8Asta g\x8Cng de voro h\x8Astar \x8Ct lillan, s\x8C drogo de henne riktigt sn\x8Allt.

_J. B. G._



Brodersk\x8Arlek.

(Forts. fr. f\x9Areg. n:r.)

Hon hade \x8Cldrats mycket under denna enda natt, men det fridfulla
uttrycket i hennes \x9Agon visade, att hon till slut villigt l\x8Amnat sitt
barn i fr\x8Alsarens h\x8Ander och nu kunde om \x8An med b\x8Afvande hj\x8Arta och
t\x8Crfyllda \x9Agon saga: "Ske din vilje, min Gud!"

Pl\x9Atsligt kom hon ih\x8Cg Anna. F\x9Ar sorgen \x9Afver det ena barnet hade hon
alldeles gl\x9Amt det andra. Men n\x8Ar hon kom fram till s\x8Angen, fann hon
Anna i lugn s\x9Amn. Vanmakten hade vikit f\x9Ar en v\x8Alg\x9Arande slummer.

Hela byn visade fru Henriksson ett varmt deltagande i hennes stora sorg.
Men man klandrade baronen, som icke f\x9Aranstaltat om att drifvarne f\x8Ctt
sig ett ordentligt middagsm\x8Cl efter den anstr\x8Angande jakten, innan de
antr\x8Adde hemf\x8Arden i yrv\x8Adret. Det var d\x8Arf\x9Ar ej heller underligt,
menade man, att gossen dukat under, isynnerhet som han hade tagit miste
om v\x8Agen.

N\x8Cgra dagar d\x8Arefter b\x8Addades Frits ner i den m\x9Arka grafven. Han f\x9Aljdes
till sitt sista hvilorum af de flesta af grannarne, och den gamle
gudfruktige pastorn h\x9All ett gripande tal \x9Afver orden: "K\x8Arleken upph\x9Ar
aldrig". Han visade, huru k\x8Arleken kommer fr\x8Cn Gud, som sj\x8Alf \x8Ar
k\x8Arleken, och huru denna makt kan utveckla sig i ett litet m\x8Anniskobarns
hj\x8Arta och drifva det \x8Anda in i d\x9Aden.

D\x8Arefter p\x8Cminde han om den d\x9Ades sista k\x8Arleksg\x8Arning, och huru han
ville arbeta f\x9Ar att skaffa sin sjuka syster h\x8Alsa och kraft. Om ocks\x8C
detta hans f\x9Ars\x9Ak varit blott ett barnsligt tilltag och det ville synas
som om han offrat sitt lif f\x9Arg\x8Afves, s\x8C finge man ej gl\x9Amma, att \x8Annu
lefde en Gud i himmelen, som sett hans upps\x8Ct, och hvilken \x8Annu i dag
kunde g\x9Ara under.

Med en varm b\x9An om att Herren m\x8Ctte tr\x9Asta de s\x9Arjande, hvilkas ende son
och broder han var, sl\x9Ats den gripande akten. Intet \x9Aga f\x9Arblef torrt
och intet hj\x8Arta ober\x9Ardt af de enkla, hj\x8Artliga orden. Under tystnad
antr\x8Addes hemf\x8Arden.

D\x8C stannade en vagn utanf\x9Ar kyrkog\x8Crdsporten. En herre steg ur och gick
fram till pastorn, som just stod i begrepp att l\x8Amna kyrkog\x8Crden.

"Baron!" hviskade folket och betraktade nyfiket honom och den praktfulla
kransen, som han lagt p\x8C gossens graf.

"Han vill godtg\x9Ara, hvad han brutit, genom att s\x8Aga n\x8Cgra vackra ord och
sk\x8Anka en storartad krans", hviskades det bland de n\x8Arvarande. "Men
d\x8Armed kan han inte \x8Ctersk\x8Anka den d\x9Ade lifvet eller tr\x9Asta den stackars
modern."

Emellertid troppade folket af och kyrkog\x8Crden blef sm\x8Cningom tom. De
b\x8Cda herrarne, som under djup r\x9Arelse stannat vid den \x9Appna grafven,
v\x8Ande nu ocks\x8C l\x8Cngsamt tillbaka mot kyrkog\x8Crdsporten. D\x8Ar tog baronen
med ett kraftigt handslag farv\x8Al af pastorn. Sedan yttrade han ett par
ord till kusken, steg d\x8Arp\x8C upp i vagnen och n\x8Cgra \x9Agonblick senare
stannade han vid den gamle doktorns bostad. Baronen gick in, men kom
efter n\x8Cgra \x9Agonblick tillbaka tillsammans med doktor Werner. B\x8Cda
herrarne togo plats i vagnen, som nu rullade vidare, l\x8Angs den knaggliga
landsv\x8Agen, fram till det minsta huset i byn.

                                  * *
                                   *

D\x8Ar satt fru Henriksson vid sin dotters s\x8Ang, f\x9Ars\x8Ankt i djup sorg.
Annas onda hade f\x9Arv\x8Arrats genom sinnesr\x9Arelsen, och nu l\x8Cg hon d\x8Ar med
feberheta kinder och gl\x8Ansande \x9Agon.

Modern hade i dag stannat hemma hos henne. Hon kunde ej besluta sig f\x9Ar
att f\x9Alja med till kyrkog\x8Crden f\x9Ar att se sin \x8Alskade gosse, som alltid
var s\x8C full af sprittande lif, b\x8Addas ner i den m\x9Arka grafven. Sedan hon
lagt honom i hans sista hvilob\x8Add, k\x8Ande hon det, som om han ej l\x8Angre
tillh\x9Arde henne, och hennes enda tr\x9Ast var det vissa hoppet, att hon en
g\x8Cng skulle f\x8C m\x9Ata honom och hans f\x9Arut hemg\x8Cngne fader i de eviga
boningarna.

D\x8Arf\x9Ar hade hon ocks\x8C i dag stannat hemma hos sitt sjuka barn, som \x8Annu
beh\x9Afde henne, och nu sutto de b\x8Cda och talade under t\x8Crar om honom som
de f\x9Arlorat.

De voro s\x8C upptagna af sin sorg, att de icke m\x8Arkte, huru en vagn
stannade utanf\x9Ar deras lilla stuga. F\x9Arst n\x8Ar d\x9Arren \x9Appnades och
baronens gestalt syntes bakom den gamle doktorn, for fru Henriksson upp.
Hon str\x8Ackte liksom afv\x8Arjande ut h\x8Anderna och i hennes hj\x8Arta r\x9Arde sig
pl\x9Atsligt en k\x8Ansla af bitterhet emot den man, hvilkens v\x8Crdsl\x9Ashet p\x8C
s\x8Att och vis varit v\x8Cllande till hennes gosses d\x9Ad.

D\x8C gick baronen fram till henne och sade under djup r\x9Arelse med bedjande
r\x9Ast: "Fru Henriksson, i dag kan ni icke f\x9Arl\x8Cta mig, det inser jag v\x8Al,
men en annan g\x8Cng hoppas jag ni skall g\x9Ara det. L\x8Ct mig nu blott s\x8Aga
er, att det g\x9Ar mig outs\x8Agligt ondt, att denna olycka skulle intr\x8Affa.
Kunde jag g\x9Ara det skedda ogjordt, skulle jag vilja gifva mycket
d\x8Arf\x9Ar."

Trots sin sorg och sin bitterhet kunde icke fru Henriksson undg\x8C att
m\x8Arka den varma ton af \x8Akta deltagande som lj\x9Ad ur baronens r\x9Ast. Hon
kunde d\x8Arf\x9Ar icke l\x8Angre vredgas utan r\x8Ackte honom handen och sade med
t\x8Crkv\x8Afd r\x9Ast: "Jag vill g\x8Arna f\x9Arl\x8Cta er, herr baron, men ni vet inte,
huru mycket jag f\x9Arlorat".

Baronen fattade tacksamt den framstr\x8Ackta handen. "Tack, fru
Henriksson", sade han. "Nu vill jag blott bedja er om en sak. Pastorn
ber\x8Attade mig, att er gosse offrade sitt lif f\x9Ar sin syster. Detta offer
skall icke hafva gifvits f\x9Arg\x8Afves. L\x8Ct nu mig hj\x8Alpa till att hans
\x9Anskan m\x8C uppfyllas. Jag vill bekosta er dotters vistelse p\x8C sjukhuset i
staden. Herr doktor Werner har sagt, mig, att det ej \x8Ar om\x9Ajligt att hon
kan bli \x8Cterst\x8Alld, om hon f\x8Cr komma under l\x8Amplig behandling af en
skicklig l\x8Akare. D\x8Arf\x9Ar ber jag er \x8An en g\x8Cng: l\x8Ct mig uppfylla er
gosses sista \x9Anskan, res ni sj\x8Alf med er dotter till hufvudstaden och
stanna hos henne d\x8Ar, till dess hon blifvit fullt frisk. Det \x8Ar ju s\x8C,
herr doktor", tillade han v\x8And till denne, "ni tror ju, att hon kan
blifva fullt \x8Cterst\x8Alld?"

"Ja visst, ja visst, herr baron", skyndade den gamle liflige herrn att
f\x9Ars\x8Akra. "Om vi bara f\x8C Anna under den ber\x9Amde professor E:s v\x8Crd, kan
hon v\x8Anta att bli frisk p\x8C n\x8Cgra m\x8Cnader."

"Det gl\x8Ader mig af hela mitt hj\x8Arta", sade baronen v\x8Anligt. Utan att
inv\x8Anta n\x8Cgot tack skyndade han ut genom d\x9Arren, och snart h\x9Ardes vagnen
rulla d\x8Arifr\x8Cn.

Fru Henriksson stod s\x8Csom bed\x9Afvad kvar hos den gamle doktorn. Kunde det
verkligen vara sant, att hennes lilla Anna skulle bli frisk? Hvilken
tr\x9Ast blefve ej detta i hennes djupa sorg!

Hon f\x9Arm\x8Cdde icke yttra ett ord, men t\x8Crarna runno l\x8Cngsamt utf\x9Ar den
bleka kinden. F\x9Arst n\x8Ar hon s\x8Cg p\x8C Anna, som med vid\x9Appna \x9Agon blickade
omkring sig, utropade hon: "Anni, det var d\x8C icke f\x9Arg\x8Afves, att v\x8Cr
Frits offrade sitt lif!"

Mor och dotter h\x9Allo hvarandra l\x8Ange h\x8Crdt omfamnade, och Anna hviskade:
"Mor, jag kommer ih\x8Cg min dr\x9Am--den var alldeles sann".

Doktor Werner, som under \x8Crens lopp blifvit familjens trofaste v\x8An,
stannade \x8Annu en stund hos fru Henriksson, sedan sinnesr\x9Arelsens v\x8Cgor
lagt sig och r\x8Cdgjorde med henne om f\x9Arberedelserna f\x9Ar resan. Han
yrkade p\x8C, att denna m\x8Ctte f\x9Aretagas s\x8C fort som m\x9Ajligt, och fru
Henriksson inst\x8Amde med tacksamhet. Doktorn lofvade att omsorgsfullt
svepa om Annas fot, s\x8C att k\x9Alden ej skulle kunna skada den, och sedan
tog han ett hj\x8Artligt afsked.

Julen firades detta \x8Cr tyst och stilla i det lilla huset, intet jubel af
glada r\x9Aster, ingen s\x8Cng h\x9Ardes d\x8Arifr\x8Cn.

     (Forts.)

_Bibell\x8Asning_ eller hvad st\x8Cr det i n\x8Asta s\x9Andags text?

Veckan 29 Maj--4 Juni 1905.

M. 29. Apg. 1: 4-11. Kristi himmelsf\x8Ard.
T. 30. v. 4-5. _Fadrens l\x9Afte om Anden._
O. 31. v. 6. _L\x8Arjungarnas fr\x8Cga om rikets uppr\x8Attande._
T. 1.  v. 7-8. _L\x8Arjungarne skola verka f\x9Ar detta rike genom evangelii
            f\x9Arkunnelse._
F. 2.  v. 9. _Himmelsf\x8Arden._
L. 3.  v. 10. _S\x8Andebud fr\x8Cn den himmelska v\x8Arlden;_
S. 4.  v. 11. _de f\x9Arkunna rikets uppr\x8Attande, d\x8C Jesus kommer igen._

_S\x9Andagsskoltext f\x9Ar den 4 Juni._

Apg. 1: 4-11.

_Minnesvers:_ Kol. 3: 1. Om I nu hafven uppst\x8Ctt med Kristus, s\x8C s\x9Aken
det, som \x8Ar ofvan, d\x8Ar Kristus \x8Ar sittande p\x8C Guds h\x9Agra sida.

UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.





*** End of this LibraryBlog Digital Book "Barnavännen, 1905-05 - Illustrerad Veckotidning för de Små" ***


Copyright 2023 LibraryBlog. All rights reserved.